"Vit svensk film" - Lyssna på Kino!

"Kino ställer frågan hur det kommer sig att svensk film och TV inte speglar det land vi lever i just nu. 20% av befolkningen under 18 år har en utomeuropeisk bakgrund, men det syns inte i TV-serier eller på biorepertoaren."
så står det på Kinos hemsida

Lyssna på Kino i P1 !

Lyssna särskilt på det senaste programmet  "Vit svensk film"

Den här gången tog dom  upp en av mina käpphästar så jag satte mig ner och skrev ett mail till redaktionen

Här är mitt mail till P1-programmet Kino 

Mailet till Kino hade inga bilder.... Men  bloggen ville jag illustrera!

" Apropå  ”Vit svensk film”

Jag har nu lyssnat på Kino-programmet ”Vit svensk film”!

I somras hörde jag något i samma ämne diskuteras och hade tänkt skriva då, men det blev bara inte av. 

I film behövs ju - i motsats till teater- statister för att göra filmen levande och ”verklig”.

Det behövs statister som är klädda i beige, grått och olivgrönt som rör sig i bakgrunden, står och väntar på bussen, sitter på tåget, handlar i affären, ”äter” mat på restaurang, sippar päroncider ur champagneglas i timmar eller som  bara passerar  hastigt framför kameran och ger ett suddigt spår.

Statister hjälper till att måla en bild av miljön och samhället - nästan alltid en helt vit bild!

Jag är statist sen snart fyra år tillbaka. Ungefär lika länge som jag varit pensionär.

Statistjobbet är oftast mycket dåligt betalt, ibland bara biobiljetter - men det är ju kul att träffa nya vänner - kul att göra något helt annat än man brukar göra.

Vi statister får oftast våra jobb via någon av sajterna statist.se eller filmcafé, där statistansvariga castare annonserar och sen väljer ut bland de som svarar på annonsen – eller ringer upp någon av de 10 000 personer som anmält sig med bild till sajten.

Ibland får vi provfilma, men då gäller det oftast någon reklamfilm.

Första gången jag reagerade på hur snett det är castat, var hösten för tre år sen., när jag jobbade
några veckor som återkommande statist på ”Kvällspressens” redaktion i några av filmerna som bygger på  Liza Marklunds böcker. Vi var runt 16 journalist-statister varje dag.

Vi lyckades få med Derrek

Alla vita i varierade åldrar.

En dag fattades det folk, och vi statister föreslog två vänner. En med indiskt påbrå - och så Derrek...  
Den statistansvariga blev orolig. Han var tvungen fråga om det skulle gå för sig…

Ett par månader senare skulle göra en reklamfilm för Hjärt och lungfonden  ( även en film Om inspelningen gjordes)

Laila

Vi, 100 vitklädda kvinnor, skulle representera alla kvinnor i Sverige, 40 skulle försvinna, vissa återkomma om forskningen fick mer pengar osv

Jag la märke till att det visserligen fanns några asiatiska kvinnor, men ingen riktigt mörkhyad kvinna - och ingen med slöja! och frågade därför den castingansvariga om orsaken. Svaret blev att det nog var svårt - för några ”såna”  hade nog inte sökt jobbet.

Men borde inte bolagen och deras castingansvariga leta lite till? kan man undra Det finns över tiotusen på sajten att leta bland!

Jag har även tagit upp detta med varierad etnicitet med castaren för reklamfilmen för den kända ”dagligvarukedjan”, som urskuldade sig med att ”dom” skulle synas för mycket, ta för mycket fokus.

Jag menade också att en enkel slöja kan ju  vem som helst få ha på sig i butiken.

Man undrar ju var dom mörkhyade och dom med slöja handlar? 

Ja, Laila meddelade nyss att under gårdagens inspelning i riktig butik i en av de stora dagligvarakedjorna, hade hon mött ett par damer med slöja - men dom var inte statister utan vanliga kunder och kom alltså inte med i reklamfimen

.

