Det här blev ju inget vanligt statistjobb - annat än vad gällde betalningen -150 kr innan skatt! Eftersom nästan "ingen" verkat ha kollat länken till videon som jag la ut på Facebook i fredags - så lägger jag ut den igen - här! Ja, "ingen" har kommenterat den i alla fall... ( Nä... jag kollar inte heller alla länkar som mina vänner lägger ut - än mindre kommenterar jag videolänkar!) Jag har just - helt på egen hand - lärt mig att "bädda in" en video, så det är ju bara kul! Inspelningen gjordes i måndags em och jag skrev om inspelningen samma kväll. Se blogg! Redan på fredag hittade jag klippet på hemsidan! - en snabbt hopklippt video som var väldigt osynkad!!! Ikväll, söndag, gick videon som en del av Partaj ett sk humor/aktualitetsprogram på Kanal5 "Femman". Det kommer en repris lördag kväll om man vill se musikvideon "En okänd kändis" synkad. (ca 40 min in i programmet)
BM med Partaj-gänget
Jamen det var ju roligt! -och jag fick 150 kr! Nä, jag skäms inte! Skäms inte för videon - - men resten av programmet, hm...?
Ska jag lägga in det som statistjobb eller skådespelarjobb på mitt cv på statist.se?
Skäms någon av mina nära vänner eller släktingar månntro? Jag tycker det verkar så! Inga kommentarer till mig! Varken detta - eller annat statistjobb har nämnts i samtal, mail etc. Inga kommentarer om bloggen heller såklart! Saknar ett "Vá kul!"
Smakar det så kostar det! Är det så? Men det som kostar smakar för den skull inte alltid bra... I måndags var det billig TV med flams och flabb, enkel inspelning och inte så precist precis!se blogg
Nu tisdag-onsdag var det Svt med fortsatt inspelning av Jonas Gardells drama "Torka aldrig tårar utan handskar" Det handlar om aidsutbrottet för 25 år sedan. Inspelningen påbörjades redan i juni, då jag var med med min hatt. se blogg. Vi var ca tio kostymstatister från i juni som skulle vara inne på Svt Drama på Hangövägen kl 7 på morgonen. Halv nio gick bussen med oss plus ett gäng dramatuderande, de unga skådespelarna, kostym, smink, regi etc. Ljus och ljud var redan på plats när vi kom dit. Där var också ca 40 st "på-platsen-statister", som alltså fått sova längre, ha egna kläder, fick komma hem tidigare - och fick 100 kr mindre än oss. Statisterna hade eget uppehållsrum nere på Helgagatan. Där var vi inte mycket. Vi var i kyrkan hela tiden.Vicky placerade ut oss i kyrkbänkarna och justerade sedan - med kameran och monitorns hjälp "Flytta lite till höger - nä, vänster!" "Du, du och du, stå upp!!" Och så flyttades man kansle till andra sidan mitt-gången. I två dagar höll vi på med några få sammanhängande scener!
Vi sorlar. Vi står. Vi sätter oss. Prästen frågar om någon var allergisk, nickande mot katten som tagits ut ur korgen. Men han hade sagt att känslor var tillåtna - att allt var "tillåtet"!? Katten tillåten!
Mats och Arvid
Kompisen Madde sjunger "Sov på min arm" många, många gånger. Killarna svär varje gång åt prästens hänsyftning till "flickvän".
Vi reser oss och sätter oss, reser oss och sätter oss, torkar tårar, filmas i många vinklar. Vi är bakgrund till scenerna. Kuliss. Det är vårt jobb.
