Buss på Söder - och Björns Trädgård

regissör Fijona Jonuzi

Jag har varit på kortfilmsinspelning i veckan.

Det gällde "Astrid - att döda ett djur" (Astrid/The Rabbit),  en 15 minuters kortfilm för vuxna som produceras av Plattform produktion i samarbete med Svenska Filminstitutet och SVT.
Regissör Fiona Jonuzi, Guldbaggenominerad för bästa kortfilm
Producent: Emma Kjellander
Handling info mm

Det var "annorlunda" dagar.
Scenerna togs i ordning...
Vi började högt uppe på Bondegatan med ett galleri som "basstation" första dagen.  Därinne satt redan den glada och positiva Elsa, som jag träffat på Stadioninspelningen några dagar tidigare.
Efter en timme kom den hyrda bussen som vi skulle vara passagerare på och som Astrid skulle kliva på i andra scenen.
 

Elsa

Eva 

Nils

Bussen körde ca tio varv: Bondegatan - Renstjärnas gata - Folkkungagatan - Erstagatan.

En dubbelparkerad bil hindrade vår buss och en annan buss på Erstagatan där en sopbil och en container också stod! 

Elsa kliar sig

Vi fick vänta.
Filmarbetarna blev nervösa! I bussen var bara vi fem statister på den vändan.
Bussen som användes var hyrd med chaufför i tre timmar och användes till  sista minut.
Det var en lättsam och trivsam fyratimmars statering.

Eva, producentens mamma
löser korsord på bussen

regi på bussen

Två dagar senare var det dags att ta på ny jacka och bege sig till Björns Trädgård.
När jag kom dit  satt redan de gamla statistvännerna Peter och Gunnar där tillsammans med en massa skejtande 12-åringar. 
Några nya bekantskaper var Göran, Ebba, Jennifer, Reshaw och den ständigt pratande  67-åriga C, som filmat med Fellini för länge sen.....

Vi statister skulle "gå" i bakgrunden när "Astrid" anlände till skejtrampen och när hon pratade med kompisarna

Gunnar och Göran

Jag hade ledigt två timmar mitt på dagen och passade på att gå runt på Söder.  Jag kunde inte motstå den stora väskan i röd mocka från Gudrun Sjödén. Dessutom köpte en stor röd regnjacka på Emmaus . Peter och jag hann få en längre paus och gick då iväg ett tag. Jag visade Emmaus butik - och där mötte jag denna gång också Hanna O, statistansvarig i i flera tidigare filmer. 

Ebba

Peter G - bra bild för galleriet?

När vi kom tillbaka mötte vi engelsmannen som spelade pappan till Per Andersson i muskvideon i Partaj när jag spelade mamman
Han var nu med en scen här, men var sen försvunnen.

Plattform produktion hade varit tydliga med det var biobiljetter - och ingen mat som gällde 

Det var verkligen kul att vara med i en mindre produktion. Det var något mer sammanhållet än det vanliga. - Och det var ett mycket trevligt gäng, filmteamet!

Reigssören Fijona Jonuzi  och Astrid

Statisterna var sedda! -  för teamet!

Om publiken ser oss - spelar inte så stor roll!
Det kan rekommenderas! Jag vill göra det igen!

Det blev två hundra insatta på ett biokort för onsdagen - och ett för fredagen!

Hoppas på fler kortfilmer!

Vanliga barn... ej statister

.

5 oktober 2012

Förra veckan fick jag fick ett mail  fr Plattform Produktion... 

Välkommen till premiärvisning av filmen Astrid!
Folkets Bio, Elda Filmproduktion och Plattform Produktion bjuder in till biografpremiären av Fijona Jonuzis film ASTRID
Datum: Fredag 5 oktober 2012
Plats: Biograf Zita, Birger Jarlsgatan 37 

Från kl 17.30 är det mingel i Zitas foajé
Kl 18.00 visas filmen i Salong 1 Kom i god tid!
Direkt efter filmvisningen bjuder vi på ett glas bubbel på Restaurang Babs, som ligger i anslutning till Zita.

OSA senast torsdagen den 4 oktober till osa@plattformproduktion.se

Välkomna!

...  och idag gick jag på mitt livs första filmpremiär! 
En filmpremiär i en film jag faktiskt varit med i - och där mitt och de andra statisternas namn också fanns med - nåja, vi var ju inte så många.

Filmen var 15 min lång! 
Jag tyckte mycket om den! 
En kortfilm med "långt" innehåll. Minns den längre.... längre än de flesta långfilmer
Jag gillade att mamman i filmen bara hördes och anades - att hon fick vara "suddig".

Eva

Vi förstod och kände igen oss, kände igen kompisarna.

Jag träffade Eva igen! Hon som satt och löste korsord på bussen. Producentens mamma.  Skönt att få krama henne! Skönt att ses!

