Vi äro tusenden...

September 1976
Röda fanor.
Möte på Sergels torg. Snart  ska det vara val...
Några tusen lyssnar nu på statsminister Palmes tal.

I september bildas en borgerlig regering under Fälldins ledning. 


I november året efter skriver Peter Bratt i DN om att fd justitieminister Lennart Geijer varit en av kunderna i den bordellhärva som avslöjats i maj året innan. 
Artikeln blir starten på den sk Geijeraffären. 

Regissör Mikael Marcimain håller nu på att  spela in sin första långfilm, Callgirl, en politisk thriller som handlar om Geijeraffären. Den produceras på Garagefilm, i samproduktion med Film i Väst, Sveriges Television AB m fl med stöd av Svenska Filminstitutet

Mikael Marcimains har tidigare bl a gjort TVserierna Graven, Lasermannen och Upp till kamp.
De första tio dagarna sker inspelningarna här i Stockholm och sen flyttar man över till Göteborg.

Kaffedamen Mary-Lou

Peter pratar med Agneta

Häromnatten skulle mötet på Sergels torg återskapas med hjälp av ca 70 statister!

Mellan kl 22.30 och 02.15 hade vi trevligt på Sankt Görans gymnasium!  Det blev 70-tals-sminkning och provning av 70-talskläder - Men också och många möten med gamla och nya statistvänner

Skratt och fniss!

Matiga mackor, kaffe och frukt.

BM

Margareta H

Gunnel min fd flygvärdinnekollega

Klockan tre

 Kvart över två kom en buss för att ta oss till Sergels torg för inspelningen - och nu började en lång väntan - ibland avbruten av berusade ungdomar som ville prata och ta oss i hand.

Våra väskor fanns i ett tält och så småningom kom det också kaffe, kakor och frukt
Tröttheten började ta över och jag vandrade runt för att hålla mig pigg. 
På en bänk vid väggen satt de fnittrigaste av statisterna. Man gick mellan grupperna och pratade. Lärde känna nya.

"ministrarna"

"Ministrarna" satt i trappan och försökte hålla avståndet...

En del av oss 70 statister som
sedan väntade i tre timmar på
Sergels torg innan något hände
innan det blev jobb i ca tre timmar

Agneta

Agnetha

 Så fortsatte vår väntan ytterligare en timme innan Linnea, en blond "Caroline af Ugglas", dök upp, tog i alla i hand och berättade vad som skulle ske härnäst. men sa att hon först var tvungen att gå och äta.

Magnus Kepper som Palme

Klockan blev fem innan Magnus Kepper, våran "Palme" kom och scenens kaffetanter och ministrar också fick ställa sig på  podiet.
Vi statister stod i en klunga snett från sidan för att filmas bakifrån medan Magnus höll Palme-tal och vi stod med röda fanor  och plakat.

Han missade texten ett antal ggr och scenen fick tas om och tas om och tas om.... . 

"Socialdemokratiska" kaffetanter 

Men det var Palmes frasering som nog var det viktiga tror jag.

Lite irritation bland de trötta statisterna som varit igång hela natten...

Till sist blev den scenen klar i alla fall...

Några statister med en sk green screen i bakgrunden

...eller inte?

En liten grupp statister var med i en scen uppe på Drottninggatan som gick snabbt 
- och sen var det dags för det stora jobbet!!
Vi skulle filmas i grupper mot en grön skärm  green screen för att vi skulle kunna "klippas ut och klistras ihop".
Gruppen fick flytta sig, byta platser, plakat, fanor, glasögon och kläder  med varandra eller få nya ytterplagg och sjaletter av kostymtjejerna. Ministrarna blev också mötesdeltagare....
Efter femton tjugo sådana förflyttningar var klockan halv åtta på morgonen, och vi trodde att vi var klara. Men då skulle vi också fylla balustraden  på samma sätt...

Vi äro tusenden.... Vi äro tusenden var ett av huvudnumren i musikförestälningen Tältprojektet från 1977, om den svenska arbetarklassens historia. Texten och musiken till Vi äro tusenden är skriven av Ulf Dageby och Peter Wahlqvist. Sången framfördes av Totta Näslund tillsammans med en mans- och en damkör.


Vi var 70 statister och vi blev två tusen. 


