tisdag 8 november 2016

Min son suckade....

Min son suckade förra året!
- Varför använde du bara den vanliga tablåTVn, nu när du ju faktiskt till sist skaffat en platt och smart TV?
390 kr
- Ja, och varför hade jag nappat du på Telias erbjudande om "box"? tänkte jag
- Var bilden verkligen så mycket bättre...?
Hemma hos sonen hade dom inte ens någon kabel TV, fast det ingår...

Jo, visst! Nu ville jag veta hur det funkade att göra som dom.
Jag ville lära nytt.

Så förra julen fick jag ett litet paket med en CromeCast.


"Vad är Chromecast?
Chromecast är en enhet för mediestreaming som ansluts till TV:n via HDMI-porten. Det är bara att använda mobilen och TV:n som du redan har för att streama dina favoritserier, favoritfilmer, sport och spel med mera. Chromecast kan användas med iPhone®, iPad®, mobiler och surfplattor med Android, datorer med Mac® och Windows® och Chromebook".

finns hos "alla" - tex Clas Olsson, Kjell&Co, Mediamarkt, Elgiganten, Teknikmagasinet osv - och även hos Telia
Men jag var ändå lite feg och väntade med installationen tills sonen kom på besök nästa gång.
- Varför har du inte installerat själv? Det är ju så enkelt! 

Sonen vet ju att jag hållit på med datorer och annan teknik.

Det satt en enkel instruktion finns på insidan av förpackningen

1. Koppla ihop den tunna strömsladden med själva Cromecasten

2. Plugga in Cromecasten i TVn HDMI-ingång


3. Plugga in strömsladden på vanligt sätt- eller direkt till ngn USBport på TVn


Sen går man till sin vanliga fjärrkontroll, trycker på "source" och klickar till samma HDMIport (1 eller 2) och därefter går man till en adress på datorn eller telefon för avslutande instruktion.
Sen funkar det!

Nu kan du direkt  se på Svtplay på TVn via telefonen eller plattan -eller datorn
Klicka på cast-knappen. 

NU undrar du om jag skulle klara detta själv, utan hjälp? Jodå jag har gjort det själv - på min sovrumsTV. Därför vet jag ju också priset!  390kr


När sonen var här och vi hjälptes åt första gången hade han ju sin telefon med sig och när jag nu hade fixat Cromecasten kunde han visa hur man använder Netflix. 


Jag gick genast in på nätet och prenumererade på Netflix. Dom har ett enormt utbud av serier och filmer !


Just nu ser jag The Crown, en fantastisk serie i tio delar . 
som handlar om det brittiska kungahuset, politikerna och samväldet, från det tidiga femtiotalet och framåt. 
Historiskt -men nästan nutid. Människorna känns äkta.
Det kommer fler omgångar/säsonger. 


Jag har även sett fem avsnitt av  "Orange is the new black" 
Finns flera säsonger!! Tappade därför intresset







Den  första serien jag såg var "River". Det är en helt fantastik, mycket annorlunda polisserie  med Stellan Skarsgård i huvudrollen . 
Utan att för den skull vara övernaturlig, finns ofta hans döda kollega med i jobbet, i tankarna. 
Vi ser henne komma, ser henne försvinna....
En helt lysande serie 


 Annat från Netflix:
serier som: The Fall. Downton Abbey, Bron, House of cards, Homeland,  Happy Valley,mm
filmer som:  Hundraåringen och En oväntad vänskap 

....ja, kanske mest serier, men även mängder av filmer från hela världen, deckare och dokumentärer, barnfilmer, barnprogram.....


J,a sen finns det såklart andra sk streamingtänster. 
I somras föll jag för HBO nordic..





...för jag ville ju så gärna se "The night of". HBOs utbud liknar Netflix, men dom verkar inte köra samma serier och filmer.


Har man bara fixat en Cromecast så öppnar sig en bättre TV! Förutom playfunktionerna på Svt och TV4 osv kan man enkelt prenumerera på ngn av streaming tjänsterna.


Prenumerationspriser för dessa två streamingtjänster är 70-90 kr, ja under hundra kronor i månaden vardera!

Istället för att fortsätta att sucka över det usla TVutbudet kan man börja casta





Det är bara att casta!


fredag 28 oktober 2016

Hassel

"Hassel"
Hassel?

Ja, först  tänker jag  ju på Helena Hasselwander, min gamla populära lärarkollega. Hon kallades bara "Hassel" på skolan.


Sen tänker jag på hasseln som plågar mig under hela vårvintern.








Först därefter tänker jag på Olov Svedelids deckare som blev till TVserie under 80-talet. 
Roland Hassel spelades då av Lars-Erik Berenett
. 


Redan för två år sen skrev Aftonbladet att det skulle spelas in tio nya avsnitt. Då visste man inte att det skulle bli Ola Rapace som skulle spela huvudrollen


I veckan började man inspelningen med "en försiktig halvdag"...
Liljeholmens busscentrum

Andra dagen skulle inspelningen ske ute på Heron City i Kungens Kurva. 9.40.Jag skulle vara med som vanlig bakgrundsstatist. 
Det var en lång resa från Kungsängen, men jag upptäckte att resan gick lite snabbare med direktbuss från Liljeholmen som stannade vid en hållplatsen precis utanför huvudingången där vi skulle träffas.

Nästan helt tomt. Bara Josefin som satt därmed sin mobil








Josefin och jag var tidiga...

MatildaW





..men snart kom en av de två statistansvariga "Matildorna", den unga Matilda W (SAD-ass, dotter till Sveriges bästa barn och ungdoms-castare)

Hon hämtade en termos med kaffe och under tiden anslöt fler och fler statister. Vi blev tio statister till sist.



Efter ett tag dök även Matilda A upp. Hon var även statistansvarig tidigare i höst, under inspelningen av Gåsmamman 2.

Pernilla  Leif   Kerstin
Matilda Almeida berättade nu att man var försenade och att man höll på att spela in i ett rum någon annanstans i "huset". 
Hon berättade också lite om vad avsnittet handlade om.

Vi skrev kontrakt, läste noga och fyllde i våra kontonummer. 
Nä, vi får inte berätta vad som händer! Inte berätta just något. Hm.


MatildaW m lilla Joys mamma




Pernilla       Kerstin, (ny som statist)




.












Elsa-Häxa

Vi väntade.
Träbänkarna var hårda
Vi väntade.
Toaletten låg två våningar upp. Rulltrapporna stod stilla den första timmen!
Vi väntade.

Jag svor tyst övar att ha missat sminkningen  på Emmas sminkörutbildning, som jag fått tackat nej till.
Elsa var där dagen innan!

Pernilla  Matilda A i bakgrunden Therese

. 

Det hann gå två timmar innan vi äntligen fick göra något

Kostymören kom och bestämde vilka kläder vi skulle ha och Matilda A instruerade hur vi ska röra oss.

Jag promenerade med Leif en trappa upp, iklädd min prickiga täckjacka, limegula mössa och stora halsduk.Det var Leifs andra statistjobb
Jag promenerade även ensam.

Klockan två  blev det lunchbuffe. Gott!

"dottern" - och Dao
Sen lite mera väntan....


Men så dök plötsligt Dao upp!!
Hon bara stod mitt framför mig och log stort!

Jo, Mari, Daos mamma, hade sett på Facebook var jag var, och hade skrivit  att dottern skulle komma efter skolan, 
Hon hade en liten roll i filmen/serien. som "dotterns bästa kompis".

Vi satt och pratade ett tag. Kul!
Mari har en glad och trevlig dotter! 
Dao har en trevlig positiv mamma!



Inför scenen med flickorna fick vi byta om - det var en ny dag -  jag bar jackan över armen, men med en rost-orange basker. Återigen promenerande i köpcentrumet med Leif, nu utan huvudbonad!

Det blev några tagningar....

Sen var det klart. En halvtimme längre än som stått i mejlet.

Vi lyckades inte hinna med direktbusen till Liljeholmen, utan fick ta bussen till Skärholmen
Pernilla


Pernilla och jag fick sällskap. Therese och Kerstin for åt ett annat håll


Kul med några nya bekantskaper!

