Ett år till!

Ett år till, hörde jag honom nyligen säga att vi ska räkna med...

Jag känner ju att jag klarat av dessa sju, snart åtta månader bra!

Jag bor ju bra - 

och har mina balkonger, min trädgårdstäppa - och mina idéer.

Jag har skogen och sjön. 

Jag kan gå…. Benen bär. Lederna är hyggliga.  

Jag har min elcykel som jag köpte förra våren. Den tar mig runt i kommunen och ut i svampskogen också.

Jag har bilen som tar mig till Tuna, till Mazarin, till Alsta och till sist tog den mig även till frissan i Jakan. Igår, en  kall oktoberdag, tog jag bilen till Sophie och Håkan och åkte hem med två påsar äpplen. Jag har använt bilen ovanligt mycket i år!

Jag har ett par vänner som jag kan träffa och prata med - ute. 

Men inne träffar jag bara de som jag litar på, som jag vet inte snurrar runt i samhället. Katta….

Jag har min gamla ungdomskompis Margareta Rosén, som har varit duktig på att hålla avstånd har jag förstått, och hon är väldigt duktig på att ringa! Men vi har inte träffats detta år - inte än!

Jag har en bra granne, Majsan. 
Så fort det stod klart att det var en pandemi erbjöd hon sig att handla åt mig. Jag lämnade lappar eller skrev sms i hela mars-april.
Men sedan började jag handla på nätet! Katta hängde på..... 
Så småningom insåg jag att Stora Coop verkligen är stooort, ja jättestort....
Sen en bit in i juni  har jag cyklat dit kl sju på morgnarna och handlat en eller två ggr i veckan.
Och intill Stora Coop ligger Biltema. Jättestort det också. Där finns "allt".
Mellan dessa stora håller dom på att bygga Mc Donalds! Jag kommer väl att testa!

Jag har mina pojkar. 
Jon, Tage och Elis kommer med några veckors mellanrum.
I april fikade vi ute.
Vi har träffats inne nu några gånger - med lite avstånd, men vi har ätit vid samma bord!

Jag har det bra!  - Men jag har förvisso alltid saknat en öppen spis! 

"Ett år till ska vi nog räkna med!"
Om man hade hört det i mars - att man skulle räkna med runt två år i isolering, i ensamhet, hade det nog blivit deppigt. Man hade kanske inte ens kunnat glädjas åt våren och sommaren! 

Det här ska jag väl klara av - om jag kan hålla avstånd och därmed fortsätta att hålla mig frisk från covid 19.

 

Men jag då?

Kan du veta vad jag behöver prata om?

 Jag vill absolut veta hur din dotter, eller barnbarn mår nu!

- och hur det också påverkar dig!

Jag vill veta hur det är med dig, ditt jobb och vad du ska göra framöver.

- och glädjas över beslut, som gör ditt liv enklare att leva.

Jag vill veta vad den elake hantverkaren sa och gjorde!

- och vill veta hur han fått dig att må.

Jag vill få känna med dig!

Men jag behöver inte lyssna på hur dina egna kompisars kompisar mår!

Och - jo jag behöver faktiskt lite egen tid i ”samtalet”?

Få prata om mig! 

Och om hur jag mår.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Angår det dej kanske  

vad jag gör?

Och vad jag tänker?

Angår det mig kanske

vad du gör?

Och vad du tänker?

Angår vi varandra kanske?

Du och jag och alla vi

Som råkar leva här

Ingrid Sjöstrand
Wikipedia

just nu

och som det hänger på

hur det ska bli i världen

Angår vi varandra kanske

Kanske det ja

Kanske

En Fundra av Ingrid Sjöstrand

Hon har också skrivit 

"Lördagsmorgonfrid" 

se bloggens huvud

Botox? - Jag? Det hade man väl aldrig trott!

Jag hade nog suckat väldigt många gånger då jag fått mina migränblixtar, min ögonmigrän, mina auror.
Inte klagat så mycket tycker jag, men suckat.
Förra året skrev en kompis till mig om att hon hört om någon som fått botox mot migrän och ville tipsa mig.
Jag skrattade lite för mig själv! Jag tyckte nog inte att mina blixtar var tillräckligt jobbiga för att försöka något så drastiskt.






