Släktfotot

Carina som skulle leda och Nils och Jea

Jag var i god tid tyckte jag. 
- Men bussen vid Lillsjöskolan gick mitt framför näsan på mig - mer än en minut före utsatt tid! 

Nåja, jag var ju i god tid och skulle nog hinna till Östra station till 9.15 i alla fall.
Jag var först  - men strax efteråt dök "Tora" med dotter upp. 

Min "bror" Mårten (Pehr)
och "Tora" meddotte

Vi hade träffats på castingen på Hobbyfilm för några veckor sedan.

Sen kom Madelein som idag skulle vara "Monica" och en stund senare Lars -"morfar".
När sen Stefan dök upp, bad han oss vara tysta -  att vi inte säga vilka vi var. Han ville visa att han hade koll på oss. Ville visa att han kunde våra namn, för idag skulle han själv vara "fotografen" och berättaren - den ende skådespelaren. 
Vi hade träffats två gånger förra sommaren då vi staterat i samma Liza Marklundfilmer. Se blogg 1 o 2

Denna gång gällde det dock en film för Juristbyrån (Sparbanken). En reklamfilm om familjejuridik runt ett familjeporträtt.
Vi var 22 "släktingar" plus fyra småbarn
Carina från castingbyrån skulle leda oss via Roslagsbanan, buss och bil. Resan från Östra tog en och en halv timme och
strax efter elva var vi på inspelningsplatsen, en stor sommarstuga med brygga, altan och pool i Norrtäljetrakten.

Stefan "fotografen", långe John , regissören Daniel. mammor i bakgrunden

Den första jag fick syn på var John, han som ledde oss under inspelningen i Jakobsberg i för några dagar sen. Han skulle  ha hand om oss idag också assistera regissören Daniel Wirtberg. Båda två var fantastiskt bra med barnen. Trevliga med oss också.
Aldrig irriterade.
 Fikabordet stod ute. Vi fick  inte fick äta eller dricka inomhus. 

 kostymören Jasmine

Hannu i förgrunden
Jasmine, Madde ,"Mattias", Lars

Jasmine, kostymören hade haft kontakt med oss all vid flera tillfällen innan. vi sågs. Vi fick finna oss i att hon tilltalade oss med våra filmnamn. 
- Hej då Susanna, sa hon när hon var klar med samtalet häromdagen. Strax efteråt ringde hon upp och bad om ursäkt...
Jag skulle vara klädd lite kreativt, lite Gudrun Sjödén, gärna prickigt eller randigt.... 
Det blev Jordnära och Olars Ulla och en liten  väska från Gudrun Sjödén. Samma kläder som jag hade på mig vid castingen.

"Julia", brorsan och Susanna (BM)

Madde Anita, sonen, Göran

I  rullväskan hade jag fler klädförslag, men allt fick ligga kvar. 
Medan Jasmine kollade våra kläder och andra detaljer  bekantade vi oss med våra släktingar. 

Vi övade på på namn och släktskap med hjälp av Maddes "bearbetade" karta med pilar, och hjärtan - den som John la beslag på under inspelningen.

Rockabilly "Jenny och Mattias"
på tåget innan kostym

dotter med far

Tor, Martins pojkvän

Oliver med mamma Katarina

Så var det dags att ge sig ut i den svala, grå sensommardagen. Vi skulle ställa upp för gruppfotot, runt vilket allt skulle kretsa resten av dagen. 
Sju av oss skulle stå på två vingliga gamla trädgårdsbänkar. De tunga grabbarna fick kliva upp först.
Göran stod med ett ben på vardera bänken

Det skulle bli bli tre filmer.
 
Vi skulle stå på eller utgå från våra platser.
Hälsa på de som tillkom...Heja på syskonbarn. Skoja. Jag kom in sist i en av scenerna. Paolo skulle vandra fram och tillbaka med mobiltelefonen. Barn skulle komma inspringandes för att sätta sig längst fram i gräset.Stefan, "fotografen" pratade med släktingarna - och sin gravida hustru, ställde frågor och skämtade medan han tog bilder. 

Vårt hörn

Precis som vid en vanlig släktträff.

Vi fick inte bara fika, utan även en god lunch som serverades under den stora markisen på altanen.

Men det var inte tillräckligt varmt för bad i poolen eller sjön!

Tjugo över sex  på kvällen var vi klara och hade då
skrivit på kontaktet och kvitterat ut de 999 kronorna* och fått var sitt  svart paraply med  Juristbyrålogga.