Prästen säger: "Och så sjunger vi psalm 297 " Men vi sjöng den aldrig! Vi fick inte sjunga! Ingen inhyrd orgelspelare som i Liza Marklundfilmen i somras. DÅ sjöng vi! Om och om igen! Jag blev besviken! Det är så befriande att få sjunga den välkända gamla psalmen "Härlig är jorden"! . I slutet av andra dagen gjordes en ljudupptagning av snyft, snörvel och gråt till scenen vi tidigare spelat in! Sen fnissade vi! .
men glasögonen åkte av
intensive Alex tar en bild
mina skor - fötter luftas
Ellika
Arvid -92 statistansv
katten i Simon Bergers korg
här med matte
Smakar det så kostar det! sa jag visst
bild till statist-galleriet. Alex klagar att bloggen har för få bilder
Ja, det är ytterligheterna för mig denna vecka...
- Slamset och flamset som görs kvickt och billigt i dubbel bemärkelse. - Det här, som vill något större! som har budskap, är äkta och får oss att tänka, att se.. En stor satsning, där varje scen får ta tid , där det putsas på detaljer - Däremellan finns allt det halvbra. Det där lite fabriksmässigt effektiva, som fått "resurser", men ska ge pengar tillbaka, som kan köra med dubbla kameror, men utnyttjar statister upp till12 timmar för 250 kr. Som ändå ibland kan bli riktigt bra - men ibland alldeles, alldeles förfärligt!. Men det som kostar smakar för den skull inte alltid bra!
Jag tror på Svt och Gardells drama.Tror på att "Torka aldrig tårar utan handskar" kommer att bli ett mycket bra och trovärdigt drama.
"Faan, jag slår vad om att den kommer att få Kristallen" sa Alex.
Jag var på väg till Kistamässan i fredags, men hann inte starta innan en man knackade på bilrutan och påpekade att jag hade punktering!
Själv skulle aldrig ha sett om det varit punka på en bil på parkeringen
Nåja, jag fick hjälp att ta av däcket och att sätta dit det där lilla uschliga reservhjulet och körde sen i max 80 km/h till Spånga Bilcentrum, min Suzukiverkstad.
Inte hittade dom pyset- inte på direkten -
så jag gick Spånga station och tog pendeln för att hämta bilen senare.
Antikmässan då? Trevligt - och jo, det blev en några lampskärmar, en jacka och några hattar. Konstigt så det blivit de senaste gångerna!
På tåget, på vägen tillbaka från mässan ringde telefonen! Man hade sett mig på statist.se och ville ha med mig i en musikvideo där jag skulle föreställa mamman till Per Andersson i Partaj på Femman. Två timmars jobb på måndag em? Jo, jag tackade ja... Men sa hon 150 kr eller 750 kr??? Svårt att höra på tåget. Troligen var det 150... Mina statistkollegor har sagt att Baluba är mycket snåla. "Det är bara Peter Settman som tjänar pengar!"
Jag har nu, först nu, sett ett avsnitt av programmet - och blir lite generad. Och det aktuella avsnittet går redan kommande söndag... Nåja Detta var första gången som jag inte fått några instruktioner alls om klädstil, färger osv. Så det fick bli det jag köpte på mässan i fredags. Vintage! Jackan från Gunilla Pontén och till den en jättestor röd basker i ett tyg som efterliknar mocka.. Jag glömmer nästan alltid att be någon fotografera mig i scenkläderna.
Bilden fick fixas i efterhand. Det är ju mina egna kläder. Bloggen förändras under veckan... Bestämmer själv!
Jag var i god tid. Strosade runt bland antikaffärerna innan jag kvart i fyra satte mig att vänta utanför Juiceverket på Norrtullsgatan där vi skulle spela in. Hade trott att teamet nog redan borde varit dör och riggat
Klockan 16 ringde telefonen. Teamet var försenat. Jag köpte så småningom en Juice men björnbär, äpple och ingefära. Gott!
Jag såg en man gå förbi fyra ggr. Var det han som skulle vara "fadern"? Det var det! Det var Raymond, en engelsman. Efter ytterligare tjugo minuter började Partajgänget, tillsammans med det lilla teamet dyka upp...
Trevliga. Faktiskt. Dessutom så var Christine Meltzer inte a llsså överdriven som man ser på TV. Ett tag trodde jag att det var någon annan. Det var en enkel liten produktion -men förstås ändå ganska många personer. Men bara en fotograf
Det skulle bli en musikvideo runt den okända kändisen Per Andersson...
