Lördagsmorgonfrid: Lillasyster på Högskolan i Gävle

Lillasysters nya logga
- jag fick kolla två ggr

Det var en kall vintermorgon. Lillasyster skulle spela in "Snöflingan", en av tre reklamfilmer för Högskolan i Gävle.

Vi frös medan vi väntade på runnern Gustav, som skulle hämta oss vid pendeltågstationen tidigt i tisdags morse.
John Dunell hade skrivit att det skulle skulle vara vinter i filmen - men skrev att vi skulle spela in inomhus!
Vi skulle ha ytterkläder, mössa, halsduk och handskar och gärna ta med väskor, tidningar, böcker Saker som man använder när man är på resande fot.

Efter en rejäl frukost hos SJ Service academi fick vi ta på oss deras säkerhetsvästar och sedan i samlad tropp vandra iväg till de gamla vackra stallarna, som verkar användas för utbildning.

Vi väntade - väntade i över fyra timmar, i en delvis uppvärmd del av utbildnings-stallet. Vi satt med alla ytterkläder på hela tiden.
Av de cirka sexton statisterna kände jag fyra!

Den äldsta bekantskapen var Henrik,
som jag dock aldrig träffat på som statist tidigare. Henrik är pappa till Charlotta, en av mina gamla elever från 1992-95.

Men Helena, Sussie och Gunnar har jag träffat många gånger sen i maj förra året! Kul att ses igen!
Först skulle Eva, Helena och några till gå ombord på tåget och börja filma.

Från Lillasysters hemsida News Vår tågvagn

Eva, som jag inte har någon bild på, skulle vara "en äldre dam som satt och läste en bok". Den bäst betalda statistrollen? När hon kom tillbaka var hon lite sur "Jag ska nog inte bli skådespelare!" - Det hade varit många omtagningar!!
Och sedan var det dags för oss andra.

Min röda mockaväska skulle flyga
- rekvisitören gömd

Jobbigast var det faktiskt att med sitt bagage ta sig upp på och klättra ner från tåget , som var uppallat.
Vi skulle låtsas att något hände som fick det stillastående tåget att skaka.
Vi skulle skaka!