Migränblixtar

Första gången blev jag rädd. Det var bara ett halvår efter min hjärnblödning.
Jag ringde sjukhuset.
"Det är bara migrän" svarade Conradi. Ja, migrän hade jag ju haft, men aldrig ett växande blixtband som förvrängde synfältet. "En kramp/förändring i blodkärlen runt synnerven" minns jag att han sa att det berodde på.

Jag vande mig. Några gånger per år kommer det.
Plötsligt har den jag tittar på bara ett öga. En lysande punkt som sakta växer till ett band som blir allt större och till sist försvinner utom "synhåll" - bakom öronen. Det tar alltid 20 minuter från det att jag först ser ljuspunkten.
Sen är jag trött. Sen vill jag ha något sött.
När det varit stressigt på jobbet har jag ibland haft tre anfall samma vecka.
Nu jobbar jag inte. Det var länge sen senaste tillfället.
Jag minns en gång på stan. Fick be om att få sitta ner ett tag i affären. I bilen? Ja då har jag ibland tid på mig att köra hem, eller så är det bara att köra åt sidan.

Men så plötsligt när jag stod vid datorn i kväll kom början av blixtbandet. Jag gick och la mig på sängen. Slog på "Bobbie Fischer bor i Pasadena" av Lars Norén. Jag lyssnade på pjäsen.
När anfallets tjugo minuter gått började ett nytt blixtband! Jag låg kvar och dåsade. Kikade ibland upp på de förvridna ansiktena. Lyssnade på familjemedlemmarna som hela tiden pratade förbi varandra. Stark pjäs.

Plötsligt ringde telefonen. Kusin Staffan i USA som jag inte pratat med sen januari. Jag sa att jag sov. Allt var bra. Inte ett ord om migränblixtarna.
Det var just så. Jag hade varit borta ett tag. I mörkret i Pasadena.

Casting

Jag skulle gå på en casting idag. Det hade jag berättat  för mina vänner på Facebook redan tidigare i veckan.

En kompis blev lite undrande när hon fick ett sms av mig i morse där jag berättade vad jag skulle göra.

"Det är en slags fiskespö man håller på med vá?" Detta visste hon inte att jag börjat med!
Nä, den sporten är nog inget för mig!
  casting [kaˈst-] subst. ~en

  en sport där man tävlar i längd- och 

  precisionskastning med fiskeredskap

För några veckor sedan anmälde jag mig på statist.se. Det var Roland min gamla klasskamrat som inspirerat mig. Även han har tidigare hållit på med amatörteater: På senare år har han även jobbat en som statist, nu senast i "En plats i solen", filmen baserad på deckaren av Liza Marklund. Han förklarade att det inte var särskilt bra betalt. Några hundra, och mycket väntan - Men om det gällde reklamfilm kunde det bli några tusen, sa han.

Ja, jag har ju tid numera... Och om jag ska vara helt ärlig så har jag nog alltid velat prova på.
Nåja, jag anmälde mig och la in min information och tre av bilderna jag tog på the Studio i höstas. Tänkte kolla vidare på hemsidan statist.se vid tillfälle.


I torsdags fick jag plötsligt ett mail .
Var jag intresserad att delta som "forskare" i en reklamfilm för målarfärg? Man skulle få färg kastat på sig
Det skulle bli "casting" på söndag.
Jag svarade genast ja!

Idag var jag på Birger Jarlsgatan  kvart över tio. Lite väntan, och sen fick jag sitta, gå över golvet, sitta, titta in i kameran och göra en kort presentation - och visa upp mina händer!

På måndag eller tisdag får jag reda på om det blir någon film för mig.

Just när jag skulle gå, pekade castingtjejen på gluggen mellan mina framtänder.
"Du har väl fått många jobb på den där?" sa hon och  förklarade att den var en verklig tillgång och att jag borde ta med en bild där den syntes. Ingen glugg syntes på de tre bilderna hon sett på sajten.

Ikväll har jag lagt in ny en bild på  statist.se - en bild Alcrodär gluggen syns!
.............................................................................
    Tisdag kväll fick jag svar
Hej Britt-Marie,
nu ikväll fick jag äntligen besked om castingen. Du var regissörens favorit  men tyvärr blev det inget för dig den här gången. Kundens val gick före :(
Men jag behåller dig i mitt register och ringer när jag behöver folk till nästa film!
Ursäkta att det drog ut på tiden med besked.

Trevlig kväll!
............................................................................
 *  Alcro reklamfilm så här blev den - utan mig som "forskare"

Fem timmars lunch med Carina

”Så många vänner du har på Facebook!” säger folk ibland.

Jag svarar att mer än hälften nog är gamla elever och även föräldrar till elever, och jag gissar att det nog är bilderna jag lagt ut i ett av mina album som dragit till sig många av eleverna. Vissa är elever som jag nyligen haft, men många är sedan ända från sjuttitalet, innan datorns intåg.

