"TV väcker känslor"

Förra gången jag var i Stockholm Studios lokaler i Lunda industriområde, mellan Spånga och Barkarby, gällde det att vara publik på en "Så ska det låta"- inspelning. 
Det var en tråkig inspelning, med mycket väntan -stående länge, länge! - i publikfoajén innan det började... 
Det gör jag aldrig om!
Den gången hade jag åkt pendeltåg och buss och promenerat sista biten. 
Den här gången tog jag bilen, det var ju lätt att hitta - och det var ju i min del av storStockholm.

Vi skulle ju bara göra ett litet jobb för Segerfeldt Film AB. Dom hade uppdrag av Magine - en webbaserad TV-tjänst - att göra några filmer för deras marknadsföring när dom ska vidare ut i världen.

inskrivning

Jobbet kom återigen från Mari på Molander Casting och var först publicerat på Elsas "StatistChat" på Facebook. 

"Söker 75 statister till en inspelning för en Tv tjänst, söker alla sorter, alla utseenden, svennig, osvennig, lång, kort, piercad, tatuerad, långhårig, korthårig, smal, storvuxen ALLT o ALLA åldrar mellan 6år - 80+, viktigast är att du skall kunna reagera på olika sätt, du sitter och tittar på Tv, och reagerar på det programmet du ser."
skrev Mari

ljuvt rosa - Riitta nr 22

Senare kom även en annons på statist.se

Det hade stått 10.00 - 18.00 i annonsen, men sen visade det sig att vi blev kallade olika tider.
Jag skulle vara där kl 13.00 ,men var ändå på plats 12.30
Alla vi 75 skulle filmas en och en i närbild  medan vi låtsades titta på TV. Vi skulle "reagera" , leva oss in och visa olika uttryck. "TV väcker känslor"

BM i  den nyinköpta  tunikan "Zebra"från
Gudrun Sjödén och den gamla jackan

Jag var nr 23

Riitta, som hade nr 22, satt redan och väntade i fikarummet. Hon var bussig och erbjöd sig att också ta en bild på mig.

Hon var lite irriterad över att ha missat att kliva av i Spånga och fått åka till Barkarby och vända och därmed missat "sin" tid kl 11. Ja, och sen var det ju lunch för teamet... Hon fick vänta! 

färgstarka Kaariina

Jag var tidig.  
Kl 13  dök den färgstarka Kaarina upp. Kul att ses igen!.

I ögonvrån noterade jag Lars, som förra sommaren 

Lars

spelade Baltazar i Shakespearepjäsen på Fjäderholmarna, när Elsa och jag vara där.

Fotografen som skulle filma  mina reaktioner hade problem med kameran, fick starta om och starta om.... och till sist ge upp! Jag kunde vänta och fortsätta senare... Han skulle ringa på hjälp angående kameran först. 
Det visade sig att han haft problem redan när han startat med Elsa som var där kl 10...
När jag kom hade jag mötts av Ida (?) som frågat om det var något speciellt jag skulle spela in. 
-  Nä, inte vad jag visste! 
Så jag fyllde i det papper som las framför mig med namn adress osv  och fortsatte att prata med Riitta.
Marie hade inte hunnit komma då... 

Ida (?)

Plötsligt började man dra i mig, putta in mig till sminket och pudra mig. Dom puffade även in Lars...

regi Martin Forsström
bild lånad fr fb

Vi två skulle spela in en scen där vi skulle kolla på "Lottonumren" e dyl på TV. 
Vi gjorde varianter...
Jag med stickning och halvsovandes medan Lars kollade och tjöt av lycka, väckte mig - och vi delade glädjen. Jag i fåtölj, bakom soffa, i soffa. Med full belysning, skymningsbelysning, Jag med lappen med numren och Lars bakom, på väg in, dansandes osv. 

Jag vet ju att en regissör alltid ska verka vara nöjd, att han inte ska låta missnöjd i alla fall, - för att få ut lite mer av skådespelarna. 
Men det verkade faktiskt bli bra. Vi fick se flera av varianterna - och jag skämdes inte. 
Alla verkade nöjda och glada. Regissör, scenograf, assistenter och även Josua som skötte kameran. (...Josua, Domarboken, Rut... Gamla testamentets böcker snurrade i huvudet på mig!)
Vi hade kul!
Det var så roligt att få agera - och överdriva. Det vi gjorde skulle ju spelas upp i ultrarapid så det var bra om vi överdrev!