Fijona

Fijona presenterade skådespelarna. och uttryckte sin saknad. 
Emma fattades ju.

Vi såg filmen. 
Vi drack vårt bubbel på Babs.

På väg ut försökte jag få kontakt med Fijona, för att tacka.
Någon annan pratade med henne - så jag tog tag i hennes arm för att markera ett tack. 
Hon nickade och visade två fingrar för de två dagar jag varit med. Tackade!


Peter, Göran, Gunnar och Elsa, statistvänner som varit med i filmen var också med på premiären

Vad är väl en påkostad Hollywoodproduktion mot att få vara med i något "nära", något som verkligen betyder något! 

”Elsas värld” - inte värd min tid!

Jo, dom skrev i jobbannonsen från "Tre vänner" att ersättningen var två biobiljetter!

Det sa dom också när dom ringde upp när jag var på väg till Stadion i fredags. Men dom sa också att dom ville ha tillgång till oss hela dagen! Det var ju  svårt att veta hur scenerna skulle läggas...

Men man sa INTE att man INTE skulle bjuda på någon mat - ingen mat alls! 

Sen jag började som statist i maj  har jag varit statist tjugotvå gånger. Heldagar och halvdagar. När det varit heldagar har vi alltid fått mat och fika. Halvdagar alltid fika.

Dagens inspelning var på Bistro Nouveau, ett av modebloggarnas favoritställen.
Här fick vi kaffe och pepparkakor, halva bananer - och huvudvärkstabletter!

 När det blev lunchavbrott  blev vi tillsagda att vara tillbaka om 50 minuter.

Vi var på plats mellan 9.15 och 16.00 med en knapp timmes avbrott för lunch. En lunch som vi fick betala själva!

Det känns som vi fått betala för att vara med idag! Betala resa och betala maten!

Fredik, statistkompis sen två veckor

Gymnasisterna

Desirée

märkligt ljusjobb

Skönhetan

Sören

BM och de unga tjejerna

....................................................................................................

Elsas Värld är en komediserie om Elsa Gustavsson från Borås som erövrar mode-Stockholm med sin blogg Elsas Värld. Med sin charm och sitt streetsmarta sätt lyckas hon med det många unga tjejer drömmer om. Serien är fritt baserad på Sofi Fahrmans bästsäljande bokElsa Mode och består av tjugo stycken 15 minuters avsnitt för TV3Play.

Mer info om Elsas Värld 

 .

En blöt kväll på Stadion

Produktionsbolaget Social Club sökte 100 personer för en reklamfilm för norska Bygg Makker. Peter hade jobbat en hel dag med  dem och föreslog nu alla sina statistkompisar att ta ett liknande jobb nästa dag. 

Sent på kvällen fick jag så ett sms och ett mail:

...16.45 Stockholms Stadion, ingång Klocktornet på Lidingövägen. Sen sluttid omkring kl. 02.00, .
Middag kommer att serveras på plats.
Ta gärna med ett par ombyten så att kostymgruppen kan välja ut den bästa konstellationen. Varma kläder mellan tagningarna, gärna något att sitta på, men enklare vår/höstjacka eller tröja för tagningarna.
OBS ha underställ eller motsvarande!

Lite tveksam var jag nog… Särskilt som Pendeltågen på Bålstalinjen inte går dessa dagar. Men... jag accepterade ändå erbjudandet.

Jag var framme i tid!  Vi satt och väntade en timme på norra läktaren  en timme. Sen fick vi gå in i pressrummet/uppehållsrummet. Det var skönt, för det hade börjat bli kallt.
Den första jag såg där var Mattias Claesson (medeldistanslöparen) - nu en av "skådespelarna" från Spårvägen. Jag stannade till och pratade och sa att jag kände igen honom från det att han jobbat som vikarie på Ekhammarskolan. Han var förvånad, skrattade och sa att de fyra timmarna var nog det enda "riktiga" jobb han någonsin haft!
Sen skyndade jag mig ner mot en av sofforna i det lite röriga rummet. Jag hade just stött ihop med, Soledad som jag mött några gånger tidigare

I soffan hamnade också Johnny som varit med på begravningsscenen i Allhelgonakyrkan för några veckor sen.  
...och Helena från Millenium och Erling...
Vi satt bra. Frös inte. Hade trevligt!
Vi pratade, skrattade, berättade och knöt ihop. Fikade. Åt frukt. Fredagsmys
Timmarna gick...

Klockan åtta serverades en god middag. Rostbiff och potatisgratäng. Då hade också Shane från Irland hunnit dyka upp.
 "I  love free food", hade han sagt medan vi väntat på bussen mot Nacka förra månaden.
Efter maten sov han några timmar!

