Jag hann - vann och fann - del 2

Sillvik Kulturella ungdomsrörelsens sommarhem

                                                         forts från del 1
Vi åkte över ett stort fält och hade kommit fram till Sillvik, Norsborg. Kulturella ungdomsrörelsens sommarhem
Inspelningsbilar stod uppställda under de stora träden på gården nedanför när vi kom. Teamet var i full gång.

Solen sken! 
Det var en underbar septemberdag

Man plockade fram ett hopfällbart bord till mig och jag började äta den goda, men kalla kycklinggrytan ur almniumformen.
Plötsligt klingade det till i ett av stålrörsbenen! 
   - SvenOlov hade tappat sin medhavda vigselring!  Halva teamet började krypa runt i gräset för att leta. Dom kröp i allt större cirklar . Efter tio minuter
återfanns den av producenten Niklas.

...och sen kunde vi börja ta plats i "vår" bil - en  BMC 1100 Morris från 1963.

Vi skulle komma att tillbringa hela eftermiddagen i den bilen !!

Med oss i bilen hade vi en mycket liten mobil av äldre modell - och så en högtalartelefon förstås så att regissören skulle kunna instruera oss.     

Med Sinas hjälp krånglade vi in oss  i bilen - en i taget. Räckena var ju i vägen...man fick montera bort ett för att sen sätta dit det igen. Konstigt nog var jag inte orolig - förrän efteråt!
Om något hänt, hur skulle vi kunnat ta oss ut?

Den lilla telefonen låg tillsammans med två vattenflaskor i det öppna handskfacket .  

Bilen var röd inuti! 
Färgen märkte jag först när jag såg bilderna jag tagit. Konstigt! Jag gillar ju rött!

Regissör Jesper Erikstam
FAD inspelningsledare Henrik Andersson

                                                     Innan vi åkte från den första inspelningsplatsen hade vi pratat om vad jag skulle säga i filmen. Vi hade inget manus. Jag sa vad jag sagt på castingen, och det tyckte regissören och norrmännen skulle passa bra. (Ja dom skulle ju lägga på en norsk röst )
  
"Ja du vet ju hur hon är! - Så gör hon ju alltid!" och så ett skratt.
Det sa jag nog hundra gånger den eftermiddagen.

dragbilen

Vi skulle sitta i bilen. 
Jag skulle ha telefonen i vänster hand och låtsas prata med någon väninna, skratta, och vifta -  och så skulle plötsligt mannen  bara ta telefonen och kasta ut den genom fönstret! (Nåja inte på riktigt!)

Vår bil stod ju på ett lågt släp, som drogs av en större bil en bil med extra aggregat.
Vi "körde" över det soliga fältet.

Obs säkerhetslinan!

 På andra sidan fältet vände hela ekipaget tillbaka igen. Detta gjordes nog  femton ggr. Och hela tiden gapade jag på, skrattade...Viftade med högra handen

Vi filmades...                          ........ rakt framifrån några vändor

                                               

"Seglet" skulle fixa ljuset,

 ....från vänster några vändor över fältet

..och från höger några gånger 

Sen fick SvenOlov kliva ur... 

Bernie - bilförare i alla sammanhang

    ...och in i bilen kom istället förarproffset Bernie, som skulle köra bilen"på riktigt"!  

En  BMC 1100 Morris från 1963 i perfekt skick. 

- Jag förstår att dom ville ha ett proffs!
Bernie hade fått ta på sig SvenOlovs jacka. 

Nu inspelning "bakifrån"  med hela teamet på plats ute på fältet. 
Bilen skulle åka ifrån kameran som skulle filma när telefonen kastades
Ja, den utkastade telefonen skulle hamna mitt på grusvägen och sedan zoomas in. 

Men det var visst inte så enkelt!
Det blev många fler vändor än dom trott -än Bernie trott!! 
Men nu gick det ju backa och man slapp vända hela långa ekipaget.