Två dagar senare ringde Viktor, den duktige statistsamordnaren som tagit över sedan Linda och ngn annan hoppat av. Tufft jobb. Många stora scener.
Han berättade att scenen på Sergels torg hade blivit mycket, mycket lyckad! Han hade sett slutresultatet. Dom var mycket nöjda allihop!
- Jag såg dig! sa han.
Sen berättade han att det inte skulle vara några kvinnor med på scenen på teatergrillen på måndag, men att jag skulle bli "receptionist" på torsdag istället.
Regissören plockar bort kvinnor förutom arbetande kvinnor som markering i denna film (- tänkte på det när det inte var några kvinnliga ministrar. )

Tillägg 3 aug.
Jag hade inte hört något mer om imorgon torsdag, så jag skrev och frågade
Svaret:

Tyvärr blir det ingen kvinnlig receptionist till scenen imorgon (torsdag) För att få fram rätt budskap har vi valt att bara använda oss av manlig personal på "regeringskansliet"

Hoppas du har förståelse för detta, 

Vänligen

Victor/Garagefilm

Jag förstår verkligen syftet.
Callgirl var namnet på filmen, Geijeraffären händelsen.

.............


Jag fattar att det framför allt är statistkollegor och nra gamla elever som läser denna blogg, men lite besviken är jag att släktingarna - förutom sonen -  inte verkar läsa alls, inte har ett hum... 
Är det ngt man ska skämmas för - att vara statist?

Arlanda 7.40-19.00 - Cockpit

Vi skulle ta oss till Arlanda på egen hand

och  skulle ha med oss tre ombyten.

Den blå vaxduksväskan från
10-gruppen var packad med hoprullade linnekläder:

min naturfärgande klänning med en brosch jag köpt på en mässa

de stora lite längre svarta shortsen, 

en halvlång ärmlös lila tunika

en svart holkärmströja 

och den älskade cerislila, tunna kappan jag köpte i höstas.
Uppe på allt la jag även en extra roströd halvlång jacka i linne.
Jo, och så en Språk-tidning om det skulle bli mycket väntan.

Samling i avångshallen.  Underbara tåliga Dea i telefon.

Vi möttes i avgångshallen. Dea var glad och pigg som vanligt.

Det var gott om även äkta piloter, flygvärdinnor och flygplatspersonal som statister - och det var många scener som skulle tas den här dagen.

Jag börjar ju kunna det här med att gå i grupp genom säkerhetskontroller med vakter och med besöksbricka om halsen.
Denna dag hade vi dock ingen egen lounge utan förflyttade oss ofta. 

Första flytten. En scen där vi skulle stanna upp och kolla på en presskonferens på storTV. Jag stod där med min blå väska som "handbagage". Dessutom hängde dom på mig en större rosa väska innehållande en annan väska om utfyllnad. Jag ombads att även stoppa ner min axelväska i den! 

Andra flytten var till fåtöljerna/sittplaserna utanför O'Learys sportsbar där vi också skulle äta lunch.
Vi spelade in några scener där vi bl a skulle kolla lite på Allsången där huvudpersonen deltog. Däremellan satt vi vid vår packning alldeles nära retaurangen.
När det så var lunchdags fiskade jag upp min privata axelväska, frågde om vi kunde lämna kvar packning och fick ett jakande svar.
Det var äckliga hamburgare ( vegetariska) med pommes. Åt en fjärdedel - hoppades på att middagen senare skulle vara bättre.

När jag kom tillbaka var mina väskor borta! Min blå och den rosa från Garagefilm.

Hoppades att den skulle vara omhändertagen av bolaget eller säkerhesvakter, men befarade det värsta...

Ostronbaren

Jag berättade för Dea och i nästa sekund var produktionsledaren där och sa att Dea och jag skulle stanna och leta medan teamet och alla skulle förflytta sig till Ostronbaren på "Kastrup". Nåja, Dea gick i alla fall med teamet, medan vår  egen säkerhetansvariga Ann-Louise och jag vandrade in och ut i ett antal gater och toaletter, hela tiden spanande efter den blå väskan utan resltat.

När jag sedan kom till Ostronbaren ringde jag div samtal för att försöka komma i kontakt med Hittrgodset. Bestämde mig itället för ett besök efter inspelningens slut.
Försökte sluta gräma mig över en ev förlust av älsklingskläder. Fortfarande i samma kläder som när jag kom satt jag i baren tillsammans med en yngre kille. "Rena Mrs Robinson" sa Dea. Jag log.
Dea pekade sen mot ett bord med kaffe och kaka. Vi statiser började allteftersom gå dit för en mugg. Jag gick runt lite.

"Jag har skurit upp lite
honungsmelon åt er!"

Då hör jag Tony huta åt två statister. Han sa att fikat var för "teamet" och att han senare skulle göra i ordning ett bord för oss statister. Han hade ej tid nu!

Förra gången och under morgonen var det likadant. Folk kände sig trampade på! Gunnel sa sig aldrig någonsin blivit så illa behandlad som statist.