Det är verkligen kul med kontakten på Facebook! Kul med frågor och kommentarer om verser/dikter som vi läste tillsammans en gång, citronfjärilen i Utflyktsboken och annat. från förr.
Intressant att följa vad som händer eleverna… 

Största överraskningen var väl när jag hörde att en av flickorna (35) blev farmor några månader innan jag själv blev farmor (65)! Mest ledsamt var när jag före jul såg att Robin (18), var död.

Jag har fått följa Carina. Dotterns födelse förra hösten och senaste hösten all dramatik kring Carinas svåra sjukdom och hennes tillfisknande.

Häromdagen skulle jag få träffa Carina och äta lunch.

Tåget var en halvtimme sent.  Vi såg varandra på långt håll på perrongen - säkert tack vare bilderna på Facebook!

Jag har känt Carina och hennes familj sedan hon gick på dagis med Jon, Johan D och flickorna Baraibar. Där gick ju också Peronica och Roger som tillsammans med Carina hamnade i min klass när det var dags för skolstart. Det var en mycket speciell klass.

Det var många år sen vi sågs Carina och jag. Familjen flyttade ju till ”Göteborg” när Carina var elva-tolv år.

Våra familjer hade umgåtts tillsammans med familjerna Baraibar, Enbuske, Knochenhauer.

Jag minns när Carina skulle sova över här för att få vattkoppor av Jon. Minns när Carina skulle få en lillebror från Chile. Minns broderns kärlek till min plysch-häst sm jag höll på att sy...
Minns tavlan jag smugglade hem från Smögen, den som Agneta skulle få i födelsedagspresent. 

De senaste åren har jag åter fått kontakt med Carina  - och hennes föräldrar.

Vi åt lunch på Kulturhuset. 

Den lilla försiktiga flickan, som var så lik pappa Lennart.... Fortfarande väldigt lik honom , men långt ifrån försiktig. En modig, stark kvinna med ett mycket starkt rättspatos!

Plötsligt var klockan tjugo över fem. Vi hade pratat i fem timmar! Pratat om förr och nu, barn och vänner, politik. Inser varför vi var vänner.

 Jo, bilderna går att klicka på!  Återvänd sedan med webbläsarens ”pil". - Carina finns med på klasskartan ovan - den lilla sjuåringen i röd väst.

Spetsig näsa?

Det var min första klass i Skorped 1967. Den låga höstsolen hade kastat en sned, lång skugga på svarta tavlan.  Carola undrade:
"Varför har du så pikig näsa fröken? 
 Jag har fått liknande frågor många gånger även i Kungsängen. Frågor om jag möjligen  är en häxa... "Kanske! " svarade jag nog ibland.

Förra onsdagen läste jag "Winnie in Winter" med min privatelev, mamman  som vill lära sig mer engelska. Jag hade hennes två pojkar på Lillsjö under sex år,

Jag berättade om detaljer, läste och hon läste efter mig

Hon fick låna boken och hade den  som ngn slags läxa och skulle återberätta muntligt och skriftligt. 

Hon fullkomligt älskade boken - precis som jag! Älskade bilderna. Hon hade letat på nätet hittat mer info, mer bilder... Hon vll ha...


Det var i London i mitten på nittitalet som jag först stötte på den spetsnästa, trollkunniga Winnie. Jag letade bilderböcker att använda i undervisningen. Vi hade ju  börjat ha engelska även på lågstadiet! 
Jag blev förtjust i Winnie och hennes katt Wilbur och alla de fantastiska illustrationerna och köpte den prisbelönta boken
Något år senare hittade jag "Winnie in Winter" - som är nästan lika bra. Den första boken om Winnie försvann senare medan jag jobbade på högstadiet. Även där  även använde jag en massa engelska bilderböcker i min undervisning- srskilt på "förstärkningstimmarna"

Så nu sitter jag och letar på nätet efter den första boken om Winnie, av Valerie Thomas, den som jag inte längre har. Jag hittar nya böcker - inte bara bilderböckerna . Upptäcker en ny extra författare...Laura Owen som verkat tagit hand om de längre berättelserna (young Fiction), men samma fantastiska konstnär, Korky Paul. Och massor av häftiga bilder
Men böckerna finns fortfarande - på engelska. Hittar dem tom på Bokus. De finns även med cd - och i storformat något som hade varit bra i klasssen.

Självklart vill jag ha! Särskilt den första men även "Winnie's new computer"

Kolla länken  Officiella hemsidan   där det finns spel och klurigheter eller ett urval länkar

Lyssningsövning med frågor ,  Utdrag ur första boken tre uppslag , squidoo, bokus

Bilderböcker som utkommit

• 1987 Winnie The Witch
• 1996 Winnie in Winter
• 1999 Winnie Flies Again
• 2002 Winnie's Magic Wand
• 2003 Winnie's New Computer
• 2005 Winnie at the Seaside
• 2006 Winnie's Midnight Dragon
• 2007 Happy Birthday, Winnie
• 2008 Winnie's Flying Carpet
• 2009 Winnie's Amazing Pumpkin
• 2010 Winnie in Spac
  .