Sen var det dags för det jag trodde vi kommit dit för - att spela in känsloreaktionerna.
 "Min" fotograf  såg glad ut när han fick se mig igen! Han hade fått en ny kamera! Nu funkade det. 
Lars satt och väntade. Lätt utmattad efter allt utspel tidigare

Mari med alla papper

Niclas Peyron,
gammal bild fr nätet

Niclas som verkade hålla i projektet, var nöjd. 
Han sa att han ju jobbat med Mari Molander i sex år och visste att hon levererade!




Marie ringde några timmar senare. 
Jag hade ju inte fyllt i rätt avtal. Jag skulle bara kontakta Niclas...
Bäst att göra det!

Är livet en schlager?

En tidig morgon fyra veckor innan premiären den 11 september, skulle vi komma festklädda - och färdigsminkade till Cirkus ute på Djurgården.. 

Det var en morgon med åska, blixt och dunder - och skyfall  sen klockan fyra på morgonen....

Cirkus

Så  jag valde att resa i enklare klänning, en röd kräppad sidenklänning och röda vattentåliga sandaler på fötterna, och packade istället ner den lila linneklänningen och halsbandet. Enkel sminkning
Det var nog bra! 
Regnet öste fortfarande ner när jag var framme i stan. Det rann ner i tunnelbanan, men jag gick tvärs över perrongerna på T-centralen för att undvika regnet där ute.

Borlängetjejen inne i foajen
I bakgrunden Annika som
sen fick paljettklänning..

Väl framme vid spårvagnshållplatsen på Hamngatan upptäckte jag att spårvagnen mot Djurgården var inställd. De elektroniska skyltarna hänvisade till buss utan nummer . 

Jag fick sällskap med en ung tjej från Borlänge som också var ute i god tid. Vi åkte buss till Djurgårdsbron och småsprang sedan i regnet. 
Hon var snabbare! 
Vi hann ändå ikapp en annan spårvagn och slapp gå sista biten till Cirkus. Väl framme stod vi sen och tryckte högst upp på trappan.  Med eller utan paraplyer.
Vi fick vänta tjugo minuter i regnet... Dörrarna skulle öppnas, och öppnades, halv åtta, fast regnet öste ner!

                                     foajen                                (lånad fb)

Peter

Femtio blöta, tålmodiga, men glada statister samlades i foajén. 


Vi skulle vara klara senast tolv  hade det stått i mailet, för då skulle Jonas repetera med skådespelarna/ artisterna.

En god och rejäl frukost stod uppdukad. 
(Tack Marie, som påpekat att det borde finnas rejält fika/frukost!) 

       Annika och Johan Björk          (lånad fb)

Cecilia th

Klockan 8 påbörjades "smink, hår och kostym-check" 
Kostymassisten Johan Björk fixade en häftig paljettklänning till Annika, en klänning som Christer Lindarw burit..

Min lila, halvlånga klänning med mitt mörka pärlemo-halsband, fick godkänt - men fem minuter senare kom Johan sättandes med en kort "lack"-jacka. att sätta utanpå 

Jag hickade till! 

BM i lack

...och satte glatt på mig den! 
Dragkedjor nertill på de tajta ärmarna

När jag senare uppe på scenen mötte Christer, såg han på mig, nickade och sa : "Jasså det var du som fick den! Du får kul  på efterfesten!"  Han visste.

Senare såg jag att statisten i rullstolen fått en skjorta i samma material. Han verkade också vara nöjd - och jag fick ta en bild.

Vi tjugofem som först var klara med kläder och accessoarer skulle tillhöra "Balkong Vänster" och göra den första inspelningen, medan resten skulle slutfixas och sen spela in "Balkong Höger"

Josephine

Göran Å

Balkongerna? Jo, uppe på de projecerade balkongerna skulle det pågå ett kändismingel runt en bar. Dessa scener spelades in uppe på scenen och skulle sen projeceras till vänster och höger om scenen.
 Vi var "kändisarna". Mig kallade Jonas "regissör från Dramaten"**. Han styrde och ställde med oss. Vi kom och gick -och kom igen. 

Sedan kommer skådespelare och artister under föreställningarna att interagera med det som sker i projektionen - kändisminglet på balkongerna - med "oss".Carola minglade med oss. Liksom Helen Sjöholms rollfigur Mona. 

