måndag 6 oktober 2014

Tredje gången gillt - för den hemliga koden

"Vi är skuggorna"
Mitt allra första statistjobb var en Hollywoodproduktion. 
Det var i april 2011, och vi fick skriva på ett väldigt "strängt" kontrakt, där det stod att vi inte fick inte berätta något alls, och absolut inte fotografera. 
Min son, systemutvecklaren, varnade: "Såna stora bolag hittar allt som skrivs på nätet!" 

Men jag skrev en blogg i alla fall, Jag nämnde sjukhuset, och hade med bilder från när vi väntade - men nämnde aldrig vilken produktion det gällde. 
(The Girl with the Dragon Tatoo.)  

ElsMarie och en av
barnvagnsmammorna
på Nytorget

Men nu  i maj tre år senare, gällde det en svensk-amerikansk deckarserie. Den kommer att visas i Sverige på Kanal 5 - och även i Tyskland sa dom.  
Strix code ab är med på ett hörn. (åtminstone fixade dom statisterna). 

Kontraktet var strikt, men inte lika hårt skrivet som det jag skrev på för tre år sen. 
Vi blev tillsagda att inte skriva något på sociala medier. Inga bilder. 
Men skriva något ska jag ju...

Det var visst första inspelningsdagen (eller inspelningsveckan?) Vi skulle träffas på Nytorget  vid Urban Deli. 
Vi gick sen iväg till ett café som fick... vårt "uppehållsrum" och lunchställe. 

Göran
Vi skulle spela in i en park i närheten. Den statistansvarige S, placerade ut alla statisterna i parken. Jag skulle sitta tillsammans med Anders vid ett cafébord. 
Plötsligt hojtade regissören att alla statister skulle bort! Alla skulle vänta bakom caféet/kiosken. Sen skulle några i taget ställas ut. Rörigt för den statistansvarige. Rörigt för oss....

Anders och jag bara väntade...
Magnus väntar

Plötsligt  knackade en "hemlös" på min axel. Det var Göran!
 Han väntade.


Lisa väntar
Magnus väntade. 
(Magnus som plötsligt fick rollen som Jimmy Å i kortfilmen "DOM" förra hösten och som just nu - i oktober -  pratar "japanska" i en reklamfilm på TV)


Lisa väntade i statistgrönt.


....och sen återvände vi till vårt uppehållsrum för att vänta vidare.....
Där satt en statist långt inne i rummet.och pratade högt om en kollega som jag kände. Hon nämnde både för och efternamn.... (Jag pratade med henne om det lite senare, sa att hon precis som jag har kraftig genomträngande röst och att hon behöver tänka sig för i fortsättningen)

Anders och Ingmar
Magnus läser på trappa vid
snygg vägg
Anders och jag kom inte med i nästa scen heller... 

...och många av oss som inte behövdes, satte oss och väntade på bänkarna utanför caféet.... 

Men det var kallt.... 
och Daisy frös. Jag erbjöd henne min reservjacka....
... tills hon plötsligt behövdes som servitris.

Daisy i min jacka
och som servitris







En av de unga tjejerna
 bad mig fotografera henne tillsammans med den amerikanska stjärnan. 
- Det gjorde jag inte!



Sen var det ytterligare en scen där Anders och jag inte heller behövdes.



De statistansvarige suckade.
Han sa att vi skulle skriva till J och tala om hur det blivit. Hon skulle hon nog fixa ett nytt tillfälle för oss.


Så jag skrev till J, statistsamordnaren - och hon ringde upp mig!. 
Hon beklagade.... 
Plötsligt insåg jag vem hon var! 
J är en av mina två favoriter bland alla statistansvariga jag mött. Hon var den statistansvariga i Arne Dahl-deckarna Europa Blues , Ont blod och i Coacherna tre år tidigare. Jag har även träffat henne på en mässa där hon jobbade. Hon hade hand om "föreläsningarna"


Tio dagar senare fick jag ett nytt uppdrag, en ny tid och ny plats 
   "Instrumentvägen 29. (Adressen kan komma att ändras,) Örnsberg"
Inspelningsdagen kom ett sms med ny adress och ny tid från en "K" på bolaget Så kan det ju vara, man byter "location"... Hon skrev också "Vi ses!"
Waterfront Building
Det som var märkligt var dock adressen:  
"Västra Järnvägsgatan 64 . nästan vid waterfronthuset"
 - den adressen existerade inte!! 

Kontorshotel i Waterfront Building
Klarabergsviadukten 63

I det sms jag fått stod att jag kunde kontakta "S" om jag skulle få svårt att hitta samt hans tel nr!

Efter att ha vandrat hela Västra Järnvägsgatan fram och tillbaka, ringde jag S. 
Han var hemma och var sjuk! 
(Inte underligt alls tänkte jag, så rörigt och pressande allt verkade ha varit med den regissören.) S gav mig tel nr till killen som hade hand om statisterna den dagen. Jag fick också rätt adress: Klarabergsgatan 63. 
Bara sexan stämde!
Det var låst såklart. Jag fick ringa. 
Jag blev insläppt. Väntade tillsammans med några grabbar som visst stod på stege i nån scen.... Väntade en timme till. Då fick jag reda på att dom hade haft trubbel och att min scen var struken.
K såg jag inte till!