Klass 1  i Skorped hösten 1967

En annan fråga-eller påstående jag fick i Skorped var: 

" Fröken, nog är det bra konstigt att vi inte läser till maten!"

 I det lilla frikyrkliga samhället var det självklart att man skulle be Gud välsigna maten innan man gick till matsalen. Ullas mamma serverade

Min näsa? Vad har den egentligen med Winnie att göra? Är jag en häxa? Har mitt hem likheter med Winnies hem? Finns det anledningar man inte förstår...? Kanske det...

Tillbaka i yrket!

Efter ha varit sjuk och krasslig i nästan två månader är ja nu frisk. Så frisk att jag nu börjat jobba lite...
Lite extraknäck.
- I onsdags började jag med privatundervisning för mamman till två av mina gamla elever fr Lillsjötiden. Engelska. Min elev kunde mycket mer än hon trodde. Det får bli konversation och tematiskt ordsamlade på mitt bästa sätt!
En och en halv timme på onsdagar Kul!

Och igår började min kurs "Tanternas it "  här hemma på Rubinstigen. Många av mina vänner har sagt att dom inte tycker sig kunna så mycket och känner sig osäkra. Dom önskade att jag skulle dra igång en datakurs
Bara två vänner kunde komma till första träffen. Det var faktiskt ganska lagom att börja så. Vi höll på i  drygt fyra timmar!
Som vanligt bygger jag inte  på "steg ett, två..." utan på ngt praktiskt och vad man behöver för detta.
Monicas tempurmadrass som hon använt en enda natt skulle läggas ut på Blocket.


Det här gjorde vi:

• Vi fotograferade
• Vi laddade hem Photofiltre
• Kollade instruktionsfilmen och handledningen
• Beskar och ändrade storlek
• Sparade
• Letade länkar och textbitar
• kopierade och klistrade in Ctrl c och Ctrl v 
• Fixade gmail-konton
• La in annonsen på Blocket

Ja, vi hann fika och prata också såklart! 

Monica och Margareta kände inte varandra sen tidigare och jag visste inte så mycket om Monica som jag vet nu.

Vilka som kommer nästa vecka vet jag inte. Men troligen ska vi lägga in Ias lampa på Blocket. Jag fotograferade den förra veckan, men har inte bearbetat bilderna. Bra att repetera för de som redan gjort allt detta .

Alldeles nyss såg jag att Monica just hade besök av an köpare som gick iväg med den hoprullade madrassen. Köpet avslutat och klart på 18 timmar! Kul!

Tänkte göra en särskild blogg för "Tanternas it " och där beskriva vad vi gör, alla länkar och program etc
Vilken blir bäst? Snyggast? http://tanternasit.blogspot.com/
eller http://ittanternas.blogspot.com/
Nåja jag ska ju bara ha den för att skriva ner vad jag gör på kursen "Tanternas it". Program, adresser och tider när vi träffas. Ganska privat alltså. Tanten scannad knyckt och förändrad. Andra bilden fr Blogspots mallförslag

CG! Om du vill får även du vara med! - om inte kursens namn avskräcker!

Så nu sjutton ska man kunna kommentera....

Jag har ont i halsen idag! Ingen feber! Det har varit en dag med mycket vitlök och många koppar te...

 
...men så blev jag sittandes med Bloggers alla inställningar och en massa  anvisningar jag hitintills klarat mig utan. Som alla andra har jag ju mest bara testat mig fram... 

Plötsligt hittade jag en redigerings  uppgradering som jag inte lagt märke till förut - och till sist även inställningen för kommentarerna som jag faktiskt letat efter många gånger.  

Så, nu sjutton ska man kunna kommentera  mina blogginlägg - om man vill!
Klockslagen stämmer kanske inte än? Får fixa det. Om det går!

Jag bukar alltid ha Kyolic hemma! 

Jag måste fixa det imorgon. Jag vill inte stinka vitlök. 

Mina vackra, spännande pepparkakor

Jag satt en dag på tåget och tänkte på hur man skulle kunna göra pepparkakorna lite häftigare....
Jag har nu två gånger lyckats få dem snyggare, sprödare och godare.

1.  Kavla ut.
2. Sikta med hjälp av en tesil över en blandning av socker, kanel  florsocker/råsocker och lite salt. Ev. lite pomeranskrydda.
3.  Kavla sedan en gång till.
4. Ta ut med dina vanliga mått (jo det heter visst så! Inte "formar"!)
5. Sen gräddar du som vanligt!

Det går att kavla ut "resterna" en gång till, men pepparkakorna kan blir lite mera oformliga - som det skrynkliga hjärtat.
Tupparna jag gjorde förra veckan blev snyggast - och också godast!
Jag har haft en pepparkaksdeg i kylskåpet sen lucia - eller var det sen första advent?  Jag gör bara en plåt eller två i taget. Hinner inte bli less då! - Äter inte för många heller.

Recept på degen till Eksta pepparkakor hittar man i ngn av Anna Bergenstöms kokböcker.