Vi andra pratade, och pratade. Först om olika statistjobb, var vi träffats tidigare osv.  Om kurser man kan gå. Bilder förevisades. 
Det blev även snack om hur statisten C  behandlat både Helena och mig på Kvällsposten - som luft - medan hon genast tar sig an alla män och några utvalda kvinnor. 

Timmarna gick... det snackades vidare .
Om hur svårt det kan vara att få vanligt jobb och om den lilla godisbutiken han stängde tidigt för att kunna vara här idag. 

Helena

Britt-Louise  

Om uppfödning av raskatter och om hur det är att komma tillbaka efter en svår Whiplashskada och om en familjs förvandling medan föräldern sakta kom tillbaka - men då till en familj som vuxit.

Britt-Louise sysslade med sina korsord, men lyssnade och log - var med oss mer och mer allteftersom.
Vi pratade också om att vara ensam - frivilligt  och ofrivilligt. 

Timmarna gick....
Det satt en man på en stol lite vid sidan om. 

Erling Stenmark

Vi hade uppmanat honom att dra stolen lite närmare. Det gjorde han till sist och han deltog i samtalet.
Vi pratade om var vi kom ifrån.
Arvidsjaur?  - Jamen,  jag också!
Han var ett år yngre och hade bott kvar tills han var 18.
Vi pratade. Jag mindes... Jag pratade om:
Skomakargatan, Norrans lokalredakton, Abborrtjärn, Guldsmed Erikssons, "Tanta" tant Hanna och hennes restaurang "Baren" i samma hus som biografen Grand ( eller var det Palladium?),  syskonen Steinvall, Godtemplarhuset, kompisarna Bosse och Maj-Britt och deras syskon, Jalle och Ulla-Britt, Cirkusplatsen och skidspåret de 7 km upp till Vittjåkk  då, innan det fanns en bilväg upp, Halvvägs stannade man i Apelsinbacken. Det var alldeles gult av apelsiskal....
Det var en resa i minnen....
Jag flyttade när jag började skolan.

En del av oss 100 statister

Ibland kom någon från teamet in och ville ha en "funktionär" eller "sjukvårdare".
Vi satt nöjda kvar. Vi hade  det bra.
Ute var det kallt och regnade.

Timmarna gick. 
Fikabordet fylldes på hela tiden.
Plötsligt - kvart över elva - efter sex och en halv timme skulle vi ut!! 
Vi skulle ut,  klädda i våra vårkläder med underställ under. Men, vi skulle få ha våra vinterkläder på mellan tagningarna. 
Det hade börjat regna!
                                   - Kom ihåg att det är varmt och skönt, manade inspelningsledaren
Timmarna gick... 

Soledad och Britt-Louise

Bänkarna var våta. Jag satt på min vinterduffel. Sockarna i sandalerna var våta, fötterna kalla.

Det var "greenscreen" som gällde, precis som på Sergels Torg i somras.
Vi flyttade sakta upp och bytte platser allteftersom skärmen vandrade uppför läktaren. Vi flyttade oss och vi flyttade oss. 
Man träffade nya statister. Men ingen skulle till Kungsängen!
Jag träffade Anja, den enda kloka - hon hade en regnjacka som vårjacka. Hon skulle med samma nattbuss i alla fall. Bra! Skönt med sällskap. Jag hade inte åkt nattbuss sen 70-talet!  . 



Efter tre timmar, klockan kvart över två var vi klara. Vi var mycket blöta!

Vi missade precis en buss mot Sank Eriksplan där nattbussen går

Glömde ta en bild på Anja från Jakan!   - Hittade senare en bild på Statist.se          
Ingen bild på  läktarbeantskapen Elsa heller 


Kom hem halv fem!
Jag hade ju varit tveksam....
Borde väl inte ha accepterat erbjudandet.
Men i så fall hade jag ju missat dessa möten, dessa samtal.


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Hittade detta på nätet. Det var alltså i år! Se filmerna som vann! Resumé 

Social Club vann tre lejon i Cannes

Publicerad 2011-06-29 Resumé

Reklambyråerna och deras kunder uppmärksammas mest i Cannes Lions. Produktionsbolagen har däremot en tendens att hamna i skymundan. Trots detta kammade svenska Social Club hem tre lejon i år.
– Vi är alla så glada och stolta, säger Anna Sundbom, pressansvarig på Social Club, till Resume.se.

Kvällspressen - en kultur för sig?

Den femte och näst sista Liza Marklund-filmen avslutades i veckan och jag var där - på Kvällspressens redaktion. precis som för en månad sen då "Livstid" spelades in. Se  Tre dagar på redaktionen

Nu gällde det "En plats i solen" och denna gång var det den glade dansken, Peter Flinth som regisserade.
Han har tidigare regisserat Arn-filmerna, en Wallanderfilm, Mordkommisionen,  liksom även Nobels Testamente - den första Liza Marklundfilmen. I den var jag inte med -  men Roland min gamla klasskamrat var med!. 

