Min hatt och jag

Det gällde två statistroller  i Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”, en dramaserie som handlar om  aids-utbrottet på 80-talet.

Resan till Hangövägen i Värtan tog en dryg timme. Jag skulle till SVT Drama för att prova kläder. 
Efter att ha väntat i i receptionen hämtades jag av Vicky, en trevlig tjej, som hade huvudansvaret för statisterna under inspelning. 
Långa trappor och slingrande likadana korridorer som även den  nyanställda Katrin erkände att hon länge haft svårt att hitta i.

Kostym hade förberett två byten. En urtråkig ljus skjortblusklänning med olivgrön kappa till "flanören" och en snygg, tunn, svart, gammaldags klänning med en fånig grå sjal till "begravningsgästen"  Men det fattades något tyckte hon...
Jag föreslog min egen fina lilla hatt, som hon ju faktiskt hade bild på. Hon blev mycket nöjd! Jag också!
Glasögonen  skulle jag få klara mig utan, men kom senare på att jag hade kvar ett par från 80-talet som "flanören" kunde ha.

Väntrummet på SVT Drama
. 

Kvällen innan inspelning ringde dom och ändrade kallelsetiden från 8.00 till 7.00!
Upp 4.50 !!

På SVT får man ett rum, en loge, som man delar men en annan person. Där fanns en spegel och en säng! och där hade dom hängt in våra kläde rtillsammans med en papperskasse för ombytet. Jag bytte om till begravningskläder - och min fina hatt!

Medan vi väntade på att alla skulle bli  klara skrev vi namn på påsarna och fyllde i våra personuppgifter, adresser och kontonummer.  

Den dödes familj

Sen gick vi ner till taxin som skulle ta oss tvärs genom stan till Allhelgonakyrkan.

Det var en kall dag
Sminkningen påbörjades utomhus, i väntan på nyckeln till källarrummet, som skulle bli vårt fuktiga, kalla uppehållsrum.

Så började repetitionen. Det var kallt. Vi frös! 
Vi skulle bara ta utomhusscener.
Vi frös.
Efter ett tag kom kostymfolket med fleecejackor mellan tagningarna.
Men vi frös - och det fick inte synas! 

Punktjejen som plötsligt fick jobb

Sen skulle vi klä om till 80-talsflanörer och flytta på oss till Blekingegatan där en lastbil med studenter skulle passera.

Begränsad korsning

Gatan var tämligen avstängd. Gamla bilar och en cykel var parkerade på ena sidan. Vi skulle röra oss så att vi passerade de skådespelande grabbgänget.
Lastbilen fick backa tillbaka och göra om turen och studentena vifta gång på gång. Disel lukten  var hemsk

Katrin och statisttjejerna

Åsögaraget - redo för action

Det gjordes ett avbrott för lunch på en restaurang på samma gata.
Även för oss statister!
Efter maten fortsatte arbetet med scenen, men sen blev det en paus medan studenternas lastbil skulle svänga in på Götgatan.
Då behövdes bara två statister och vi andra fick gå till det nya uppehållsrummet - 
Bingohallens entréhall.
Märklig miljö!
Trodde inte såna ställen fanns!

Alex och Mats i Bingohallens trappa

Alex, "mamman" och Marie

Julia ville ha en bild
tagen på sin födelsedag

Till sist fick fyra av oss följa med bort till trappan vid Dalslandsgatan. Alla andra sattes i taxi tillbaka till SVT och var klara
Vi fyra skulle gå i trappan och möta eller springa föbi grabbarna. 
Men till sist så togs vi bort ur scenen, och satt istället och pratade tills allt var klart och Vicky beställde en taxi tillbaka till SVT.

När taxin åkt ett kvarter så kom skyfallet!
Regnet, åskan och blixtarna som vi sluppit hela dagen.
 
Tillbaka till de tomma korridorerna kunde vi byta till egna kläder efter elva timmar i kostymförrådets.
Hatten stoppade jag försiktigt ner i min väska.
Jag hoppas få använda den till hösten igen, då begravningsscenen inne i kyrkan ska spelas in.

Fortsättningen -om inspelningen inne i kyrkan tre-fyra månader senare - finns i bloggen  "Smakar det så kostar det. Är det så?"