Menisken och Gullvivan

- Primulapolyanthus

Den senaste tiden har jag, precis som de senaste vårarna, grävt upp gullvivsplantorna, som sen slutet av maj förra året växt vidare nere i landet. Dom gula, dom röda, den blå och den silverkantade - Primula polyanthus här intill, alla har jag satt i krukor på den varma söderbalkongen. Även de små påskliljorna som varit nergrävda i sina plastpåsar vid komposten har fått komma upp på balkongen.

Jag har "pirrat" krukor från förrådet, kånkat uppför trappen, flyttat runt krukor med jord på balkongen.... Slöat och njutit i solen däremellan...

Plötsligt för tolv dagar sen så vred jag mig mitt i lyftet av en kruka. Det sved till i knäet med ett knäpp!
Kunde inte böja. Svårt att gå i trappan.  Fick sova med kudde i knävecket.
Vilade ofta. Förberedde födelsedagen.
Försökte att röra mig lite normalt, trots att kroppen sa "sakta"

Men jag försökte att inte klaga. "Det går över!"

Och när kusinen föreslog att jag skulle komma till Umeå över påsk var jag mycket tveksam. Knäet! Trevåningshuset. Gästrummet på tredje..

Kände mig lite gnällig.
Dessutom berättade kusinen om en vän som en hel kväll pratat om sin onda fot... och hennes egen mamma som inte klagat trots all smärta.

Idag fick jag en återbudstid hos naprapaten Roffe Snörén i Kallhäll,  som jag varit hos tidigare.
Rejäl behandling och en diagnos.
Menisken, den inre, som inte gillat vridningen och tyngden. 

Order att ta det sakta och lugnt. Inte träna.
Ny tid onsdag nästa vecka

Innan dess blir det en resa till Umeå i alla fall, men inget spring i trappor - och inga långpromenader!

Så här såg det ut den 15 maj förra året!