Starka, färgstarka kvinnor i Kärrtorp

 Det gällde en musikvideoinspelning i Kärrtorp 
- mot rasism - för feminism - med Adeé, Laila, Ingrid och andra starka, färgstarka kvinnor. 
Videon skulle göras inför Nordiskt forum i Malmö i juni.


Vi skulle spela kvinnor som kände varandra, i en buss på väg till Kärrtorps Centrum, där vi sen skulle gå över torget i en demonstration.

I mailet vi fick stod. "Gärna festliga men bekväma kläder i Nordiskt Forums färger - rosa, svart och vitt. Ni är alltså färgstarka kvinnor som ska demonstrera mot rasism/för feminism, så festligt i bemärkelsen - demonstrations-fest!"

dessutom "Alla som är på plats under större delen av dagen och därmed över lunchtid kommer få lunch på plats, vi kommer käka på den lokala pizzerian där det finns kebab, falafel och barnpizza att välja bland. Det kommer också finnas lite fika under eftermiddagen". 

Anna Maria

När jag kom kvart i nio var Anna Maria den enda jag såg... i rosa!

Väntan.
Birgitta och Anna Maria

Efter ett tag dök allt fler upp...

Vi fick vänta... 
...för teamet med fotoutrustningen satt fast i en hiss och väntade på reparatör, 
Men vädret var ju vackert...

"Smygande katt"  på muren, en skulptur
av Erik Åkerlund

Ingrid väntade med
att ta av kappan.
Rosa kofta under

Bananer,chips, godis och dricka

Laila i svagt rosa

Så dök då regissören Maria Nyholm och inspelningsledaren och producenten Aida Paridad upp. 

För snart två år sen var jag men i en musikvideo med Thelma&Louise-tema på en blodcentral där Aida regisserade och spelade också en av de två huvudrollerna.
Jättekul att träffa henne igen. 

fotograf Josephine Owe och regissör Maria Nyholm

Maria B statistansvarig

... och dessutom var det nu samma fotograf som den gången på blodcentralen - Josephine Owe, som jag träffat på flera gånger, senast förra våren i Britta Perssons video "Grunge Girls".

Producent/inspelningsledare Aida Paridad

Aida  Paridad - i roll 2012

Vi hade fått "manuset" innan - hela upplägget av musikvideon....

I några andra scener förekommer dansare, en transsexuell, en affärskvinna och en tjej  hijab -och "tanten med handväskan".

Men vi var med på bussen, den gula bussen från .... Rätt Buss. En buss med blommor, ljusgrönt inre, kuddar och soffor,

Laila pratar om Kalmar med Adee 

Inspelningen skedde medan bussen var i rörelse - medan Adée mimade.... till inspelning med normal hastighet, dubbel hastighet och dubbel-dubbel... Vi satt och stod - med armarna lyfta mot taket
Vi var glada, vi rörde oss "dansade". 
Bussen körde många varv... Dom blev nöjda! 

Vid busshållplatsen satt undrande
passagerare i väntan på annan buss

Sen gick vårt demonstrationståg över torget bort mot trappan i hörnet. Man fick be ungdomarna flytta på sig medan inspelningen pågick

Tråkig bild på BM
-men tom sandalerna var rosa

Tio i två var vi klara. 

Jag var jättehungrig! 

Jag hade inte tagit med någon matsäck... Vi skulle ju få lunch... 

Men det blev ingen lunch eftersom vi var klara lite tidigare... 9.00 -15.30 var det sagt

Synd på en annars så jättetrevlig inspelning 

- Ingen lön förstås -  men det visste vi ju!

När jag kom till cykeln som jag parkerat vid Kungsängens station upptäckte jag att jag hade punktering. 

Jag fick dra cykeln hem. En halvtimme

Ännu hungrigare!
-------
 ...och Adée heter Ida "Adée" Olsson. Förutom Hemsida  även Facebook på Adée och Ida Adée Olsson

Fembot producerade

Fembot productions i rosa och ljusblått  - ett feministiskt och antirasistiskt produktionsbolag.

Tre tjejer jobbar/styr: Aida Parridad, Lisa Krantz och Josephine Owe

"Öppna Ögonen" och stora, lilla regissören

Alicia

Jag hade ju aldrig åkt Nockebybanan tidigare och skyltarna i vagnen  funkade inte...

Jag skulle stiga av vid Klövervägen - för att sedan promenera i regnet - upp mot Äppelviksskolan.
Tur att jag var i god tid! 