             - Hur  reagerade du när telefonen slängdes ut? frågade min kompis när jag berättade om inspelningen för henne..
Ja, på castingen skrek jag och försökte få honom att stanna bilen... Säga att han inte var klok.... Men inget sånt filmades!

Det som filmades var scenen som spelades in på första stället. I villan på Slagsta Backe i Fittja, så fort jag fått mitt hår fixat och fått på mig tantens tråkiga kläder.

Nu hade jag, tanten, hämtat paketet från posten, gått in i sovrummet, satt mig på sängen och öppnat paketet.

Kameraåkning ute i hallen...

Man justerade höjden på korgstolens armstöd. Korgstolen som stod innanför dörröppningen, och som bara skulle skymta.
Man justerade det svaga ljuset och min placering på sängen.... Justerade det som var på väggen. Med och utan krucifix. Scenografen hade fixat varianter

Jag agerade som jag ombads. Tryckte lätt på iPhonen så den poppade upp, lyfte upp den ur förpackningen,  pussade den  - och såg lycklig ut.

En lycklig tant helt enkelt! 

Scenen togs ett antal gånger.... Tidsjustering.  Sekunderna kostar på TV. Det ska stämma i de förutbestämda tidsblocken.

(Insåg att jag faktiskt även fått göra  den scenen på castingen.)

~~~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 

Theodora klar för dagen. Några mackor kvar..

Inför inspelningen hade jag på telefon frågat hur länge vi skulle hålla på. 
-Jaaa, det kunde bli till 19-tiden, blev det lite osäkra utdragna svaret efter att han kollat inspelningsschemat 

Det var lugnt tyckte jag - bara jag var hemma till midnatt!
Men, klockan kom faktiskt att passera 19 innan Bernie kört och kastat den lilla telefonen klart!

Theodora delade ut stora kvällsmackor innan inspelningsbilarna började ge sig av hemåt 
Mackorna var jättelika fyllda tunnbröd. inslagna i folie.
En hel måltid!
Teamet började ge sig av...

Vi var klara. 
Vi började byta om. 
Jag tog av mig "tanten" och satte på mig min slilkespläterade lila zickzacktröja och  långa linnet med det gamla mönstret från Vamlingbolaget 
- men jag kunde  inte hitta den lilafärgade manchesterjackan!! MahJongjackan inköpt på samma ställe tidigare i sommar!

Det började dessutom vara lite fuktigt och kyligt... och jag visste att jag skulle cykla hem från stationen i Kungsängen - och dessutom mitt åkkort låg ju dessutom i fickan.

Madeleine mot kvällen

Madeleine sa att jag absolut inte fick åka pendeltåg med "det håret". Sommarblekt och rakt uppepå där mössan suttit, och gråsvart lockigt i kanterna.
Hon började frisera... 

Sen skulle jag skölja ur, ja kanske tvätta håret när jag kom hem!
Under tiden ringde Patrik till Stina. 
- Nä, hon hade inte sett jackan när hon tömde huset. Men hon visste vilken jacka det var...
Patrik  visste vilken jacka det var!
(Jag misslyckades med 
bilden på Madeleine och 
Patrik tillsammans!)

Patriks tröja på kvällen

Jag kom plötsligt att tänka på att det kommit in någon i rummet under tiden Madeleine fixade mitt hår. En kille som frågade om han kunde "ta det som inte behövdes till  nästa scen" 
Han kom på uppdrag av scenografen förstod jag senare...

Vår bil, Niklas bil, kom nog sist iväg, 

Vi körde en sista gång över fältet. Solen hade gått ner.

Madeleine gav mig rådet att alltid be om att få hänga upp mina egna kläder på en egen galge!

Niklas

Så... den superlugne producenten Niklas  ringde vidare... 
Han sökte scenografen, hon som bara var i Sverige under inspelningsdagarna den här veckan. 

Vi åkte iväg mot Stockholm. Skjutsade hem Madeleine, och åkte sen mot Gröndal där scenografen nog skulle bo dessa dagar. Inget svar på hennes telefon....  inte förrän vi var nästan framme. Niklas hade hållit på och ringt i nästan en timme.

