Pappa hade obligationer

Mina föräldrar hade premieobligationer.
 
Dom gillade chansen att vinna - och aldrig förlora. Deras obligationer låg i bankfack. Dragningslistorna kom med posten och dubbelkollades alltid och småvinster hämtades ut på på  banken. Men den gången för ca trettiofem år sen då dom vann 20 000 valde dom att ta ut vinsten i Kungsängen för att undvika skvaller.
När mamma dog fick jag ta över de obligationer som låg i bankfacket, men även en del registrerade obligationer. Numera är alla köp registrerade och ev vinst hamnar på köparens vp-konto.
Jag har fortsatt att köpa obligationer men aldrig fått någon större vinst.
Så när jag såg statistannonsen om att vara publik i en reklamfilm för Riksgälden "klickade" jag iväg en ansökan.

Staffan Ling

Sören

Man skulle vara publik på Stadskampen, ett program med Staffan Ling som gick på TV på nittiotalet.
Staffan skulle nu leda kampen mellan Kiruna och Göteborg.  
Sören hade en roll som tävlande göteborgare. Han undrade om vi statister fick betalt... Jag sa att annars hade jag inte kommit... Jag antog att han väl fick betydligt mer- åtminstone en nolla till.

Vi skulle vara på Hangövägen  i Svt Dramas lokaler halv åtta - med  våra nittitotalskläder, glasögon och armbandsur osv.

Kostym valde kläder, väskor och skor ur våra väskor och kompletterade med deras grejer om det behövdes. 
Sminket sminkade, kammade, borstade, fixade frisyrer - och bestämde glasögon. 

Jag fick samma sminktjej som häromveckan på Grönstedts reklamfilm!!
Hon kände igen mig innan jag hann se henne.

Allt detta tog tid.! Vi var ju över hundra statister!!!

Anders Peter

 Vi visste att det skulle kunna ta tolv timmar.
De första timmarna med smink  och kostym - och med många återseenden, prat, skatt, kaffe och mackor - och toabesök (kö)

Det var många gamla statistvänner som deltog. 
Rolf, Ia och jag som satt på Göteborgs gula läktare. Anders, Peter, Bengt och Desirée (med son) satt på Kirunas röda.
Britt-Louise med barnbarn, Pernilla med dotter, Karl-Bertil med fru och Jenny med kompis var också med. - och Ehrllng!

Jenny

Karl-Bertil m fru

Bengt

Produktionsbolaget  Callboy ha gjort flera av Riksgäldens reklamfilmer. då har det oftast varit Max Vitali som regisserat 


Den här gången var det Johan Kling , som regisserade. Han gjorde för några år sen den uppmärksammade långfilmen Darling med bla Mikael Segerstöm


Vi blev väldigt  hungriga...
Lunchen serverades i Svt-matsalen kl halv två..
Det var en god kycklingrätt med torkade svarta oliver och med mousse till efterrätt  innan det sen var dags att sitta på plaststolarna igen.
Statister är vana att vänta.
Vana att scener tas om och om och om igen...
Men när vi efter en kort paus tvingades sitta och vänta i en hel timme på plats, utan att kunna göra något, bara sittande på de obekväma plaststolarna medan regissören funderadeoch funderade och de åtta lagdeltagarna sminkades på "scenen".
Det hade varit helt ok - om vi bara fått vänta utanför - fått röra på oss.  

Rolf

Nu blev många statister irriterade - och jag tror att detta bidrog till att bara en tredjedel av statisterna ställde upp efter den överenskomna sluttiden.

Ia

Lite fusk. Vi gick över till "motståndarsidan" i en paus.

När man tittar på de tidigare reklamklippen om dåliga förlorare inser man att åra tolv timmar ska smältas ner till  knappt nittio sekunder.

Jo,  Ia och jag - och även Peter och Bengt stannade en extra kvart.  Nä, vi vann inget på det! 
Ia och jag tog bussen till Nybroplan. Gick sen till Centralen - och hade sen otur med bussar och tåg....

 Nja.... jag passar mig nog för publikstatistjobb i fortsättningen

Jag ombads ta bort detta blogginlägg.
Ingen skulle känna till vad den handlade om Det gällde avtaet med kunden.
Nu när den visas på TV så lägger jag ut mitt blogginlägg igen!. Jo, dom hade visserligen lovat att säga till när den skulle ut - men det har dom väl glömt bort... Jag höll mitt löfte i alla fall!
Reklamefilmen - 30 sek - resultatet av 12 timmas jobb för 120 pers plus teamet!
och en till film - lika lång

Titta in i kameran!

Det första man lär sig som statist är att inte titta in i kameran.
Men nu skulle vi titta i kameran!
Vi var hundra vitklädda kvinnor som stod på ett vitt golv omgivna av ljus
Kameran - och fotografen satt högt upp - och vi skulle titta in i kameran.