I juni i år var jag med på Arlanda och spelade in första scenen av årets julkalender. 

Men på den inspelningen var statisterna för ovanlighetens skull av varierad etnicitet!
- Men inte heller här fanns någon tjej som bar hiijab.

(Jo jag syns först i första avsnittet – iförd en rostorange basker ;) )

Förra  julkalendern var nog ännu mer varierad vad gäller etniciteten, 
Vi spelade då ett par dagar in scenerna på kontoret där mamma Knota jobbade. 

Daisy, Sandra och Sabine och Tom var med!

Är månne barnprogrammen bäst?

Jag vet inte vilket som är viktigast: Att statisterna speglar samhället idag, eller att skådespelarna gör det?
Vi statister vet ju var statusen ligger, men vi är ju fler och skulle kanske därför kunna göra mer skillnad!

Bäst vore om det gällde båda kategorierna - och - att någon även tänker på samhällsspeglingen i alla reklamfilmerna som vi ju inte kommer undan

Det var i alla fall väldigt  kul att höra om Bahar Pars castingarbete!

Men tyvärr tror  jag nog att de flesta castare, statist-castare, ja även regissörer, producenter är vita, har vita mormödrar, syskon och kompisar… och att dom ser  vitt  ”i huvudet”.

Håhåjaja!

Britt-Marie Holmlund

         / fd lärare, fd amatörskådespelare/rekvisitör och numera en glad, vit farmor som vill se och medverka i film och reklam som speglar samhället och där alla kan få känna igen sig

PS

Jag har bloggat om alla mina statistuppdrag sen jag började statera för snart fyra år sen -  bloggar utifrån statistperspektivet.

Nästan allt i bloggen Lördagsmorgonfrid handlar numera om mitt statistliv

Avsnitt 1 av årets julkalender. Jag är den första som syns, där jag står och plockar ihop mina tillhörigheter, iförd min orange basker Lotta är flygvärdinna 

Jag har gjort några små ändringar
 och tillägg sen gårdagens mail 

Jag krattar och vinkar till bussen

Jag trodde ju att jag skulle träffa Annika, Göran, Eva, Kerstin och Lisbeth den här dagen. Ja, dom hade ju skrivit det på Facebook... 
...och kanske ytterligare några statistvänner...

Det gällde en reklamfilm för Swedbus. Betalningen för en halv dag skulle vara ett presentkort hos Swedbus på 1000kr.

Jag skulle vara på Cityterminalen kl 8 - inte 8.30 som dom först sagt och jag skulle vara  klädd i något som jag var bekväm i utomhus när jag skulle kratta(?) 

Mattias, plåtslagare, idag snickare
 (han blev nerslagen i Gamla stan
för några veckor sen)

Jag gick bort till Swedbusdisken och blev hänvisad en trappa upp till ett konferensrum som ingen tidigare visste fanns och när jag kom uppför rulltrappan kom Oliva och mötte mig 
- hon visste att det var jag.  Konstigt! 
...och inga av de andra var där!  
Ingen Lisbeth, Annika, Göran eller Kerstin... ingen annan av mina gamla bekanta heller
Men där var den nyblivna statisten Mattias som trots sin arm i paket nu skulle föreställa snickare.  

Klapp.co

Produktionsolaget hette Klapp.co . Det var ett bolag som jag inte tidigare stött på. 
På plats var Olivia som jag  haft kontakt med, samt ytterligare en tjej från bolaget eller uppdragsgivaren.

Efter ett tag kom "smink/kostym". 
Den "äkta" bussföraren Marie sminkades, och fixades innan vi gav oss av med bussen. 

.

Marie, äkta bussförare och förarutbildare

Marie var ovan att bli sminkad och friserad
Hon påpekade att hon alltid hellre hade slips än scarves eftersom en scarves alltid fick henne att känna sig så "bystig".


