Futuristisk mormor åker tåg

BM   foto Sara Shahbazi 2012

Jag hade inte sökt jobbet - det var "jobbet" som sökt mig. 

Sara hade sett en massa bilder på mig och plötsligt känt igen mig. Hon hade visst fotograferat för drygt två år sen.
Då hade jag varit på Model House för en sån där "paketfotografering"

Jag hade varit missnöjd med besöket månaden innan. 
Trots att jag inte alls gillade "guldstolen", och trots att jag sagt att jag inte ville ha händerna i bild, envisades fotografen att placera mig i den löjliga stolen och händerna runt ansiktet
Jag var generad, och irriterad och bilderna blev tillgjorda och usla. 

Så jag klagade. Klagade på fotografens bemötande, hennes oförmåga att lyssna - och på resultatet! 
Jag fick faktiskt en ny fotografering nån månad senare. En bra fotograf den gången - och ett bra resultat. Dom tog väl in den bästa fotografen kan jag tro...
Det var Sara, Sara Shahbazi, som  jobbade extra där ibland...


Nåja denna lördag gällde det något helt annat...
I  mailet skrev Sara:
"Det är en "visionsfilm" för SJ (Statens Järnvägar) som ska visualisera kundupplevelsen för SJs resenärer och medarbetare år 2020. Du kommer ha en av rollerna som resenär och mormor, det är inga repliker vi kommer ha en voiceover på hela filmen. Vi har producerat en liknande film för ICA:
Filmen kommer att visas internt för SJs medarbetare samt ligga uppe på deras digitala kanaler."

Daniel

Jag skulle vara på plats kl 7 på morgonen. Jag var tidig och satt och lyssnade på en bok utanför restaurangen där vi skulle träffas.
Efter tio minuter dök Daniel upp. Också han i god tid.
Alla andra kom på överenskommen tid.

Johan Ronnestam

Det var många passerkort. Plötsligt var vi i en korridor för ombordpersonal. 

Där väntade Johan, chefen, produktionsbolagets "AD", hans  dotter och syskonbarnet Felix, han som skulle spela mitt barnbarn

Vi klädde om och hade våra väskor i ett öppet postboxrum

Felix och kusinen Ebba

BM futuristisk

Johan bestämde - tillsammans med Sara - vilken klädsel som var rätt. 
Jag blev "rätt" nästan på direkten. Jag hade en brunorange tunika på när jag kom och i rullväskan fanns en likadan limegul och en annan lilafärgad. 

Det var sånt som Sara uppmanat mig att ta med! 
Det var ju stilen på mig och mina kläder hon ville åt. Hon hade t o m föreslagit att jag skulle ta med smycket fr fotograferingen.... Men det blev ett halsband istället. Mina tights dög och jag slapp den medhavda kjolen
Den futuristiska mormodern var ju jag!


Daniel försågs med kostym... Men vad skulle han ha i bröstfickan? Sara klippte isär en blommig sjal....




Men den blev inte tillräckligt markerad tyckte Johan. 

Han åkte hem och hämtade lite kläder från familjens garderober. Han tog då med en gul diskhandske, som klipptes sönder och fick tjäna som näsduk i bröstfickan. 

Jag mindes nittiotalet, mindes hur jag letat rekvisita, uppfunnit nya detaljer för "visionen" till pjäserna. Vilken tid! Insåg att jag gärna skulle gjort sånt på heltid

När Johan kom tillbaka hade han med sig ett barn till. 

statisten Sara som tågvärd
+ äkta SJanställd

En lillasyster, som genast lekte med den avklippta diskhandskens fingrar. Hon gjorde en tuppkam av den, en tuppkam som hon satte på huvudet och så lät hon som en tupp.


Vi gjorde scener där jag och mitt barnbarn Felix skulle kliva på tåg, scener där Felix med sparkcykeln krockade med paret Kattis och Daniel och jag förskräcktes och bad om ursäkt, scener kring rulltrappa, scener med tågvärdar och stora informationsskärmar. 

Och hela tiden kutade jag runt med min utskrivna biljett. 
Men mellan tagningarna lämnar jag biljetten till Carolin, dagens scripta.
Biljetten måste se fräsch ut. 

Hela tiden kutar jag runt
med min utskrivna biljett

Vid två tillfällen var vi längst borta vid spår 19.... 
Det gällde att få allt att klaffa med påstigningen, utan att en massa "annat folk" kom med i bild. 

Kattis i väntan på tåget med nazisterna.
skinnskallen stod längre till vänster

Det blev det lite kaotiskt ena gången. 
Det var polis var på plats. 

En öldoftande skinnskalle stod och rökte. Väntade. Kompisarna skulle komma med "vårat" tåg. 

Polisen bad honom gå - Han gick inte...
Dom skulle ju ut och slåss! 
Svenskarnas parti skulle ju ha demonstration på Gustav Adolf torg och i Kungsträdgården skulle det vara en fredlig motdemonstration.... 
Oro i luften. 
Skinnskallen surrade på  om att han visste hur många poliser det var och att dom skulle slås ner. 
(Jag tog igen bild. Fegt.!)

Sara och Sara - och BM däremellan

Men sen blev det mat på Restaurangen  där vi startat dagen. Vi fick välja från matsedeln.

Felix

Felix åt pasta, men var nog mest intresserad av sitt spel på Johans telefon.

Katti  - randig Sara och Carolin i bakgrund

Sara, foto och regi planerar
ena killen heter Elias

Vid tvåtiden försvann "tågvärden" Sara till Uppsala och hon ersattes av X. Samtidigt dök också Gordon upp. Han skulle agera taxichaufför i en scen med en el-bil. 
Det gäller ju 2020

"konstbild " sa Katti, när jag suckade över oskärpa

Sara enda bilden

700 kr för tio timmar
Inte mycket kanske 
- men alltid kul att få ett jobb man inte ens sökt. 
Ett jobb som sökte dig!
Och så fick jag nya vänner!

Nästa dag spelades en tågresa in. Då var Felix och jag inte med.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Ja, man brukar ju alltid träffa någon gammal statistkompis på inspelningarna. Men inte denna dag! Det hade ju inte annonserats! 
Det var Sara som letade upp oss. Hon letade typer. Personligheter. 
Hon letade runt bland bilder på statistsajter - och när hon ville se ändå lite till då kollade hon på Facebook också.


Så jag kunde inte låta bli att kolla hennes Facebook... 
och jag log när jag såg att hon också, precis som jag, hade bilder på Audrey Hepburn där.

Jo, jag berättade för Sara om det där med "guldstolen" och "händer i ansiktet" 

Hu! sa hon.
Hon brukar lägga en filt över stolen - och hon placerar aldrig "händer i ansikte"   - - 

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Nya vänner. Intressanta samtal, om personligheter, olikheter - som satte igång  tankar runt mig och mitt förhållande till mina gamla elever. Teaterminnen.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Paketfotografering

Jag har insett att "ingen" tar bilder på mig 
Det är bara jag som tar bilder på "dom".. 
Man sitter på min balkong och tar bilder på varandra 
- men inte på mig! 
Han tar bilder på henne 
tjugo - trettio stycken minst 
Kollar resultatet 

Inte en enda på mig

.------------------
Resultatet skickades till mig nio månader senare
Framtidsresan