Men efter denna höst, denna vinter, med denna rysliga och nu diagnostiserade kroniska migrän har jag fått anledning att ändra mig.
Jag såg också något på en nättidning om en ny medicin som testas, och som inte är klar. 
Men, jag litar på att min neurolog vet mer, och kommer att fortsätta föreslå lämpliga mediciner att pröva.
Jo, hon för hon lät mig pröva en mycket lätt lugnande medicin mot aurorna/blixtarna häromåret.  
Det blev ingen märkbar ändring, så vi släppte den.

Bild på mig från ett katastrofscenario
med journaliststudenter häromåret

När jag var på besök i slutet av av november och ju redan hade haft huvudvärken två månader tillbaka, nästan varje dag, föreslog hon en epilepsimedicin som visat sig funka i vissa fall.
Dosen ökades i tre steg. 
Jag inser nu att man måste ha testat några olika behandlingar innan vissa mediciner ens kan komma ifråga.

I januari var jag inte ett dugg bättre! 
Huvudvärk av olika grad varje dag.


Jag litar ju på min neurolog! Litar på att hon vet och kan föreslå lämplig medicin, lämplig åtgärd.
Och vid det extra läkarbesöket för ett par veckor sedan, föreslog hon  faktiskt att jag skulle testa botox!
-Ville jag ha betänketid?
Jag behövde ingen betänketid Jag sa ja till botox! Sa ja direkt!

Idag 8 februari, fick jag min första omgång av 31 sprutor.
Ja, TRETTIOEN!

Det var faktiskt inte ett dugg jobbigt! 
Hon började med de ställen som hon ansåg vara värst. Mellan ögonbrynen. Ovanför ögonbrynen. Vid tinningarna och i hårfästet. Jag låg på  britsen.
Sen fick jag sitta på en pall och för att få sprutor på olika ställen i huvud och nacke och ner mot axlarna.


Ärligt talat minns jag inte riktigt var alla sattes. Nästa gång ska jag försöka tänka efter var sprutorna sätts. Ja, sprutorna ska faktiskt tas var tredje månad
Det tog inte mer än en kvart att ta sprutorna!




Jag hade fått en bra och mycket informativ broschyr av läkaren tidigare. Jag läste en bit i taget...

• Skillnaden mellan periodisk och kronisk migrän. 
• Hur diagnoser ställs. 
• Hur migrän kan utvecklas från periodisk till kronisk. 
• Hur Botox kan fungera vid kronisk migrän.

Men inte så mycket om hur och när man får lindring, 
Men det berättade läkaren....Hon tog ner förväntningarna på jorden! 
Det kommer att ta tid att sakta bli bättre.
Vanlig gång är att den värsta huvudvärken, den hårda migränen försvinner först. 
Men den där dova eller den där mittemellan huvudvärken som jag har haft varje dag när jag inte haft rysliga migränen, den brukar vara kvar längst.
Ofta sker ingen förändring alls de första fjorton dagarna! Kanske får man vänta till nästa omgång botox, innan man får en drastisk förbättring. Den ska jag få i början av maj .
Neurologen tog ner förväntningarna på jorden. 

Det var nog bra!

* Kollade "kronisk migrän" på nätet.
Då såg jag också att min neurolog är en av de mycket få i vårt landsting som ger dessa behandling, men Stockholms landsting ligger bra till för denna typ av behandling

*Om du, eller någon i din närhet, har huvudvärk år det bra att föra bok över huvudvärken, anfallen. Bra om du senare bestämmer dig för att uppsöka läkare


*På Finlandsinstitutet finns en utställning " Första symtom" med broderade migränbilder  
Utställningen pågår till 2 mars
Dit ska ja en bra dag! 


Bilderna från nätet, min botoxbroschyr och en är helt min egen

Spänningshuvudvärk?

Man känner sig lite töntig när man sitter där och ska försöka förklara var man har ont. 

Blir man trovärdig när det är så diffust?  Smärtorna varierar ju från ställe till ställe. Tinningarna. Nacken. Bröstryggen. Bakom ögonen. Överkäken -där tänderna fäster. Mest i nacken kanske….

