Den lilla genomskinliga asken med de sköna, lite tunga träbitarna - ett pussel som jag köpt i London i någon gång slutet på sextiotalet.
Jag kom av mig med röjandet.
Jag mindes ju hur bra jag var på det DÅ.
Andra hade suckat DÅ.
Men NU suckade jag - Jag klarade det inte längre.
Hade jag blivit dum, trög, rent obegåvad - gammal?
Jag blev avbruten av två väninnor som kom på "oväntat besök" och vi satt i solen på balkongen, drack kaffe, åt muffins och pratade några trevliga timmar.
Glömde för ett tag pusslet.
Senare på kvällen fotograferade jag det - och sen så satte jag igång med det igen..
Efter sammanlagt en timmes flyttande på bitar hade jag klarat det.
Englands Brio? |
Kul grej. Att man löste det snabbare förr beror nog på att man nu har stoppat in mer i hjärnkontoret, som blockerar ett logiskt tänkande.
SvaraRadera