Vi gick ner för att möta vår buss med ordinarie förare. Det var en grådisig dag med ett jämnt ljus.

Bussens framruta hade en lång spricka vilket orsakade viss irritation hos bolaget. 

ordinarie chaufför

Detta skulle inte uppdragsgivaren gilla att ha i en reklamfilm!
Chauffören sa att den såg ut så när han hämtade den och att det var vanligt... Marie höll med.
Jätterutorna har ofta sprickor.

Mattias och jag skulle sminkas senare i bussen.

Först åkte vi till Hornsbergsstrand. 

Där stod vi ett tag vid ett övergångsställe medan en kvinna med två jättehundar skulle gå över gatan om och om igen....

En av drönarkamerorna
jag hittade på nätet

.... alltmedan fotograferna "lekte" med "drönar"kameran som hela förmiddagen användes för bilder från luften.

Drönarna har ju blivit väldigt populära vid inspelningar på senare tid.
Men det är lite kusligt när man tänker på hur en sån drönare faktiskt skulle kunna användas
Vad finns det för regler för sådana?

Marie kör. Sprickan syns inte i denna vinkel

Sen drog bussen vidare mot Täby.
Den stannade på vägen och lät drönaren jobba. 
Följebilen levererade fika mm...

Mattias sminkas

Vi sminkades.

Gammal bild
hemma
vid min hållplats

Jag, som är urusel på att sminka, fick en uppmuntrande klapp på axeln för min egen sminkning. Jo, min suddiga kajal och jämnt fördelad gråbruna skugga tillsammans med mascaran var helt rätt! Alldeles lagom.
 - Sen dolde hon bara någon fläck! 
Och min jacka och mössa passade bra till min roll. Jag skulle ju synas den här gången.
Samma jacka som för två år sen på Sergelbiografen - men med mössa nu 

Foto och regi

Frestavägen, ganska nära Täby kyrkby var adressen dit vi skulle , nära Karl Bengtsson Smide. Där uppe i backen mittemot skulle jag kratta!
 Det var en pytteliten rundel
När bussen kom skulle jag vända på huvudet, vinka och le mot busschauffören.

Ett par omtag. Filmfotograf på två ställen. På min sida och på andra sidan vägen.

Sen var jag klar och kunde ta plats i bussen igen. 
Jag fick en macka, vatten  och lite kaffe.

Mattias bar en trave brädor i nästa tagning.



Följebilen for tillbaka till Cityterminalen för att möta upp Annika, Göran, Eva, Kerstin och Lisbeth och dom andra som skulle ut och åka med bussen mot Drottningholm på eftermiddagen.

Vi fick av någon anledning vänta där i Täby.... men var i alla fall tillbaka till klockan ett



Tyvärr hann jag inte träffa Annika, Göran, Eva, Kerstin och Lisbeth den här dagen, men jag förstod att dom hade haft kul under färden.

Dom fick geléhallon såg jag på Facebook 

                                                              

.Bilderna på  Annika, Göran, Eva, Kerstin och Lisbeth är knyckta på deras Facbookssidor

Tredje gången gillt - för den hemliga koden

"Vi är skuggorna"

Mitt allra första statistjobb var en Hollywoodproduktion. 
Det var i april 2011, och vi fick skriva på ett väldigt "strängt" kontrakt, där det stod att vi inte fick inte berätta något alls, och absolut inte fotografera. 
Min son, systemutvecklaren, varnade: "Såna stora bolag hittar allt som skrivs på nätet!" 

Men jag skrev en blogg i alla fall, Jag nämnde sjukhuset, och hade med bilder från när vi väntade - men nämnde aldrig vilken produktion det gällde. 
(The Girl with the Dragon Tatoo.)  