Läkaren verkar sucka. Säger ”spänningshuvudvärk”. Föreslår sjukgymnast.

Min fysioterapeut i Kungsängen
visade hur jag skulle göra

Huvudvärken varade februari-mars. 

Jo, jag gick hos sjukgymnast....

Jag drog elastiska band bakom halsen - och mot bakhuvudet. 
Stod i dörröppningar med armarna i 90˚. Pressade axlarna bakåt!

Gjorde överkroppsövningar på gymmet.

Så småningom minskade huvudvärken…

Var flitig på gymmet hela sommaren och sensommaren….

Men i slutet av september satte något igång igen.

En "overklighetskänsla". Instängd i en burk? Lätt huvudvärk plus de där diffusa smärtorna som flyttade runt.
Tog de vanliga receptfria. 

Till sist gick jag till Vårdcentralen. Dom tog blodprov för säkerhets skull därefter kom svaret: "spänningshuvudvärk". 
Jo, han mumlade även något om migrän. 

Migrän, det hade jag ju haft i trettiofemårsåldern. Periodisk. Oregelbunden. Ungefär varannan månad. Ibland varje. En, två eller tom tre dagar i mitt mörka sovrum varje gång. Mycket stark huvudvärk. Paracetamol hjälpte inte alls då. Fick ”Imigran”. 
Nä, smärtorna jag har nu fyrtio år är ju inte av samma slag som då!! 

Jag struntade i sjukgymnasten denna gång. Övningarna kunde jag ju! Tog mycket paracetamol.

Jag trodde att besvären i nacke och bröstrygg kanske berodde på att jag suttit med paddan….?? Började med banden igen. 

Jag undvek Citodon in i det längsta

Nacken var länge värst. Svårt att hitta lägen i sängen..

Värk i överkäke, bakom ögonen, tinningarna, nacken och bröstryggen! Dessutom tinnitus som jag ju trodde hörde till hörselproblemen! Började bli orolig för det onämnbara. 
Jag aktade mig för att klaga högt!! Undvek att klaga på Facebook  Tog bara tabletter...


Migränen levde jag med i ett antal år 

Men de betablockerare jag långt senare fick för blodtrycket gjorde att huvudvärks-Migränen upphörde!  

Men, sen i den vevan kom  blixtarna, ögonmigränen eller aurorna som neurologen säger, ungefär några ggr/månad. 

Det börjar med ett synbortfall, människor på TV och i verkligheten blir/verkar enögda och sen kommer växte blixten i tjugo minuter. Lätt, lätt huvudvärk... och ett sötsug! Inte så mycket att klaga på egentligen  Mest obehagligt!
 Ett tag efter att aortan brast för fyra år sen, då bröstkorgen öppnats och aorta lagats, och jag blivit hopsydd,hade jag många mycket täta blixtar, minst fem, sex per dag. Under månaden som följde sjönk antalet. Ett halvår - kanske ett år senare fick jag till sist en remiss till en neurologen neurolog i Vällingby. (Läkaren på Vårdcentralen var mycket ovillig att skriva remiss!)
Medicinen jag fick av neurologen hjälpte inte.. Jag slutade med den, men jag fortsatte regelbundet gå hos henne. Jag förde bok över blixattackerna.  

I slutet av november hade jag sen länge en bokad tid hos neurologen. Jag redogjorde för de bokförda blixtarna - men sen berättade jag om de diffusa ständiga smärtorna som emellanåt ju varit starka de senaste månaderna 
Redogjorde för var jag då hade ont! alla ställen. 
Väntade mig ett visst ifrågasättande! Men icke! 

Direkt sa hon "Migrän", "Kronisk migrän"!


Jag fick en epilepsimedicin som ibland brukar hjälpa, sa hon. Hon ökade sakta dosen med två veckors mellanrum. Jag blev inte bättre!
Smärtorna tilltog! Jag började klaga! Tom på Facebook. 
En vecka in i januari kom jag plötsligt ihåg att neurologen sagt att jag kunde skriva till henne via "Mina vårdkontakter".
Jag skrev och beklagade mig och fick en ny tid två veckor senare.

