"TV väcker känslor"

Förra gången jag var i Stockholm Studios lokaler i Lunda industriområde, mellan Spånga och Barkarby, gällde det att vara publik på en "Så ska det låta"- inspelning. 
Det var en tråkig inspelning, med mycket väntan -stående länge, länge! - i publikfoajén innan det började... 
Det gör jag aldrig om!
Den gången hade jag åkt pendeltåg och buss och promenerat sista biten. 
Den här gången tog jag bilen, det var ju lätt att hitta - och det var ju i min del av storStockholm.

Vi skulle ju bara göra ett litet jobb för Segerfeldt Film AB. Dom hade uppdrag av Magine - en webbaserad TV-tjänst - att göra några filmer för deras marknadsföring när dom ska vidare ut i världen.

inskrivning

Jobbet kom återigen från Mari på Molander Casting och var först publicerat på Elsas "StatistChat" på Facebook. 

"Söker 75 statister till en inspelning för en Tv tjänst, söker alla sorter, alla utseenden, svennig, osvennig, lång, kort, piercad, tatuerad, långhårig, korthårig, smal, storvuxen ALLT o ALLA åldrar mellan 6år - 80+, viktigast är att du skall kunna reagera på olika sätt, du sitter och tittar på Tv, och reagerar på det programmet du ser."
skrev Mari

ljuvt rosa - Riitta nr 22

Senare kom även en annons på statist.se

Det hade stått 10.00 - 18.00 i annonsen, men sen visade det sig att vi blev kallade olika tider.
Jag skulle vara där kl 13.00 ,men var ändå på plats 12.30
Alla vi 75 skulle filmas en och en i närbild  medan vi låtsades titta på TV. Vi skulle "reagera" , leva oss in och visa olika uttryck. "TV väcker känslor"

BM i  den nyinköpta  tunikan "Zebra"från
Gudrun Sjödén och den gamla jackan

Jag var nr 23

Riitta, som hade nr 22, satt redan och väntade i fikarummet. Hon var bussig och erbjöd sig att också ta en bild på mig.

Hon var lite irriterad över att ha missat att kliva av i Spånga och fått åka till Barkarby och vända och därmed missat "sin" tid kl 11. Ja, och sen var det ju lunch för teamet... Hon fick vänta! 

färgstarka Kaariina

Jag var tidig.  
Kl 13  dök den färgstarka Kaarina upp. Kul att ses igen!.

I ögonvrån noterade jag Lars, som förra sommaren 

Lars

spelade Baltazar i Shakespearepjäsen på Fjäderholmarna, när Elsa och jag vara där.

Fotografen som skulle filma  mina reaktioner hade problem med kameran, fick starta om och starta om.... och till sist ge upp! Jag kunde vänta och fortsätta senare... Han skulle ringa på hjälp angående kameran först. 
Det visade sig att han haft problem redan när han startat med Elsa som var där kl 10...
När jag kom hade jag mötts av Ida (?) som frågat om det var något speciellt jag skulle spela in. 
-  Nä, inte vad jag visste! 
Så jag fyllde i det papper som las framför mig med namn adress osv  och fortsatte att prata med Riitta.
Marie hade inte hunnit komma då... 

Ida (?)

Plötsligt började man dra i mig, putta in mig till sminket och pudra mig. Dom puffade även in Lars...

regi Martin Forsström
bild lånad fr fb

Vi två skulle spela in en scen där vi skulle kolla på "Lottonumren" e dyl på TV. 
Vi gjorde varianter...
Jag med stickning och halvsovandes medan Lars kollade och tjöt av lycka, väckte mig - och vi delade glädjen. Jag i fåtölj, bakom soffa, i soffa. Med full belysning, skymningsbelysning, Jag med lappen med numren och Lars bakom, på väg in, dansandes osv. 

Jag vet ju att en regissör alltid ska verka vara nöjd, att han inte ska låta missnöjd i alla fall, - för att få ut lite mer av skådespelarna. 
Men det verkade faktiskt bli bra. Vi fick se flera av varianterna - och jag skämdes inte. 
Alla verkade nöjda och glada. Regissör, scenograf, assistenter och även Josua som skötte kameran. (...Josua, Domarboken, Rut... Gamla testamentets böcker snurrade i huvudet på mig!)
Vi hade kul!
Det var så roligt att få agera - och överdriva. Det vi gjorde skulle ju spelas upp i ultrarapid så det var bra om vi överdrev!

Sen var det dags för det jag trodde vi kommit dit för - att spela in känsloreaktionerna.
 "Min" fotograf  såg glad ut när han fick se mig igen! Han hade fått en ny kamera! Nu funkade det. 
Lars satt och väntade. Lätt utmattad efter allt utspel tidigare

Mari med alla papper

Niclas Peyron,
gammal bild fr nätet

Niclas som verkade hålla i projektet, var nöjd. 
Han sa att han ju jobbat med Mari Molander i sex år och visste att hon levererade!




Marie ringde några timmar senare. 
Jag hade ju inte fyllt i rätt avtal. Jag skulle bara kontakta Niclas...
Bäst att göra det!