"Fadern" Raymond och jag, satt inne i lokalen och väntade. Vi hörde först inte det svaga musiken från den lilla lilla telefonförstärkaren där ute, som det skulle sjungas/rappas till. Därefter skulle vi, Pers "föräldrar" i videon, sjunga till telefonspelaren. Jag hade hela tiden haft svårt att höra/ förstå denne engelsman. Han hade dessutom mycket svårt för
att klara texten som vi skulle sjunga/mima till. Viss irritation...
sandwichmannen
Sen
skulle Per traska runt med sitt förklarande plakat innan vi alla traskade
upp mot Norrtulls sjukhus. Där spelades slutet av sången in.
Musikvideon är en del av Partaj som kommer att sändas i Femman redan på söndag!!! "En okänd kändis" Vad var det du hette nu igen?
Det är skillnad på inspelningstid. Sex dagar! Det är som förr i tiden!
Det är ju skillnad på kvalité också!
Imorgon är det dags för fortsatt inspelningen av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Det gäller en begravningsscen som påbörjades i juni.
Vi skulle vara på plats 7.50 i Mölnvik några hållplatser bortom Gustavsberg. Det var en lång resa från Kungsängen via Centralen och Slussen - och sen en halvtimmes bussresa.
Det var min första reklamfilm. Enkelt statistjobb och betalning därefter 500 kr. Reklamfilmen jag missade i mars skulle ju gett ha gett tio gånger så mycket!
I mejlet inför denna dag hade det stått: Filmerna vi spelar in nu skall gå på TV under höst/vintern. Därför önskar vi att ni tar med er kläder för höst/vinter. Ni skall se ut som ni gör på vardagar när ni går och handlar mat. Vardagligt. Ta med 3-4st ombyten. Jackor, tröjor, skjortor, kepsar, sjalar, vantar, mössor, halsdukar osv. Försök så gott det går att variera färgerna på kläderna. Undvik helvita plagg. Vi vill kunna ändra på era kläder till olika scener.
Inspelningsplatsen var i en slags lagerlokal intill brandstationens helikopterplatta. Där inne fanns en uppbyggd matvaruaffär med mest fejkade varor. Vi statister fick hålla till i "matsalen", medan skådespelarna höll till en trappa upp - utom vid lunchen kl 13 förstås då dom och inspelningspersonalen var nere hos "oss"!
Det bjöds hela tiden på goda mackor, kaffe, härlig frisk smothie och frukt.
Efter två timmar blev jag tillfrågad om jag kunde stanna och ta ytterligare ett inspelningspass. Jag skulle få ytterligare 499 kr.
Katta
I så fall skulle jag ha varit med i scenen med Rimstugan, som påbörjades strax innan lunch och skulle fortsätta på eftermiddagen. Det kunde ha varit lockande eftersom jag redan var på plats, men det var Kattas födelsedag och jag var bjuden på middag tillsammans med övriga vänner, så jag tackade nej till erbjudandet.
Rimstuga - för någon gång i december
Storyboard 1m hög - den första synliga storyboard sen jag började
Sara staterande skådespelare
som fick sitta i kassan ett tag
Yvonne
Fikapaus Claes o Yvonne
Stina med lilla Celine
Vi kommer att vara synnerligen osynliga, i bakgrunden, där vi traskar runt, fram och tillbaka, klädda i våra medhavda, hela tiden, nya, gamla vinterkläder, föreställande ständigt nya kunder i butiken...
Men... .... hur var det då med det försvunna barnet? Tyvärr! Jag har skrivit på ett papper att inte avslöja något innan reklamfilmen går på TV.
Jag passerar -delvis- som en svart figur en bråkdel av en sekund bakom mamman. Min runda svarta väska....
Såg det inte första gångerna.Men sen är det bara att gå fram en sekund i taget. -Trycka på Prtsc och klistra in i bildbehandlingsprogrammet, så har man en bild i alla fall!
