"Fear" - en iscensättning av Aida Chehrehgosha

En ny iscensättning. 
Denna gång i ett gammalt etablerat villaområde i Enskededalen, ett område där gatorna kantas av gamla höga spännande träd.. i belysning

Jag åkte till Skogskyrkogården och promenerade sen till bort till Åkervägen 114 
Där stod bussar för teknik och smink...  och t om en toa. Sånt fanns inte förra gången!

Resultatet av förra iscensättningen
- "Idag mig, imorgon dig"

Precis som i juni för två år sen fick vi info om hur Aida tänkte runt de bilder hon ville åt och bra info om tidigare iscensättningar och hur det gått till

"Detta konstprojekt kommer att vara ett projekt som behandlar mina och kanske andra föräldrars största rädslor. Att ens barn försvinner."

Förra gången? Ja då hade vi varit hundra personer och vi hade alla burit mask 
se blogg Hundra masker på Nytorps gärde




I Magnebergparken stod nu några tält - och en hög med hopfällbara stolar. 
I ena tältet fanns kaffe och enkla kakor. 
Fika fanns inte förra gången!

Några av dagens fyrtio statisterna hade satt sig bl a  Ewa, Kersti och Majlis

Anders parkerade just sin cykel...

Efter ett tag anlände Gurra,
också han på cykel. 

Anja

Laila kom direkt från sin Ymperiakurs, samma kurs som jag tackat nej till pga hosta. Ungefär samtidigt som Anja - men hon kom via annan tunnelbanestation (Sandsborg?). En av "livvakterna" från Nynäs slott var också på plats. Det var en mamma med två små barn. Dessutom fyra stora schäfrar.

Laila och Anders

Vi skulle vara på plats kl fem och skulle vara klara runt klockan åtta.





Vår bild skulle tas när det blivit mörkt

Tio av statisterna skulle vara med i en tidig bild. 

Maj-Lis

Vi andra hann prata...

Innan luggen sprejats  fast

Kläder kollades. 

Jag fick byta mina ljust olivgröna plyschbyxor mot vanliga svarta tights. Men min linnesjal som jag hade på mig även förra gången fick godkänt. Kul!

Det blåste rejält! Ett problem när det gäller fotografering med lång slutartid 

När det började skymma var det dags för smink inne i bussen. Den erfarna sminkören
fick använda massor med sprej och lack i  frisyrerna. Tack vare att jag tagit med en liten mössa, räcke det för mig att få luggen sprejad.

Susanne och Majlis träffade jag första
gången på Kvällspressen för tre år sen

Vi såg hur gatan vattnades, precis som vid  kvällsinspelningen ("Min så kallade pappa")
utanför Chinateatern förra året
Utanför bussen träffade jag en gammal bekant, den nyfikna fotostuderande Susanne som skulle vara med ända till kl 02.

När alla varit inne hos sminkören  var dags att börja placeras ut  på Åkervägen.

Laila och jag hamnade med Sabine en annan mycket fotointresserad kompis.

Sabine

Vi tre skulle stå och vara allvarliga tillsammans i en liten grupp. Sabine var med i fler bilder och var med som statist från kl 15 till 02


Det började bli lite kallt där vi stod på den smala gräskantade trottoaren. Jag ångrade att jag lämnat extratröjan borta i tältet...

Aidas bild började bli klar
Den ljussatta Åkervägen, med de ljussatta träden och tvärgatan längre bort där rök las ut till drömsk dimma....

Del av "bilden" sett från vår lilla grupp på trottoaren

Aida, sällan stilla!
- svårt att få med... 

Sabine Laila

en av de fyra
statistschäfrarna

" Ett, två, tre, still!"skrek Aida

Men vi saknade "tack!" det vanliga avslutningsorden när scenen var klar. Vi visste ju inte HUR länge vi skulle vara stilla!


Men sen fick vi tack!

Gurra cyklar hem

Tack för att vi ställt upp.

Vi ser fram mot vernissagen i maj!

Laila och jag skyndade mot Skogskyrkogårdens tunnelbanestation, där jag klivit av tåget tillsammans med en mördare i Arne Dahldeckaren för tre år sen

Gurra cyklade hemåt.Bara några kvarter längre bort.