Då visade det sig plötsligt att vi skulle bli tvungna att vänta en timme och tjugo minuter på att kunna påbörja hemfärden! 
John hade ingen täckning på sin mobil... och kunde inte kolla något ev alternativ

några fr Juristbyrån o Castingbyrån

Jag började kolla på Res-i Sthlm-appen. 
Fick flytta mig runt på tomten. 
Jag ville ta mig till Danderyds sjukhus för att snabbare kunna ta mig hem. 
Katarina och jag hjälptes åt. Vi såg att om vi bara fick skjuts till nästa busshållplats, vid Campus Roslagen, skulle det gå en buss om åtta minuter.
"Runnern" gjorde ett försök, men pga en liten felkörning såg vi bussen gå mitt framför näsan. Nästa skulle gå om tjugo minuter.
Vi klev av vid Danderyds sjukhus,

Anita "farmor"

Göran, spinningmästaren

Vi hann med nästa med en minut till godo.
 Madelein fortsatte mot Centralen, Katarina med son skulle mot Nacka.
Göran hade cykeln vid Tekniska högskolan där även Anita och jag klev av och tog bussen. 
Fyran kom efter en minut.
En snabb promenad från Sankt Eriksplan till Karlberg. 
Kungsängståget kom efter en minut! 

Jag kom på detta sätt hem en timme tidigare än vad dom planerat för oss! 
Men det var dock fjorton timmar sen jag gått hemifrån. 







*Jag kan inte fatta att man la tid på att växla pengarna, räkna och stoppa i kuvert, Det hade varit enklare att stoppa två sedlar i varje kuvert. 
Det hade bara kostat dem 20 kr till, men sparat någons tid!

Den 14 september kom ett snyggt litet USB.minne med tre videofilmer här den lilla mailbara versionen

Pelle

Släktgården

  Sportbilen

Slutscen i Jakan

Jag vaknade med huvudvärk - och märkte genast att blodtrycket var för högt.  Jag skulle nog inte kunna åka på inspelningen i Jakan efter lunch...
Och brödbaket jag planerat påbörja fick nog anstå till senare.
Så jag tog in min medicin och en huvudvärkstablett och åt sen den vanliga lilla frukosten . 
Avvaktade.
Huvudvärken dämpades liksom blodtrycket.

Så strax före  lunch, men utan lunch, körde jag ner till pendeltåget för att åka två stationer till Jakobsberg.
Veckan innan hade jag fått ett mail från Richard Ekman, 
New Generaton Film  
Det är en musikal som handlar om Livia, en tjej som tror att hennes liv kommer bli bra, bara hon får tag i riktigt mycket pengar. Under ett misslyckat rånförsök träffar hon Göran som i ett svulstigt musikalnummer övertalar henne att hon har fel. Under samma musikalnummer blir de dessutom kära i varandra och drar med sig hela samhället ut på en äng för att sjunga och dansa i en hyllning till det som verkligen ger lyckliga liv: Kärleken. 

av Sven Rydén

Vi skulle ta oss till Kulturskolans lokaler alldeles intill  Kvarnbacken, kullen där Kvarnen stått och där inspelningen också skulle ske.
Kvarnen som funnits sen 1700-talet som varit ett Landmärke för Jakobsberg har brunnit tre gånger, 1980, 1997 och 2005. Nu finns bara grunden finns kvar.
Här firas valborg och midsommar.

Väntande  på gymnatikbänkarna

På plats fanns flera gamla bekanta.
Där var Maj-Lis, Göran, Angela, Bo, Kim och Elsa. Ja, vi blev nog nästan hundra statister till sist, där på gymnastikbänkarna, på marken eller stående utanför Kulturskolan. 

Vatten, kaffe och kakor fanns för oss. Richad kröp runt med sin laptop och skev in våra namn. 

Göran, som gjort
över 520 stateringar

Tid för toalettbesök - och sedan  vandrade vi i samlad tropp upp mot kullen.
Vi passerade ett fantastiskt gammalt träd som jag tyvärr missade att fotografera. 

Kamerakranen

Väl där  uppe fläktade det skönt och man insåg varför kvarnen legat just där. 
Där uppe stod nu kamerakranen och några i teamet. Så småningom kom även vattendunkarna - men inget kaffe - inga kakor - inget annat heller.



Det var ju en kulle vi var på...

Vi skulle springa uppför kullen!

Vi skulle springa uppför kullen och över krönet från tre olika håll  i tre olika bilder. 
- Med omtagningar!!! 