Hon kom ner till sin bil där jackan låg tillsammans med annan "scenografi"
Puh!

Innan Niklas skjutsade hem SvenOlov släppte han av mig på Södra station.

Bara en halvtimme på pendeln kvar.
Cykeln väntade vid stationen - nu ganska ensam!. 

Jag var hemma innan midnatt

Första delen: Jag hann, vann och fann -del1

Favoritbilder 

Den röda insidan 
Fältet vi åkte över en hel dag
Säkerhetsbandet
...och SvenOlov

Mamma, mostrarna och jag

Sjuttioåringa Britt-Marie som nu blivit lik sin mamma Stina - men även mostrarna Lisa och Martha....

-men som behåller sin egen stil! i det längsta













Efter mer än två månader fick jag plötsligt för mig  att kolla på Youtube... 

Och där fanns dom! Dom hade funnits där sen 19 oktober! Sen en månad tillbaka! 
Nä just det, Social Club tänkte väl inte på att det skulle vara kul för oss som varit med, men som ju inte ser norsk TV... 

Men betalt fick jag efter två veckor! Min bästa ersättning någonsin. 
Nåja, alla statistkollegor låter sig völ imponeras över 6000kr

Här kommer nu den korta versionen

och här är den längre versionen... 
den med flera korta delar som tillsammans blir en längre reklamfilm Där finns också den lilla scenen när jag packar upp den nya telefonen och pussar den!

Det blev ju kanske inte mycket av en hel dags slit för bortåt sextio personer kan tyckas... 
Men det är ju så reklamfilmer görs.

Men, jag fick träffa så många trevliga människor, och jag fick vara i centrum, 
Ja, allt snurrade ju runt SvenOlov och mig från före lunch och ända till kvällen. 
Uppassade, pysslade med!
Mitt absolut största och roligaste statistjobb/skådespelarjobb!

Jag längtar efter mer!



~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Nå, men hur gick det med väskan som försvann på bussen dagen för kostymprovningen?

Jag ringde inom en timme.  Dom bad mig återkomma några dagar senare.
Jag besökte SLs Hittegods på Klara Östra Kyrkogata efter tre-fyra dagar, och beskrev väskan och innehållet - utan resultat, 
Men när jag efter sju dagar återkom och på nytt beskrev väskan och dess innehåll, blev det napp! 
Den fanns i systemet! Men på Söder.... trodde dom - först! Killen försvann bakom väggen. En liten stund senare kom han med väskan
Jag var överlycklig! 
Förra gången jag förlorade  en väska gick det inte så bra... 
Nu har jag skrivit namn och telefonnummer inne i väskan.

Sex timmar på Söders Hjärta

Klockan 09.00 skulle vi vara på på restaurang  "Söders Hjärta" 
Inte långt att gå från Södra Station.

 Det gällde ett sextimmarsjobb för filmen
"Jag vill inte bli gammal nu" som produceras av Garagefilm
 (En film om intimitet, sexualitet och en relation 
   #jagvillintebligammalnu)

Tove produktionsledare

Flera i teamet kom och presenterade sig på direkten. 

Vi fick sitta i rummet innanför baren där scenen skulle spelas in. Det fanns tyvärr ingen dörr emellan utan bara ett svart tjockt skynke. Vi fick vara extremt tysta Inga mobiler på under tagning. Flygplansläge! 
Vi skulle samla ihop oss på ena sidan i det lilla rummet.
Det var trångt och stolarna hårda.

Två-tre ombyten hade vi blivit ombedda att ha med.... men ingen kollade det jag hade med

Peter och Sean var redan på plats när jag kom, plus några för mig nya statister. Lloyd, Daisy, Anna och Kerstin....
Kerstin 67 hade bara staterat ett par ggr, men visste allt...

Nästan på direkten blev jag inkallad som den vanliga "bakgrunden". 
De andra satt kvar.

ljusdämpning i mitt fönster

Jag satt i min ljust lila linnejacka och pratade med en imaginär person utanför bild -  delvis vänd ut mot fönstret som täckts av ett nät för ljusets skull 