Vid Mariatorget klev jag av och gick till Södra station. På så sätt garanterad en sittplats mitt i rusningstrafiken



~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Jag frågade hur många filmjobb Matilda Almeida hade gjort. 
Det här var tredje förutom några kortfilmsjobb. 
Jag sa att jag sett att hon verkat mycket säkrare den här gången. Trygg. Duktig. 
Hon hade växt på ett par månader. 

Jag jobb ar gärna med henne igen. Med Hassel eller något annat!

fredag 7 oktober 2016

Katastrofscenario - Intervju med Sandy, 42


"Vill du agera drabbad i övning av katastrofscenario?"


Någon hade den 14 september vidarebefodrat ett meddelande på Statistchatt. Man behövde fyra personer som skulle låta sig intervjuas av journaliststudenter - men inte som sig själva utan som offer... 
- Ett skådespelaruppdrag alltså! 
Jag skickade ett mail till docenten/studierektorn, Gunilla Hultén, som snabbt svarade mig. 

Intervjun skulle ske 5 oktober.

Veckan innan det var dags fick jag lite bakgrundsinformation och ganska utförliga personbeskrivningar från kursledarna Sophie Arnö och Stefan Borg. 

Det handlade om ett terrorangrepp i samband med en stor avgörande fotbollsmatch. En bomb som smällde tio minuter innan matchstart.
Regeringen hade varnat och man var beredd på ett angrepp någonstans...







Vi skulle intervjuas fyra gånger, av fyra olika team. Vi skulle tänka oss in i rollerna, vad vi varit med om, hur vi kände oss
"Generellt så reagerar folk antingen med hyperarousal/uppvarvning  eller med hypoarousal - en slags kroppsligt frysläge/inaktivitet när de varit med om överväldigande påfrestningar - så tänk gärna att er karaktär övervägande befinner sig i en av de polerna."

Hur skulle vi svara på frågorna - beroende på hur frågorna ställdes/hur reportrarna närmade sig? 
Vi skulle gå på vår känsla!

De fyra rollerna var :
Sandy, en 42-årig, en ensamstående mamma vars åttaåring hade barnvakt där hemma. Hon var på match med några vänner. Innan dess hade dom besökt puben. Hon var lätt skadad, men vännerna var försvunna. Hon stod och grät vaggande och var svår att nå. Traumatiserad.
Carrie, en van volontär som brukade jobba på matcher. Nu hade jobbat med skadade, tills hon själv föll i en trappa och skadade foten. Nu var hon frustrerad... ville jobba! Det var ju därför hon var där.

Bob, en 45årig frånskild pappa vars tonårsson är på matchen med kompisar. Bob frågar alla han möter om dom sett sonen. Han vill ha hjälp att hitta sonen, ville ha hjälp av journalisterna

Kieran, en säkerhetsvakt, vars metalldetektor slutat fungera, något han förträngt och inte "hunnit" rapportera . 

Journalisternas uppdrag var att intervjua oss - en i taget - dom visste ingenting om oss innan. 
Dom skulle möta oss. Närma sig. Ställa frågor. Få information. Eventuellt fotografera.


Mia
Kristoffer
Jag hade ju förberett båda kvinnorollerna, så när Mia sa att hon helst ville ta Carries roll, så  tog jag såklart Sandys. 

Ivar ville helst spela Bob, 

Men det fattades en skådespelare!
När vi satt där på caféet  på JMK (Enheten för journalistik, medier och kommunikation), sa Kristoffer som satt en bit bort att han brukade statera.... 
Han kunde ta Kierans roll. 


Ivar
Anders Gjöres
Innan det var dags att sätta igång, såg jag plötsligt Anders Gjöres passara! Jag visste ju att han undervisade där
Jag sa hans namn, hejade och sa "Jag jobbar här idag!"

Anders såg bara förvirrad ut! Skakade lätt på huvudet och gick vidare.
Anders bor i samma bostadsområde och vi har/hade barn i samma ålder, Barn som hållit på med amatörteater samtidigt.

