Jag hade ju tänkt att köpa en ny telefon

Jag hade ju tänkt att köpa en ny telefon efter jul.

Träffade Anna Brixter i förrgår. Det var ju hon som hjälpte mig välja telefon förra gången för tre och ett halvt år sedan.

- Köp en sån här! sa hon

- Nä, aldrig sa jag.

- Jo, men Telia har specialpris just nu

- Nä...?

Men... jag insåg att jag borde ta mig in till stan och kolla runt.

Det blev Telia på Kungsgatan först såklart. Är ju Teliatant!

Det var inte så mycket folk i butiken.

Jag var mest intresserad av HTC.
Ville helst betala kontant och fortsätta med Kontantkort - "Prata på".

Men när det räknats färdigt, insåg jag att denna telefon med abonemang blev väldigt mycket billigare.

Man är inte sämre an man kan ändra sig!

När jag skulle skriva på frågar killen om jag fortfarande jobbar på Ekhammarskolan.

Jo, Erik såg bekant ut - men han hade inte varit min elev

iPhone 3GS 8GB.
0 kr kontant, mobilsurf ingår.
Spara 1440 kr.

Pris: 149 kr /mån
fram till påsk -sedan 198kr 24 månader

Alltså: Den, av de lite mer avancerade, som denna vecka blev billigast hos Telia...

Ang förra inlägget...

24 timmar på Danderyd - med oladdat telefonbatteri.

En och en halv timmes sömn i ett undersökningsrum på en avdelning för magpatienter

Då kom allt från 1988 tillbaka! Jag var rädd.

Därav förra blogginlägget ( skrivet i mars 1989)

Men... skiktröntgen på morgonen visade att det inte fanns ngn blödning (eller tumör)

Under förmiddagen dokumenterade jag konsten i korridoren med min telefon.

Ängeln på bliden längst ner - henne var inget omöjligt för.

HON gick till patienterna och frågade om laddare till en Ericsson. Och plötsligt så var jag inte så isolerad längre.

Men surfdator kunde hon inte fixa!

Det borde finnas en patientdator i varje korridor!

Den dagen.... för 22 år sen

-Kom ihåg att du är på ett sjukhus. Och på ett sjukhus kan man inte dö! sa han.

Så absurt!
Jag låg och väntade på akuten efter en veckas ihållande huvudvärk och plötsligt hade jag nu fått kramp över bröstet. Hade blivit rädd och skrikit på hjälp.
Ingen förstod. Inte ens jag.

För att jag inte skulle störa medan jag väntade på undersökningen, körde han in mig i den tomma sängsalen längst bort i korridoren. Lämnade mig i mörkret med dörren lite på glänt.

Jag kände mig förlagd, avlagd, bortlagd.

Då kom krampen igen. Jag kräktes. Såg tavlan i ögonvrån. Den var två!

Jag förstod att han hade bestämt sig för att jag skulle få vänta. Vänta tills han hade tid. Vänta på min tid.

Jag skrek!
Mannen kom farande. Skällande… Sedan hånfull.
- Jag förstår att dom inte stod ut med dig hemma, som du beter dig.
- Men du spelar väl bara när du har publik?

DÅ visste jag redan, visste vad tavlan som blivit två betydde. Julio hade ju drabbats två år tidigare och han hade överlevt.
Jag visste. Och det kändes bra att veta.

Den annalkande skolstarten som nyss varit så nära, hade börjat försvinna långt bort igenom spiral-tunneln. Knappt skönjbar och inte så viktig längre.

Den gormande läkaren, som tidigare sagt att "Huvudvärk får man avvakta" och som tyckt att jag skulle vara tacksam för att doktorn varit så snäll och tittat på mig i måndags.
Han som sa sig aldrig ha träffat en värre människa än mig...
HAN visste inte.

- Jag tycker att du är ganska förskräcklig själv, sa jag lugnt.
Han gick ursinnigt ett varv runt sängen. Han gick ett varv till - och som jag hoppats, trampade han plötsligt i spyorna.
- Har du kräkts också? sa han förebrående.
- Jaa, svarade jag lugnt.
Julio fanns. Jag kunde vara lugn. Jag visste ju redan. Men inte HAN.

Ljus tändes. Han skulle undersöka mig.
- Jag vill inte se två stycken av dig, sa jag.
Nu skulle han väl förstå vad som hänt. Jag föraktade honom.

Jag ville inte prata mer med honom. Inga ord. Allt var så tydligt.
Jag var stilla och avstannad. Såg, hörde och förstod.

Behövde inte ens bli arg.

