Begravning i Botkyrka

"Kom ihåg att komma mätt till din kallningstid.
Vi kommer under dagen servera fika då vi får lite tid över men denna är inte tillräcklig att mätta en hungrig."  så stod det i statistinstruktionen från Yellow Bird


"Kallningstiden" var halv två. 
Jag åkte hemifrån - på motsatta sidan stan  -redan strax efter klockan elva.
Jag hade hunnit med lite fil och flingor förutom frukosten, men stoppade ner en banan i väskan tillsammans med min alternativa klädsel.

Det var ljusa begravningskläder som gällde för oss begravningsgäster.
I vapenhuset ombads vi statister öva på texten till psalm 201
Jag dristade mig till att även sjunga, och fick med mig några andra


En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar.

Och solens ljus och lundens sus

och vågens sorl bland viden

förkunna sommatiden.

Sin lycka och sin sommarro

de yra fåglar prisa.

Ur skogens snår, ur stilla bo

framklingar deras visa.

En hymn går opp med fröjd och opp

från deras glada kväden,

från blommorna och träden.

Men Du, o gud, som gör vår jord

så skön i sommarns stunder.

Giv, att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö, och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

  (Carl David of Wirsén)

Det var en dag med växlande molnighet och flera regnskurar. Ljuset inne i kyrkan förändrades hela tiden. Ljuskillarna var dom som hade det jobbigast den här dagen!!

Anna-Lena, Lena och statistproffset X
som ville ha bild på sig och "stjärnorna"

Det blev många ljusgula cellofanark över dagsljuslamporna och svarta avskärmningar uppe i predikstolen. 

Prästen Lena, som var från Umeå och nu staterade som präst, visade sig känna min kusin Lisa! 

Vi satt precis bakom de närmast sörjande, min "dotter"  Linda Marklund, hennes pappa Björn och jag. 

Vi skulle också gå fram och lägga en ros framför bilden på "kusinen".   

Alla vi begravningsgäster skulle sjunga medan man tog översiktsbilderna, men även när närbilderna skulle tas.
Vi hann nog sjunga hela psalmen tio gånger.
Det blev lite bråttom med Andreas sista närbildsscen. Han är med i en uppsättning på Dramaten och hade en tid att passa där.

 Stefan som även  var med på
Vaxholmsbåten förra veckan

Björn, "journalisten" och
musikalartisten

Statistproffset
X

Strax efter sex var vi klara!
Då hade jag en och en halv timmes resa hem framför mig. 

Jag var verkligen hungrig! Alla var hungriga!

När vi så stod vid busshållplatsen för att åka till  tunnelbanestation i Hallunda såg vi cateringfirmans bil svänga upp till församlingsgården mitt emot samtidigt som "teamet" släntrade över vägen.

Vem är i Singapore?

Ibland kollar jag statistiken för min blogg.
Det är lite kul att kolla på sökord och länkade webbadresser och webbplatser, vilka inlägg som lästs den senaste tiden - och förstås hur många besök min blogg Lördagsmorgonfrid har!  
Men jag fattar inte skillnaden på sidvisning och sidvyer...

Apropå antalet besökare/läsare:

Jag vet att kusinen i USA nog kollar och kanske anar jag en läsare i Storbritannien, men jag vet inte vem som är i Kanada eller i Tyskland!


Min största undran är dock: 


Vem har en längre tid befunnit sig i Singapore?

I sällskap med en mördare

Förra veckan när det var varmt så skulle det föreställa kylig Valborsmässoafton ute i Vaxholm.

Idag var det tvärtom!
Tio grader och regnskurar på Skogskyrkogårdens tunnelbanestation och och vi skulle vara ljust klädda för högsommarvärme.

Det blev till att ta på dubbla linnen under klänningen, och strumpor, något jag inte använt de senaste åren.

Filmlance  skulle spela in en scen i en av filmerna som bygger på Arne Dahls böcker.
Två mindre team arbetade samtidigt på olika ställen runt stationen och kyrkogården. 