När jag kom fram satt GöranH  redan där - också han var i god tid!

Det var i  början av februari som vi var på en casting  
Vi satt och pratade i entrén.
Efter ett tag kom en liten tjej förbi och sa att vi snart skulle få komma in. 
Det måste ha varit en av de medverkande - eller ett syskon? sa vi

Men det var "den lilla regissören", (som jag  skrev på Facebook)
Hon skulle göra en  film att använda när hon sökte till något gymnasium med specialinriktning.
Ja, hon går i nian!!  Ingen vanlig sk "skolfilm" alltså!

Jag skulle "provfilma" för rollen som en "lite okänslig lärare". 

Äppelviksskolan Bromma

Det gick bra! Jag improviserade och hade naturligtvis nytta av mina tio år på högstadiet!

Alicia hade sökt skådespelare och statister på statist.se.

Några dagar senare fick jag ett mail:

Hej! Du var på casting för min kortfilm i fredags, vi har nu bestämt oss för vem vi vill ha i rollen som lärare, och det är DU! Du passar helt perfekt för rollen så vi vill hemskt gärna ha med dig i filmen!
Om du vill vara med så kommer inspelningen med dig ske antingen v. 8, 10 el 11
Hoppas att du vill vara med för det skulle vara jätte roligt.

Mitt anpassade manus

Veckorna gick och jag hörde inget. 

Men nu - v. 12 - var det dags! 

Jag fick manus kvällen innan, Jag läste och skrev sen om, precis som vi lärt oss på Ymperia filmakademi 

När jag kom höll Alicia på med ommöblering i klassrummet. Ensam.

Hon var osäker på hur många statister som skulle komma... En tjej med kompisar lämnade plötsligt återbud.

Alicia berättade att filmen måste vara helt klar och inskickad samma kväll! Det var bara vår scen kvar att göra.

Äppelviksskolan var en "fin", lite gammaldags skola. Klassrummet hade grön griffeltavla - som jag dock glömde fotografera. Men den syns i filmen!  

Del av gardin

Klassrummet hade snygga gardiner, designade Ulrika Hydman-Wallin.

 Alica sa att den liknade något som dom haft hemma.

Så började "eleverna" droppa in. 

Alicia hade huvudpersonens kläder färdiga i sin ryggsäck. 

Moa, som visste när
första Världkriget bröt ut

Hon hämtade "min" pekpinne från ett annat klassrum och annan rekvisita bland kvarglömda mappar i korridoren.

Hon hade ingen medhjälpare!!

Hon placerade ut eleverna och jag gick igenom scenen med eleverna medan Alica kollade kameravinklar och gjorde de sista förberedelserna.

På en timme var vi klara. 

Jag påpekade att Alicia nog kunde behöva lite hjälp att ställa i ordning klassrummet.

Hon skulle ju hem och redigera filmen....

I morse gick jag in på Alicias profil på Googles g+ 

- och jag hittade genast filmen som gjordes klar igår kväll och lagt ut en halvtimme tidigare

Öppna Ögonen -  mobbning

En film  av Alicia Eichenholtz

Alicias egen profilbild

                                                 https://www.youtube.com/watch?v=R6PnHagiXRg

Alicia Echenholtz, en positiv tjej som bara såg möjligheter. 

Hon hade varit på intervju på ett gymnasium idag - Intervjun gick mycket bra!! Dom var mycket imponerade. 

Jag är också mycket imponerad.

Hoppas få vara med i något annat hon gör framöver

Det var inte jag som fick blommorna

 Den franska tulpanen i ett arrangemang som
jag köpte mig häromåret

Det var inte jag som gick hem med alla blomsterkassarna på skolavslutningarna!
Nä, för jag var inte läraren som la huvudet på sned och nickade.

Jag gav inga läxor bara för att föräldrarna ville det. Jag förklarade och stod för min pedagogik.

Jag ställde krav, men olika krav, på mina elever. Var nöjd med Fias tre rader med tillhörande bild i skrivboken, men fodrade två sidor av Lisa! 
Krav efter förmåga.

Jag vet att jag gjorde intryck - och avtryck.
Jag fick mycket tillbaka av eleverna, får fortfarande tillbaka...

Men hon som fick alla blommorna då? 
Hon som bara höll med? 

Nä killarna jag träffade i nian mindes henne ej! Varken till namn eller person.