Skrivet på Från Ord till Bild kursen i mars-89 på Årstagårdens folkhögskola. Två veckor med Levande verkstad och med Inger Alfvén som ledare för skrivardelen.
Jag gjorde bilden och under tiden växte vad jag skulle berättaI bilden som sen fick mig att skriva och i tunneln försvinner skolan ... Läkarens horn växte medan jag målade. Händelsen är fr 5 aug 1988

Julklappsidé

Igår tog jag med datorn till moster Martha på sjukhuset i Östersund. Det var ju meningen att vi skulle prata med hennes son, min kusin Staffan i USA precis som vi gjorde julen för två år sen när Martha och Sten firade jul hos mig i Kungsängen.

Men kusinen var också i Östersund nu. Han ville kolla hur hans mamma verkligen mådde – fast han ska åka över igen till jul.

Så jag visade bilder på barnbarnet Tage och bilder från Stadshuset i mars och på Annas&Andreas bröllop förra året. Dessutom visade jag inscannade småbarnsbilder på Jon, morfar och ngra släktingar. Tänk så uppskattat! Plötsligt hände det saker i den trista sjukhusrutinen! Vi pratade och mindes tillsammans.

På vägen hem från sjukhuset bestämde jag mig för att jag ska fortsätta att scanna in bilder. Bilder från Marthas ungdom, hennes föräldrar släktingar osv. Sen får Staffan visa dem till jul! Allt på ett USB.

Staffan uppmanade sin pappa Sten, att ta med fotoalbum. När man börjar vara lite dement är ju kanske foton och de minnen de väcker väl en bra terapi och man slipper känna tillkortakommanden!

*På bilden: Min son och min mormor Aline, Marthas mamma.

Ett arbete?

Det var kallt, halt och snöblåsigt när jag gick över gården kvart över sex i morse. Jag var i god tid. Och Pendeln var i tid!

På så sätt fick jag 50 minuter att på Centralen sitta och iaktta sju unga försäljare som krängde mobiler -eller vad det nu var - med hjälp av ”Läckerol” och frågan ”Har du Comvic?

Obehagligt insmickrande, efterhängsna och tydligt egocentrerade typer som gick på Red Bull.

På deras uppmonterade jätteskyltar stod det Tele2, Playlist Quiz, IDOL och Xperia. Lysrören var starka lysande neonfärger. En mer normal kille stod och tog isär kartonger – förhoppningsvis till återvinning.

Konstigt, ingen kom fram till oss som satt på bänken och väntade på våra tåg. Dom ville fånga dom som var på flykt...

Jag är en Teliatant

Jag är en Teliatant säger jag jämt när någon försöker sälja ett telefonabonnemang till mig.

Idag efter lunch åkte jag in till Telia på Kungsgatan, tog ett turnummer och satte mig att vänta.

Det slog mig att de flesta som väntade var äldre än jag.

Är Telia bara till för oss äldre? Vill äldre träffa en person när de handlar? Är det vi äldre som har tid att sätta oss att vänta en tisdag efter lunch? Eller är det så att vissa äldre vissa äldre inte klarar av att fixa sina ärenden på nätet?

Det blev min tur. En ung tjej skulle hjälpa mig.
Jag skulle ju ha ett mobilt bredband och visste att det skulle bli billigare om man redan hade ett bredbandsabonemang hos Telia.
Ingen var stressad. Inte jag heller.
Istället började hon titta över mina olika abonnemang - vad jag egentligen betalade. Hon påpekade att jag betalade mer än 200 kr mer i månaden än jag skulle behöva!

Vi ändrade på direkten.

Sen letade hon rätt på bästa vägen att att betala så lite som möjligt för bredbandet. Engångsavgift 99 kr och sen 29 kr per dygn. Jag ska ju bara använda det när jag ska till Östersund tre dagar nästa vecka och kusin Staffan låna det när han ska dit till jul!

Sen fixade hon ett bätte kontantkortsval ”Telia Refill Prata på”, ngt jag försökt ändra på på nätet – inte klarat av. Det visade sig att man inte kan!

Besöket på Telia har sparat pengar åt mig. Tjejen sökte det som var bra för mig! Inte för aktieägarna.

Jag är och förblir en Teliatant!

En slags anslagstavla

Varför sätter vi upp en massa bilder och texter på anslagstavlor därhemma? För vems skull?