~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 

om
Aida Chehrehgosha

Aida Chehrehgoshafr SvD-artikeln tidigare iår

Läs en  artikel ur SvD  från tidigare i år   2014
"Det finns olika artiklar att läsa om mig på nätet men en som sammanfattar bra är denna"

Se ett antal av Aidas olika bilder på hennes  hemsida 

Kamera & Bild dec 2011 
"Aidas bilder är iscensatta, men hon vägrar nästan använda ordet iscensatt – i stället ser hon sig som en performanceartist där fotograferingen är det viktiga, inte bilderna. På något sätt som en teater, där fotograferingen är föreställningen.."

591 Photography Blog    Aidas text och bilder maj 2009 om familjen

Läs gärna också min blogg  Hundra masker på Nytorps gärde från en  annan iscensättning juni 2012 där jag  också deltog

Aida Chehrehgoshafr SvD-artikeln tidigare iår

 
Eller leta bilder på henne och hennes bilder på Google.....

När jag läser om Aida och hennes liv och bilder, ser bilderna, de konstnärliga såväl som se kommersiella, slås jag direkt av likheten med Roy Andersson, hans filmer och hans reklam. 
Känslan som bådas bilder förmedlar
Roy Andersson - bilder på Google

Inga Lindström på Nynäs slott

Nynäs slott ligger vid Sörmlandskusten mellan Nyköping och Trosa

Under en hel vecka var det inspelning på Nynäs slott. Det gällde den femte och sista av Inga Lindström-filmen för säsongen.
Många statistkompisar var där under veckan. Jag var där under tisdagen
Se mer info om Inga Lindström i bloggen från inspelningen i början av augusti.

Så på tisdagen, två dagar efter valet, i all förvirrad mörk glädje, skulle jag åka till Vagnhärad och spela in tysk film. 

Olof "Sotarn" - duktig fotograf
-mitt kusinbarn

I det sms jag fått stod att vi skulle räkna med att vara på plats kl 8 i Vagnhärad där vi skulle bli hämtade. 

Så efter en halvtimme på den antirasistiska demonstrationen på Sergels torg, dagen efter valet, där Olof var den enda gamla bekantingen, gick jag och köpte en biljett till Vagnhärad till kl 7.06 nästa morgon. Den kostade 120 kr....Ej ombokningsbar!

Jag åkte hem och satte väckarklockan på 4.50 och skulle gå och lägga mig - då jag fick ett nytt sms:

Kersti och Ann-charlotte

Där stod det att jag skulle åka från Centralen 9.40 och vara i Vagnhärad 10.45...
Visserligen var det ju skönt att få sova ut - men hur skulle jag göra med biljetten?

Per

Skulle jag chansa? 
Nä, det vågade jag inte, så jag köpte en ny biljett för 131 kr.
Det gjorde Kersti också och vi bestämde oss för att kräva betalt för båda biljetterna.

Kersti var en ny bekantskap. Henne mötte när jag klev på  tåget. 
Innan tåget gick dök också Ann-charlotte upp.
Per hade åkt med samma tåg och träffades när vi klev av i Vagnhärad.

Halva garderoben

Stallet var vårt uppehållsrum, garderob och vår frisering. Nu vidtog kostymprovning och frisering. Det gick åt mycket hårspray och sk torrschampo.
De som börjat ett par timmar tidigare var ju friserade och klädda och hade redan hunnit med en scen.

Lila Schale muss gebugelt sein

Jag hade dessutom en lila "Schale"

"Lyx och klassisk elegans på slottet " hade dom beskrivit klädstilen i vårt sms.
Lyx? 
Den gröna blusen dom satte på mig hade avklippta, ofållade ärmar och krage.
Nåja, statister är ju aldrig i närbild! Jag satt mest vid bord i scenerna, satt och "pratade" och "åt"  

Ewa

Det var som vanligt flera gamla bekanta - men många för mig nya




Jag gladde mig särskilt över att få träffa Catharina som jag träffat i början av 80-talet, då hon var i 12-årsåldern.  Nu var hon där tillsammans med en vuxen dotter.

Helens hår

Ylva

hon fr Trosa/.Nyköping

Det  serverades en mycket god lunchbuffé  klockan halv två...

Men vid fem var vi ju smått hungriga igen....
 ..men inget mellanmål förutom lite överbliven frukt och rester av segt godis.



Kaffe fanns till att börja med, men sen fick vi koka vatten till kaffepulvret om vi ville ha kaffe.

I scenen där "kronprinsen" anlände med sina livvakter fick tre av oss stå uppe vid balustraden på balkongen. Den scenen var den sista för första gänget, som sen kunde  lämna in sina kläder, få sin betalning och bli skjutsade till Vagnhärad. 