ElsMarie och en av
barnvagnsmammorna
på Nytorget

Men nu  i maj tre år senare, gällde det en svensk-amerikansk deckarserie. Den kommer att visas i Sverige på Kanal 5 - och även i Tyskland sa dom.  
Strix code ab är med på ett hörn. (åtminstone fixade dom statisterna). 

Kontraktet var strikt, men inte lika hårt skrivet som det jag skrev på för tre år sen. 
Vi blev tillsagda att inte skriva något på sociala medier. Inga bilder. 
Men skriva något ska jag ju...

Det var visst första inspelningsdagen (eller inspelningsveckan?) Vi skulle träffas på Nytorget  vid Urban Deli. 
Vi gick sen iväg till ett café som fick... vårt "uppehållsrum" och lunchställe. 

Göran

Vi skulle spela in i en park i närheten. Den statistansvarige S, placerade ut alla statisterna i parken. Jag skulle sitta tillsammans med Anders vid ett cafébord. 
Plötsligt hojtade regissören att alla statister skulle bort! Alla skulle vänta bakom caféet/kiosken. Sen skulle några i taget ställas ut. Rörigt för den statistansvarige. Rörigt för oss....

Anders och jag bara väntade...

Magnus väntar

Plötsligt  knackade en "hemlös" på min axel. Det var Göran!
 Han väntade.

Lisa väntar

Magnus väntade. 
(Magnus som plötsligt fick rollen som Jimmy Å i kortfilmen "DOM" förra hösten och som just nu - i oktober -  pratar "japanska" i en reklamfilm på TV)


Lisa väntade i statistgrönt.


....och sen återvände vi till vårt uppehållsrum för att vänta vidare.....
Där satt en statist långt inne i rummet.och pratade högt om en kollega som jag kände. Hon nämnde både för och efternamn.... (Jag pratade med henne om det lite senare, sa att hon precis som jag har kraftig genomträngande röst och att hon behöver tänka sig för i fortsättningen)

Anders och Ingmar

Magnus läser på trappa vid
snygg vägg

Anders och jag kom inte med i nästa scen heller... 

...och många av oss som inte behövdes, satte oss och väntade på bänkarna utanför caféet.... 

Men det var kallt.... 
och Daisy frös. Jag erbjöd henne min reservjacka....
... tills hon plötsligt behövdes som servitris.

Daisy i min jacka

och som servitris

En av de unga tjejerna
 bad mig fotografera henne tillsammans med den amerikanska stjärnan. 
- Det gjorde jag inte!



Sen var det ytterligare en scen där Anders och jag inte heller behövdes.



De statistansvarige suckade.
Han sa att vi skulle skriva till J och tala om hur det blivit. Hon skulle hon nog fixa ett nytt tillfälle för oss.


Så jag skrev till J, statistsamordnaren - och hon ringde upp mig!. 
Hon beklagade.... 
Plötsligt insåg jag vem hon var! 
J är en av mina två favoriter bland alla statistansvariga jag mött. Hon var den statistansvariga i Arne Dahl-deckarna Europa Blues , Ont blod och i Coacherna tre år tidigare. Jag har även träffat henne på en mässa där hon jobbade. Hon hade hand om "föreläsningarna"


Tio dagar senare fick jag ett nytt uppdrag, en ny tid och ny plats 
   "Instrumentvägen 29. (Adressen kan komma att ändras,) Örnsberg"
Inspelningsdagen kom ett sms med ny adress och ny tid från en "K" på bolaget Så kan det ju vara, man byter "location"... Hon skrev också "Vi ses!"

Waterfront Building

Det som var märkligt var dock adressen:  
"Västra Järnvägsgatan 64 . nästan vid waterfronthuset"
 - den adressen existerade inte!! 

Kontorshotel i Waterfront Building
Klarabergsviadukten 63

I det sms jag fått stod att jag kunde kontakta "S" om jag skulle få svårt att hitta samt hans tel nr!