Jag har anslagstavlor lite varstans.
Mina väggar och vitrinskåp är mina anslagstavlor - installationer. Hemsidan jag html:ade 1996 är en anslagstavla. Visserligen gjord för en annan upplösning (600x800) än den våra datorer har idag. Mottot för den fick bli ~Vad ska det tjäna till?, sa Hille. Ja, vad tjänar det till att sy, skriva eller måla..? ~

Mina anslagstavlor är ju gjorda för min skull. Ett sätt att brodera, skriva, klippa, klistra och måla, men kanske främst välja ut sånt som är viktigt för mig på något sätt. Men jag ska också kunna låta mina vänner se dem och därmed visa lite fler sidor av mig .

Den här bloggen är min nya anslagstavla. Inget perfekt skrivande, utan en lek, ett utkast, men lite mer färdigtänkt än "dagboksanteckningarna" på Facebook.
Bloggen görs av mig och för mig själv i första hand. Men jag visar den gärna. Den får gärna kommenteras, precis som grejerna i stora röda vitrinskåpet eller tänkspråket och den snygga teaterbiljetten på torkskåpet.

Längtar efter fler bilder. Då får det bli en annan blogg.

Älsklingsstövlar - Tröstepäls!

Jag ville ju så gärna ha röda stövlar!Då, för mer än tjugo år sen använde jag ju nästan alltid enkla Kinnaskor i svart eller rött. Dom var bekväma och snygga - och stövlar i rött från samma firma skulle passa bra till den mörkblå mockapälsen, min "tröstepäls", med röda passpoaler.
Lisa såg till att min mamma fick julklappstipset. Stövlarna är underbara. Kinnasko - ett pålitligt märke. Rejäla ofodrade stövlar i strl 39! Jag har använt dom några ggr - i torr snö!Men nu har dom legat i förrådet i över tjugo år och jag ska nu se till att någon annan tar över. Är du intresserad?
Nästa vecka lägger jag ut dem på Tradera.

Tröstepälsen - en historia för sig.
I november 1986 blev jag utsatt för ett överfall. Jag var på väg hem efter att lämnat bilen på verkstad och i skogen, i backen upp mot mitt botadsområde mötte jag en pistolbeväpnad man. Han vinkade med pistolen att jag skulle gå längre in i skogen. Och jag som först trodde det var ett rån och tyst svurit för att jag hade flera hundra i plånboken! Sa att jag hade folk som väntade på mig...Till sist blev jag arg - och sa skarpt "Jag hade en unge därhemma och du kan ge dig på någon annan!!!" - Och så gick jag!
Väl hemma ringde jag polis och sonens fritids. Två poliser kom hem till mig. En man och en kvinna. Det kändes bra,

På kvällen mindes jag plötsligt hur mammas äldre väninna, tant Bojan, en kväll, när jag väl var tolv, kom hem till oss och berättade om ett överfall hon just varit utsatt för. Hon hade fräst " Ser du inte skillnad på ung och gammal!! och så hade hon gått!
Jag inser att det var tack vare den gamla "minnes-inspelningen" som jag klarade mig.
I tre dagar var jag lätt euforisk- Jag hade klarat mig!! Berättade för alla. Alla mina skolbarn, kollegor - alla!
Sen kom den stora sorgen! - som ingen fattade! Elaka kollegor sa :"Sån tur att det var du och inte Karin!" Ingen fattade hur ledsen jag var!
Då köpte jag den dyra pälsen som Kerstin Boulogner gjort. Pälsen som jag inte behövde.

Jo, jag behövde den verkligen! Tröstepälsen!

Min senaste chokladpassion

Den speciella dagen i somras när Nattens Drottning höll på att slå ut, kom plötsligt Jakob och hans barn Ester och Arvid över med en chokladkaka "Lindt med havssalt". Intressant kombi.

Jakob hade jag lärt känna på telefon. Han jobbar sen ett år tillbaka på Personalavdelningen och som personalredogörare hade jag mycket kontakt med honom. Han suckade aldrig över dumma eller knepiga frågor utan var alltid glad över frågor som tvingade honom att ta reda på svar och själv lära mer. När han sedan såg mitt entledigande, insåg han att vi var grannar! - Vi bor i samma område.

Jag visade blomman som höll på att slå ut och frågade femåriga Ester hur länge hon brukar få vara uppe, och föreslog sedan att hon skulle komma tillbaka med pappa vid åttatiden då "drottningen" skulle vara utslagen. Det korta samtalet med Ester fick mig att inse att jag ÄR lågstadielärare i första hand och inte personalredogörare!

"Lindt med havssalt" fick vänta i kylen ngra veckor och räddade sedan avslutningen på en grillkväll på balkongen. Den blev lite av en favorit och jag har köpt många sedan dess.

Men för ett par veckor sen hittade jag en ny fräsch favorit -Anthon Bergs " Salmiak". Jo, jag gillar ju lakrits av alla slag. - Men min kompis Ia rynkar på näsan!

