Julklappsidé

Igår tog jag med datorn till moster Martha på sjukhuset i Östersund. Det var ju meningen att vi skulle prata med hennes son, min kusin Staffan i USA precis som vi gjorde julen för två år sen när Martha och Sten firade jul hos mig i Kungsängen.

Men kusinen var också i Östersund nu. Han ville kolla hur hans mamma verkligen mådde – fast han ska åka över igen till jul.

Så jag visade bilder på barnbarnet Tage och bilder från Stadshuset i mars och på Annas&Andreas bröllop förra året. Dessutom visade jag inscannade småbarnsbilder på Jon, morfar och ngra släktingar. Tänk så uppskattat! Plötsligt hände det saker i den trista sjukhusrutinen! Vi pratade och mindes tillsammans.

På vägen hem från sjukhuset bestämde jag mig för att jag ska fortsätta att scanna in bilder. Bilder från Marthas ungdom, hennes föräldrar släktingar osv. Sen får Staffan visa dem till jul! Allt på ett USB.

Staffan uppmanade sin pappa Sten, att ta med fotoalbum. När man börjar vara lite dement är ju kanske foton och de minnen de väcker väl en bra terapi och man slipper känna tillkortakommanden!

*På bilden: Min son och min mormor Aline, Marthas mamma.

Ett arbete?

Det var kallt, halt och snöblåsigt när jag gick över gården kvart över sex i morse. Jag var i god tid. Och Pendeln var i tid!

På så sätt fick jag 50 minuter att på Centralen sitta och iaktta sju unga försäljare som krängde mobiler -eller vad det nu var - med hjälp av ”Läckerol” och frågan ”Har du Comvic?

Obehagligt insmickrande, efterhängsna och tydligt egocentrerade typer som gick på Red Bull.

På deras uppmonterade jätteskyltar stod det Tele2, Playlist Quiz, IDOL och Xperia. Lysrören var starka lysande neonfärger. En mer normal kille stod och tog isär kartonger – förhoppningsvis till återvinning.

Konstigt, ingen kom fram till oss som satt på bänken och väntade på våra tåg. Dom ville fånga dom som var på flykt...

Jag är en Teliatant

Jag är en Teliatant säger jag jämt när någon försöker sälja ett telefonabonnemang till mig.

Idag efter lunch åkte jag in till Telia på Kungsgatan, tog ett turnummer och satte mig att vänta.

Det slog mig att de flesta som väntade var äldre än jag.

Är Telia bara till för oss äldre? Vill äldre träffa en person när de handlar? Är det vi äldre som har tid att sätta oss att vänta en tisdag efter lunch? Eller är det så att vissa äldre vissa äldre inte klarar av att fixa sina ärenden på nätet?

Det blev min tur. En ung tjej skulle hjälpa mig.
Jag skulle ju ha ett mobilt bredband och visste att det skulle bli billigare om man redan hade ett bredbandsabonemang hos Telia.
Ingen var stressad. Inte jag heller.
Istället började hon titta över mina olika abonnemang - vad jag egentligen betalade. Hon påpekade att jag betalade mer än 200 kr mer i månaden än jag skulle behöva!

Vi ändrade på direkten.

Sen letade hon rätt på bästa vägen att att betala så lite som möjligt för bredbandet. Engångsavgift 99 kr och sen 29 kr per dygn. Jag ska ju bara använda det när jag ska till Östersund tre dagar nästa vecka och kusin Staffan låna det när han ska dit till jul!

Sen fixade hon ett bätte kontantkortsval ”Telia Refill Prata på”, ngt jag försökt ändra på på nätet – inte klarat av. Det visade sig att man inte kan!

Besöket på Telia har sparat pengar åt mig. Tjejen sökte det som var bra för mig! Inte för aktieägarna.

Jag är och förblir en Teliatant!

En slags anslagstavla

Varför sätter vi upp en massa bilder och texter på anslagstavlor därhemma? För vems skull?

Jag har anslagstavlor lite varstans.
Mina väggar och vitrinskåp är mina anslagstavlor - installationer. Hemsidan jag html:ade 1996 är en anslagstavla. Visserligen gjord för en annan upplösning (600x800) än den våra datorer har idag. Mottot för den fick bli ~Vad ska det tjäna till?, sa Hille. Ja, vad tjänar det till att sy, skriva eller måla..? ~

Mina anslagstavlor är ju gjorda för min skull. Ett sätt att brodera, skriva, klippa, klistra och måla, men kanske främst välja ut sånt som är viktigt för mig på något sätt. Men jag ska också kunna låta mina vänner se dem och därmed visa lite fler sidor av mig .

Den här bloggen är min nya anslagstavla. Inget perfekt skrivande, utan en lek, ett utkast, men lite mer färdigtänkt än "dagboksanteckningarna" på Facebook.
Bloggen görs av mig och för mig själv i första hand. Men jag visar den gärna. Den får gärna kommenteras, precis som grejerna i stora röda vitrinskåpet eller tänkspråket och den snygga teaterbiljetten på torkskåpet.

Längtar efter fler bilder. Då får det bli en annan blogg.

Älsklingsstövlar - Tröstepäls!