Sen när det var lugnt tog jag itu med Tony.
Jag förklarade att han haft en mycket nedlåtande attityd mot oss statister, denna dag men även på Skansen och Moderna, men även  hur andra känt det även tidigare. Han bad om ursäkt och att det var ont om folk(!) och att han skulle fixa ett eget  bord till oss senare. Jag höll fast vid hur han fått statisterna att känna sig och att detta inte var bra för bolaget heller.Inspelningen vid Ostronbaren fortsatte... Jag tittade på, sittandes i en fåtölj.
Plötsligt kommer Tony förbi. "Jag ar skurit upp lite honungsmelon åt er!"   - Den var god!

Vi flyttade oss ytterligare två gånger

Kamerakillen börjar så smått innan alla sladdar, skärmar, lampor är på plats. 
Smink och kostym hänger på med sina vagnar - in och ut ur hissar - från ena delen av flygplatsen till den andra.
Vagnarna är effektivt packade.

När jag sa till ljustjejen att jag beundrade deras effektivitet, sa hon  "...det här är väl 

ingenting! Vi har så lite med oss den här gången!"

Flygvärdinnekollegan

Men det var många scener, många
förflyttningar och många nya uppställningar, justeringar etc!

Smink, kostym och  statistansvarig följde inspelningen i monitor och kutade fram och justrade mellan tagningarna. 

extra flygvärdinna

Innan vi var klara för dagen hann jag också vara flygvärdinna i två scener. Inte lika tjusig som min kollega förstås!

Middagen vid femtiden bestod i en fylld baguette
Klockan sju var vi klara.
Då gick jag ner till Hittegodset. Dom hade inte min väska. Dom sa att det kan dröja upp till en vecka... dom sa att det bästa var att skicka ett mail.
Mailade när jag kom hem.
Jag väntar på väskan...


...................


Nä, väskan kom aldrig till rätta! 
2 september fick jag ersättning av mitt försäkringsbolag. Det blev  6025 kr som sattes in på mitt konto. Självrisken var 1500 kr. Har börjat köpa nytt!

Skansen kl 6.12 - Cockpit

Första tåget in till stan!? Det har jag nog aldrig tagit tidigare.

Väckning 4.10. Pendeln från Kungsängen 5.21och sen spårvagnen från Hamngatan 6.02.
Vid spårvagnen träffade jag Valerie igen och utanför Skansen fanns även Agneta med man och syster - och ytterligare tjugo personer. 

Vi hade karusellområdet som uppehållsrum

Dea berättade handlingen i Cockpit  ( Lite av Tootsie ) ... och vad vi skulle göra nu närmast.

 Valerie och fem andra fick följa med till Skansenakvariet och lemurerna. 
Där var dom i över tre timmar medan vi andra väntade  - och lärde känna varandra.
Tony kom och satte kaffe och lite bröd och smörgåsmat på den smutsiga trappan till Chokladhjulet. Senare även lite apelsiner och äpplen. 

Mårten instruerar Dea och statister

Sen vandrade vi alla ner till entrén. Dom som varit med hos lemurerna fick byta kläder - för att bli en ny person. 
Vi skulle nu alla vara med i filmens slutscen. En del köade, andra gick bara förbi.
Jag vandrade en sväng tillsammans med en 84årig man som jag träffat första gången i en sjukhusscen i början på maj.
Sen ombads vi att på egen hand(!) ta oss till det måndagsstängda




Där blev det mat. God mat.
Dock påpekades det att vi skulle låta "teamet" ta mat först. Inte så svårt. Dom åkte ju bil! Tony jagade plötsligt undan oss statister när vi satt oss precis där Dea sagt att vi skulle sitta. De som varit med tidigare  under  veckan hade stött på killen tidigare... Den första riktigt otrevliga, nedlåtande personen.

Jackan fr Olars Ulla /Klädd i Konst fick
högsta betyg på Moderna Museets

Så var det dags får filmning igenJust innan vi skulle  byta om talade Tony om att någon statist hade parkerat fel!
....Jaja... vi skakade på våra huvuden
Alla hade vi med oss tre ombyten. Denna gång fick jag - till skillnad mot på Skansen - högsta betyg! Dom var mycket nöjda!

Gurra -  i bakgrunden Jonas Karsson 

 Jag -med jackan- och Gurra, min kavaljer för dagen, skulle sitta i blickfånget vid bordet intill huvudrollsinnehavarens, Jonas Karlsson, och hans mor och syster.
Gurra och jag mimade vårt samtal, försökte dricka vid samma ställe varje tagning.

Statister, Agneta med syster Inger närmast kameran

Skådespelarna åt sallad med kall lax eller sparris, som fick fyllas på mellan tagningarna. Jonas åt sparris med god aptit. Det fnissades
Det satt ytterligare grupper med statister vid två andra bord  längre ner, även dom fick äta sallad sakta

På vårt bord fanns två glas med  päroncider och två med vatten. På så sätt blev det inget skrammel av bestick från oss som satt närmast.