Vi har varit på många vuxenfester tillsammans...




Vi fick förbereda oss ensamma i vårt rum för att gå in i rollen. Jag höll mig om skallen/nacken, gungade fram och tillbaka gnällande, gråtande,
Efter en kvart kom första gruppen in. Jag var i min bubbla.... Ojade, vaggade, gnällde. Till sist fick dom lite kontakt. så småningom kunde jag lite osammanhängande berätta vad som hänt. Hur jag stått och pratat med vännerna, hur jag varit vänd med ryggen från explosionen, hur jag träffats i bakhuvudet av något. Hur jag sett kroppsdelar flyga förbi...

Det blev stor skillnad på de fyra intervjuerna! 
Slöt mig, när dom pratade för mycket, förklarade vad dom hette, varifrån dom kom osv, - och värst av allt negligerade att det rann blod från bakhuvudet -"Bara ett skrapsår" sa någon. Men jag öppnade mig när dom erbjöd vatten eller att lfå åna telefonen och försöka ringa hem. 
Jag tittade knappt på någon. Det var konstigt - Sandys känslor blev mina!


Stefan Borg
Ivar och Mia omgivna av två av studenterna
















När alla intervjuerna var gjorda samlades vi alla i en stor ring. Journaliststudenterna fick redogöra för vad som varit svårt och vilka lärdomar dom kunde dra. Det hade gått lättare allt eftersom. Dessutom  hade ju dom ju haft olika roller i sina grupper. Några var fotografer, andra var reportrar. Vi skådespelare fick också redogöra för när det varit lättare/svårare att öppna upp.  Vad hade varit bra och vad var mindre bra.
Studenterna ställde frågor till Stefan.
tre studenter
inlevelsefull Sophie













Som avslutning på dagen fick studenterna förstås skriva något om  dagens övning.
Jag bad att vi skulle få ta del av detta.
Vi lämnade våra mejadresser


"Traumamedveten rapportering"
Tyvärr glömde jag att ta reda på hur lång kursen var.

Kursledning
Sophie Arnö  psykolog som jobbar för Rädda Barnen

Stefan Borg  journalist, utrikesreporter. utrikeskommentator på TV4




Det var en stark upplevelse! Jag är så nöjd!
Jag lärde mig mycket om att gå in i roll och 
fick verkligen öva på att improvisera 
Dessutom fick jag 800kr! 

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 


"Viho"  -  Vicke, Viktor Holmlund 1916 -1980 


Vicke och en av de många praktikanterna i Arvidsjaur.
Kanske Sören Marklund, men det kan också vara Jalle Johansson eller
 Annie Renhorns farafar. Han ringde upp mig för tio-tolv år sen.
Vicke var en bra handledare. Killarna blev journalister eller lärare.
Min pappa var lokalredaktör för Norra Västerbotten (Norran) i Arvidsjaur, från början av fyrtiotalet och fram till 1952 då vi flyttade till Skellefteå och han började på Centralredaktionen. 
"Viho" var hans signatur

Jag brukar säga att jag är uppvuxen på Norrans lokalredaktion i Arvidsjaur. Tidningen hade det tredje rummet i trerummaren.
Jag minns när jag satt under pappas skrivbord, hörde skrivmaskinsknattret. Minns när jag kunde stå rak under skrivbordet...

Även sen vi flyttat till stan och pappa satt på centralredaktionen, var jag ofta med på jobbet, kände sättarna och fotograferna, var med på julfesterna. 







Jo, man rökte på jobbet då. Bilden på Vicke är från tidigt sextiotal (ev mitten) efter att tidningen flyttat från korsningen Järnvägsgatan-Kanalgatan och in i det egna stora huset på Kanalgatan , nära Kågevägen
Dörren till höger ledde till teleprinterrummet.






Innan Vicke började som lokalredaktör skrev han notiser som han fick betalt för per rad. Det kunde gälla notiser om föreningsmöten, olyckor mm  

Axel "Rufus"Holmlund, pappas bror var sportreporter på "Norran" -och senare korrekturläsare.