Jonas Gardell

Christer Lindarw

Christer Lindarw, som står för kostym, jobbade med kläder uppe på scenen. Hanbytte, fixade och la in sulor i Helens stövlar inför att  hennes "understudy" skulle göra samma scen och detta också skulle spelas in tillsammans med oss. 
Anna Book satt i publiken. Undrar just om hon skulle göra Carolas grej för Balkong Höger?
Johan Glans som spelar Monas schlagertokige man interagerade på prov.

Vi var klara efter klockan elva men innan halv tolv, Men sen skulle ju nästa gäng in.... 



När vi från Balkong Vänster var klara satt Marie Molander* i foajén och delande ut vår ersättning: en biljett till tisdag den 9 september, den sista publikrepetitionen 

Det var  vad vi "statistproffs" fick förutom glädjen att vara med, bli lite stylade och få träffa gamla och nya statistkompisar - och dessutom få en inblick i arbetet bakom scenen.


Livet är en Schlager heter musikalen som har premiär 11 september. Den ska gå på Cirkus hela hösten

BM som tonartshöjd
dramatenregissör skrev

Nå, är livet en schlager?  
Ja, livet har i alla fall sina tonartshöjningar 
- och det har ju sitt tvära slut.

Jonas Gardells andra musikal heter 
"Mitt enda liv! "Så sant det också! 
Och den musikalen börjar om igen på Maxim 18 september , veckan efter "Livet är en Schlager". Anna Book är med där!




~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Mari Molander

*  Ja det var tack vare Mari Molander på Molander Casting,  i vars "stall" jag ingår - och hennes koppling till Elsas "Statistchatt" på Facebook, där jag också finns med, som fick jag chansen att vara med på denna roliga annorlunda inspelning! 

Vi var tjugofem vana statister från Molanders, plus lika många Jonas Gardell-fans, via Lifeline på hans Facebooksida

Det gällde ju en filmsnutt som kommer att ingå i föreställningarna under hösten... eller hur länge musikalen Livet är en Schlager nu kommer att gå på Cirkus 


** När jag 1995 bytte skola från Lillsjöskolans LM skola till Ekhammarskolans högstadieskola, (som höll på att växa och få låg och mellanstadium igen),  fick jag lösenordet "Dramaten" på skolans nätverk. Ja lita dramatisk. var jag kanske - och amatörteater hade jag jobbat med.

*** En av artisterna verkade inte känna inte igen/ inte alls känna till komikern Johan Glans! Samma artist verkade tro att Peter Jöback var Måns Zelmerlöv, Ja, så verkade det i alla fall för en tjuvlyssnande statist. Vem artist var, tänker jag inte berätta. (Kolla i rollistan/gästlistan under hösten och gissa gärna) Inte heller säger jag vem statisten var.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

- Vi fick såklart  bara ta bilder på varandra - bilder än från foajén!
- Två av bilderna i bloggen lånade fr Facebooksidan "Livet är en schlager" och bilderna på Jonas och Christer är lånade från nätet

Ungernkungen

Carl Johan Bernadotte

Det gällde en sk pilot för "Ungernkungen", en lite överdriven historia som utspelar sig under 1943-44
Prins Carl Johan fick ett erbjudande av baron André Gellert vid den ungerska legationen. Skulle han vilja
bli kung i Ungern?
Gellert berättade att man haft kontakt med Churchill, som var positiv.
Då undrade prinsen vad Stalin sagt i ämnet . Det visade sig att man inte talat med honom om detta.
Så det blev ingen svensk kung i Ungern 
Det rann ut i sanden!

Filmen drar detta lite längre....

Länk prinsintervju

............................


På den senaste Ymperiakursen 
frågade Claes, en av
kursdeltagarna, om några av oss ville vara med på en inspelning ett par dagar senare. 
Javisst!....  sa Zeke, Fanny och jag.



Tidigare i sommar hade man varit i Ungern och filmat.
Nu hade Clas och hans kompisar Gunnar och Laszlo  hyrt Olympiateatern på Västmannagatan för inspelning av de sista scenerna i filmen. 

Vi hade inte fått något manus, men min enda replik var 
"Your finger please!".
 Det skulle jag säga när jag med hjälp av en dolk skulle ta "blodprov" på en blivande kungen. Fanny var min assistent. 

