söndag 4 september 2011

Tre dagar på redaktionen

Det var söndag kväll. Auktionerna hade just gått ut och jag satt och skrev mail till dom som köpt mina grejer. Det var två par skor, en tröja, en jacka, en baddräkt och ett Sarpaneva-armband i brons.
Sen snabbkollade jag lite på min sida på statist.se och såg då att man sökte statist  till inspelningen av Liza Marklunds Livstid  tidigt nästa morgon.
Jag tryckte på knappen - anmälde mig!
Tio minuter 
senare ringde Hanna. Klockan var kvart i elva. Kunde jag vara i Nacka Strand klockan 7.40?
Jag började genast plocka ihop kläder som jag la i en hög på golvet för att  välja klart på morgonen.
Väckarklockan ställd på 5.00

Bussen till stationen skulle gå strax efter 6
Pendeltåg - och sen direktbuss till Nacka strand.
Det gällde en inspelning på Kvällspressens redaktion, Annika Bengtssons arbetsplats där en stor del av filmen utspelar sig
Susanne och Majlis

 Vi var ca 16 statister. De andra hade varit igång en dag tidigare, redan på fredagen.  De flesta hade också varit med i de tidigare filmerna. Varje film har fem heldagar med redaktionsscenerna. 

Men... statistgänget var "tight"!
Alla kände varandra väl eftersom det för många var det den tredje eller fjärde statistveckan på Kvällspressens redaktion.
Så det var inte lätt att komma in i gänget. Det var egentligen bara Susanne som var riktigt välkomnande till en början! Glad, pigg och öppen och intresserad av alla!
 


Vi skulle vara klädda i tidningens färger. Grått, svart och vitt och beige. Jag var helsvart.
Kläderna skulle lämnas kvar på inspelningsplatsen - om man skulle fortsätta någon av de andra dagarna. Man var tvungen att se likadan ut varje dag. Scenerna tas ju inte i tidsföljd och därför var det också bra om statisterna kunde jobba flera dagar
Micke och Irene m fl


Jo,  jag brukar säga att statistjobbet mest innebär att gå och  vänta, men på detta statistjobb blev det knappt någon väntan alls! Vi var på plats i elva timmar (!) med 45 minuters lunch och en rejäl fika på 15 minuter. Däremellan korta pauser medan man riggade om.

Filip - "chefen"
De fasta statisterna hade sina bestämda platser vid skrivborden medan jag och de som inte var i bild skulle gå/stressa förbi, hämta papper, stanna och prata med någon, gå tillbaka... och så göra det om och om igen med nya kamerapositioner. Likadant vid nästa scen, men ändå nytt för varje scen.
-Det är "statisttomt" där nere, var ett vanligt påpekande. Det fixades till sen vid tagningen. 
Filip, statistansvarig, var verkligen duktig, såg vad som behövdes och instruerade bra, men körde ofta över statistansvariga Hanna. Jag plågades när jag såg det, men Hanna bara tuggade  på sin underläpp och fortsatte... 
Daniel, regiassistenten hade ett bra  och tydligt "tilltal" - respektfull. Lite lik Daniel E till sätt och utseende


Björn Kjellman
som chefen"Schyman"
Övrig personal mötte nästan aldrig våra blickar...
Så var det skådespelarna: 
Malin Crépin  "Annika Bengtsson" 








.




Men vad den trygga Kajsa, som spelar kollegan Berit heter, vet jag tyvärr inte. Jag vet inte heller vad "pressfotografen" heter mer än Andreas.
Leif André - "Spiken"

Leif André, "Skådespelaren"! 

Inga omtagningar där inte! Spiksäker!


Jag berättade för grannen om hur imponerad jag blivit. Grannen berättade då om de lysande recensionerna han fått för Jeppe samma dag! Recensionen i Svd


Andra dagen fick jag eget skrivbord!
Det var i  ett skönt hörn. borta vid Annikas. Det var helt andra och lite längre scener. Dagen var inte lika intensiv som dagen innan,  men det var jobb hela tiden och fortfarande mycket gående.

Maten vi fick var fantastisk. Gravad lax och Wallenbergare med rårörda lingon första dagen.
Fisk och lamm andra.


Fikabord hela tiden



Irene, Majlis,Roger
Sprallis
Simon Sverin statistassistent


Sittande Hanna, Roger Malin, Tomas, Martina


Jag var faktiskt mycket bekväm med att vara på en tidningsredaktion - Jag växte ju bokstavligen upp på en lokalredaktion och kan minnas när jag kunde stå rak under pappas skrivbord i Arvidsjaur. Sedan gjorde jag många besök på centralredaktion i Skellefteå.


Det kändes bara bättre och bättre allt eftersom dagarna gick. Kände hur jag kom in i  gänget, kände också att jag lärde mig mycket. 


Det var verkligen ett helt annat slags statistjobb än de tio tidigare jobben:
Vi hade ett större ansvar - och fick jobba mer. Men fortfarande var betalningen  350 kr per dag!

Men jag har anmält att jag gärna är med på de fyra redaktionsdagarna i oktober då  En plats i solen ska spelas in.
Jag hinner nog med lite flerTraderaauktioner innan dess.


Första dagen smög jag ibland in ett kontor och vilade i en soffa i stället för att fika.
Jag hade ju bara sovit några timmar....

3 kommentarer:

  1. Så trist att vi andra inte välkomnade dig : ( det får vi se till att ändra på! Det är ju jätte kul att du är med! Kram Alex

    SvaraRadera
  2. Jag vet ju att det är naturligt att ett inarbetat gäng inte orkar ta emot nya gång på gång!

    Det var så när jag jobbade skolan. Jag sa ifrån när ledningen ville stoppa in fler och fler i klassen på kort tid!
    Jag var inte rädd för stora klasser, men inte för många nya på en gång. Mina elever klarade inte att ständigt välkomna nya.

    Men jag var också ruskigt trött första dagen... Blev ju kallad vid 23-tiden. Sov knappt fyra timmar!

    Hej o hå
    BM

    SvaraRadera
  3. Vilken underbar blogg, du skriver så bra. nu ska jag läsa mer.

    SvaraRadera