Vi började med att gömma oss i häckarna på ena sidan, 
sen skogsdungen på andra 
och till sist bakom vallen ner mot Järfällavägen. Vi skulle springa fram och uppför  kullen...
Vi skulle ta oss över vallen och sen uppför kullen! Det var tungt.

Näst sista gången sa min ena vad ifrån! Den stelnade till -
och gjorde ont.... 
Jag fick fuska och ställa mig långt fram sista tagningen

Jodå, vi fick pauser! Och vi fick vatten!

tandsköterskan

Bo pausar med QuiGong?

Golfare utan klubbor

Jag var glad att jag hittat en "Risi-Frutti" i kylskåpet - och att jag hann stoppa in den frysen en timme innan den hamnade i väskan tillsammans med två av mina frysta matbrödsbullar.

Min lunch - efter två timmar!
Det smakade bra! 

Angela

Vi hade ombetts att komma i yrkesuniformer - om vi hade sådana. eller annan utklädsel.
Elsa kom i sin tandfköterskemundering, Maj-Lis var klädd för en golfrunda.
Det fanns en scoutledare, en clown, två gymnastltjejer, en "slampa" i högklackat (!) och en mycket liten tjej i plommonstop. Ja och så en flamingo, en pingvin,en giraff och ett lejon...

Så var det dags för sången!
”Låt oss berätta, låt oss ta ton.om en glad och lycklig tjej, Livia heter hon.
Hon har fått lära, att lyckan bor,
Inte i rikedom, i alla människor.
Inte i rikedom, i alla människor.
I alla människor

 Detta sjöng vi  uppställda på olika sätt. Filmades uppifrån, tittande in i kameran. Filmade rakt framifrån utan att titta in i kameran,

Sjöng? Nåja, vi mimade med tydliga läpprörelser till det förinspelade som dånade ur högtalarna.
Detta var den lätta biten

Avslutningsvis skulle vi dansa vals! Med snurr! Jag som inte ens kan titta på en karusell utan att bli yr struntade i snurrandet.
Det var tillräckligt jobbigt att valsa runt med Elsa och min onda vad. Både Elsa och jag "förde" såklart. 
Vi var inte riktigt sämst....
I sista pausen var Elsa hysteriskt trött och hungrig. Hon försökte utan framgång snacka sig till något från teamets förråd.
Då mindes jag mina två djupfrysta bullar.
Det var uppskattat.

Klockan hade passerat sluttiden 17. Dom frågade om några kunde stanna för att avsluta avslutningsscenen genom att troppa av. Vi gick över vallen och fortsatte Järfällavägen bort mot stationen. 
Elsas tåg kom efter två minuter. Jag väntade några minuter till.

Jag hade inte huvudvärk, längre men insåg att jag var väldigt hungrig.




........................................................................

Filmens arbetsnamn är "Jakten på Lycka" 
en kortfilm/musikal, som man hoppas få visa på festivaler

Manusförfattare och projektledare Richard Ekman

Regissörer  Jonatan Sköld och Jonatan Etzler 

Dom har tidigare har regisserat musikalen"Balladen om Beatrice"! 

Den filmen visades på filmfestivaler runt om i världen, vann flera priser och uppmärksammades i TV och radio.

New Generation Film producerar 

(Var dom fått pengar ifrån har jag inte förstått - vi fick inga i alla fall!)

Richard Ekman
manusförfattare och projektledare

Jonatan Sköld & Jonatan Etzler /
 Film: "Balladen om Beatrice"© David Appelgren

Regissörerna tv
Jonatan Sköld och Jonatan Etzler 
Bilden tagen av David Appelgren

Tillfälligheter...

Kerstin Eriksson - Tusensköna 1951 (foto Kary H Lash)

Förra veckan fick jag ett mail 

 Mitt namn är .., och jag har en undran om ett inlägg du gjorde i din blogg "Tit" Tanternas it".  

Min pappa undrade om jag, via internet kunde, ta reda på hur man kunde komma i kontakt med en viss Kerstin Eriksson som var Tusensköna på Nalen en gång i tiden. Så, jag googlade... och till slut såg jag ditt inlägg där namnet Kerstin figurerade tillsammans med orden Tusensköna & Nalen. 

Min pappa kände Kerstin. Dom var  på något läger i Norge samtidigt. 

Om det nu är samma Kerstin som du nämner i ditt inlägg så låter det som att du känner henne, och  då kanske du kan prata med henne om hon skulle vilja ha telefonkontakt med min pappa igen och prata minnen  osv. 