Inte förrän idag upptäckte jag en annan användning av Googles bildsökning!
Jag söker ju ofta bilder - särskilt till bloggarna - och ofta använder jag mer tid till bildletandet än jag använder till själva skrivandet. Det är ju kul med bilderna! Så jag skriver in ett ord -eller flera- webbläsaren- - och trycker sen på Bilder. ... och så kommer förslagen. Alltid hittar man något! Man laddar ner! De flesta använder jag aldrig - Men bilder sätter igång tankar - andra tankar, nya tankar, gamla minnen. Minnen...
Idag hamnade jag av en slump först på Google bilder. "Läs mer eller testa direkt genom att dra in en av bilderna i sökrutan ovan." stod det på sidan.
Jag drog förstås i"Starry night ". Har alltid varit förtjust i van Gogh... och där kommer drygt 200 000 Starry night. Sen prövade sen med några bilder från den egna datorn. Kända och okända konstverk och designade mönster t ex Josef Frank Det roliga är ju att webbläsaren söker visuellt liknande bilder så det blir många överraskningar. Webbläsaren letar upp andra Josef Franks tyger men också andra mönster runt om i världen.
Efter fem-sex olika försök med konst, så prövade jag sedan med en bild på mig själv! Se vad jag hittade! Ja, Flicka med pärlörhänge fanns också med.
Victora Beckham
Charlie Sheen
"Johnny Depp"
Jag upptäckte senare på kvällen att det stod "Nytt! Nu kan du söka med bild på Google"på sidan för Google bilder. Jag som trodde att jag bara varit "a slow learner".
Ngra dagar senare när jag hade min kurs med mina väninnor och dom skulle testa detta så upptäckte vi att det INTE funkar med Explorer - inte än i alla fall!. Men det funkar ju med Google Crome! Får kolla Firefox också!
Jag höll på att röja i ett skåp - och plötsligt hade jag den i min hand igen!
Den lilla genomskinliga asken med de sköna, lite tunga träbitarna - ett pussel som jag köpt i London i någon gång slutet på sextiotalet.
Jag kom av mig med röjandet. Jag mindes ju hur bra jag var på det DÅ. Andra hade suckat DÅ. Men NU suckade jag - Jag klarade det inte längre. Hade jag blivit dum, trög, rent obegåvad - gammal?
Jag blev avbruten av två väninnor som kom på "oväntat besök" och vi satt i solen på balkongen, drack kaffe, åt muffins och pratade några trevliga timmar. Glömde för ett tag pusslet. Senare på kvällen fotograferade jag det - och sen så satte jag igång med det igen.. Efter sammanlagt en timmes flyttande på bitar hade jag klarat det.
Det var söndag kväll. Auktionerna hade just gått ut och jag satt och skrev mail till dom som köpt mina grejer. Det var två par skor, en tröja, en jacka, en baddräkt och ett Sarpaneva-armband i brons.
Sen snabbkollade
jag lite på min sida på statist.se och såg då att man sökte statist till inspelningen av Liza Marklunds Livstidtidigt nästa morgon. Jag tryckte på knappen - anmälde mig! Tio minuter senare ringde Hanna. Klockan var kvart i elva. Kunde jag vara i Nacka Strand klockan 7.40? Jag började genast plocka ihop kläder som jag la i en hög på golvet för att välja klart på morgonen. Väckarklockan ställd på 5.00 Bussen till stationen skulle gå strax efter 6 Pendeltåg - och sen direktbuss till Nacka strand. Det gällde en inspelning på
Kvällspressens redaktion, Annika Bengtssons arbetsplats där en stor del av
filmen utspelar sig
Susanne och Majlis
Vi var ca 16 statister. De andra hade varit igång en dag tidigare, redan på
fredagen. De flesta hade också varit med i de tidigare
filmerna. Varje film har fem heldagar med redaktionsscenerna.
