Ett barn försvinner

Vi skulle vara på plats 7.50 i  Mölnvik några hållplatser bortom Gustavsberg. Det var en lång resa från Kungsängen via Centralen och Slussen - och sen en halvtimmes bussresa.

Det var min första reklamfilm.
Enkelt statistjobb och betalning därefter 500 kr.  Reklamfilmen jag missade i mars skulle ju gett ha gett tio gånger så mycket!

I mejlet inför denna dag hade det stått:
Filmerna vi spelar in nu skall gå på TV under höst/vintern. Därför önskar vi att ni tar med er kläder för höst/vinter. Ni skall se ut som ni gör på vardagar när ni går och handlar mat. Vardagligt. Ta med 3-4st ombyten. Jackor, tröjor, skjortor, kepsar, sjalar, vantar, mössor, halsdukar osv. Försök så gott det går att variera färgerna på kläderna. Undvik helvita plagg. Vi vill kunna ändra på era kläder till olika scener.

Inspelningsplatsen var i en slags lagerlokal intill brandstationens helikopterplatta.
Där inne fanns en uppbyggd matvaruaffär med mest fejkade varor.
Vi statister fick hålla till i "matsalen", medan skådespelarna höll till en trappa upp - utom vid lunchen kl 13 förstås då dom och inspelningspersonalen var nere hos "oss"! 

Det bjöds hela tiden på goda mackor, kaffe, härlig frisk smothie och frukt.

Efter två timmar blev jag tillfrågad om jag kunde stanna och ta ytterligare ett inspelningspass. Jag skulle få ytterligare 499 kr. 

Katta

I så fall skulle jag ha varit med i scenen med Rimstugan, som påbörjades strax innan lunch och skulle fortsätta på eftermiddagen.
Det kunde ha varit lockande eftersom jag redan var på plats, men det var Kattas födelsedag och jag var bjuden på middag tillsammans med övriga vänner, så jag tackade nej till erbjudandet.

Rimstuga  - för någon gång i december

Storyboard  1m hög
- den första synliga
storyboard sen jag började 

Sara staterande skådespelare
 som fick sitta i kassan ett tag

Yvonne

Fikapaus Claes o Yvonne

Stina med lilla Celine

Vi kommer att vara synnerligen osynliga, i bakgrunden, där vi traskar runt, fram och tillbaka, klädda i våra medhavda, hela tiden, nya, gamla vinterkläder, föreställande ständigt nya kunder i butiken...


Men...
.... hur var det då med det försvunna barnet?
Tyvärr! Jag har skrivit på ett papper att inte avslöja något innan  reklamfilmen går på TV. 




Valerie är med i avsnitt som spelades in i början 
på sommaren och som går på TV denna vecka - september. 

Men så idag - den 30 nov ser jag  plötsligt avsnittet när barnet försvinner

Jag passerar -delvis- som en svart figur en bråkdel av en sekund bakom mamman. Min runda svarta väska....


Såg det inte första gångerna.Men sen är det bara att gå fram en sekund i taget. -Trycka på Prtsc och klistra in i bildbehandlingsprogrammet, så har man en bild i alla fall!

"Visuellt liknande bilder"

 Johannes Vermeer  " Flicka med pärlörhänge"

 Inte förrän idag upptäckte jag en annan användning av Googles bildsökning!

Jag söker ju ofta bilder - särskilt till bloggarna - och ofta använder jag mer tid till bildletandet än jag använder till själva skrivandet.
Det är ju kul med bilderna!
Så jag skriver in ett ord -eller flera- webbläsaren- - och trycker sen på Bilder.
... och så kommer förslagen. Alltid hittar man något! Man laddar ner!
De flesta använder jag aldrig -
Men bilder sätter igång tankar - andra tankar, nya tankar, gamla minnen.  Minnen...
Idag hamnade jag av en slump först på Google bilder.
"Läs mer eller testa direkt genom att dra in en av bilderna i sökrutan ovan." stod det på sidan.

Jag drog förstås i  "Starry night ". Har alltid varit förtjust i van Gogh... och där kommer drygt 200 000 Starry night.
Sen prövade sen med några bilder från den egna datorn.
Kända och okända konstverk och designade mönster t ex Josef Frank 
Det roliga är ju att webbläsaren söker visuellt liknande bilder  så det blir många överraskningar. Webbläsaren letar upp andra Josef Franks tyger men också andra mönster runt om i världen.

Efter fem-sex olika försök med konst, så prövade jag sedan med en bild på mig själv!
Se vad jag hittade!
Ja, Flicka med pärlörhänge fanns också med.

Victora Beckham

Charlie Sheen

"Johnny Depp"

Jag upptäckte senare på kvällen att det stod "Nytt! Nu kan du söka med bild på Google" på sidan för Google bilder. Jag som trodde att jag bara varit  "a slow learner".

Ngra dagar senare när jag hade min kurs med mina väninnor och dom skulle testa detta så upptäckte vi att det INTE funkar med Explorer - inte än i alla fall!. Men det funkar ju med Google Crome! Får kolla Firefox också!

Man var nog smartare förr

Jag höll på att röja i ett skåp - och plötsligt hade jag den i min hand igen! 

Den lilla genomskinliga asken med  de sköna, lite tunga träbitarna - ett pussel som jag köpt i London i någon gång slutet på sextiotalet.

Jag kom av mig med röjandet.  
Jag mindes ju hur bra jag var på det DÅ. 
Andra hade suckat DÅ.
Men NU suckade jag  -  Jag klarade det inte längre. 
Hade jag blivit dum, trög, rent obegåvad - gammal?

Jag blev avbruten av två väninnor som kom på "oväntat besök" och vi satt i solen på balkongen, drack kaffe, åt muffins och pratade några trevliga timmar. 
Glömde för ett tag pusslet. 

Senare  på kvällen fotograferade jag det - och sen så satte jag igång med det igen..
Efter sammanlagt en timmes flyttande på bitar hade jag klarat det. 

Englands Brio?

Nu gäller det bara att göra om det imorgon.

Tre dagar på redaktionen

Det var söndag kväll. Auktionerna hade just gått ut och jag satt och skrev mail till dom som köpt mina grejer. Det var två par skor, en tröja, en jacka, en baddräkt och ett Sarpaneva-armband i brons.

Sen snabbkollade jag lite på min sida på statist.se och såg då att man sökte statist  till inspelningen av Liza Marklunds Livstid  tidigt nästa morgon.
Jag tryckte på knappen - anmälde mig!
Tio minuter senare ringde Hanna. Klockan var kvart i elva. Kunde jag vara i Nacka Strand klockan 7.40?
Jag började genast plocka ihop kläder som jag la i en hög på golvet för att  välja klart på morgonen.
Väckarklockan ställd på 5.00
Bussen till stationen skulle gå strax efter 6
Pendeltåg - och sen direktbuss till Nacka strand.
Det gällde en inspelning på Kvällspressens redaktion, Annika Bengtssons arbetsplats där en stor del av filmen utspelar sig

Susanne och Majlis

 Vi var ca 16 statister. De andra hade varit igång en dag tidigare, redan på fredagen.  De flesta hade också varit med i de tidigare filmerna. Varje film har fem heldagar med redaktionsscenerna. 

Men... statistgänget var "tight"!
Alla kände varandra väl eftersom det för många var det den tredje eller fjärde statistveckan på Kvällspressens redaktion.
Så det var inte lätt att komma in i gänget. Det var egentligen bara Susanne som var riktigt välkomnande till en början! Glad, pigg och öppen och intresserad av alla!
 

Vi skulle vara klädda i tidningens färger. Grått, svart och vitt och beige. Jag var helsvart.

Kläderna skulle lämnas kvar på inspelningsplatsen - om man skulle fortsätta någon av de andra dagarna. Man var tvungen att se likadan ut varje dag. Scenerna tas ju inte i tidsföljd och därför var det också bra om statisterna kunde jobba flera dagar

Micke och Irene m fl

Jo,  jag brukar säga att statistjobbet mest innebär att gå och  vänta, men på detta statistjobb blev det knappt någon väntan alls! Vi var på plats i elva timmar (!) med 45 minuters lunch och en rejäl fika på 15 minuter. Däremellan korta pauser medan man riggade om.

Filip - "chefen"

De fasta statisterna hade sina bestämda platser vid skrivborden medan jag och de som inte var i bild skulle gå/stressa förbi, hämta papper, stanna och prata med någon, gå tillbaka... och så göra det om och om igen med nya kamerapositioner. Likadant vid nästa scen, men ändå nytt för varje scen.
-Det är "statisttomt" där nere, var ett vanligt påpekande. Det fixades till sen vid tagningen. Filip, statistansvarig, var verkligen duktig, såg vad som behövdes och instruerade bra, men körde ofta över statistansvariga Hanna. Jag plågades när jag såg det, men Hanna bara tuggade  på sin underläpp och fortsatte... 
Daniel, regiassistenten hade ett bra  och tydligt "tilltal" - respektfull. Lite lik Daniel E till sätt och utseende

Björn Kjellman
som chefen"Schyman"

Övrig personal mötte nästan aldrig våra blickar...
Så var det skådespelarna: 

Malin Crépin  "Annika Bengtsson" 

.




Men vad den trygga Kajsa, som spelar kollegan Berit heter, vet jag tyvärr inte. Jag vet inte heller vad "pressfotografen" heter mer än Andreas.

Leif André - "Spiken"

Leif André, "Skådespelaren"! 

Inga omtagningar där inte! Spiksäker!


Jag berättade för grannen om hur imponerad jag blivit. Grannen berättade då om de lysande recensionerna han fått för Jeppe samma dag! Recensionen i Svd

Andra dagen fick jag eget skrivbord!
Det var i  ett skönt hörn. borta vid Annikas. Det var helt andra och lite längre scener. Dagen var inte lika intensiv som dagen innan,  men det var jobb hela tiden och fortfarande mycket gående.

Maten vi fick var fantastisk. Gravad lax och Wallenbergare med rårörda lingon första dagen.
Fisk och lamm andra.


Fikabord hela tiden

Irene, Majlis,Roger

Sprallis

Simon Sverin statistassistent

Sittande Hanna, Roger Malin, Tomas, Martina

Jag var faktiskt mycket bekväm med att vara på en tidningsredaktion - Jag växte ju bokstavligen upp på en lokalredaktion och kan minnas när jag kunde stå rak under pappas skrivbord i Arvidsjaur. Sedan gjorde jag många besök på centralredaktion i Skellefteå.

Det kändes bara bättre och bättre allt eftersom dagarna gick. Kände hur jag kom in i  gänget, kände också att jag lärde mig mycket. 

Det var verkligen ett helt annat slags statistjobb än de tio tidigare jobben:
Vi hade ett större ansvar - och fick jobba mer. Men fortfarande var betalningen  350 kr per dag!

Men jag har anmält att jag gärna är med på de fyra redaktionsdagarna i oktober då  En plats i solen ska spelas in.

Jag hinner nog med lite flerTraderaauktioner innan dess.

Första dagen smög jag ibland in ett kontor och vilade i en soffa i stället för att fika.
Jag hade ju bara sovit några timmar....