 "Vi kommer att filma en reklam/informations film  för att stödja forskning kring kvinnors hjärt & lungsjukdomar. En känd person  kommer att agera språkrör och rör sig bland kvinnor som alla är klädda i vitt. Din roll kommer att vara en av kvinnorna som hon passerar/agerar med. Mer information får du på plats."

Det blev varmt!
Det märkte vi direkt när några av oss skulle vara med vid ljussättningen. Vitt ljus, olika vitt ljus. Man ser på bilderna från kameran hur olika färg olika ljus ger!

Sen placerades vi ut. Flyttades runt. Fick en blyertspenna för att skriva en signatur på det vita golvet, så att vi skulle hitta tillbaka... Laila stod framför mig, förstås, Ia till vänster och Riitta till höger och Liss snett framför. Pernilla och Desirée i raden bakom. Susanne, Helena och Irene längre fram, längre bort. Ja, det var många gamla bekanta med den här dagen

Liss

Ia

Riitta

Leila, ny bekant

Nummerlappar

Vi stod.
Så delades gula nummerlappar ut som vi skulle vifta med. Dödsdomar. 
Vi stod.
Sen valdes 41 av oss bort.
Det skulle bli tydligt. Av hundra kvinnor som dör, så dör 41 i hjärt-och kärlsjukdomar.
Så småningom sänktes kameran... 
Kändisen Amelia kom, klädd i rött, för att vandra mellan raderna och informera...
Det var svårt för henne! Svårt för en van ledare att ta regi.
Regissören Rolf Sohlman var tålig, men vi började bli lite otåliga.
                                      Vi stod. 

Susanne och Anna

Ia

Så plockades en del av oss in för att visa på vad forskning om kvinnors hjärtan kan betyda.

Kändisen och lekledaren - båda röda

Desirée kaffe-på-maten

extabordet med Laila

Lunch! Skönt med en paus.
Skönt att få sitta.
Men sittplatserna var begränsade.
Jag hatar när folk markerar plats!
Om man står i kö i en kvart så hinner ju någon annan äta lasagnen under tiden! Grrr!

Vi var ju många!
..och i en studio intill pågick en annan inspelning...
Kön till de tre toaletterna var lång! 

Det fans bara några stolar....

Så satte vi igång igen.
Vi stod. Vi gick i och ur bild. 

Amelia kämpade med att gå långsamt, men prata intensivt - och snabbt!  Svårt. Nog mycket svårare än hon trott.
 Hon är  van att prata, agumentera och vara övertygande på egen hand - och att bestämma själv!

bästa bilden?

Det tog längre tid än beräknat.
Till sist var hon klar, men vi skulle fortsätta att stå. Stå och titta på balken nära taket medan kameran rullade fram på rälsen.

När vi till sist var klara gällde det att hitta sina kläder, skor och väskor, fylla i statistpapperet innan vi fick våra fyra biobiljetter och en "goodiebag" med bl en finare olivolja

Ja, det var många jag kände sen tidigare. Många andra som kände varandra. Men var det ett tvärsnitt av svenska kvinnor?
Nej!
Det var nästan bara kvinnor med skandinaviskt utseende. Ingen mörkhyad. Synd. 



Vi hade åkt buss från Slussen till Orminge och sedan promenerat en kilometer för att komma till studion i industiområdet. Utsidan var inte lika spektakulär som Stiller Studio i Lidingö, men i övrigt nog ganska lika. När vi skulle hem fick vi åka buss direkt till Slussen. Bussen skulle vara ett extra uppehållsrum under lunchen....men jag tror inte någon utnyttjade den.

 jobbar med film och tv-produktion, dokumentärer och reklam. Det är dom som har gjort Anno 1790  (Svt ) och den senaste Hamiltonfilmen Dessutom en hel del informationsfilmer för Barndiabetesfonden och Hjärt-Lungfonden t ex "Jag är en stroke"(Kjell Bergkvist)

"Vår" film kommer på TV i mars. Jag länkar!


Film om inspelningen
Reklamfilmen

60-årskalas på Wollmar Yxkullsgatan

Söndag i februari. Det skulle vara 60-årskalas på Wollmar Yxkullsgatan.
John var jubilaren.
Det gällde en reklamfilm, som Morgenland gör för Grönstedts.
Vi var sju statister/skådespelare till filmen.
Jag hade varit ombedd att ta med egna skor, svarta strumpor - och gärna egna smycken. 

Göran stod och väntade utanför porten när jag kom. Han var också på plats en halvtimme innan utsatt tid.  Det var bra, då hann sminköserna med lite bättre. Men... skulle jag få vara "tantklädd", med pärlhalsband? Nej då . Det blev en limegul linnejacka som kunde varit min egen!

skiss

Vårt matbord kom att stå framför spisen

" Vi befinner oss inuti ett mörkt skåp. Vi hör folk hurra utanför skåpet, det är födelsedagsfest och någon fyller år. Efter sista ”hurret” öppnas plötsligt skåpet, En man i 40-års åldern sträcker sig efter flaskan.
I bakgrunden ser vi ganska många gäster i olika åldrar. De är på väg att sätta sig ner förutom mannen i 60-års åldern som redan sitter ner. Mannen tar ut flaskan och stänger skåpet."