Jag berättade - mimande - om och om igen om mitt senaste jobb som den norska tanten i bilen förra månaden. Ja, man måste ju ha något att använda om och om igen.
Däremellan sippade jag försiktigt på äppeldrickan i ölglaset.

Dom flyttade mig fem cm framåt, bakåt och så framåt igen.

Fanni Metelius

Fanni, huvudrollsinnehavaren, manusförfattaren och tillika regissören kom in från gatan tillsammans med en kille i lika stort burrigt hår. Dom gick in och satte sig bakom mig, mellan kameran och mig 

En mycket lång dialog följde. Jag insåg att det inte fanns ett fast manus. Improvisation med manusstolpar Precis som i Anna Odells film.

Majaq har  just fixat
ljusfläcken på väggen

Det var faktiskt samma känsla som i inspelningen av Anna Odells "Återträffen", där Anders och jag satt på cafeet och mimade medan Anna länge, länge pratade med killen som hon ville intervjua! Tio minuters dialog som togs om flera gånger i olika vinklar. Allvarliga samtal. även då. Förändrande samtal.

Scenen idag tog nog mer än en och en halv timme. Samma vinkel ungefär - olika nära - Jag satt kvar även om jag inte var i bild, men ljuset skulle ju förändras om man flyttades. 
Ett par pauser fick jag. Majaq jagade ljus! Allteftersom solen flyttade sig blev ljuset annorlunda
Sen var det lunch en timme fram till halv ett. 

En annan likhet med Anna Odells film var att det var gott om tjejer i teamet. Denna gång fann det dock även ett par killar. Det var mask, ljus och ljud.

Efter lunch var det inspelning åt andra hållet . Det behövdes folk runt baren.
Jag behövdes inte och inte heller Peter och Sean. Vi skulle vara med i sista översiktsscenen.

Ljudet var känsligt!
En telefon på laddning fick ett sms 
Peter harklade sig omedvetet. 
Teamet var irriterat.  Tiden började bli knapp..
Baren skulle öppna klockan 16 och då skulle allt vara ute ur lokalen och golvet svabbat. 
Sista scen spelades in under stark tidspress!
Vem var tjejen med den bestämda rösten? 
Jag såg henne inte. Jag satt ju och mimade med Mia, vänd mot fönstret.


~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Fanni Metelius?  

Jo, det var hon som fick en Guldbaggenominering för bästa kvinnliga biroll tidigare i år för sin roll som Fanni, kvinnan i det unga paret, hon som klev av bussen i Ruben Östlunds film "Turist".

Fanni i Cannes

"Jag vill verkligen inte bli gammal nu. Inte för att jag direkt har någon åldersnoja, det är mer att jag vill ta va på varje ögonblick. Annars är det slöseri med life. Jag satsar högt nu, så får vi se vad som händer."

Så säger Fanni Metelius i en intervju i Nöjesguiden tidigare i år. 











~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~


Jag fick skriva till Tove för att få rätt uppgift på rätt person, Trevligt gäng! Duktiga på att informera statisterna

Produktionsledare Tove Birgersson Fallgren

Mia prodass och statistansvarig

Maja fotograf

Linn kostymör

Béchir maskör

Simon B-fotograf

Majaq El-ass

Ann Scripta

Fanni Regissör och skådespelare

Lina regiassistent

Calle Ljud

Anders praktikant

Jag har snurrat runt på nätet, kors och tvärs, läst och funderat

Ska bli spännande att se filmen som jag nu vet lite om.
Sök vidare själv!

Jag hann - vann och fann - del 1

Ja, jag hann ju till castingen  hos c/o Jones på Södermannagatan

SvenOlov, som jag skulle spela mot, var redan där och hade fyllt i sina papper... 

Nu skulle jag bara kolla mina gamla uppgifter hos casingbolaget och sen göra den vanliga presentation framför kameran, innan det var dags för vår provfilmning.


