Jag hade anmält mig till en konstfotografering utomhus. Vi skulle fotograferas ute - på avstånd. Det skulle ta en timme.
Annica -fotografen |
Bilden kommer att tas utomhus i närheten av Västerbroplan. Ni kommer att ligga ner på rygg på marken. Min förhoppning var att ni skulle ligga i snön, men vädrets makter rår jag inte över och bilden kommer att tas hur som helst. I och med detta ber jag er ta kläder som ni känner er bekväma i och som ni inte är rädda ska bli blöta/skitiga. Tips är att ta med en sopsäck eller annan plastpåse som ni kan lägga under jackan. Det handlar bara om några få minuter då bilden tas :)
Men det var nollgradigt och det hade fallit lite, lite snö under natten... Jag tog med mig en mörkgrön sopsäck i alla fall...
och det fick bli min mycket, mycket nötta gamla duffel då jag såg för mig att jag skulle komma att ligga i en leråker.
Ingrid, Åsa, Lars, Riitta, Micke och Anna vid hållplatsen |
På Ingrids kryptiska facebookstatus förstod jag att hon också skulle dit. Jag bekräftade mitt eget deltagande.
Vi skulle träffas vid ettans hållplats vid Västerbroplan.
Vi var runt tjugo personer
Förutom de gamla statistkompisarna Ingrid, Åsa, Lars och Riitta så var även killen i rullstol som jag träffade på inspelningen för "Livet är en schlager", men med annan assistent den här gången! Anna hade jag inte träffat tidigare.
Annicas assistent Julia i häftig outfit |
Vi fick ta oss ner till Rålambshovsparken, där vi blev fotograferade
med lapp med namn och ålder och mailadress
Ingrid fotograferas |
beskuren BM |
Anja i rött |
ledet |
Först fick vi stå och mäta ut slingan med utsträckta armar- ja det sägs ju att vi är lika långa så avståndet mellan våra fingertoppar.
Sen skulle vi ligga i en lång rad på promenadvägen. Huvud vid huvud, Fötter vid fötter.
Annica med kamera uppe på bron |
Riitta vid Mickes fötter vinkar, Julia rättar ledet |
Uppe på bron stod Annica och kikade i kameran och dirigerade.
Jag låg först - fick därmed också ligga längst i tid - fick ligga medan de andra placerades ut.
Biograf-killen Micke låg vid mitt huvud.
Sist la sig assistenten Julia vid mina fötter.
Och Annica kunde ta bilden uppifrån bron.
- och sen vi var klara!
En timme tog det hela.
Efteråt promenerade jag med Ingrid till Fridhemsplan.
Solen värmde i ryggen medan vi gick över bron
Hon tog tunnelbanan.
Jag gick vidare till Karlberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar