Begravning i Botkyrka

"Kom ihåg att komma mätt till din kallningstid.
Vi kommer under dagen servera fika då vi får lite tid över men denna är inte tillräcklig att mätta en hungrig."  så stod det i statistinstruktionen från Yellow Bird


"Kallningstiden" var halv två. 
Jag åkte hemifrån - på motsatta sidan stan  -redan strax efter klockan elva.
Jag hade hunnit med lite fil och flingor förutom frukosten, men stoppade ner en banan i väskan tillsammans med min alternativa klädsel.

Det var ljusa begravningskläder som gällde för oss begravningsgäster.
I vapenhuset ombads vi statister öva på texten till psalm 201
Jag dristade mig till att även sjunga, och fick med mig några andra


En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommatiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp med fröjd och opp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men Du, o gud, som gör vår jord

så skön i sommarns stunder.

Giv, att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö, och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

  (Carl David of Wirsén)

Det var en dag med växlande molnighet och flera regnskurar. Ljuset inne i kyrkan förändrades hela tiden. Ljuskillarna var dom som hade det jobbigast den här dagen!!

Anna-Lena, Lena och statistproffset X
som ville ha bild på sig och "stjärnorna"

Det blev många ljusgula cellofanark över dagsljuslamporna och svarta avskärmningar uppe i predikstolen. 

Prästen Lena, som var från Umeå och nu staterade som präst, visade sig känna min kusin Lisa! 

Vi satt precis bakom de närmast sörjande, min "dotter"  Linda Marklund, hennes pappa Björn och jag. 

Vi skulle också gå fram och lägga en ros framför bilden på "kusinen".   

Alla vi begravningsgäster skulle sjunga medan man tog översiktsbilderna, men även när närbilderna skulle tas.
Vi hann nog sjunga hela psalmen tio gånger.
Det blev lite bråttom med Andreas sista närbildsscen. Han är med i en uppsättning på Dramaten och hade en tid att passa där.

 Stefan som även  var med på
Vaxholmsbåten förra veckan

Björn, "journalisten" och
musikalartisten

Statistproffset
X

Strax efter sex var vi klara!
Då hade jag en och en halv timmes resa hem framför mig. 

Jag var verkligen hungrig! Alla var hungriga!

När vi så stod vid busshållplatsen för att åka till  tunnelbanestation i Hallunda såg vi cateringfirmans bil svänga upp till församlingsgården mitt emot samtidigt som "teamet" släntrade över vägen.