Peter Flinth är den första verkligen synliga regissören jag stött på.
Han syntes och hördes! Han satt inte i ett hörn - han var mitt bland oss! Skickade inte fram assistenten eller inspelningsledaren Vi hörde alla hans regianvisningar till skådespelarna - och till Johan som skulle instruera oss statister.
Detta gjorde att vi mer än vanligt kände oss som ett helt gäng. Vi var med. Vi bytte blickar, pratade med varandra.

Peter visade sig också vara esteten som brydde sig om detaljerna. Sprang t ex och fixade fram lite röda grejer i allt det svartvita till en viss scen! 

Jag pratade lite med "Berit" - Kajsa Ernst om hur olika det var denna inspelning jämfört med förra. "Ja, det är väldigt olika!" sa hon men ett leende!

Det är nog är nödvändigt att ha olika regissörer för att det inte ska bli för lika,  för enahanda, för skådespelare  - och publik!
Det gäller ju sex filmer med samma rollbesättning!

Jag hade trott att jag visste hur det var att arbeta på redaktionen efter att ha jobbat på redaktionen tre dagar för en månad sen och  trivdes med Filips instruktioner- som krävde att vi såg och förstod förloppet.
Men nu var det helt annorlunda. Nu var det ju Johan - och inte Filip som instruerade oss.
Det var tjatigt! Han visade var och en av oss hur, och vilka "spår", vi skulle gå , hur många sekunders stopp det skulle vara innan man skulle fortsätta, nya sekunder sen vända osv. Nästa, nästa nästa person... Lite trist och det gavs inget större utrymme för eget tänkande!
      

 Vi får ju inte fotografera under inspelning men jag kan inte låta bli pallana som ljuskillarna har. Den ene killen har målat/sprejat. Jag glömde fråga konstnären vad han heter, men sa till honom att jag gillade pallarna!

Erik Johansson som spelar Patrik, Annika Bengtzons antagonist och nu "Spikens" efterträdare vid desken. 
Snälla Erik ber statister om ursäkt för att han som Patrik tvingas vara otrevlig!

Det verkar vara lite kort om folk denna gång.  Hanna, som sköter statistkallelserna tog nu också hand om skådespelarna och såg till att dom kom in när dom skulle. 

Nästa film kommer en ersättare för Hanna! 
Synd!  Vi gillar henne!  Dessutom kommer Filip tillbaka. Det ser jag fram emot!

Maj-Lis

Robert

Rolf

Susanne L

Karl-Bertil

Roger Malin

Carina Fredrik

Agneta Patrik

Agneta fick jobba över andra dagen. Hon är BÄST på tangentbord! så hon fick skriva en text som skulle växa fram på skärmen!

Agneta

Vår utsikt

Vad är det här för kultur egentligen?

Vad är det för människor som sysslar med detta att vara statist?  Som frivilligt går in i uppgiften att inte "sticka ut" utan vara "grå", vara bakgrund, för att ge liv åt en berättelse? Som håller sig i bakgrunden för att andra, och scenen, ska få lysa.

Jag BM

Denna  gång var vi:
en ungdomsledare inom kyrkan, två egenföretagare, en musiker  en personaladmnistratör, en lärarassistent, en fd forskningshandläggare, en rekryterare,  regissör, en florist, en bankanställd, en dramatiker, en tjej som inte blev  bondens fru förra året,  och så några skådespelare... bl a killen som sa upp sig fr sitt fasta jobb med autistiska barn bara för att få vara med -  som skådis eller statist igen, nu när han hunnit köpa och fått lån till lägenheten i Jakan 

Några är  pensionärer.

Och alla  är intresserade av film och kultur på ett eller annat sätt.

"En egen subkultur" säger dramatikerna i släkten. Vad menar dom?

Kanske… sub…ngt lägre, ngt lite löjligt, inte så värdefullt

Jo, för vi får oftast mat sist. Ofta enklare fika...
Vi förväntas fixa hår och smink och kläder själva…och vi får inte ens någon spegel i det enkla kyffet vi delar

Tårtan och skumpan som avslutade några veckors inspelning för teamet och fyra dagars inspelning för oss - den var inte för oss!
Dom var värda det såklart.

  

Snålt!?

Där kommer den speciella bedömningskulturen fram. 

Vems kultur?





På omvägar  fick en i gänget höra av en kompis, en "icke statist", att Leif André, på krogen, berättat att det var så otroligt duktiga /rutinerade statister på Kvällsposten! Jo, många i redaktionsgruppen är förvisso skådespelare... men vi växer ju alla när vi får större uppdrag!