Hon föreslog då en botoxbehandling! Hon förklarade hur det fungerar. Sprutor vid tinningarna, vid näsroten mellan ögonbrynen, i nacken, mitt uppe på huvudet. 31 stycken stod det i den utförliga broschyren jag fick med mig hem
Återkommande sprutor var tredje månad
Hon undrade om jag ville tänka på saken. - Nej då! Jag bestämde mig direkt! Jag hade så mycket smärtor varje dag att det inte var någon som helst tvekan.

På fredag, om två dagar, ska jag till Vällingby för en första behandling.

Landstinget betalar! Min neurolog är en av en handfull neurologer som utför denna typ av botoxbehandling.

Så på fredag åker jag till på min första botoxbehandling.

70% brukar bli bättre!
så....
Håll tummarna!

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
https://migrania.se/botox/

https://www.kroniskmigran.se/

Bilder "lånade" från nätet. 

Men bilden av fysioterapeuten har jag tagit själv

På Solsidan - på Hässelby slott

På Solsidan är är är en svensk dramafilm från 1936 i regi av  Gustaf Molander och med Ingrid Bergman och Lars Hansson i huvudrollerna. Den byggde på en norsk pjäs som senare blev svensk pjäs och även en norsk film 1956. 


Sen har vi ju serien Solsidan - fem säsonger!!! -  Mycket uppskattad, mycket omtalad och hänvisad till - Men jag har inte gillat den! 
Jag blir så lätt generad!

 - Jag har sökt statistjobb för Solsidan många gånger. Mina vänner har varit med. Många gånger. 
Men inte jag.

Nu i juni behövdes 150 statister till filmen Solsidan. Det skulle behövas folk i tre dagar! Nu skulle Hässelby slott förvandlas till ett fint ställe i Torekov som "Mickan" hyrt till för en fest. Festklädda skulle blandas med badrocksgäster som kommit fr stranden. 
Jo, jag var en av dessa 150. Det var kallt. Jag hade hosta och var glad åt erbjudandet om badrock utanpå på min halvlånga lila linneklänning

Valerie

Det var kallt 26 juni.
Kallt och blåsigt och vi 150 statister fick trängas i ett tält på baksidan av slottet.
Alla fick inte sittplats på bänkarna vid borden!  
- Vi som hittat en plats höll hårt i den. 
Det dröjde väldigt, väldigt länge innan inspelningen kom igång. Det var ju första av tre inspelningsdagendagar.

Gurra

Jag mötte många engagerat beundrande Solsidan-fans, den där kalla måndagen på  Hässelby slott. 
Många? Ja, vi var som sagt 150 st på "festen i Torekov" och många var beundrande.

Daniel

Det fanns kaffe och kakor och senare även smörgåsar.
Toaletter ställdes upp i trädgården


När vi väl kom in på "borggården" grupperades vi. 
Jag var mamman i en familj med två vuxna döttrar. Janne pappan och Maria och Pauline våra döttrar. Vi höll ihop. Jag gruffade hela tiden på Maria  men klappade på favoriten Pauline.

Janne visade sig vara bekant med Robin, en gammal elev som han producerat musik med. Facebook kollar ju snabbt sådant. 
Robin såg att Janne träffat på mig....

Vår familj som skulle hålla ihop,
 pappa Janne, dotter Maria, mamma BM, dotter Pauline

Lars, en bekant från en kortfilm
för Kulturama 2013

Maria

Janne

Vi minglade. Folk höll vinglas i händerna större delen av tiden. Jag lyckades ställa ifrån mig mitt vid ett tillfälle. Skönt!
Sen lyssnade vi på Oves mer än lovligt pinsamma tal!! Delvis improviserat Vi hörde det om och om igen! Jag blev mer och mer generad!

Jag förstod varför jag inte brytt mig om att följa serien Solsidan.

Dom som planerat dagarna på Hässelby slott var nog inte så erfarna... Nä, ingen hade nog tänkt på Brommaflyget! Flygplanen kom in för landning eller startade. Vi fick avbryta gång på gång. 
Dessutom spelade solen oss spratt hela eftermiddagen. den kom och gick...
Det var som sagt en ovanligt kall junidag. Alla frös. Till på köpet fick vi kall sallad, hade varit perfekt en varm sommardag! Jag gnällde lite, men de flesta nöjde sig, tyckte inte att man kunde begära varm mat!