Men... statistgänget var "tight"! Alla kände varandra väl eftersom det för många var det den tredje eller fjärde statistveckan på Kvällspressens redaktion. Så det var inte lätt att komma in i gänget. Det var egentligen bara Susanne som var riktigt välkomnande till en början! Glad, pigg och öppen och intresserad av alla!
Vi skulle vara klädda i tidningens färger.
Grått, svart och vitt och beige. Jag var helsvart.
Kläderna skulle lämnas kvar på inspelningsplatsen - om man skulle fortsätta någon av de andra dagarna. Man var tvungen att se likadan ut varje dag. Scenerna tas ju inte i tidsföljd och därför var det också bra om statisterna kunde jobba flera dagar
Micke och Irene m fl
Jo, jag brukar säga att statistjobbet mest innebär att gå och vänta, men på detta statistjobb blev det knappt någon väntan alls! Vi var på plats i elva timmar (!) med 45 minuters lunch och en rejäl fika på 15 minuter. Däremellan korta pauser medan man riggade om.
Filip - "chefen"
De fasta statisterna hade sina bestämda platser vid skrivborden medan jag och de som inte var i bild skulle gå/stressa förbi, hämta papper, stanna och prata med någon, gå tillbaka... och så göra det om och om igen med nya kamerapositioner. Likadant vid nästa scen, men ändå nytt för varje scen. -Det är "statisttomt" där nere, var ett vanligt påpekande. Det fixades till sen vid tagningen. Filip, statistansvarig, var verkligen duktig, såg vad som behövdes och instruerade bra, men körde ofta över statistansvariga Hanna. Jag plågades när jag såg det, men Hanna bara tuggade på sin underläpp och fortsatte... Daniel, regiassistenten hade ett bra och tydligt "tilltal" - respektfull. Lite lik Daniel E till sätt och utseende
Björn Kjellman som chefen"Schyman"
Övrig personal mötte nästan aldrig våra blickar...
Så var det skådespelarna:
Malin Crépin "Annika Bengtsson"
.
Men vad den trygga Kajsa, som spelar kollegan Berit heter, vet jag tyvärr inte. Jag vet inte heller vad "pressfotografen" heter mer än Andreas.
Leif André - "Spiken"
Leif André, "Skådespelaren"!
Inga omtagningar där inte! Spiksäker!
Jag berättade för grannen om hur imponerad jag blivit. Grannen berättade då om de lysande recensionerna han fått för Jeppe samma dag! Recensionen i Svd
Andra dagen fick jag eget skrivbord! Det var i ett skönt hörn. borta vid Annikas. Det var helt andra och lite längre scener. Dagen var inte lika intensiv som dagen innan, men det var jobb hela tiden och fortfarande mycket gående.
Maten vi fick var fantastisk. Gravad lax och Wallenbergare med rårörda lingon första dagen. Fisk och lamm andra.
Fikabord hela tiden
Irene, Majlis,Roger
Sprallis
Simon Sverin statistassistent
Sittande Hanna, Roger Malin, Tomas, Martina
Jag var faktiskt mycket bekväm med att vara på en tidningsredaktion - Jag växte ju bokstavligen upp på en lokalredaktion och kan minnas när jag kunde stå rak under pappas skrivbord i Arvidsjaur. Sedan gjorde jag många besök på centralredaktion i Skellefteå. Det kändes bara bättre och bättre allt eftersom dagarna gick. Kände hur jag kom in i gänget, kände också att jag lärde mig mycket.
Det var verkligen ett helt annat slags statistjobb än de tio tidigare jobben: Vi hade ett större ansvar - och fick jobba mer. Men fortfarande var betalningen 350 kr per dag!
Men jag har anmält att jag gärna är med på de fyra redaktionsdagarna i oktober då En plats i solen ska spelas in.
Jag hinner nog med lite flerTraderaauktioner innan dess.
Första dagen smög jag ibland in ett kontor och vilade i en soffa i stället för att fika. Jag hade ju bara sovit några timmar....