Vårt team blev försenat med en annan scen och Josefine bad om ursäkt att vi fick vänta tre kvart (!)
Trevliga, lättsamma och generösa människor i teamet. Alla presenterade sig och tog i hand!

En kille visade oss på sin telefon, en bild på"mordet" - en riktigt otäck scen med mannen vi skulle strax skulle spela in en annan scen tillsammans med.

Fikat i det lilla partytältet var enkelt, men utsökt. Gott valnötsbröd, grovt bröd, ost av olika slag, exklusiva nötter, frukt och juice -  och så kaffe förstås!

Och sen var det så dags för våra scener.
Vi skulle snabbt gå på en tunnelbanevagn, för att så naturligt som möjligt sen gå av. Mordoffret gick långsamt, några av oss extra snabbt.
Väl framme vid utgången fortsatte vi nedför trapporna
Hela tiden  fångades vi av övervakningskameran.


Det tog  två timmar sammanlagt. Sen var vi klara.
Dom tackade och tog i hand!!!. Tackade för vårt tålamod. 

Det regnade och åskade ett tag. Då trängdes vi alla i partytältet

DN-artikel om inspelningen av serien

"Extras" - en solig dag på sjön!

Filmstudier

Tolv statister klev ombord på Gustaf III  vid Nybrokajen. Vi  hade båten för oss själva.

Idag var det en riktig högsommardag med +23 grader.
Vi skulle vara valborgsresenärer på väg ut  skärgården . Några scener i en av filmarna baserade på Liza Marklunds böcker skulle spelas in och vi var tillsagda att komma med packning och varma valborgskläder. En av resenärerna hade dessutom med sig en cykel.











En hel timmes båtresa i solen och värmen fick vi! Och sen ytterligare en timme på vägen hem!

Soledad och tjejerna på solsidan

Vi hann prata mycket ...  Många hade stor erfarenhet av att jobba som statist. Flera var också flitiga jourstatister. Soledad hade jag träffat för en vecka sedan. Då spelade hon sjuksköterska. Jag var patient.
Men nu skulle vi vara vinkande och småpratande väninnor som var kvar på båten medan de andra klev i land.

Vår scen var snabbt avklarad. Fem-sex omtagningar. De små skådespelande barnen krånglade till inspelningen. Båten fick skynda iväg en sväng med tre av oss för att finlandsfärjan skulle komma med som bakgrund.  Vi satt då på den sida som skulle kunna ses. Man måste ju använda de tolv statisterna så det såg ur som  vi var fler gissar jag.

Efter två timmar vid kaj var det dags för hemfärd. Totalt tog det fyra timmar.

Valerie blev avsläppt  hemma
på kajen vid Finnboda varv

Enda bilden på mig! Titta noga!

Vad får man betalt undrar ni kanske?

400 kr  - båtresan i solen var bonus!!

* Extras är det engelska ordet för statister

Vi är skuggorna....

Klockan tre i morse ringde väckarklockan. Min första statistdag! 

Redan igår kväll hade jag packat ner vinterkläder och omönstrade neutrala ombyten i DNs shoppingvagn DraMaten. Dessutom korsord och en oläst Språktidningen och en Vi.

Det var kallt! Vinterkläderna, som vi ombetts ta med, satt inte ivägen!
Jag fick skrapa is från rutorna - och sen iväg till Base Camp vid Pampas Marina i Solna. Jag körde lite vilse- och blev därför försenad, men slapp på så sätt vänta.
Jag skulle vara "patient". De mer lyckligt lottade blev "anhöriga".
Läkare och sköterskor var "läkare och sköterskor", med namnbricker, pennhållare och allt!
Klockan sex bussades vi  till Sabbatsbergs sjukhus där teamet tagit över en tom del av sjukhuset.

Efter att ha klätt om i patientskjorta utan fickor och ett vanligt patientarmband  var det dags för action. Utrustades senare med morgonrock med fickor där mobilen hade fått plats. Kostymtjejen bytte ut mina skor mot nyinköpta tofflor att hasa runt i.