Norstedts stora svenska ordbok
choklaˈd subst. ~en ~er
• ljus- eller mörkbrun konfekt med hård konsistens, beredd på kakao och vanl. med tillsats av socker och ibl. mjölk: chokladkaka; chokladpralin; chokladtårta; blockchoklad; mjölkchoklad; segraren fick blommor och ~
□ äv. om en dryck, beredd av kakao och vanl. mjölk en mugg varm ~ efter skidturen

Fiktiva figurer

Dramaten var det ju häromdagen.
Dramatisk Drama queen... Och vad hände då idag, när jag ville kolla vilken fiktiv person jag liknar?

Jag är Lysistrate!
Pröva själv! Vilken fiktiv person är du?
Gustav blev Bridget Jones, Ylva Lancelot, Paula Werther och Ida Kulla Gulla....
Eller pröva Vilken historisk person är du?
NE har gjort båda testen.

Jag ser fram emot att kolla vad mina andra vänner visar sig vara - eller ha varit.

Resultatet av "Vilken historisk person är du?": Ingmar Bergman! Historisk??

Lysi´strate, titelperson i Aristofanes komedi från 411 f.Kr. Under peloponnesiska kriget leder den dådkraftiga Lysistrate framgångsrikt Athens kvinnor i sexualstrejk i protest mot de vapenskramlande männen. Lysistratemotivet har vidare behandlats av bl.a. John Fletcher och, i senare tid, av Rolf Hochhuth

Dramaten eller the Studio?

När jag återkom till Ekhammar 1995 fick jag av Steve lösenordet Dramaten.

Var jag dramatisk? Är jag dramatisk? En drama queen?
Eller var det bara pga amatörteatern som jag höll på med? Hm!

Jag kom att tänka på det där med Dramaten idag när jag och två andra tanter roade oss som "Modeller för en dag"
Vi hade kul. Vi fick

• sminkning
• hårfix
• tre ombyten (om vi ville. Vi ville)
• 60 bilder att välja av

Och sen köpte vi, alla tre, tio bilder var på en skiva - trots att det kostade ...

Roligast var nog att jag faktiskt tog med en av hattarna jag köpte på mässan häromhelgen. När skulle jag annars använda den?

PS. Har ni sett de knubbiga jättehänderna?

Good save the Queen

I början av veckan mailade jag den ende av annonsörerna i DN som hade en mailadress i sin annons.

Igår ringde han. Han skulle till den här sidan stan idag fredag.

Så jag kånkade fram alla gamla skivor - mina och en del av Kristofers som fortfarande var kvar här. Katarina kom över med alla sina och Gunnel med en mindre bunt.

Idag kom han. Han tog väl 10-20 st. En EP med en tidig Agneta Fältskog åkte med. Katta fick 60 kr och jag 200kr. Gunnel fick inget sålt!

Innan vi åker till Erikshjälpen ska Johan D få titta igenom samlingarna.

Min dyrbaraste skiva SexPistols God Save the Queen hittade jag inte igår kväll - och lika bra var väl det.

Irrationell och lätt deprimerad

Jag har gått i pension. Jag har lämnat skolan. Och jag har bara mått bra!

Men kvar på skolan finns min stora blå spegel, som jag målade för 20 år sedan och hade i hallen tills jag ersatte den med mormors stora med slipade kanter. Då fick Anna ha den blå några år och sen har den varit med mig på skolan.

Jag har också kvar några tavlor, den stora båtformade fruktskålen i BlåEld och det stora skåpet som jag köpet för 100 kr när Geologens dagis las ner och som jag sen flyttade med mig från Lillsjö till Ekhammar. Jag hade tänkt att måla det, men det blev aldrig av. Det var lite häftigt som det var, med intarsian och den snidade bården som avslutade skåpet upptill.

Och så var det då Hemsidan. Mitt verk. Snyggast av skolornas hemsidor i kommunen. Jag gillar ju verkligen att jobba med bilder och att trixa så att det stämmer. Jag är bra på datorer, hemsidor och sånt - Kristofer var min läromästare.

Jag bad att få fortsätta med hemsidan efter pensioneringen. Att jobba med den "på timmar" och en slags överenskommelse träffades. Tills vidare.... Jag har fixat allt inför detta läsår. Fixat formulär, adresser och nya bilder. Det funkar!

Idag ringde rektor. "En annan" har gått på kurs och ska nu ta över. Jag kunde inte dölja min enorma besvikelse! Rektor förstod, men... Jag förstod, men det minskade inte min smärta.
Hittintills har jag ju bara varit glad sen jag slutade. Bara sprudlat över mina möjlighet i mitt nya liv. På något sätt är det väl först nu jag sörjer att arbetet är slut.