Spelade det någon roll för mig det där med blommorna?
Ja, jag kände jag mig ledsen - jämförelsen - "popularitetstävlingen"

---------------------------------------------------------

Jag går på kurs hos Ymperia filmakademi. 
Jag är mycket nöjd med deras kurser, som bygger på Method Acting.  Så utvecklande!
Tidigare fick man åka till Saltsjö-Boo för att gå på deras kurser, men nu har dom flyttat till Söder. 
Dom har elva A-kurser och lika många B och C-kurser. Jag har väl gått hälften.

Ljuv bukett: Tistlar och kaprifoler som jag köpte mig efter kursen senast

För en vecka sen gick nomineringstiden ut för ett stipendium om tio gratiskurser, (värde 3500-5000kr)

Jag trodde först inte att vi skulle behöva "rösta" - rösta på varandra. ...
Men plötsligt insåg jag - och jag insåg då att vi även skulle marknadsföra oss ..!

Men, det här blir ju en slags popularitestävling!!! 
Vem har minst antal vänner? Vilka är allmänt lismande ja-sägare?

Stipendiets uppgift som "stimulans och uppmuntran" förändrades plötsligt!

Så då, när jag insåg detta, tog jag tillbaka min nominering!

Jag fortsätter dock att gå på kurserna!

Humor?

När jag i höstas var på en testvisning av humorserien Welcome to Sweden fick jag i frågeformuläret frågan om vilka humorserier jag gillade. 

Jag stannade upp..
Svår fråga 
- Humorserier är ju ofta så pinsamma, så pinsamt dåliga. Jag har undvikit dem. Jag mindes bara Partaj, som ju glimtat till ibland 

Under det senaste året har kanalerna översvämmats av sk humorprogram, fyllda av sketcher av mycket varierande kvalité.


Sommartider,  Svensk Humor, Jobbtjuven, Café Bärs, Partaj, Aina112,  Ballar av stål, SNNnews, Helt Sjukt, gapiga Filip och Fredrik m fl. 

Vissa är halvt allvarligt menade pratprogram som  fylls ut/ avbryts av enkla sketcher. 
Och blå-gult ska det vara


Häromveckan följde jag med Elsa för att vara publik på en inspelning den gamla Bay Watch-stjärnan Hasselhoffs program. Jag är ju tveksam till publiksittningar, men hade ju suttit hemma över en vecka så jag var lättövertalad.
Lådvin serverades innan, i foajen för att folk skulle vara glada.... bli glada och inte så kritiska?

Det var visst Filip och Fredrik som dragit hit Hasselhoff för att han skulle göra talkshow runt sig själv och svenska kändisar som han naturligtvis inte kände.... 

Samma tema om midsommar, sprit och kyla.... Man blir generad. Ångrade att jag följt med, 

"Pinsamt! Tur att Levengood var där... Men tom Pernilla Wahlgren verkade smart."  kommenterade jag på Facebook

Även Melodifestivalen blir i år ett humorprogram! - Med sketcher!
Programmen ska ledas av de två komikerna och skådespelarna Nour El Refai och Anders Jansson Första delfinalen blev inte kul alls. Pinsam helt enkelt. Den verkade vara en repetition med barnsliga kiss, prutt och skrev-skämt. 
Pinsamt!! För jag gillar ju upplägget med delfinaler som åker runt och stora finalen i Globen. Eurovisionsfinalen kan jag dock vara utan. 

- Ja men, om du nu nogsamt undviker alla dessa humorprogram på TV , hur kan du då veta att det är så mycket humorprogram, så mycket sketcher?

- Annonserna på Statist.se talar sitt tydliga språk!

Det har varit ont om statistjobb. Inga filmer, 

De jobb som har funnits har mest varit dåligt betalda jobb i sketcher för humorprogram. Många jobb.

Fast i somras kunde man, om man på egen hand och  på egen bekostnad, tog sig ut till Barnens Ö, få ett par hundra i lön för att vara men vara med  en dag i "Tjockare än vatten Den går just nu på TV.

Och blå-gult ska det ju vara...

Just nu är det aktuellt med inspelning av något som heter Äntligen Helg.  Ett sketchprogram för Femman. (samma skapare som Partaj och Café Bärs)

Många annonser har jag sett - och en inspelning har jag varit på! 

I Botkyrka kyrka. 

Där var jag på en inspelning för snart två  år sen då på en minnesstund i en Liza Marklunddeckare.

Inspelningen sköts upp ett par gånger.... fm blev em, blev kväll, blev en timme senare...

Det gällde en sketch om den nedläggningshotade kyrkan som säljer reklam för att klara sig.