Det var en casting som jag gjorde utan att tänka så mycket. Jag satte bara igång att agera i den imaginära bilen medan SvenOlov  "körde" med en plåtbricka som ratt. 

Det blev 5-6 tagningar....
Sen tackade dom. 
En ev inspelning kunde komma att ske på fem olika datum...ca två veckor senare! Jag fick skriva på att jag skulle kunna alla datum...

Beskedet kom ett par dagar senare när jag satt på bussen hem från reklaminspelningen för Kista Galleria.
Jag hade faktiskt fått rollen som den enerverande hustrun i bilen! 
Nu lämnade c/o Jones över till Social club, som skulle producera den här norska reklamfilmen.

Men först skulle det vara kostymprovning hos Independent Kostym i Frihamnen. 
Jag skulle få träffa min motspelare
 - och dom skulle få se oss tillsammans och kolla våra kläder tillsammans

Jag hade blvit ombedd att ta mig ta med några egna klädförslag...
Trots att jag ju visste att inga av mina egna kläder skulle passa till "tanten", stoppade jag ner två plagg och ett par enkla skor med mina anpassade inlägg i den fina bredrandiga gamla bagen som 10-gruppen gjort för Kulturhuset för mer än trettio år sen.

Det blev pendeltåg från Kungsängen till Centralen, därefter tunnelbana till Ropsten och sen buss 76 mot Frihamnen.
Jag klev av bussen och började gå mot Magasin 5

När gick över parkeringen - ja när jag nästan var framme upptäckte jag att jag inte hade väskan med mig! Den var kvar på bussen!
Insåg att värdet av väskan och det jag hade i den nog över översteg betalningen för min medverkan, även om gaget var det största jag någonsin haft. 

SvenOlov på Facebook

Det var faktiskt SvenOlov som skulle vara min motspelare! Han sa att det var tack vare mig han fått rollen - för jag hade varit så bra i rollen på castingen. Nåja, han hade ju varit just så där tråkig som behövdes, just så tråkig - och överraskande!

Stina i klädlaget

Det var samma kostymör som i reklamfilmen för Kista Galleria veckan innan. Patrik Heder! Jag hade gissat det så fort jag hörde förnamnet.
Patrik tog hand om SvenOlov, men det var Stina som assisterade mig och hade koll på alla förslagen

Patrik Heder

första outfiten i provrummet

Det provades sex-sju olika outfits, olika "tråkiga" blusar, kjolar och dräkter, med olika mössor och hattar. 
Ena dräkten var faktiskt turkos! Och det fanns en beige dräkt som påminde mig om den där "studentdräkten" från 1965... Den jag fick och den jag INTE fick. 
Jag ville inte vara vit, inte vit-beige. Jag ville ha en mörkblå dräkt! Min mamma tvingade mig att ta en ljusbeige... men jag fick också en ljusblå... som kompensation. Nä, jag använde aldrig den! 

Allt jag provade fotograferades av Stina - från höger och från vänster - för att sen skickas till uppdragsgivaren för beslut. 
När jag veckan därpå kom till inspelningen insåg jag att det hade blivit den första som jag provade, den enda jag själv tagit en bild på.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~


En knapp vecka senare var det inspelning.
Pendeln till Centralen och sen tunnelbana till Fittja Centrum. 
Jag var i god tid som vanligt. Jag la märke till att det inte satt några tiggare där - bara två tjejer som satt och sålde parfym. Märkligt. 
Och så en massa gubbar som pratade med varandra. 

Vi hämtades 11.20 och kördes till ett närliggande villaområde på Slagsta Backe. 

Där bland inspelningsbilarna fanns ett stort , innehållsrikt fikabord. 
Det måste vara... 

Jag tittade lite frågande på tjejen med luva. 
Hon kände igen mig innan jag hann känna igen henne: Theodora! 
- Du har skrivit om mig! sa hon direkt. 















Ja, det var en Coop-reklaminspelning jag skrev om för tre år sedan
Det fanns allt! på hennes bord nu också!

bacon

tuggummi mm

ost

Det vimlade med folk på platsen. En del var från den norska uppdragsgivaren.

Theodora sa att det var runt 75 personer som hon skulle serva. Bullarna var hembakta. En del av det som fanns på bordet hade hennes svärmor lagat. Theodoras kille var med hela dagen.

Ett par dagar tidigare hade dom ringt från "kostym" och frågat om jag hade någon vigselring som jag kunde ta med.

Jag har ju kvar mammas ringar... men dom var för trånga. 

Det fick bli pappas och morfars.

Kvinnor hade ju alltid två.

Jag tog även med mig mormors gamla armbandsur.

Plötsligt skulle vi in i villan! Jag hann inte dricka ur kaffet. Man anade att det varit inspelning av en annan scen tidigare samma dag.

Vi klättrade över sladdar och gick över skyddspapper och fick så vänta i ett litet sovrum. 

Madeleine Gaterud

Men nästan genast var det dags för Madeleine att påbörja min förvandling. Hon hade fått bilden/filmen från castingen och frågan om hon kunde fixa mitt hår till ett "tant-hår". -

 - Ja, men jag behöver 45 min hade hon svarat
Det räckte med att "måla" och forma det som var utanför mösshatten. 

Madeleine har gått på Greesepaint school of Make-up i London

   

                                               

Jag la ifrån mig MahJong-jackan på sängen
....men behöll mina egna silkespläterade kläder från Vamlingbolaget på, medan Madeleine skulle jobba med det gråa i håret.

Under tiden vi jobbade fick SvenOlov, norrmännen och teamet äta Thedoras kycklinggryta. Vår mat skulle vi få i aluminiumfornar på nästa inspelningsplats. Lite kaffe fick jag i alla fall. 
Uppassning!                      
När Madeleine var klar visade hon hur lätt det var att bara tvätta bort färgen från händerna! Den bara rann av!

Dags för påklädning och sen den första scenen. Den skulle spelas in i sovrummet intill. Nu var jag "tanten". Mina kläder och min telefon låg kvar inne i sminkrummet.

Nu hade jag "hämtat paketet från posten".  
Kameråkning ute i hallen. 
Justering av höjden på korgstolens armstöd, som bara skulle skymta. 
Justering av det svaga ljuset och min placering på sängen.... 
Jag agerade som jag ombads. En lycklig tant helt enkelt!

Insåg att jag faktiskt även gjort den scenen på castingen också

Regissören Jesper Erikstam kollar sin telefon

Bland alla inspelningsbilar stod en äldre bil på ett märkligt släp.

Jag sprang in och hämtade telefonen som jag lagt på de lila tröjorna när jag bytte kläder.
Stina höll på att tömma huset...

Uppdragsgivarna fr Norge
Regissören vänder ryggen till

SvenOlov   Madeleine     BM

Vi fotade varandra i bakluckan innan det var dags att dra vidare till nästa location. 

Sen la jag in tröjorna och matlådan i bagageluckan. 

Vi var så söta tyckte Madeleine!

Tant på väg till ny location

Vi åkte iväg...

Jag hade ju inte mina egna glasögon. Jag såg en del.-men kunde inte använda telefonen till mer än att fotografera. Namnen på killarna i teamet? 

Hm... och vad hette stället vi åkte till, där borta på andra sidan det stora fältet? Gråbo...?

När vi kom fram var alla stora bilar på plats även trailern med den gamla vita bilen.

Madeleine och jag fick äta vår, nu kalla, kycklinggryta... 

Plötsligt hade SvenOlov tappat sin vigselring i gräset....  Alla letade! Det hade hörts ett kling nä den stötte mot bordsbenet.............

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Så här långt kan jag ju berätta utan att avslöja något om vad reklamen handlar om.... 

resten kommer när reklamfilmen har börjat rulla  - i Norge!

Jag hoppas få en länk till filmen - ja till båda scenerna.

Del 2