Jag ville ju så gärna ha röda stövlar!Då, för mer än tjugo år sen använde jag ju nästan alltid enkla Kinnaskor i svart eller rött. Dom var bekväma och snygga - och stövlar i rött från samma firma skulle passa bra till den mörkblå mockapälsen, min "tröstepäls", med röda passpoaler.
Lisa såg till att min mamma fick julklappstipset. Stövlarna är underbara. Kinnasko - ett pålitligt märke. Rejäla ofodrade stövlar i strl 39! Jag har använt dom några ggr - i torr snö!Men nu har dom legat i förrådet i över tjugo år och jag ska nu se till att någon annan tar över. Är du intresserad?
Nästa vecka lägger jag ut dem på Tradera.

Tröstepälsen - en historia för sig.
I november 1986 blev jag utsatt för ett överfall. Jag var på väg hem efter att lämnat bilen på verkstad och i skogen, i backen upp mot mitt botadsområde mötte jag en pistolbeväpnad man. Han vinkade med pistolen att jag skulle gå längre in i skogen. Och jag som först trodde det var ett rån och tyst svurit för att jag hade flera hundra i plånboken! Sa att jag hade folk som väntade på mig...Till sist blev jag arg - och sa skarpt "Jag hade en unge därhemma och du kan ge dig på någon annan!!!" - Och så gick jag!
Väl hemma ringde jag polis och sonens fritids. Två poliser kom hem till mig. En man och en kvinna. Det kändes bra,

På kvällen mindes jag plötsligt hur mammas äldre väninna, tant Bojan, en kväll, när jag väl var tolv, kom hem till oss och berättade om ett överfall hon just varit utsatt för. Hon hade fräst " Ser du inte skillnad på ung och gammal!! och så hade hon gått!
Jag inser att det var tack vare den gamla "minnes-inspelningen" som jag klarade mig.
I tre dagar var jag lätt euforisk- Jag hade klarat mig!! Berättade för alla. Alla mina skolbarn, kollegor - alla!
Sen kom den stora sorgen! - som ingen fattade! Elaka kollegor sa :"Sån tur att det var du och inte Karin!" Ingen fattade hur ledsen jag var!
Då köpte jag den dyra pälsen som Kerstin Boulogner gjort. Pälsen som jag inte behövde.

Jo, jag behövde den verkligen! Tröstepälsen!

Min senaste chokladpassion

Den speciella dagen i somras när Nattens Drottning höll på att slå ut, kom plötsligt Jakob och hans barn Ester och Arvid över med en chokladkaka "Lindt med havssalt". Intressant kombi.

Jakob hade jag lärt känna på telefon. Han jobbar sen ett år tillbaka på Personalavdelningen och som personalredogörare hade jag mycket kontakt med honom. Han suckade aldrig över dumma eller knepiga frågor utan var alltid glad över frågor som tvingade honom att ta reda på svar och själv lära mer. När han sedan såg mitt entledigande, insåg han att vi var grannar! - Vi bor i samma område.

Jag visade blomman som höll på att slå ut och frågade femåriga Ester hur länge hon brukar få vara uppe, och föreslog sedan att hon skulle komma tillbaka med pappa vid åttatiden då "drottningen" skulle vara utslagen. Det korta samtalet med Ester fick mig att inse att jag ÄR lågstadielärare i första hand och inte personalredogörare!

"Lindt med havssalt" fick vänta i kylen ngra veckor och räddade sedan avslutningen på en grillkväll på balkongen. Den blev lite av en favorit och jag har köpt många sedan dess.

Men för ett par veckor sen hittade jag en ny fräsch favorit -Anthon Bergs " Salmiak". Jo, jag gillar ju lakrits av alla slag. - Men min kompis Ia rynkar på näsan!

Norstedts stora svenska ordbok
choklaˈd subst. ~en ~er
• ljus- eller mörkbrun konfekt med hård konsistens, beredd på kakao och vanl. med tillsats av socker och ibl. mjölk: chokladkaka; chokladpralin; chokladtårta; blockchoklad; mjölkchoklad; segraren fick blommor och ~
□ äv. om en dryck, beredd av kakao och vanl. mjölk en mugg varm ~ efter skidturen

Fiktiva figurer

Dramaten var det ju häromdagen.
Dramatisk Drama queen... Och vad hände då idag, när jag ville kolla vilken fiktiv person jag liknar?

Jag är Lysistrate!
Pröva själv! Vilken fiktiv person är du?
Gustav blev Bridget Jones, Ylva Lancelot, Paula Werther och Ida Kulla Gulla....
Eller pröva Vilken historisk person är du?
NE har gjort båda testen.

Jag ser fram emot att kolla vad mina andra vänner visar sig vara - eller ha varit.

Resultatet av "Vilken historisk person är du?": Ingmar Bergman! Historisk??

Lysi´strate, titelperson i Aristofanes komedi från 411 f.Kr. Under peloponnesiska kriget leder den dådkraftiga Lysistrate framgångsrikt Athens kvinnor i sexualstrejk i protest mot de vapenskramlande männen. Lysistratemotivet har vidare behandlats av bl.a. John Fletcher och, i senare tid, av Rolf Hochhuth