Johannes inforrnerar och instruerar Soledad

Vi skulle röra oss i en korridor i källaren i bestämda banor och med bestämda möten.
Bestämda? Nåja, de ändrades emellanåt! En droppställning las till, men togs bort pga skramlandet.
Kamerapositioner ändrades. Folk som inte längre var i bild fick fortsätta att gå för att de i bild skulle ha kvar sina banor
. 

"Det här är en Hollywoodproduktion" sa Johannes den statistansvarige och log när han påpekade att det skulle komma att bli  m-å-n-g-a omtagningar.

De första omtagningarna var för våra positioner/möten, men resten - ytterligare fyrtiofem (!) - berodde nog mest på regin av de två skådespelarna, som vi hela tiden skulle gå förbi i båda riktningarna.

"Tillbaka" var ett ord som tom regissören snart kunde.

Vid "Action!" rullades först rullstolen iväg. Arne från Jakan gick sin vända och så kom ytterligare en rullstol med vårdare.  Jag och min snygge läkare gick och "pratade" om  sjukdomen. Vi mötte läkare, anhöriga och en ensam tjej, och passerade huvudpersonen och läkaren - och var sen utanför kamera.

Väntan, väntan, väntan...

Det fanns mackor och kaffe, frukt, nötter och juice hela tiden. Men klockan 11 - efter fem timmar med i princip en enda scen var det dags för lunch uppe på tredje våningen. Vi blev tillsagda att låta "the crew" få gå före oss - och att inte spilla på våra kläder!

Bäst var nog att få tag i mobilen!. Jag puttade nu ner den i morgonrocksfickan, och kunde sen också ta  lite "väntebilder". Sjävklart inga bilder på regissör och skådespelare eller inspelning.
("Kom ihåg att all information gällande denna film är sekretessbelagd, du får alltså inte avslöja något om inspelningen eller om handlingen. Om du någon gång skulle få frågor från pressen får du bara säga att du inte får säga något alls! All typ av fotografering, ljud- eller bildupptagning är strikt förbjuden", stod det i mailet igår.) 

Agneta lärde jag känna direkt pga hennes
rädsla för hissar. Jag höll hennes hand...

Efter lunch. Tyst väntan, medan en scen i en sjuksal spelades in. Då passade jag på att ta några bilder!
Men sen var det åter dags att gå i korridoren.
Det var en snygg glasrutescen. Raskare promenader förbi huvudpersonen. Vi agerade en slags rörlig suddig ljus bakgrund. Ljusa skuggor.
Denna gång såg jag  bättre hur det funkade med ljussättningen. Det var en stand-in som fick sköta jobbet under ljusfixandet, innan det var dags för huvudrollsinnehavaren.
Den scenen blir nog bra i filmen!

Och efter bara tio-tolv omtagningar var vi plötsligt  klara!
Vi klev i våra egna kläder igen och bussades tillbaka till Base Camp.

Jag fick sällskap tillbaka till Kungsängen av Merja, vars man hade skjutsat henne på morgonen. Synd att jag inte visste det!

Hon hade kryckor i verkligheten.

Hur mycket "Hollywood" var det då?
Inte mycket alls! Förutom alla omtagningar!

En av statistkillarna sa apropå de fyrtiofem omtagningarna: "Det där hade Troell gjort en hel film på".
Sen var det många, många av de som jobbade. Många som satt med sina spel på handdatorn. Man undrade vad dom hade för uppgift.
Men alla såg normala och vanliga ut - även sminktjejen!

Det var nog bara den skönlockige frisören som såg ur som en karikatyr. Han var framme hos huvudpersonen mellan varannan tagning minst! I centrum.

Under väntan på bussen blev det statistsnack. Två av killarna hade jobbat med Ica-reklam. Agneta hade varit med i några filmerscener, bl a Prime Time. Arne från Jakan var nog den mest erfarne. Han hade hållit på i över tio år.

Det har varit en intressant dag! Träffat många trevliga människor. Jag hann inte lösa korsord eller läsa någon av tidningarna jag tog med.

Nästa måndag blir det en scen i svenska "Prime Time"

PS
      Jag har alltså INTE sagt vilken Hollywoodfilm det gäller! Inte heller avslöjat handling eller skådesperare
      En del av er vet ju ändå....