En vecka i slutet av januari blev jag kontaktad två gånger av folk som hittat mig på statist.se!
Den första var Hanna på Hannas Film.
Det gällde en informationsfilm för Blomsterfonden, med två inspelningsdagar första veckan i februari. Ingen provfilmning! Hon ville ha "mig". Mer info skulle komma "nästa vecka".
Den andra kom med ett mail och gällde en casting hos Thelma&Louise. Provfilmning samma vecka....
Ev inspelning i samma vecka som Hannas Film....
Jag har ju god erfarenhet av Thelma&Louise. Proffsig och trevlig provfilmning för prästroll i reklamfilm för Notar häromåret. Jag fick ju den rollen då..
Så jag tackade ja till provfilmningen, och hoppades att jag skulle ha hunnit få all info från Hanna innan jag gick dit.
Det gällde en ganska välbetald roll för reklam för SF-bio. En ny reklamserie som ska ersätta "Film är bäst på bio". Många kompisar har provfilmat, men en del för andra castingbolag har jag förstått. Stor grej tydligen.
Så jag tackade ja till provfilmningen, och hoppades att jag skulle ha hunnit få all info från Hanna innan jag gick dit.
Det gällde en ganska välbetald roll för reklam för SF-bio. En ny reklamserie som ska ersätta "Film är bäst på bio". Många kompisar har provfilmat, men en del för andra castingbolag har jag förstått. Stor grej tydligen.
Provfilmningen gick ganska bra. Jag fick skriva på att jag var tillgänglig 2-3 februari. Martin, som filmade lovade att jag skulle få reda på resultatet vare sig det var ett positivt eller negativt svar.... Sa han!
Men det kom inget svar!
Men det kom inget svar!
Men Hanna hörde av sig några dagar senare - Angående informationsfilmen för Blomsterfonden.
Inspelningen skulle ske på Lisebergs äldreboende i Älvsjö.Jag kom i god tid, strax efter lunch. I matsalen satt Hanna och Göran och fikade och pratade om inspelningen. Göran skulle precis som jag också filmas på "sitt" rum
I mailet till mig hade Hanna skrivit:
Du får gärna ta med dej en kjol och en blus som du känner dej fin och bekväm i.
Jag tänkte bort "tant" helt och tog bara fasta på det där med "fin och bekväm",
- men la ner ett lite reservkläder i väskan.
Men Hanna var nöjd med mitt klädförslag
Jag kompletterade bara med det färgglada halsbandet jag stoppat ner i fickan precis innan jag gick hemifrån
Vi skulle först gå på dans i den stora samlingssalen.
Medan Göran bytte om till kostym och käpp satt jag och pratade med Ben, underskötaren som skulle ha hand om mig den här dagen. Vi hann prata om hans jobb här på boendet.
Han förklarade skillnaden mellan äldreboendet och seniorboendet.
Han ville inte vara "hemtjänst" hos seniorer. Han ville vara med de "sjuka" i deras små lägenheter, sköta sina egna patienter, vara med dem på aktiviteter, städa rummet, sminka.
Sen drogs jag sittandes i rullstol till samlingssalen. Göran var redan där, Hanna flätade honom precis som han önskat sig bli flätad. Sen började dansen. Jag dansade i rullstol, dansade med Ben, Göran och tjejen som hade ansvar tillställningen
Jag skulle spela glad, men lätt förvirrad
Jag lärde mig ganska snabbt att klara rullstolen.
Backa och svänga.
Det ska bli kul att se dansen på filmen! Hanna sa att den blir klar i april.
Efter dansen spelade vi in på rummet. Göran först. Därefter möblerades rummet om för att bli mitt, en kvinnas.
Nästa dag spelades det in miljöbilder med boende - utan skådespelare/statister.
Två dagar senare skulle det bli fortsatta inspelningar, nu på ett litet gym på Blomsterfondens äldreboende i Svalnäs, Djursholm.
Det blev en lång resa. Pendeltåg från Kungsängen till Centralen, tunnelbana
till Danderyds sjukhus och sen tjugo minuters bussresa genom Danderyd. Jag insåg att jag aldrig tidigare varit där. Vilka kompakta hus vi passerade. Vilken mängd kompakta gamla jättevillor!
När jag kom fram hade de andra fyra skådespelarna/statisterna just spelat in i något sällskapsrum.
Nu var det dags för gymmet - tillsammans med mig.
Det var två mycket trevliga dagar!
Som alltid är det roligt att vara med i ett litet projekt, med ett litet team! Man kommer närmare!
Ja det var ju bara Hanna och Lars i teamet!
Jag hann fråga Hanna hur hon gick tillväga när hon rollsatte?
Vill du veta?
Lars berättade att han gjort en film om "bakom Bron" bl a om en statist som alltid hade blivit bortklippt!
Det känner jag igen. Det har jag sett!
När jag får filmen från Lars och Hanna lägger jag ut den här!
Hanna erbjöd lite bilder också! Sånt vill vi ju ha!
Jag glömde visst att berätta att det serverades vin eller cider till de boende på eftermiddagsdansen!
Jag skrev inte heller om hur kul det var att faktiskt få "sticka ut" lite för en gångs skull:
Kläderna, beteendet och den smått vilda, glada rullstolsdansen!!
Här är resultet från första dagen
----------------------------------------------
Jag har träffat Göra "BG" på ett par tidigare inspelningar
Inspelningen skulle ske på Lisebergs äldreboende i Älvsjö.Jag kom i god tid, strax efter lunch. I matsalen satt Hanna och Göran och fikade och pratade om inspelningen. Göran skulle precis som jag också filmas på "sitt" rum
Göran "BG" |
Hanna |
I mailet till mig hade Hanna skrivit:
Du får gärna ta med dej en kjol och en blus som du känner dej fin och bekväm i.
Jag tänkte bort "tant" helt och tog bara fasta på det där med "fin och bekväm",
- men la ner ett lite reservkläder i väskan.
Men Hanna var nöjd med mitt klädförslag
Jag kompletterade bara med det färgglada halsbandet jag stoppat ner i fickan precis innan jag gick hemifrån
Ben |
Medan Göran bytte om till kostym och käpp satt jag och pratade med Ben, underskötaren som skulle ha hand om mig den här dagen. Vi hann prata om hans jobb här på boendet.
Han förklarade skillnaden mellan äldreboendet och seniorboendet.
Han ville inte vara "hemtjänst" hos seniorer. Han ville vara med de "sjuka" i deras små lägenheter, sköta sina egna patienter, vara med dem på aktiviteter, städa rummet, sminka.
Sen drogs jag sittandes i rullstol till samlingssalen. Göran var redan där, Hanna flätade honom precis som han önskat sig bli flätad. Sen började dansen. Jag dansade i rullstol, dansade med Ben, Göran och tjejen som hade ansvar tillställningen
Jag skulle spela glad, men lätt förvirrad
Jag lärde mig ganska snabbt att klara rullstolen.
Backa och svänga.
Det ska bli kul att se dansen på filmen! Hanna sa att den blir klar i april.
Efter dansen spelade vi in på rummet. Göran först. Därefter möblerades rummet om för att bli mitt, en kvinnas.
Nästa dag spelades det in miljöbilder med boende - utan skådespelare/statister.
Två dagar senare skulle det bli fortsatta inspelningar, nu på ett litet gym på Blomsterfondens äldreboende i Svalnäs, Djursholm.
Utanför den lilla butiken på Svalnäs |
till Danderyds sjukhus och sen tjugo minuters bussresa genom Danderyd. Jag insåg att jag aldrig tidigare varit där. Vilka kompakta hus vi passerade. Vilken mängd kompakta gamla jättevillor!
Väntar på de andra... |
När jag kom fram hade de andra fyra skådespelarna/statisterna just spelat in i något sällskapsrum.
Nu var det dags för gymmet - tillsammans med mig.
Dagens rullstol |
Hanna visar hur hon vill att jag ska gå |
Lars fotograf |
Det var två mycket trevliga dagar!
Som alltid är det roligt att vara med i ett litet projekt, med ett litet team! Man kommer närmare!
Ja det var ju bara Hanna och Lars i teamet!
Erik - boende, ville gärna vara med! Han hade varit till frisören samma dag |
Jag hann fråga Hanna hur hon gick tillväga när hon rollsatte?
Vill du veta?
Lars berättade att han gjort en film om "bakom Bron" bl a om en statist som alltid hade blivit bortklippt!
Det känner jag igen. Det har jag sett!
När jag får filmen från Lars och Hanna lägger jag ut den här!
Hanna erbjöd lite bilder också! Sånt vill vi ju ha!
Jag glömde visst att berätta att det serverades vin eller cider till de boende på eftermiddagsdansen!
Jag skrev inte heller om hur kul det var att faktiskt få "sticka ut" lite för en gångs skull:
Kläderna, beteendet och den smått vilda, glada rullstolsdansen!!
Här är resultet från första dagen
----------------------------------------------
Göran som uteliggare häromåret 100 Code |
Finsk Fortum-reklam där Göran"BG", Göran Å och jag medverkade som forskare |
Jag har träffat Göra "BG" på ett par tidigare inspelningar
Jag bara älskar att läsa dina berättlser, så personliga och positiva. Inte bare ett framhävande av jag jag jag utan verkligen givande om såväl bolag och produktion som statistkollegor. Mmmmm Bengt
SvaraRadera