När vi flyttade till Skellefteå efterträddes pappa, "Viho", i Arvidsjaur av "Tulo" ,Tore Lundholm,  Lailas pappa!

Numera heter "Norran" - " Norran" -  även officiellt!


På sjuttiotalet jobbade Vicke även fackligt i Journalistförbundet, inte bara regionalt.



Jag saknar honom! Har saknat honom i 36 år!

söndag 18 september 2016

Sabbatsberg - två besök på akuten

Förra våren var jag med på två begravningar för "Gåsmamman" - vid samma tillfälle. 

Nu gällde det två besök på akuten i andra säsongen av serien. Samma dramaturgi vid båda besöken. 
- Någon kommer in med någon - skrikande - 
Det händer i korridoren på den övergivna delen av Sabbatsbergs sjukhus.

Det var i samma hus där jag gjorde min allra första statering för drygt fem år sen. Då var det Hollywood, "The girl with the dragon tattoo", och allt var ruskigt hemligt. 

Även andra inspelningsdagen  av IRL, utspelade sig här, våren 2012


Några år hade jag också min tandläkare Krister Sundkvist  i samma hus . Numera finns han hos Distriktstandvården på Drottninggatan.


Susannes egen bild
Två kvällar innan hade min gamla statistkompis Susanne skrivit och efterlyst patienter till en inspelning där hon skulle vara läkare nästa dag. Jag skrev till Matilda, den statistansvariga, och hoppades... Jag ville ju så gärna träffa Susanne igen!
Men det blev inget av med det, men på kvällen fick jag mail om jobb nästa dag, på samma ställe, bara två timmar på eftermiddagen. 
Perfekt -  men tyvärr var Susanne inte med då!

På väg mot Sabbatsberg ringde Matilda för att ändra tiden... men sa sen att jag kunde komma men fick vänta medan teamet skulle äta. Först skulle dom bara avsluta scenen i  Vasaparken.
Gunn
Josephine


Matilda sa att hon behövde fler.... visste jag någon som kunde komma med kort varsel?

Så jag ringde Laila, Bengt, Josephine, Agnetha och Peter. Alla var upptagna - men Josephine återkom och kunde vara på plats lite senare.

Under tiden dök Gunn upp. 
Jag fick patientkläder,,, precis som två av killarna som anslutit.                     
        

Lars
Lars var ganska ny som som statist. Han och Gunn skulle vara läkare. Lars var fascinerad av stetoskopet... Kollade sitt hjärta.


BM  Gunn

Men till sist kom dom på att - patienter på akuten ju kommer dit i egna kläder!!

Vi fick sätta på oss det vi kommit dit i. "Neutrala färger", som vi hade ombetts ha.
Tyvärr har jag ingen bild på mig själv i de många, ljust gröna, färgerna. Som vanligt nästan bara jag som fotograferar. 
(Jag hann knappt hem innan en av kompisarna bad att få bilder....)


Vi fick mat eftersom tidsschemat var förskjutet! Nåja Josefine kom ju senare, så hon missade rotmos och fläsklägg. Hon fick nöja sig med fikabordet.

Josephine sminkad för skada på munnen, fotograferad
från min plats där jag hänger mot väggen.
Josephine tittar åt det håll "där det händer"  






Så, där hängde jag, trött mot väggen, 
Jag försöker ta kontakt med doktor Lars och är irriterad över att ingen tagit  hand om mig.... när plötsligt rollfigurerna rusar in och högljutt kräver hjälp!...

Gunn och skådespelerskan/ sköterskan rusar till undsättning






statistkillarna
Matilda  Gunn
Sen tillbaka till startplatserna ....

Scenen tas några gånger, även åt andra hållet. Josephine och en  kille placeras långt ner i korridoren åt andra hållet. Nu iförd en rock. 

Ja, så var det fråga om vem som kunde vara med i en scen till? Nästa akutbesök,

Jag kunde i alla fall, 
Nu med en beige tröja över axlarna, och stående långt ner i korridoren.

Vi fick inget papper att fylla i utan  skulle maila våra uppgifter. 

Matilda skulle försöka öka ersättningen eftersom det dragit över på tiden 450kr i st f  300kr.