Vi är skuggorna....

Klockan tre i morse ringde väckarklockan. Min första statistdag! 

Redan igår kväll hade jag packat ner vinterkläder och omönstrade neutrala ombyten i DNs shoppingvagn DraMaten. Dessutom korsord och en oläst Språktidningen och en Vi.

Det var kallt! Vinterkläderna, som vi ombetts ta med, satt inte ivägen!
Jag fick skrapa is från rutorna - och sen iväg till Base Camp vid Pampas Marina i Solna. Jag körde lite vilse- och blev därför försenad, men slapp på så sätt vänta.
Jag skulle vara "patient". De mer lyckligt lottade blev "anhöriga".
Läkare och sköterskor var "läkare och sköterskor", med namnbricker, pennhållare och allt!
Klockan sex bussades vi  till Sabbatsbergs sjukhus där teamet tagit över en tom del av sjukhuset.

Efter att ha klätt om i patientskjorta utan fickor och ett vanligt patientarmband  var det dags för action. Utrustades senare med morgonrock med fickor där mobilen hade fått plats. Kostymtjejen bytte ut mina skor mot nyinköpta tofflor att hasa runt i.

Johannes inforrnerar och instruerar Soledad

Vi skulle röra oss i en korridor i källaren i bestämda banor och med bestämda möten.
Bestämda? Nåja, de ändrades emellanåt! En droppställning las till, men togs bort pga skramlandet.
Kamerapositioner ändrades. Folk som inte längre var i bild fick fortsätta att gå för att de i bild skulle ha kvar sina banor
. 

"Det här är en Hollywoodproduktion" sa Johannes den statistansvarige och log när han påpekade att det skulle komma att bli  m-å-n-g-a omtagningar.

De första omtagningarna var för våra positioner/möten, men resten - ytterligare fyrtiofem (!) - berodde nog mest på regin av de två skådespelarna, som vi hela tiden skulle gå förbi i båda riktningarna.

"Tillbaka" var ett ord som tom regissören snart kunde.

Vid "Action!" rullades först rullstolen iväg. Arne från Jakan gick sin vända och så kom ytterligare en rullstol med vårdare.  Jag och min snygge läkare gick och "pratade" om  sjukdomen. Vi mötte läkare, anhöriga och en ensam tjej, och passerade huvudpersonen och läkaren - och var sen utanför kamera.

Väntan, väntan, väntan...

Det fanns mackor och kaffe, frukt, nötter och juice hela tiden. Men klockan 11 - efter fem timmar med i princip en enda scen var det dags för lunch uppe på tredje våningen. Vi blev tillsagda att låta "the crew" få gå före oss - och att inte spilla på våra kläder!

Bäst var nog att få tag i mobilen!. Jag puttade nu ner den i morgonrocksfickan, och kunde sen också ta  lite "väntebilder". Sjävklart inga bilder på regissör och skådespelare eller inspelning.
("Kom ihåg att all information gällande denna film är sekretessbelagd, du får alltså inte avslöja något om inspelningen eller om handlingen. Om du någon gång skulle få frågor från pressen får du bara säga att du inte får säga något alls! All typ av fotografering, ljud- eller bildupptagning är strikt förbjuden", stod det i mailet igår.) 

Agneta lärde jag känna direkt pga hennes
rädsla för hissar. Jag höll hennes hand...

Efter lunch. Tyst väntan, medan en scen i en sjuksal spelades in. Då passade jag på att ta några bilder!
Men sen var det åter dags att gå i korridoren.
Det var en snygg glasrutescen. Raskare promenader förbi huvudpersonen. Vi agerade en slags rörlig suddig ljus bakgrund. Ljusa skuggor.
Denna gång såg jag  bättre hur det funkade med ljussättningen. Det var en stand-in som fick sköta jobbet under ljusfixandet, innan det var dags för huvudrollsinnehavaren.
Den scenen blir nog bra i filmen!

Och efter bara tio-tolv omtagningar var vi plötsligt  klara!
Vi klev i våra egna kläder igen och bussades tillbaka till Base Camp.

Jag fick sällskap tillbaka till Kungsängen av Merja, vars man hade skjutsat henne på morgonen. Synd att jag inte visste det!

Hon hade kryckor i verkligheten.

Hur mycket "Hollywood" var det då?
Inte mycket alls! Förutom alla omtagningar!

En av statistkillarna sa apropå de fyrtiofem omtagningarna: "Det där hade Troell gjort en hel film på".
Sen var det många, många av de som jobbade. Många som satt med sina spel på handdatorn. Man undrade vad dom hade för uppgift.
Men alla såg normala och vanliga ut - även sminktjejen!

Det var nog bara den skönlockige frisören som såg ur som en karikatyr. Han var framme hos huvudpersonen mellan varannan tagning minst! I centrum.

Under väntan på bussen blev det statistsnack. Två av killarna hade jobbat med Ica-reklam. Agneta hade varit med i några filmerscener, bl a Prime Time. Arne från Jakan var nog den mest erfarne. Han hade hållit på i över tio år.

Det har varit en intressant dag! Träffat många trevliga människor. Jag hann inte lösa korsord eller läsa någon av tidningarna jag tog med.

Nästa måndag blir det en scen i svenska "Prime Time"

PS
      Jag har alltså INTE sagt vilken Hollywoodfilm det gäller! Inte heller avslöjat handling eller skådesperare
      En del av er vet ju ändå....