Vilken tur att jag började blogga i lördags!

Idag har jag erbjudit Elsa att ta över skåpet. Och spegeln, tavlorna och skålen ska hem senast under skolans höstlov.

Homestajlat

Vi skulle bara in och lämna en kartong med engångshandskar som Marcus köpt när vi var på auktionsvisning i Båsta igår. Bättre handskar än de han hade tillgång till på Hagtorp där han jobbar
Så fick jag alltså plötsligt anledning att titta på det nya äldreboendet här å Tibble. Det var 36 sk lägenheter plus gemensamma matrum, kök, balkonger mm.

Rent och nytt. Moderna möbler. Rent och nytt. En svartvit tavla med något slags ljusmöjlighet bakom. Sladden hängde snett. Rent och nytt. Över matborden två kristaalkronor i plast. Rent och nytt. På balkongerna Grythyttan. Rent och nytt. På väggen en stor plattTV. Rent och nytt.
På den ena balkongen med utsikt över bussgatan och parkeringen satt tre damer i sina rullstolar. I Grythyttan satt ingen. Den 106-åriga, väl inslagen i fleecefiltar pysslades om av Marcus, som ju inte var i tjänst. Han ville kolla så att hon inte blivit kall.
Där satt också en pratglad, rapp dam som sa att hon skulle vinka när vi kom till bilen. Den tredje sa inget, tittade inte på oss.

Korridoren var vit. Den ena dörren den andra lik. Inga gamla tavlor, inga speglar, inget draperi. Hur hittar man? På dagis har man bilder och figurer och barnens namn för att barnen ska hitta lättare.

Jag har förfasat mig över hur homestylingen vid lägenhetsförsäljningar smittat av sig på - inte bara undomar- utan även deras föräldrar. Dom tror att det ska vara så. Vitt och tomt och "olevt".
"Du har så mycket saker" sa min nya 66-åriga granne med sina avskalade, utgallrade rum, men med tre TVapparater.
Jo, jag har mycket saker. Mycket på hyllorna, och i skåpen ("skåparna" sa vi i Västerbotten). Jag har mycket på väggarna. Jag lever med det. Trivs med det. Minns. Flyttar om. Skapar nya installationer.
På skolan fick jag ett visst ansvar för inre och yttre miljö. Det första jag gjorde sen jag flyttat till högstadiet och inte längre hade "mitt" klassrum var att fixa massor med gamla speglar i de tomma korridorerna. Uppskattat. Levande.

Ett äldreboende ska inte spegla nutiden, inte de unga anställdas smak och stil. Det ska minna om det som var.
Så, handla billigt på auktioner! Köp den nästan osäljbara rokokogruppen. Köp in det stora mörka skåpet att ställa fotografier och en vas på. Köp vasen också. Köp kristallglas på fot. Slipade grogglas att dricka vatten ur. Köp nysilverkannan, söckerskålen och gräddsnipan. Dom kostar nästan ingenting.
Köp tavlor med landskap - och speglar!
Gammalt och tryggt och välbekant

Men den stor platta TVn är faktiskt OK här.

Jag oroades inte precis....

Jag trodde nog att det skulle vara bra att vara pensionär. Men jag fattade inte att det skulle bli SÅ HÄR bra.
I morse frågade Caro , min gamla elev, om hur man gör för att starta en blogg. Jag letade, började undersöka varianter och gav lite tips.
Insåg att jag också ville.
Tänk att ha tid att bara sätta igång när man får lust! Leka och ha kul!

• Bakar när jag får lust. Ofta!
• Åker bara plötsligt till stan.
  
• Städar besvärliga lådor.
  
• Börjar sy lampskärmar.
  
• Åker på mässa en hel fredag.
  
• Hyr loppisbord....
  
• Lägger ut grejer igen på Tradera
  
• Sover middag
  
• Tränar på gym två ggr i veckan
  
• Sitter och pratar med vänner ngra timmar
  
• Städar bil.
  
• Far ut i svampskogen både tisdag och torsdag bara för att vädret var bra och trattisarna många.
  
• Jag har flera projekt på gång samtidigt
  
• och kan låta högarna växa....

Gjorde jag då inte allt detta förut? Jo, i viss mån... Jag lät högarna växa - men har inte alls orkat göra vad jag önskat de senaste åren.
Jo, jag började förvisso träna redan i mars! - Men så jobbade jag ju bara 80% det sista året.

Jag är en nöjd pensionär -