Min pappa, Roland, nu 81 år, är väldigt nostalgisk och tar kontakt med barn- och ungdomskamrater.

 "Tit" - Tanternas it ?

Vi kan ju inte bara sitta här och dricka vin...

I februari förra året startade jag en blogg runt min fortbildningskurs i datoranvändande - för med mina vänner.  Bloggen heter "Tit" - Tanternas it
Vi träffades ett par gånger i månaden hemma hos mig och under hela 2011 bloggade jag också om vad vi gjorde, men efter jul slutade jag blogga. Vi träffades ändå! Det sociala var minst lika viktigt som .

Det pirrade till när jag läste mailet! 
Tänk att det man skriver kan få en  betydelse! - kan leda vidare..!

Jag brukar vara försiktig med namn! Dom som är med vet det. Och jag skriver ju aldrig efternamn.
Skriver om oss - skriver "vi"

Klara Folkskola     senare
Stockholm stads Handelsmellanskola  

Den 7 april förra året nämnde jag Kerstin. Hon hade tidigare

berättat att hon gått på samma skola i Klara som Gunnel gått i tre år tidigare. 

Kerstin hade med en bild. Kanske Gunnel skulle känna igen några på den? Kerstin brukade ju alltid vara med de äldre Brukade vara med grabbarna...

Kerstin och gossarna

Vi scannade bilden och jag la ut den på bloggen. Samtidigt skrev jag något om att Kerstin varit Tusensköna på Nalen. (Se - Kerstin Stjärnan)

Tusenskönan, Prinsessan, Nummerflickan

Då berättade jag inte  att det varit  "skandal"!

Beundrapost, inbjudningar -
-och delgivningsbrevet

Kerstin var ju bara 15 år när hon blev Tusensköna på Nalen 1951. Man var egentligen tvungen att vara sexton för att få vara med i ett offentligt evenemang.
Det blev vissa bekymmer med skolan också - men det ordnade sig... Hon var bäst i klassen
Hon var med de äldre. Med killarna
. 
När jag läser tidningsurklippen som Kerstins pappa sparat, ser jag att båda Topsy Lindblom och Kerstins pappa blev stämda och fick böta! De fick lika stora böter - 30 kr. 

Topsy Lindblom
friidrottaren och nöjespappan

Topsy var nöjd med den publiciteten. Det blev reklam!!Pappa kommunalarbetaren var nog mindre glad. Han hejade dock på sin dotter och var mäkta stolt.
Tusenskönan själv fick tusen kronor.
Hon köpte en klocka (- som sonen många år senare stoppade i munnen och därmed saboterade)


1950, året innan, hade Kerstin, som då var 14 år. varit Barnens Dags-prinsessa i Spånga - med en silverkrona  som vinst. "Spångaprinsessa" 

Kary H Lash

Hon var också nummerflicka förr SF.

Det är länge sen nu...
Länge sen femtitalets stora flickfotograf och skämtare, Kary H Lash fotade kändisar och "modeller", länge sen han larvade sig på NK genom att lägga ut "hundbajs" på fina mattan -  eller plocka upp en BH ur fickan för att genera unga flickor. 

Kerstin Eriksson - Tusensköna 1951
(foto Kary H Lash) 

 Kerstin Eriksson
 - Tusensköna 1951 (foto Kary H Lash) 

 Kerstin Eriksson
 - Tusensköna 1951 (foto Kary H Lash)

"Roffe, Rolle och Karin" står det....

Idag då?

Men hur gick det med Roland 81 år?
Jo, jag tog kontakt med Kerstin, som började leta i album...
Jo, jag skrev till sonen och och bekräftade. 
Jag skickade med en bild ur Kerstins album lägret sommaren då hon var tolv och Roland sjutton.
Skickade även en bild på Kerstin 76 år
Sonen svarade att ..."jo den mörke är nog pappa" - och så skickade han telefonnumret till pappan.
Nä, Kerstin har inte ringt  än....

Kerstin 60 år senare

Kerstin säger:
"Jag har alltid varit med de äldre! Jag har alltid varit med grabbarna"

Numera är hon med oss yngre! 
Grabbarna har jag inte sett.
Dags att ringa till Rolle!

 

 --- Jag la ut en bild på sju killar och en tjej. Jag nämnde Kerstin, Nalen och Tusensköna...
I januari skrev jag om Mötet med Laila vid trappan
I mars skrev jag om andra tillfälligheter i inlägget  Om inte...