Hypnotisören och Provokatören

Så fort jag kom in på Katarina Bangata såg jag marknadsstånden. Såg de gula västarna, avspärrningarna - och konstsnön som sprutade via slangarna och de öppna vattenposterna.
Solen sken och det var varmt.

Magnus, den statistansvarige, kände genast igen mig, trots att vi aldrig setts förut!  Han pekade ut puben där vi skulle mötas.
Egentligen skulle vi ha börjat före sju, men tiden var ändrad till tio... 
I solen utanför mötesplatsen satt Liss. Vi pratade om jobb och barnbarn och om pjäsen hon skulle se på kvällen.

När alla var samlade inne på puben, berättade Magnus att man höll på med en scen borta på Hornsgatan och att det blivit förseningar... Vi skulle inte kunna komma igång förrän efter lunch. Vi var alltså lediga fram till lunchen kl12.00 och vi kunde gå runt på Söder om vi ville. Jag ville!
Vid Medborgarplatsen blev jag intervjuad av Radio 1, pratkanalen. Man ville veta vad jag tyckte om kroppsbehåring! Jag pratade på! - Hur är det att smeka någon med "stubbig" bringa? undrade jag.

 Oxjäparna var goda! Träffade Margit och Jan vid bordet intill Liss och mig.

Så kom kostymtjejerna och kollade våra kläder.
Den brun/svart-rutiga jackan fick "väl godkänt" (se bild ovan), men inte baskern i brunorange. Det fick bli den svarta.
Den mörkt brunröda mockaväskan 
var också alltför "vågad". Istället stoppade dom senare en stor röd julkasse i handen på mig!
Vi fick reda på att det alltid tar mycket tid med riggningen - men sen går det snabbt för Hallström.

Svensk Filmindustri håller just nu på att spela in Hypnotisören, och många av mina vänner har redan varit med i någon eller några scener.
Idag skulle huvudrollsinnehavarana vara på en julmarknad (Lena Ohlin och Mikael Persbrandt) 
Dom skulle gå, skulle stanna upp,  och emellanåt stå och prata. Kameran skulle följa med dem genom "folkhavet" på julmarknaden.
Vi skulle röra oss framåt. Hälften åt ena hållet ...



Vi skulle stanna till, mima konversation med försäljarna, snedda framför kameran - och inte väja för paret och kameran!
Det var i huvudsak vana statister - så det gick bra! 


Persbrandt fick besök att ett av sina barn i en paus, folk på gatan fotograferade...

"snömän"

Solskenet hade övergått till kall blåst och den konstgjorda snön virvlade....och "snömännen" fick fylla på.
Vi behövde inte längre fejka känslan av kyla!
Det  v a r  kallt!
Det hade vart bra med ett par extra vantar.
Klockan närmade sig fem, skådespelarna försökte övertyga.


Till sist var herr Hallström nöjd i alla fall - 
och Liss hann till föreställningen  av "Olof Palme" på Stadsteatern.
Jag skyndade till tåget....
cyklade sen hem....
värmde mig...
tog en macka...
därefter bilen till stationen
och tåget tillbaka till stan!


...för jag hade ju ett uppdrag till denna dag!



Jag skulle vara med  en slutproduktion, 
- en nollbudget produktion

Vi skulle träffas nedanför rulltrappan till Ropstenståget.
Valerie och jag var där i god tid och hann prata lite...
Så kom gänget från Mediainstitutet.... Mattiaz Skandalen och tre andra statister.
i mailet vi fick stod:"Dett är ett kort vb-inslag som ska visas i studioproduktionen "Booyah" vilket är ett debattprogram av humoristisk karaktär.

stillbildstjejen

Valerie

I inslaget ska vår "man på stan" Mattiaz Skandalen testa några av de oskrivna regler som finns i Stockholms kollektivtrafik . I detta fall ska han testa regeln "Man får inte se ner i andras tidningar, hur intressant artikeln än är".
Detta gör han genom att sätta sig på en tunnelbana och läsa en porrtidning. Han ska nu se hur många som sneglar ner i hans tidning och reagerar på den.
Det är här ni kommer in. Ni kommer att fylla platserna runt Mattiaz och antingen inte se alls på vad han läser eller ge tidningen en snabb blick och bli förbluffade, äcklade, fulla av skratt eller stumma i försök att inte bry er."

statister

Mattiaz Skandalen 

Vi väntade i tjugo minuter på en statist som inte dök upp. 
Det var en man som varit med i eftermiddagens inspelning av "Hypnotisören". Jag vet inte varför han inte kom,  vet bara att han missade ett mycket roligt jobb!
Kameran kollade hur våra blickar gick. Stillbilden våra anstiktsuttryck!
Det var en mycket snabb inspelning. 
Klar efter bara en tur till Ropsten!


Jag fick extra tack och beröm av stillbildsfotografen för mina utrycksulla reaktioner!
Jag har bett om att få lite bilder!

Bilderna kan kanske vara bra att ha till Galleriet - och mitt cv ?