Skrev nytt mail till J när jag kom hem.
Hon ringde och var förtvivlad och sa att vi skulle vänta tills nästa inspelningsomgång. Då skulle det också vara ny regissör. 
J sa att dom verkligen ville ha vana och pålitliga statister. En sån som mig alltså.
Hon skulle höra av sig.....

Månaderna gick....
Jag undrade om jag skulle bry mig om att söka, eller lita på J...

Elsa som har
"StatistChat"
Så såg jag ett inlägg på StatistChat- gruppen på Facebook i slutet av september. Någon skrev något om de sista inspelningsdagarna..,

Då skrev jag åter till J.

Hon svarade per telefon. Skamsen. Hon hade ju lovat....
Kunde jag komma dagen därpå? Det hade blivit ändringar och dom behövde folk. Jag sa att jag kunde vara med till kl 15. 

Vi skulle träffa samma "S" som första gången
Nu skulle vi vara på Capios Vårdcentral på Wollmar Yxkullsgatan 25... 

Där normalt statister står och väntar en kvart före utsatt tid stod denna gången ett gäng A-lagare... så jag gick in i vestibulen, 

Efter ett tag dök Åsa upp för sitt första statistuppdrag. Sen kom sjuksköterskan Catarina, som gärna berättade om ställen hon staterat på.
Strax därpå kom den unga Cristina från Moldavien. Henne pratade vi engelska med. Hon var populär hos tjejerna - och S.

En del av statistgänget hade varit på kontoret och hämtat sjukhuskläder




Åsa och John sätter på sjukhuskläder t h sjuksköterska och Cristina




 Lasse
Ung "sköterska" o  Micael som läkare

Och vårt "väntrum" var, som alltid på sjukhus, ett kalt rum med fällstolar.

Klär om gör man bara! 
Cristina var nog mest besvärad och bytte om i ett rum intill

S finns på bild i en mapp på min dator.



medlyssning.
Bra att veta när man ska vara tyst
Vi hade  vår sprakande medlyssningsapparat om stod på golvet i rummet.
Jag hade inte sjukhuskläder. Jag var bara besökare. Mitt enda jobb var bara att gå över korridoren medan den amerikanske huvudrollsinnehavaren pratade, irriterat i sjukhusets telefon och ville ha en mobil, gärna flera. 
Den svenske  pratade i sin egenmobil i pausen,  pratade engelska, och en av statisterna påpekade viskande att han talade dålig engelska...

Jag sa att han var privat. Inte i roll.


Så var det klart , och vi skulle förflytta oss till en gata i närheten.


På väg dit råkade jag stöta på Anders! 
Anders som inte heller kom med den där första dagen!
Anders bild som han la ut
häromdagen


På Högbergsgatan fanns denna dag Stockholms absolut minsta gym!

Där fick vi ha våra väskor och där tränade tre "biffar". 
Dom skulle bara vara statister mellan 7 och tio men var kvar till efter lunch

Mitt uppdrag var att gå över  ett övergångsställe fram o tillbaka. Lasse från ena hållet, jag från andra.

Lunch?                                                                     

Ja, vart går man om man om man är i närheten av Timmermansgatan och filmenserien man jobbar med ska sändas på Femman?
Jag hade räknat ut det i förväg...

Angry Diner såklart! 
Några vänner och jag var där första dagen  Arga Restaurangen spelades in och senare även på en lunch någon vecka senare. Min blogg

Det var reserverat. Skådespelare, statister och team åt där.  
Grillat kycklingbröst, potatismos och lite tillbehör.
Efter lunchn ombads vi vänta utanför. Teamet satt inne och hade planering av eftermiddagen
bild fr vlt
Martina var den enda av de medverkande i restaurang-såpan, som jobbade och syntes under lunchen. Dessutom fanns en annan anställd i köket.

Vi hade tre olika uppehållsrum. Först mini-gymmet, sen en lägenhet med 360 röda rosor och öppet fönster och till sist ett café om hörnet.
Lasse - lite Al Pachino?




sminkprat
De fyra unga tjejerna pratade smink, sminkade sig, lånade smink av varandra, pratade om skådespelarna - och hjälpte däremellan John med korsordet.

Micael lyssnade och småpratade med tjejern och han diskuterade dialekter med mig. Jo, han kommer 50 mil längre norrut än jag som är uppvuxen i Skellefteå, men född i Arvidsjaur. Han hörde.
Tyvärr minns jag inte varifrån i Kirunatrakten han kom.
Micael blev stand-in-stunt

 Micael skulle också sluta klockan tre, så när han plötsligt fick ett uppdrag som stand-in-stunt i en scen med någon i landslagströja, fick scenerna läggas om för att hinnas med.

Vi kunde sluta fem i tre!
Han hann till sitt möte och jag hann till mitt vaktjobb på Hermods.

Ja, det blev tredje gången gillt! 
Jag korsade en korridor och en gata.
Koden löst!




.


PS
Denna gång utan mina vanliga statistkompisar. Jag saknade er! 
Därför skrev jag och suckade på Fb emellanåt 
- även om det alltid är kul att träffa några nya





1 kommentar: