Bingo med nya och gamla...

Bingo med nya och gamla...? 
Ja, jo, jag tänkte nya och gamla statistvänner. 

Bland alla de gamla vanliga statistkollegorna var det denna dag också många som var på sin första inspelning.  
Många var från Södertälje. Många var amatörskådespelare - och många var också släktingar och vänner till teamet. 
Man hade sökt statister som var över femtio år.... Ja, de unga huvudpersonerna skulle sticka ut i scenen i bingohallen och vi skulle få bli förtjusta när Samuel vann.

Ja, det gällde "Kungen av Atlantis", en film regisserad av Marina Nyström. Simon Settergren har skrivit manus och han har också huvudrollen.
LT i Södertälje skriver: 
"I sommar regisserar hon sin första långfilm. Budgeten är liten men stjärnglansen på rollistan är stor." (bild LT)

Maris fotojobb-
gluggen syns!

 Jag hade sett Elsas lilla "push" för projektet, men ändå inte sökt det förra jobbet... Salsa var ju inte min grej.
Men när jag var och förnyade mina bilder hos Mari Molander och hon berättade mer om vilken fantastisk tjej Marina var, och urskuldade sig "....jag brukar ju inte rekommendera gratisjobb.." men Marina är så jätterar. Och så skrev hon ner mailadressen till Tobias Moe...
Jag sökte och det behövdes mycket folk till nästa inspelningsdag.
.....

Vi skulle tillbringa lördagen i en bingohall vid Fridhemsplan. 
Inspelningen skedde i den övre lokalen. I den undre pågick vanlig Bingo.

Annika  Tommy

Anders och Agnetha satt och väntade utanför när jag kom. Efter att ha anmält mig hos Myran gick jag tillbaka ut till dem igen. 
Då dök Tommy,  Annika och Laila upp - och Eva - en gammal bekant som bara varit statist en gång tidigare, nämligen i en film som sonen jobbat med.
Inne satt Elsa, MajLis med man, Marianne, Anna och några till som jag bara sett tidigare, men inte vet namnet på.

Del av teamet   Myran pekar

Det blev ett väldigt pyssel med omflyttning av bord och statister innan vi kom igång

podiet

Till sist berättade Marina och Sergej om vad som skulle ske under dagen.
Sergej informerade lite extra för de ovana statisterna. "Förbjudet att titta in i kameran"


På scenen stod kuben med bingokulorna på ett podium. Under skynket satt tjejen som skötte vilken kula som skulle komma upp.
Till en senare kameravinkel fick man "fuska" och höja det.

höjning av podiet

Marianne     Eva

'






Efter några timmar skulle rälsen läggas ut. Rälsen som tillät filmning i 360 grader.
Ny omflyttning av bord och statister.

"dolly" kameravagn på hjul

kort vattenpaus

Vatten serverades under inspelning.

Laila

Tommy

Vi hann med lite paus också allt emellanåt - med kaffe och mackor.
Vi som stannade två timmar extra fick pizza-"slajsar" tills vi blev mätta.

Elsas selfie: Happy Elsa Simon Marina
 ger Elsa en gratismånad på Filmcafe

Maud   Bingo-utropare
Anna     Marianne spelar

Det var en trevlig dag. Men jag var väldigt trött när jag kom hem! De åtta krångliga pendeltågsveckorna var inte över förrän två dagar senare.

Men jag ställer gärna upp igen om det behövs.
Tågen går ju som vanligt nu!

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ Information från Filmbasen Medverkande i urval: Magnus - Philip Zandén Samuel - Simon Settergren Cleo - Happy Jankell Angelika - Anki Larsson Monica - Katarina Ewerlöf Josefine - Isabelle Kyed Dam i väntrummet - Inga Landgré Skötaren Kim - Samuel Haus Grannen - Mats Qviström Synopsis: 21-årige Samuel tar hand om sin pappa Magnus, som har schizofreni och tror sig vara Kungen av Atlantis. När Samuel möter Cleo inser han att det finns ett liv bortom livet med sin pappa. Men för att gå vidare måste Samuel släppa taget om Magnus, något som visar sig vara lättare sagt än gjort. Med stöd av/i samarbete med: Anders Sandrews Stiftelse AVhelp - Nordic United Schizofreniförbundet Fountain House Bernhard Film

Gör du dina stunts själv?

"Gör du dina stunts själv?" så kommenterade Daniel mitt inlägg på Facebook 18 maj... 

Det gällde  informationsfilm för NCC... Involve Communication  använde sig av Vingaland ett litet filmbolag från Göteborg. Två dagar - Två scener.

I mailet från Kerstin på Involve står:

"Involve Communication i samarbete med NCC tar fram ett antal filmer med temat hållbarhet. Filmerna ska användas internt för medarbetare på NCC. Syftet med filmerna är att visa NCC:s påverkan för människor i dagliga livet och kommer att inleda olika informationsmoduler som tar upp allt från trygghet i boendet till byggmaterial och återvinning. Det ska inte vara något tal i filmerna så vi filmar korta scener när man ser personer i olika vardagssituationer. I hemmet, på väg till jobbet mm"

Dag 1

Anders   Kerstin   Ali

Jag hade tagit direktbussen från Konsum i Tibble till Kista. En buss som går på morgnarna och eftermiddagarna.
Mycket praktiskt.

Kerstin och Niklas hämtade upp mig och Ali vid tunnelbanan, precis där bussen stannat. Sen fick hon snurra runt lite för att hitta inspelningsplatsen. Gatan var lång. Anders och resten av filmgänget hade valt en snygg cykelbana med vit kantsten, omgiven av varierade husfasader och lite natur. Den slutade i en uppförsbacke.





Jag skulle cykla på en el-cykel en halv dag för 500 kr!
Nä, det var ingen "tant"cykel precis!



Den var svår, mycket svår att kliva över! -  dvs komma upp på! En extra dubbelram...
Det märktes att man var sjuttio...

Jag var iklädd min vanliga lila manchesterjacka och hade den röda axelväskan, som dom envisades med att kalla "handväska".

Det var kallt och blåsigt, så jag fick låna Susannes fleecetröja att ha under manchesterjackan



Ali skulle cykla racercykel i kortärmad kortbent sportmundering.
Han fick frysa - under tagningarna i alla fall.


Jag tränade åtskilliga vändor.

Lärde mig inställningarna, lärde mig att accelerera snabbt.


Vi bestämde att jag skulle passera Ali vid tallen i uppförsbacken i borta i naturdelen på sträckan.
Nåja, uppförsbacken var inte brant alls. Man skulle fejka lite med kameran....


Först ut var Ali.

Lite gråmulet till en början

Han cyklade på cykelbanan, hela vägen fram till korsningen med trafikljusen. Förbi alla byggnader, över en gångbana och uppför backen, förbi naturdelen med tallen.

Han körde den flera gånger, medan skåpbilen med kamera i den öppna sidodörren körde parallellt på bilvägen!
Dom varierade avståndet och varierade höjden på kameran.

Sen var det min tur... Samma procedur.
Vid tallen skulle jag vända på huvudet och le.
Därefter gjorde vi samma sak båda två samtidigt och jag körde leende om Ali!
Det gällde att göra omkörningen på samma ställe varje gång förstås!

Det gick bra!

Då var det bara en variant kvar.
Filmningen framifrån...


Den stora skåpbilen skulle köra på cykelbanan och jag knappt två meter bakom.
Jag skulle hålla samma hastighet som bilen...
Den första tagningen gick bra.
Sen ny plugg. Ny lins.
Denna gång gick det också bra - ända tills vi passerat tallen.... Då tvärbromsade bilen! - och jag också! Handbromsen högg! Jag föll!  Föll åt sidan. Det var omöjligt att bara kliva av. Jag bara låg där. Det gjorde fruktansvärt ont!! Anders kom rusande. Förskräckt. Han ville omedelbart hjälpa mig upp. Jag ville bara ligga still en minut innan jag reste mig,
Inget brutet, bara ett uppskavt knä och ett rejält blåmärke på det andra - och även på vristen. Men jag kunde gå, kunde cykla. Så "På´t igen!"
Jo, visst, föraren borde ha varnat mig, så  i fortsättningen räknades det ner vid inbromsning. Det blev ett par tagningar till innan det var dags för Ali att göra samma sak som jag gjort.

Så här nära körde vi, i bilens hastighet...

Jo, jag glömde berätta att vid ett inspelningstillfälle fick jag också ha en kamera monterad på bakhjulet på "min" cykel. Jag körde samma sträcka som tidigare. Jag fick passa mig så att inte hälen skulle slå i kameran...
~  ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Jag la ut ett par bilder på Facebook samma dag, den 18 maj. Jag skrev bl a om när jag körde efter bilen - och om när jag föll...
Det var då Daniel skrev kommentaren "Gör du dina stunts själv?"
En kommentar jag uppskattade!

~  ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Det var denna Winora Radius Urban  för 23000 kr som jag körde.
Ett rejält "sug" hade den. Snabbaccelererad.
Måste säga att jag blev imponerad!
Nu vet jag varför elcyklar blivit så populära

Men jag hade trivts bättre på en elcykel av tantmodell

Dag 2

Dagen därpå skulle jag ta pendeln mot Flemmingsberg. Byte på Centralen

När jag var nästan framme meddelade Kerstin att dom var rejält försenade... 

I mejlet från Kerstin inför de två inpelningsdagarna hade det stått

"Vi kommer att vara vid Alfred Nobels allé i Huddinge. Jag får återkomma med närmare adress när vi ses på onsdagen.