Dolken på kudden

Dolken låg på en liten kudde.




Den unge prinsen spelades av Clas och
baron André Gellert av skådespelaren Emil Kekonius
Zeke var någon slags adjutant.

Clas

regissör Gunnar  m Clas

plojande Emil o Zeke

Tore

Efter vår scen fick vi paus.
Under tiden spelades en scen in  med Tore, en statistkollega Han spelar prinsens butler. Men i prinsens mardrömmen tror  han att butlern ska såga av hans hand....

Tore försvann efter sin scen

Vår nästa scen gällde utprovning av mustasch till prinsen ( alla ungrare har ju mustasch...)
Helt galet. 
Jag skulle prova ut mustaschen. 
Baron Gellert blev inte nöjd! Han ber mig då klippa lite i den  
Plötsligt klipper jag visst lite för mycket och prinsens mustasch ser ut så här:


Baron Gellert blir vansinnig när han upptäcker resultatet!                          

Fanny och Laszlo

     

skådespelaren Emil Kekonius

Ja, sen var vi klara. 
Killarna hade en scen kvar 
Till vår förvåning kom Clas med ett kuvert med 300kr till Fanny och mig! 
Oväntat att få betalt för en privat pilot.

Jag vandrade iväg mot Karlbergs station för att ta pendeln hem. Några timmar senare skulle jag iväg in till Cirkus och Jonas Gardells musikal "Livet är en schlager"


Man kanske kan göra en musikal av "Ungernkungen" så småningom.


.......................

Ungernkungen
en pilot av Gunnar Lindholm, Laszlo Schüszler och Clas Svensson

Inga Lindström i Stockholm

År efter år har mina statistkollegor varit med på inspelning av tyska romantiska långfilmer 
Manusförfattaren har pseudonymen "Inga Lindström".  
(Christiane Sadlo ) 

Filmerna som går på bästa sändningstid på söndagar lär vara särskilt populära bland TV-tittande pensionärer (!) 
Sverigeporr säger en del, "dravel" säger Sigrid!

Varje år spelas fem nya filmer in i Sverige, främst i Sörmland. 
I maj 2014 spelades den 54:e filmen in, då på Öland. 
Filmteamet har med sig allt i sina bilar och bussar. Klädförråd, bord och bänkar för måltider, kaffevagn etc. Större delen av teamet kommer till Sverige i april och stannar till september.
Fem svenska filmarbetare ingår i teamet på totalt 50 personer
Mer info på SR SvDoch Sörmlandsinfo

inspelningsledare

Jag har sökt deras statistjobb några gånger, utan att lyckas komma med, 
Men nu var det i alla fall dags

Ingrid

Vi skulle vara på plats vid Mariatorget halv åtta på morgonen

  "Klädsel: Finare Stockholmsklädsel somrigt inget vit och inget svart

  Ta med 3 outfits då vi ska föreställa olika dagar så ombyte kommer ske" skrev Victoria

När jag kom höll Inspelningsledaren på att spärra av delar av Sankt Paulsgatan med rödvita band, så att alla teamets bilar skulle få plats när de kom.

I korsningen stod Ingrid, statistkompisen redan och väntade. 

Bilarna, och bussarna och resten av teamet började anlända och dom  parkerade innanför de rödvita banden.

Victoria anlände och prickade av oss och skickade oss vidare till  bussen med klädförrådet. Där sattes två ombyten ihop

De unga tjejerna, Mikaela till höger

Sen kunde vi sitta i parken tills det var dags...

BM  Svetlana och Ingrid

Det började bli hett....

Personal från parkförvaltningen kom och satte igång vattnet i fontänen.

Svetlana ville veta vad skulpturen föreställde, och vem som gjort den

Vi kollade på nätet . 

"Tors fiske" en skulpturgrupp i brons av Anders Wissler , utförd och rest år 1903
Tor har fångat Midgårdsormen och höjer sin hammare Mjölner för att förinta ormen.

Det blev ännu hetare när Ivar och jag skulle sitta på en bänk mitt i solen, medan de andra

Ingrid med taxen Bea - samt
en bit av damen som sa
att hon hette Inga Lindström

gjorde de vanliga "statistvandringarna" fram och tillbaka.

Men efter en halvtimme kunde vi sätta oss i skuggan. 