Johanna sminkas

Det var väldigt trångt i den lilla trerummaren! Inte mycket utrymme att röra sig på. Det var inte synd om oss, men jag tyckte synd om kamera, ljud och ljusfolket. 

Golvet var täckt med diverse hoptejpad skyddspapp.
   
Våra ytterskor och en del möbler fick stå i trapphuset. Där serverade man också en god lasagne innan  vi började filma.

I ett mycket litet vardagsrum höll smink och kostym till. Där stod också ett fikabordet. 
Sovrummet var upplag för plåtlådor, ställningar osv - och där fick våra ytterkläder också ligga  

Sara som jag träffat på Ica

Köket? Det såg jag inte bakom alla kamerorna och "barskåpet". Köket övergick i ett slags bibliotek där man satte in vårt matbord.  

Göran, ny bekant

På morgonen hade en "parmiddag" spelats in och när vi var klara skulle en maskeradscen spelas. Många skulle vara med i två av scenerna idag.  Inte jag! 

Dagen innan hade man gjort en scen i en fiskestuga.
Det skulle bli totalt fyra filmer.

Ska bl kul att se filmerna... särskilt maskeraden och de andra jag inte var med i. Jag har ju alla fyra manus

Kemal trevlig kille på 33

Kemal björn  på maskeraden

BM med make up

Jag fick  alla fall en bild på mig själv den här gången!
- inte så avspänt som bilderna jag tar själv förstås.

Nä,  vi bjöds INTE på någon cognac!
Men vi fick smaka födelsedagstårtan i alla fall!



En gul skugga under killens arm efter ngra sekunder.... det är jag det!

Luddor på perrongen lördag morgon

Tina skrev:
Jag  jobbar för närvarande som statistansvarig på en STDH/SVT novellfilm som ska spelas in i Stockholmsområdet under kommande vecka sön-sön. De som är intresserade kan höra av sig till mig så ska jag se om det är någon dag tid och plats som passar just er. Ingen ersättning mer än en biobiljett och vi bjuder på fika/lunch.
(STDH Stockholms dramatiska högskola)
Jag svarade -och jag behövdes i lördagens utescen på Stockholm central. 6.15-16.
Det har varit kallt den senaste tiden så jag började med att hämta luddorna i förrådet. Sen det gamla understället, ylleklänningen jag köpte på kundkväll hos Olars Ulla .

Jag sov tre timmar innan väckarklockan ringde. SL inte har samma service en lördag så jag blev en kvart sen. Ingen fara! Det var en annan statist som också var sen. Vi hade ett litet rum på Scandic Grand Central på Kungsgatan.

Tina

Ebba

Peter

Glad Bengt

På plats var flera gamla statistvänner, Ingrid, Bengt, Peter, Göran och Ebba. Jag kände igen ett par till av totalt tio statister.
Tina hade jag dock aldrig träffat tidigare.
Vi hann sminkas. Vi hann fika. Kostym kollade aldrig våra kläder...
Sen vandrade vi iväg till spår 11....

Tina och Robin vid Burgers

Emine

Det gällde slutscenen i Den allvarliga leken en slags version av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.
Vi statister skulle vara vanliga resenärer .... men det var bråttom!
Vi skulle ju agera runt det tåg som huvudpersonen ämnade kliva ombord på. När tåget åkt kollade om vi skulle vänta till ett nytt kom in eller om tagningarna var bra nog.
Det var dom.
Paus! Vi nöjde oss först med att vänta på  Centralen, men när vi insåg att det gällde mer än en timme gick vi tillbaka till hotellet.

Ingrid

Sen ny tagning på spår 11 - i annan vinkel.
Jag skulle stå och fibbla med min telefon, Ingrid vinkade av en vän och de andra åtta statisterna gick med sina väskor tillsammans med vanliga resenärer.

När tåget gått... var det lunchpaus - på hotellet. Lunchlådorna med god pastasallad var tyvärr bara tinade till hälften. Robin fick gå med dem till en micro någonstans

Fredrik regi

Medan vi avslutade lunchlådorna, delade Tina ut  biobiljetten - vår lön och så dök Fredrik upp. 
Det hade tydligen gått bra....
Dom behövde bara två killar efter lunch. Det blev Tinas gamla kära statister Bengt och Peter. Bra val!

Så sen kunde jag traska iväg till spår 16 och ta pendeln hem.
Väl hemma sov jag ett par timmar.


Imorgon ska det bli reklamfilm!