 Klädsel: Vanliga utekläder men helst andra kläder än vid cykelturen."

Hela högskoleområdet har adress Alfred Nobels Alle... i två nivåer!

Jag mötte två förhoppningsfulla killa som sökte polisutbildningens lokaler. Jag föreslog att dom skulle fråga i ngn reception. Det hade dom gjort, men fått svaret att kolla på inormationskartorna. Jag kunde inte hjälpa dem.

Jag utforskade området...

Kerstin hade dagen innan sagt att jag skulle spela en farmor/mormor som kom från ett sjukhusbesök hos ett barnbarn ... och att jag  skulle ha några barnteckningar i handen. Jag gick genom hela området och bort till sjukhusentrén, där jag köpte en glass.... Väldigt onödigt!   

Det blåste

Jag stannade uppe på bron som går över Alfred Nobels Alle... Där under står en blodbuss. Så ser jag plötsligt den vita skåpbilen från igår. Sen är den åter försvunnen. Jag går i alla fall nerför den stora trappan. En stund  senare kommer bilen igen. 

Då får jag plötsligt nytt meddelande från Kerstin, som letar parkering.

Det är fest längre bort på Alfred Nobels allé. Ett himla oväsen. Skummiga ungdomar passerar. 

Skumbad någonstans.

Hörnet

Det är en gråmulen dag. Lite småkallt. Jag hade min rödrandiga plysch-jacka från Vamlingbolaget och en röd linnesjal. Den värmde något i alla fall.

På slutet tog jag fram den tunna regnjackan från Marimekko och satte den utanpå medan jag väntade

Jag satt då på en bänk där någon lämnat ett tuggummi! Grr! Jag fick bort eländet en vecka senare med hjälp av bensin!

I en scen skulle jag komma gående nerför stora utomhustrappan. Det skulle ju föreställa ett sjukhus, men det fanns ju ingen sjukvårdspersonal där. Då gick Anders gick in i blodbussen för att få låna personal. Dom blev bjudna på fika för besväret.

Ja, vad hette han, den andra statisten som jag skulle stöta ihop med i hörnet? Har ingen bra bild. Har inte antecknat.

Nåja, jag skulle tappa barnteckningarna... Han skulle hjälpa till...  

Många tagningar.

För den sista scenen klättrade regissören Anders upp på skåpbilen för att sköta kameran. Den inhyrda fotografen kanske inte ville? eller så var det där med försäkringar?

Vid ett tillfälle under de två dagarna berättade Anders att  han hade mycket höga tankar om statister... 

Han sa att en statist en gång varnat teamet för en annan statist som tidigare stulit från an inspelning.

"Då vet jag vem det gäller!", sa jag. 

Jag och många vänner har gjort på samma sätt!

Meddelat teamet.

Innan Kerstin åkte hem till sina barn, lovade hon att skicka en länk när filmen var klar! S

er fram mot den  

Ett omtag med Roy...

Jag läste på Facebook om en "hemlig inspelning"... Ja, åtminstone ville den som skrev inte i förväg säga vad det gällde.

Sen såg jag bilder på några som var med. Vitsminkade. Såg selfies med Roy Andersson! Såg namn på ett gäng killar jag kände till  - och på duktiga Alba som jag ju jobbat med några gånger. Nu jobbade hon med Roy!

Det skrevs om inspelningen, om vitsminkningen, om maten, och inte minst om vinet som serverades till middagen.

Jag insåg att jag hade två statistdrömmar. 

Dels den om att få vara statist/figurant på "Dramaten", något jsom jag skrivit om tidigare. Se länk

Ja, och så ville jag få vara med på en inspelning med Roy Andersson, vars film "En duva satt.... " jag verkligen älskar. Hans filmer är annorlunda med ett annorlunda filmspråk. Tavlor. 

Så jag satte mig och skrev en ansökan, och fick ganska snabbt svar. Jag skulle komma och fotograferas och fylla i papper en vecka senare.

Studio 24  Sibyllegatan 24

...men plötsligt blev jag uppringd av Sandra, hon som skötte kostym. Man skulle göra ett omtag av den där scenen som gjordes häromveckan, det gällde samma dag som jag ändå skulle dit... 

Även Laila skulle vara med visade det sig sedan.

en av verkstäderna

Jag packade ner alla bleka, lite tråkiga kläder jag hade. 

Ja, jag använder ju helst kläder i starka färger. 

Jag promenerade till Sibyllegatan 24, där Studio 24 ligger. Ringde på. Jonas regiassistenten öppnade dörren och visade mig in genom verkstäderna. 

Efter att ha hängt upp ytterkläderna var det dags för vitsminkning. Terje hette sminkören som var inringd för dagen. 13.15  skulle jag vara där. 

Våra kläder vid bandsågen

Vid 15 kom vi igång.

Laila kom strax efter mig. Terje tog genast hand om hennes vitsminkning .- Ja även bröstet!

Göran

Josephine sminkas först av -

Under tiden hon sminkades så kollade Sandra mina medhavda kläder.
Hon blev särskilt förtjust i en ljust grålila jacka och en olivgrön klänning/tunika , men ändrade sig efter fem minuter. Den grålila linnejackan var nog för blå för Roy!
Det fick bli något beige från förrådet, men gröna strumpor var ok!

Fyra av de 28 statisterna var gamla bekanta: Laila, Göran H, Henrik och Josephine, Ja och så halvproffset Alba förstås. Hon jobbar för Roy , och hade nu en liten roll.

Josephine och Henrik

Ja och så var det ju ett antal nya. bekantskaper

Gösta och Clove

Johan

Grottan - en del av studion -
vårt väntrum - matsal - med kontakt med allt det andra

Roy går omkring och småpratar

Grottans tavlor -fixade

Efter två timmar och efter att ha bekantat sig med några nya statister/skådespelare - och även ha hälsat på Roy, som gick omkring och tog i hand och småpratade, var det så dags att kliva ombord på "bussen".

Bussen ja, det är bara kameran som ser att det är en buss.




Jag satte mig bredvid Henrik, som satt och läste en bok, men blev senare placerad stående, hållandes i fejkhandtaget...
Ja, allt var ju delvis fejk. Folk satt på pallar och stolar...., men ryggstöden var i olivgrön plysch

busstak -innifrån

.

Anar ni bussens "bak"?

Dörrporten stängs när vi klivit på, porten är bemålad - som allt annat.  Dekorationsmåleri och otroliga Trompe l'œil, som tom trollar bort vårt busstak till ett "riktigt! Resultatet såg jag i en paus när en av medarbetarna visade mig och Laila.
Vi fick se vad kameran ser!

Clove pratar med tiggerskan mellan tagningar
Bild inifrån "bussen"

Ja, kameran är ju stationär och allt anpassas efter vad den ser. Den ser inte pallarna som passagerarna sitter på, ser inte ryggstödens baksidor, ser inte trädtopparna som inte finns.

 Ser inte bråten ute i ateljen...







Järnstaketet är av trä, huset vi ser är "målat". Träden är ej träd. Trottoaren har inte plattor hela vägen....



Hela tiden trixas med ljuset med hjälp av skynken som skärmar och förstärker. 
inte underligt att  vi behöver vitsminkas!

Gösta på väg på rast. Passerar genom scenografin

Kolla i bakrutan!
Jfr med bilden här intill!

Reservförrådet av kläder

Tagningar i tre timmar, med några pauser. Samma scen förstås.
Den tas om och om igen.
Plötsligt ett nytt vilande paraply till Alba. Någon får en annan skjorta.
Någon lyfter handen för att klia sig... Det blir fel!
Replikerna krånglar och ibland anar men lite irritation från någon medpassagerare.
Clove får alltså passera tiggerskan och blippa sin biljett många, många gånger. Den gråtande är ledsen, får medel för att kunna gråta trovärdigt. Han är ledsen för att "han inte vet vad han vill". Någon tycker att han gå hem och vara ledsen. En kvinna tycker att man väl kan få vara ledsen...

Klockan sex blir det mat inne i "grottan". God panerad fisk, potatis, sallad  - och vin!! Vin har aldrig serverats på någon inspelningsplats tidigare.

Under matpausen hinner jag ta några ytterligare miljöbilder.
Fascineras av "trumpetstrutarna" och anar när dom använts.


Jag kollar ett par dagar senare. Jo, jag hade rätt. Det var från "En duva satt på en gren..." från den hemska scenen med den rullande tanken med BOLIDEN tvärs över.




På en anslagstavla finns en tankekarta för denna film - som beräknas bli klar om två år
I en artikel i Aftonbladet går Roy ut med att han söker en man i 50-
70-årsåldern som ska kunna spela Hitler.


Högt uppe under taket finns en ventil - där sitter affischen från den första filmen!

slipsbyte

Sen ytterligare nästan tre timmars tagning.

Jag har mina märken på golvet.

Plötsligt får den gråtande byta slips!

Efter två timmar är Roy nöjd, men säger att då blir det fem tagningar till!
- Så gör han alltid!







Det vore kul att få vara med igen -  någon gång under de närmaste två åren...

Under tiden får jag hoppas på den där statistrollen på Dramaten




Jag hann ta en snabb bild på Alba innan vi alla skingrades. Promenerade till Centralen.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

En närmast overklig upplevelse att få vara med under tillblivelsen av denna "tavla"
Varje scen är en tavla. Konstnären målar, ändrar, lägger till. Envist!

Den  här bilden ska bli en av alla som utgör en egen "utställning" om två år