"kronprinsen" anländer

 Solen började gå ner så sakta, och jag blev kall, så jag gick tillbaka till stallet och satte på  mig en kortärmad tröja under den tunna blusen (plus min gula jacka medan vi väntade på inspelning)

Vi som var kvar skulle "bara" vänta tills solen gått ner helt och lyktorna kunde tändas inför dagens sista scen.

Jag försöker fotografera en pickande
höna på planen framför stallet

Vi var klara innan klockan åtta. 

Betalningen låg i ett kuvert precis som förra gången. Där låg också reseersättningen - även för den extra biljetten!

Sen skulle vi bli skjutsade till Vagnhärad.

Det var kväll och regionaltågen gick inte lika ofta som på dagen. Vi insåg att vi skulle få vänta en timme på perrongen eftersom väntsalen och korvmojen var stängda. 

Det började bli kallt, så vi bad chauffören( runnern?) stanna så vi kunde sitta kvar i den stora, varma bilen. Då sa han plötsligt att han kunde köra oss till  Järna...

Vi åkte vidare och efter en kvart såg jag avfarten, men han åkte bara förbi. Jag sa inget.

 Efter fem minuter hade det gått upp för alla. Han körde oss till Södertälje strand och vi hann med pendeltåget med en halv minuts marginal.

Dessutom tjänade vi in en dryg hundralapp på tågbiljetten

Begreppet "runner" används även i Sverige och är 

en assistent (oftast till inspelningsledaren) 

som utför enklare ärenden eller arbetsuppgifter i teamet.

Futuristisk mormor åker tåg

BM   foto Sara Shahbazi 2012

Jag hade inte sökt jobbet - det var "jobbet" som sökt mig. 

Sara hade sett en massa bilder på mig och plötsligt känt igen mig. Hon hade visst fotograferat för drygt två år sen.
Då hade jag varit på Model House för en sån där "paketfotografering"

Jag hade varit missnöjd med besöket månaden innan. 
Trots att jag inte alls gillade "guldstolen", och trots att jag sagt att jag inte ville ha händerna i bild, envisades fotografen att placera mig i den löjliga stolen och händerna runt ansiktet
Jag var generad, och irriterad och bilderna blev tillgjorda och usla. 

Så jag klagade. Klagade på fotografens bemötande, hennes oförmåga att lyssna - och på resultatet! 
Jag fick faktiskt en ny fotografering nån månad senare. En bra fotograf den gången - och ett bra resultat. Dom tog väl in den bästa fotografen kan jag tro...
Det var Sara, Sara Shahbazi, som  jobbade extra där ibland...


Nåja denna lördag gällde det något helt annat...
I  mailet skrev Sara:
"Det är en "visionsfilm" för SJ (Statens Järnvägar) som ska visualisera kundupplevelsen för SJs resenärer och medarbetare år 2020. Du kommer ha en av rollerna som resenär och mormor, det är inga repliker vi kommer ha en voiceover på hela filmen. Vi har producerat en liknande film för ICA:
Filmen kommer att visas internt för SJs medarbetare samt ligga uppe på deras digitala kanaler."

Daniel

Jag skulle vara på plats kl 7 på morgonen. Jag var tidig och satt och lyssnade på en bok utanför restaurangen där vi skulle träffas.
Efter tio minuter dök Daniel upp. Också han i god tid.
Alla andra kom på överenskommen tid.

Johan Ronnestam

Det var många passerkort. Plötsligt var vi i en korridor för ombordpersonal. 

Där väntade Johan, chefen, produktionsbolagets "AD", hans  dotter och syskonbarnet Felix, han som skulle spela mitt barnbarn

Vi klädde om och hade våra väskor i ett öppet postboxrum

Felix och kusinen Ebba

BM futuristisk

Johan bestämde - tillsammans med Sara - vilken klädsel som var rätt. 
Jag blev "rätt" nästan på direkten. Jag hade en brunorange tunika på när jag kom och i rullväskan fanns en likadan limegul och en annan lilafärgad. 

Det var sånt som Sara uppmanat mig att ta med! 
Det var ju stilen på mig och mina kläder hon ville åt. Hon hade t o m föreslagit att jag skulle ta med smycket fr fotograferingen.... Men det blev ett halsband istället. Mina tights dög och jag slapp den medhavda kjolen
Den futuristiska mormodern var ju jag!


Daniel försågs med kostym... Men vad skulle han ha i bröstfickan? Sara klippte isär en blommig sjal....