Det blev många tagningar! Glasen fick fyllas på!

Halv fyra var vi klara.
En halvtimme innan larmet skulle gå på.

Agneta

Malin


250 kr får vi för vår heldag

En eländig begravning i Norra kapellet

"...eftertänksamheten ska vaka över dig!" Ordspr 2:11
Bearbetad! se orginalet av Birgitta Yavari

Den här gången var det på riktigt. 
Inte på film. Jag skulle inte vara statist.

Det var första gången jag var på Norra kyrkogården. Den ligger som en stor, fantastisk park norr om Karolinska sjukhuset.
Vi hade fått skjuts och det visade sig att det gick att köra hela vägen in till Norra kapellet.

Tre av skolans rektorer genom åren var på plats. Vi var i god tid. och hann kolla omgivningarna, prata med våra gamla arbetskamrater, hälsa på Anitas vänner och även titta in i kapellet.

Anitas kista  var dekorerad i rosa och blått och längst fram låg ett fantastiskt blomsterarrangemang i  rosa liljor och och lila lövkojor - exakt Anitas stil och färger! 
Jag satt och läste ":...Amanda, Peggy, Mats" på bandet.  Dom visste vekligen att välja rätta färger.

Prästen körde på i ett högt tempo. Gamla testamentet, Nya testamentet, böner och psalmer. Han talade otydligt - inte alls anpassat till lokalen. Absolut opersonligt! Att det var Anita som låg i kistan fick man försöka påminna sig.

Där satt jag. Där satt vi. Reste oss. Satte oss. Sjöng. Lämnde vår blomma.

På något sätt kände jag mig nog mer som statist idag än jag gjorde när jag var i Allhelgonakyrkan och i kyrkan i Botkyrka för några veckor sedan.
Enda skillnaden var att det inte blev några omtagningar.

Öppen casting - Callgirl

Jag hittade en annons på Filmcafé för några dagar sen:

Öppen casting för statister, Callgirl 
Lör 2 juli och sön 3 juli på Sankt Görans gymnasium, Sankt .Göransgatan  Kl.11-17 båda dagarna
Garagefilm AB spelar i sommar och höst in en långfilm i regi av Mikael Marcimain (som regisserat bl.a. Upp till kamp, Lasermannen och Graven). Filmen är inspirerad av en serie verkliga händelser, en politisk skandal som ägde rum i Stockholm på 70-talet.
 INSPELNINGEN I STOCKHOLM SKER 24 JULI- 5 AUGUSTI (Göteborg 9 aug -19 sept).

Inget om det fanns med på Statist.se

Jag har ju hittintills hållit mig till Statist.se för att hitta statistjobb, men nyss gick jag också med i Filmcafé.se.
Egentligen ganska onödigt har jag tyckt - det brukar ju ändå vara samma annonser, men Anna hade sagt att det kunde dyka upp lite mera intressant, smal film, examensfilmer och så...

Linda Wångblad 

Jag hade aldrig varit på en öppen casting tidigare, så lite, lite ängslig var jag nog, och var därför ute i mycket god tid.

En halvtimme satt jag där på gården innan två långhåriga, lite osäkra killar dök upp. Strax, därefter kom den castingansvariga, Linda Wångblad och öppnade dörren.

Femton statistaspiranter hade dykt upp igår och ungefär lika många hade anmält sig idag. Linda tycke att storstan var konstig. I Göteborg skulle det ha kommit 300.  

Linda tog en bild medan jag höll skylten med "16"

Sen filmade hon intervjun/utfrågningen/presentationen. 

Valerie

Hon sa vilka scener hon gärna ville ha med mig i tex på Teatergrillen tillsammans med en massa kändis-look-alies.
Hon frågade om jag rökte. Det var ju mycket rökande på 70-talet. Mina slingor i håret var också ett stort minus.

Jag sa att jag kunde tänka mig att också vara med i några scener i Göteborg. Jag räknar med att i så fall kunna övernatta hos Carina eller hennes föräldrar. Det vore ju kul med ett ärende till Göteborg!

Vi pratade en del om varför det inte kommit så många som hon förväntat sig och jag påpekade att det inte fanns på statist.se. Hon "visste" att hon lagt ut annonsen, men jag sa att jag kollat två ggr om dagen och att det inte hade funnits någon!

När jag gick sa assistenten att jag hade rätt  - annonsen fanns inte! Jag lovade att slå på trumman och la ut info på Facebook och ringde några vänner

Jag vet att Valerie som jag träffat på en statering i maj tog sig iväg!


Sen så har jag via mail anmält dessa tre vänner - jo jag frågade dem först!