Inspelningen drog ut på tiden. Den pågick till långt efter 23. 

Sen skulle vi alla ta oss hem. 
Det skulle gå en buss till Barkarby. Enligt tidtabellen borde jag hinna med det näst sista pendeltåget. Men bussen kom lite försent så jag fick sitta på stationen mitt i natten i en timme!

Det var fler gamla statistkompisar där den dagen, har jag förstått senare. 
T ex Brittmarie D och Madeleine. 
Tror att dom var  var där alla tre dagarna. 
Men BmD suckade - Aldrig mer!!

bild från förhandsreklam  Sven Wolter som farfar
Trailern är inte alls i min smak så jag skippar den
premiär 1 dec

Inspelningen på Hässelby slott skedde 26-28 juni 2017

Spegel, spegel på väggen där...

Magnus hade hämtat mig 14.30 vid Karusellplan. 

Det satt två till i bilen.
Tjejen bredvid mig pratade med Magnus om vilka dom två jobbat med tidigare. I övrigt  var det tyst i bilen.

Så jag presenterade mig! Sa vad jag hette.
Saul sa också vad han hette, liksom tjejen - som var kostymör. Hennes namn har jag glömt...











Bilen hade svängt in på gatan bakom den gamla fabriken. 

Vi klev ur. 
Kostymören gick iväg med Saul och lämnade mig kvar utan att säga något till mig. 
Jag kände mig ensam - och lite övergiven, men vandrade vidare uppför gatan åt det hållet Saul och kostymören gått.

ser du spegeln?

Jag visste ingenting om inspelningen. 
Teamet var ganska stort och detta var deras tredje inspelningsplats för dagen.
Plötsligt fick jag syn på en spegel som stod lutad mot väggen.

Vandrade åter nerför backen med solen i nacken.




Jag såg teamet, nickade, och log lite. Ingenstans såg jag till något fikabord. 

Jättelika lastbilar körde till och från nybyggena precis i närheten. 

De färgstarka nybyggda husen högst upp på gatan stod i stark kontrast till de gamla slitna fabriksväggarna.

Så dök Saul upp. Hans varmt bruna mockajacka var utbytt mot en ljus, nästan vit kostym. Flott, men inte lika snyggt! Inte lika bekvämt och ledigt!

Saul

Nåja, det fanns visst en plan... 

Jag hade ju fått en färgkarta gällande vilka färger jag skulle försöka ha på mina kläder... Det skulle passa till husen längst upp i backen tydligen...

smink

Ja, och sen kom hon fram till mig. 

dansinstruktion

Nä, hon hade inte fattat att jag skulle var med utan trott jag skulle göra "ngt annat"... 
Men det var väl hon som hade sett till att Magnus skickat färgkartan? 

Nä hon bad inte om ursäkt..  
Mina olivgröna plyschbyxor/tights som jag hade på mig "lyste" lite för mycket... men jag hade ett par mörkare, dovare tights som funkade. Men jag hann också prova vita fladdriga ur hennes kassar. 

skuggor

Min egen vida, grålila linnejacka byttes mot snygg slank mörkgrå, rak kappa. Min långa gråvita stickade linnetröja var dock perfekt - men utan den kära linnehalsduken. 

Mitt jobb då? 
Ja statister går ju förbi - eller över gator... i bakgrunden

Jo, jag mötte Saul vid spegeln, tittade lite - och gick förbi - och vandrade vidare uppför gatan Upp mot ljuset!

Så ser det INTE ut i filmen! 

Jo, jag var lite "låg" till en början... saknade statister, de vanliga statistkompisarna. 
Blev ju lite lämnad år mig själv. 
När jag lite senare pratade med två damer som jag trodde hörde till teamet, berättade jag om min känsla. 
"Jamen, det får vi ta med bolaget!" Det visade sig vara två damer från beställarna, Returpack.

Sen pratade alla med mig! Såg mig i ögonen. Kommenterad tagningarna osv. Alla utom kostymören.
Det blev många tagningar av Sauls dans, vårt korta möte framför spegeln.


Reklamfilmen kommer nog på TV.... Då lägger jag in länk

27 september