Men den blev inte tillräckligt markerad tyckte Johan. 

Han åkte hem och hämtade lite kläder från familjens garderober. Han tog då med en gul diskhandske, som klipptes sönder och fick tjäna som näsduk i bröstfickan. 

Jag mindes nittiotalet, mindes hur jag letat rekvisita, uppfunnit nya detaljer för "visionen" till pjäserna. Vilken tid! Insåg att jag gärna skulle gjort sånt på heltid

När Johan kom tillbaka hade han med sig ett barn till. 

statisten Sara som tågvärd
+ äkta SJanställd

En lillasyster, som genast lekte med den avklippta diskhandskens fingrar. Hon gjorde en tuppkam av den, en tuppkam som hon satte på huvudet och så lät hon som en tupp.


Vi gjorde scener där jag och mitt barnbarn Felix skulle kliva på tåg, scener där Felix med sparkcykeln krockade med paret Kattis och Daniel och jag förskräcktes och bad om ursäkt, scener kring rulltrappa, scener med tågvärdar och stora informationsskärmar. 

Och hela tiden kutade jag runt med min utskrivna biljett. 
Men mellan tagningarna lämnar jag biljetten till Carolin, dagens scripta.
Biljetten måste se fräsch ut. 

Hela tiden kutar jag runt
med min utskrivna biljett

Vid två tillfällen var vi längst borta vid spår 19.... 
Det gällde att få allt att klaffa med påstigningen, utan att en massa "annat folk" kom med i bild. 

Kattis i väntan på tåget med nazisterna.
skinnskallen stod längre till vänster

Det blev det lite kaotiskt ena gången. 
Det var polis var på plats. 

En öldoftande skinnskalle stod och rökte. Väntade. Kompisarna skulle komma med "vårat" tåg. 

Polisen bad honom gå - Han gick inte...
Dom skulle ju ut och slåss! 
Svenskarnas parti skulle ju ha demonstration på Gustav Adolf torg och i Kungsträdgården skulle det vara en fredlig motdemonstration.... 
Oro i luften. 
Skinnskallen surrade på  om att han visste hur många poliser det var och att dom skulle slås ner. 
(Jag tog igen bild. Fegt.!)

Sara och Sara - och BM däremellan

Men sen blev det mat på Restaurangen  där vi startat dagen. Vi fick välja från matsedeln.

Felix

Felix åt pasta, men var nog mest intresserad av sitt spel på Johans telefon.

Katti  - randig Sara och Carolin i bakgrund

Sara, foto och regi planerar
ena killen heter Elias

Vid tvåtiden försvann "tågvärden" Sara till Uppsala och hon ersattes av X. Samtidigt dök också Gordon upp. Han skulle agera taxichaufför i en scen med en el-bil. 
Det gäller ju 2020

"konstbild " sa Katti, när jag suckade över oskärpa

Sara enda bilden

700 kr för tio timmar
Inte mycket kanske 
- men alltid kul att få ett jobb man inte ens sökt. 
Ett jobb som sökte dig!
Och så fick jag nya vänner!

Nästa dag spelades en tågresa in. Då var Felix och jag inte med.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Ja, man brukar ju alltid träffa någon gammal statistkompis på inspelningarna. Men inte denna dag! Det hade ju inte annonserats! 
Det var Sara som letade upp oss. Hon letade typer. Personligheter. 
Hon letade runt bland bilder på statistsajter - och när hon ville se ändå lite till då kollade hon på Facebook också.


Så jag kunde inte låta bli att kolla hennes Facebook... 
och jag log när jag såg att hon också, precis som jag, hade bilder på Audrey Hepburn där.

Jo, jag berättade för Sara om det där med "guldstolen" och "händer i ansiktet" 

Hu! sa hon.
Hon brukar lägga en filt över stolen - och hon placerar aldrig "händer i ansikte"   - - 

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Nya vänner. Intressanta samtal, om personligheter, olikheter - som satte igång  tankar runt mig och mitt förhållande till mina gamla elever. Teaterminnen.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Paketfotografering

Jag har insett att "ingen" tar bilder på mig 
Det är bara jag som tar bilder på "dom".. 
Man sitter på min balkong och tar bilder på varandra 
- men inte på mig! 
Han tar bilder på henne 
tjugo - trettio stycken minst 
Kollar resultatet 

Inte en enda på mig

.------------------
Resultatet skickades till mig nio månader senare
Framtidsresan