Bröst - mina bröst!

Stina 13 år

Skönheten

Min mamma missade aldrig något tillfälle att tala om hur vacker hon var -  som barn och som ung kvinna. En Skönhet! Jo, det var hon väl! Jag kan ju se det på bilderna!

Att jag skulle vara vacker föll varken henne eller mig in...!
Ja, jag provade kläder som hon haft. Försökte använda...Men rymdes aldrig i dem.

Hon, den slanka, vackra, hon som var tom smal under graviditeten!
Jag är född den 13 april, men i februari såg ingen att hon, 28 år gammal var gravid.
Hon kräktes hela tiden, säger hon. Jag förstår det som att hon ville bli av med mig! 
Men ett foster tar ju det som det behöver, tack och lov! 
Jag vägde 3 1/2 kg! Det är väl bara tandanlagen som tog skada av kräkningarna tror jag.


Till allt det vackra hörde ju brösten! Hennes bröst. Rejäla och rätt! Om jag  ammades vet jag egentligen inte! Men det gjorde man väl då! Ett tag i alla fall!

Jag undvek dem! - tror jag!
Åtminstone från puberteten och framåt. Det vet jag!  Hade så svårt att krama henne!

Hon mejade ner mig, dvs mina små bröst, när hon stod där med händerna i sidorna så att armbågarna precis träffade mina små bröst mitt i... Aj!!
Det fortsatte hon med livet ut…

Jag var alltså onormal!
Så jag höll mig undan alla tillfällen till stoltserande.  Att inte bli sedd, var det som gällde.

Jag var ju aldrig slank! Bara benig.

Hon pratade om brösten jag skulle få... "Nästa år du, då ryms du inte i kappan!" sa hon när det började röra på sig så smått. Ett nervöst flin, och med en egendomlig röst.

Jag besvärades av pratet - och tanken.... Det kunde ju inte Hon veta, inte veta vad min kropp tänkte ta sig till...

Stina 10 år

Det blev inga bröst! 

Ville jag överhuvudtaget ha några? Identifikationen med henne som så förnekat mig var väl kanske inget att ha?

Putorna doldes effektivt av halvöppna koftor, framskjutna axlar eller korslagda armar.

Jag var fullt på det klara med att jag inte hade bröst bara putor. Pinsamt!

Värst av allt var de svettiga besöken, när man med mammas hjälp försöka få en BH till de obefintliga. Resultatet blev alldeles för snävt  - bara för att kuporna skulle kunna passa något så när. Vilken pina!

"Så smått har vi inte!" fick jag höra. 

Stina 12

Ett år senare var det dags för ny pina i affären. Jag visste

ju att det inte fanns, men jag måste... utsätta mig... svettas och förnedras.

Så småningom gjorde jag besöken själv. Nästan lika hemskt då!

Förstod aldrig hur andra så lättvindigt rörde sig bland underkläderna i affären. 

Med sånt lättsinne...? Som om det var kul...?!

Så visst var det en befrielse när BH:n kastades! För mig i alla fall!

Så var jag då gravid vid 30 års ålder. Jag fick faktiskt lite bröst!! Faktiskt! Jag sträckte stolt på mig! Men jag ansåg det otänkbart att jag skulle kunna amma med mina små bröst.

Så fel jag hade. Det gick bra! Jättebra! 

Dessutom inte otrevligt alls!! En mycket bra känsla!

Bröst hade jag alltså...

De läckte förstås! Jag var tvungen att ha amnings-BH med inlägg som sög upp överskottet.... och en stor T-shirt att sova i. 

Fick byta när jag bytte på barnet!

Ja, brösten krympte ju visserligen ihop sen, till den vanliga helt ointressanta storleken....

Så jag förnekade dem..... Lättast så! 

BH:n var ju kastad den tiden och jag lät den ligga.... Behövde den inte...

Men, jag gjorde en lustfylld upptäckt många, år senare, när jag nästan var 50... och K gick och handlade det han tyckte jag behövde. Han hade frågat och diskuterat sig fram! Visste precis det jag inte visste. Det är omfånget som har betydelse och som sen ska styra hur stora kuporna ska vara! Inte små till smått. Ibland läser jag det

  

Numera kan jag tom gå och titta på underkläder, välja, utan att svettas!

Lite förvånad är jag dock fortfarande över att faktiskt dom flesta är så totalt obesvärade!

Jag kan inte identifiera mig med Den Enorma och hennes Behag

Men, nä jag är inte inte avundsjuk, bara identifikationslös....

Sen jag gick i pension för sju år sen har jag kastat BHn för andra gången. Sätter på mig den ibland, när jag vill. 

Mina bröst är bra, jag är nöjd med dem! Inga hängbröst. De har form trots att de är små!

Jag har bröst!!

feb 2015
aortan reparerad -inte brösten

Stina 63 år

rosa bandet
insåg att det var
rätt tid

Denna drapa påbörjades 1996, 

Skrevs om 26 mars mars 2000 

 bearbetades om nu i månadsskifte sep-okt 2017

Jag fick försonas med Stina, Kanske jag någon gång skriver om det... 

Jag skrev en text om det till begravningen. 

Tacksam