Jag pratade lite med en dam som satt på en grön bänk. Hon sa att hon hette Inga Lindström! Men hon ville inte att jag skulle ta någon bild på henne. Hon satt nog där i två timmar, mitt bland väskor, kassar, kaffevagn, vandrande statister och gastande regiassistenter.

Efter en halvtimme dök också 83-åriga Ingrid upp. Hon verkade känna Inga. Hon berättade om sin lilla dvärgtax Bea, som var polisernas favorit. 

Hon berättade att hon också hade varit statist och att hon jobbat med Ingmar Bergman. Nä, hon gillade inte hans sätt! Han kollade statisterna uppifrån och ner. Han som regissör ville kontrollera statisterna, ville se om dom dög!

Ingela, som jag inte hittar i ngn statistgupp

Ja, det var ju innan datorernas intåg och innan statist.se

Jag sa att jag tyckte hon skulle börja om.

Jag lärde känna en ny statistkompis. Det var Ingela.
Vi hann prata en hel del. Ingela var förtjust i hundar och la märke till de jag inte såg.
Ingrids Bea blev en liten favorit

Elsa

Vid tolvtiden dök Elsa upp! 
Hon hade lunchpaus från en inspelning i närheten, där hon skulle agera brudgummens mor i en ny dramaserie.

Strax efter Elsa gått tillbaka till Van der Nootska palatset ställdes de de medhavda borden och bänkarna ut i skuggan i en av öppningarna i parken. Maten från cateringfirman dukades upp. Det var mycket att välja på och mycket gott.

Huvudpersonerna Hon heter Jördis!

Vi var väl nöjda...? 
Det mesta var ju bra under inspelningen, men det var dålig info om  vad som skulle ske härnäst, vilken tid lunch skulle serveras, och var fikabordet fanns.. och talat om vilken toalett vi kunde använda  Jag smög in på Rival, men jag tycker faktiskt att dom skulle ha förberett, förvarnat något ställe OCH talat om för oss.

Efter lunch drog alla iväg upp till Sofia Kyrka och Vita Bergen..

Det fattades några manliga statister till eftermiddagen, så Ivar hade meddelat några bekanta tidigare på morgonen...

Jan

Vi  tryckte in oss i Victorias lilla buss - och när vi var framme stod, Guttman, Jan, Björn och ... redan där och väntade,

Sen blev det väntan, det blev godis, kaffe och mera väntan.

Jag la mig i gräset en bit bort ett tag och  lyssnade på Alice Munros noveller via  Stotytel -( kan rekommenderas!)
Efter ett tag kom Björn fram och satte sig och började prata. Ny trevlig bekantskap.
(Förresten, var det den Björn som var med på kontoret när vi spelade in Hedenhös förra året månntro, en Göteborgare...? Nja..Kollar mappen med bilder. Nä!)

Guttman

Vi väntade vidare medan Jördis, huvudrollsinnehavaren körde bil några gången upp på planen utanför kyrkan

Som sagt inte mycket vi fick reda på i förväg. inte heller nu talades det om var toalett fanns..

Mikaela

Plötsligt skulle vi gå ner, ner till grönskan i Vitabergsparken.

På vägen ner frågade Mikaela mig om det inte var jag som var läraren i  Öppna ögonen. 
Då såg jag...

Katriin ?

Det var ju hon som haft huvudrollen som den mobbade flickan, Hon såg helt annorlunda ut nu.

Det var ju en varm och solig dag och stockholmarna låg utsträckta i gräset.
Vi satte oss i skuggan medan
teamet sökte ställe för inspelning...
En stockholmare låg envist kvar, sov på mage i över en timme. Teamet arbetade runt honom.
Statisterna som kommit efter lunch. fick promenera på vägen....
Vi mådde gott i skuggan av det stora trädet.

Äkta paret Ivar och Svetlana. Äkta på riktigt

Sen skulle vi alla, hela statistgänget, ha en stor "picnic", sittandes på två filtar. En picnic med kaffetermos, böcker och karta och glatt samspråk.
Vi agerade bakgrund till huvudrollenas lilla bråk.


När  klockan närmade sig fem fick vi, som varit med sen tidiga morgonen, fick gå och skriva på kontraktet och kvittera ut våra 600kr

Anna

Anna hade vi visst tappat bort på vägen från kyrkan. Jag hoppas hon fick betalt!