 |
| "...eftertänksamheten ska vaka över dig!" Ordspr 2:11 Bearbetad! se orginalet av Birgitta Yavari |
Inte på film. Jag skulle inte vara statist.
Det var första gången jag var på Norra kyrkogården. Den ligger som en stor, fantastisk park norr om Karolinska sjukhuset.
Vi hade fått skjuts och det visade sig att det gick att köra hela vägen in till Norra kapellet.
Tre av skolans rektorer genom åren var på plats. Vi var i god tid. och hann kolla omgivningarna, prata med våra gamla arbetskamrater, hälsa på Anitas vänner och även titta in i kapellet.
Anitas kista var dekorerad i rosa och blått och längst fram låg ett fantastiskt blomsterarrangemang i rosa liljor och och lila lövkojor - exakt Anitas stil och färger!
Jag satt och läste ":...Amanda, Peggy, Mats" på bandet. Dom visste vekligen att välja rätta färger.
Prästen körde på i ett högt tempo. Gamla testamentet, Nya testamentet, böner och psalmer. Han talade otydligt - inte alls anpassat till lokalen. Absolut opersonligt! Att det var Anita som låg i kistan fick man försöka påminna sig.
Där satt jag. Där satt vi. Reste oss. Satte oss. Sjöng. Lämnde vår blomma.
På något sätt kände jag mig nog mer som statist idag än jag gjorde när jag var i Allhelgonakyrkan och i kyrkan i Botkyrka för några veckor sedan.
Enda skillnaden var att det inte blev några omtagningar.
Usch vilken tråkig upplevelse! Jag tycker att som präst måste man ta alla människors förlust och sorg på allvar, man har inte rätt att hafsa igenom en begravning för att det är ens jobb och "vardag". Det spelar ingen roll om man har en dålig dag, i den situationen får man inte en andra chans och det måste prästen respektera och tänka på varje gång. <3 /Kerstin
SvaraRaderaPrästen var verkligen utan en smula inlevelse....det kändes märkligt. Håller med om att han var otydlig i sitt uttal/tal, uppfattade inte alla ord. Däremot kändes det bra att det kom många från skolan. Är även glad att det finns humanitet kvar i oss, att vi inte glöms bort så lätt. För mig finns det en synkronisation i existensen, det finns ett skäl i atomernas värld och jag befinner mig där oavsett tillstånd...Sissi
SvaraRadera