Vi sjöng Danny Boy. En hundraårig irländsk ballad som sjungits in av många, många, bl a av Elvis Presley, Johnny Cash och Bing Crosby.

Teamet kunde den inte, En del av oss kunde

Det var så klart ny text. Skriven på urusel engelska. Man skämdes

Sångtext

Inlagt i psalmboken

Kaarina

Jamen om det är så tråkigt och trist, varför är jag då med?

Jo, Kaarina, Göran, Elsa och Laila! Dom var med! 
Alltid kul att träffas. 

Laila

Elsa

Göran

Dessutom lär man sig också att hitta i andra delar av StorStockholm!









Peter från Bromma, som släppte av mig vid pendeln i Årstaberg, tyckte det var bra med snabba korta jobb,.när man har ett heltidsjobb

Jag saknar nog heldagsjobben med en större helhet

Lite kryptiskt om skatteverket

Ja inte är det för de 200 kronorna i alla fall! 

Jag saknar Povel

Veras vernissage

"Statister sökes till en mingelscen under en vernissage till kortfilmen Vera. 
Stiligt klädda, ska gestalta en elegant konstnärskrets.

Lördag och söndag em-kväll. Ta gärna med stiligare kläder, kavaj, kjol, klackskor, skjorta, klänning. Helst i mörkare, neutralare färger. 

Vi bjuder på fika och bubbel! Ingen ersättning"

Det var en annons rörande en skolproduktion från Kulturamas filmlinje (Vuxna)

Gurra,  som jag träffat många ggr

I samma veva hade jag svarat på journaliststudenten Ottos annons om ett personporträtt.... 
- Hade jag något jobb inbokat den närmaste tiden? 
Han ville i så fall få vara med.

Men feber gjorde att jag hoppade av lördagen, fast hoppades vara med på söndagen. 
Otto skrev att han då skulle prata med en annan statist på lördagens inspelning och meddela mig senare på kvällen angående söndagen.

Den första som dök upp på Helsingegatan var den gamla statistkompisen Gurra.

Journaliststudenten, hade fått prata med Gurra på lördagen, eftersom den som skulle intervjuas inte dök upp.( Jag tror mig nog veta vem det var. En kompis som hamnat på sjukhus med hjärtbesvär den morgonen Kompisen var hemma igen på söndagen)

Lars

Det gällde nu en film om en fd sexmissbrukande konstnär vars tidigare kontakter dyker upp på hennes vernissage. Där finns även pojkvännen...

En skolproduktion där man skrivit manus tillsammans, regisserar och sköter ljud och ljus omväxlande olika dagar. Skådespelarna är från klassen/skolan. Ja - och så förstås då oss halvproffs-statister.

Viktor

Gurra har jag nog mött minst åtta-nio gånger, varit ett "par" suttit och sippat på päroncider mer än en gång
Viktor var ganska ny som statist, men med vana från dragshow och hade även medverkat i "Trinnie och Susanna". 
Lars, som jag träffat tidigare var nyligen med som kd-förälder i en 

Lars, Jan och Lilly  (Jans bild) ur-prod

ur-serie inför valet
Lea från Hälleforsnäs har jag bl a träffat på tekniskt rep för Körslaget.

Pebles, Lars och Lea på vernissage

Julia

dagens kameraman

"Vera" Sophia Magasanik och Viktor

Vi minglade, 
"Vera" fyllde på glasen. 
På ett bord fanns gårdagens snittar. 

Vi hann prata om statistlivet. Om nya vänner och vilka vi träffar, träffar om och om igen.

Jag berättade om hur jag träffade Laila (se blogg) 

"Vera" berättade om en en kille som utbildade sig till lokförare... som hon pratat med under en inspelning.
- Jimmy! sa jag  och berättade om statistnätter vi suttit och pratat.

Vi pratade om  Anna Odells "Återträffen"  ....

Jag kom för ovanlighetens skull ihåg att
be någon ta en bild av mig. Tack Viktor!

Gurra och jag fick beröm. Vi gjorde likadant vid varje tagning. Uttryckte samma känsla 
Proffsstatister!

Jobbet tog inte sex timmar som det stått i mejlet utan bara drygt två! Två trevliga timmar med stor delaktighet.

Filmen skulle bli klar i början på året - självklart skulle vi få ta del.
Nä! Otto hörde aldrig av sig på lördagskvällen, men jag vet ju att det blev ett porträtt av Gurra i alla fall. 

Hoppas få se det studentarbetet också.