Efter att ha vandrat hela Västra Järnvägsgatan fram och tillbaka, ringde jag S. 
Han var hemma och var sjuk! 
(Inte underligt alls tänkte jag, så rörigt och pressande allt verkade ha varit med den regissören.) S gav mig tel nr till killen som hade hand om statisterna den dagen. Jag fick också rätt adress: Klarabergsgatan 63. 
Bara sexan stämde!
Det var låst såklart. Jag fick ringa. 
Jag blev insläppt. Väntade tillsammans med några grabbar som visst stod på stege i nån scen.... Väntade en timme till. Då fick jag reda på att dom hade haft trubbel och att min scen var struken.
K såg jag inte till!

Skrev nytt mail till J när jag kom hem.
Hon ringde och var förtvivlad och sa att vi skulle vänta tills nästa inspelningsomgång. Då skulle det också vara ny regissör. 
J sa att dom verkligen ville ha vana och pålitliga statister. En sån som mig alltså.
Hon skulle höra av sig.....

Månaderna gick....
Jag undrade om jag skulle bry mig om att söka, eller lita på J...

Elsa som har
"StatistChat"

Så såg jag ett inlägg på StatistChat- gruppen på Facebook i slutet av september. Någon skrev något om de sista inspelningsdagarna..,

Då skrev jag åter till J.

Hon svarade per telefon. Skamsen. Hon hade ju lovat....
Kunde jag komma dagen därpå? Det hade blivit ändringar och dom behövde folk. Jag sa att jag kunde vara med till kl 15. 

Vi skulle träffa samma "S" som första gången
Nu skulle vi vara på Capios Vårdcentral på Wollmar Yxkullsgatan 25... 

Där normalt statister står och väntar en kvart före utsatt tid stod denna gången ett gäng A-lagare... så jag gick in i vestibulen, 

Efter ett tag dök Åsa upp för sitt första statistuppdrag. Sen kom sjuksköterskan Catarina, som gärna berättade om ställen hon staterat på.
Strax därpå kom den unga Cristina från Moldavien. Henne pratade vi engelska med. Hon var populär hos tjejerna - och S.

En del av statistgänget hade varit på kontoret och hämtat sjukhuskläder




Åsa och John sätter på sjukhuskläder t h sjuksköterska och Cristina

 Lasse

Ung "sköterska" o  Micael som läkare

Och vårt "väntrum" var, som alltid på sjukhus, ett kalt rum med fällstolar.

Klär om gör man bara! 
Cristina var nog mest besvärad och bytte om i ett rum intill

S finns på bild i en mapp på min dator.

medlyssning.
Bra att veta när man ska vara tyst

Vi hade  vår sprakande medlyssningsapparat om stod på golvet i rummet.
Jag hade inte sjukhuskläder. Jag var bara besökare. Mitt enda jobb var bara att gå över korridoren medan den amerikanske huvudrollsinnehavaren pratade, irriterat i sjukhusets telefon och ville ha en mobil, gärna flera. 
Den svenske  pratade i sin egenmobil i pausen,  pratade engelska, och en av statisterna påpekade viskande att han talade dålig engelska...

Jag sa att han var privat. Inte i roll.


Så var det klart , och vi skulle förflytta oss till en gata i närheten.


På väg dit råkade jag stöta på Anders! 
Anders som inte heller kom med den där första dagen!

Anders bild som han la ut
häromdagen

På Högbergsgatan fanns denna dag Stockholms absolut minsta gym!

Där fick vi ha våra väskor och där tränade tre "biffar". 
Dom skulle bara vara statister mellan 7 och tio men var kvar till efter lunch

Mitt uppdrag var att gå över  ett övergångsställe fram o tillbaka. Lasse från ena hållet, jag från andra.

Lunch?                                                                     

Ja, vart går man om man om man är i närheten av Timmermansgatan och filmenserien man jobbar med ska sändas på Femman?
Jag hade räknat ut det i förväg...

Angry Diner såklart! 
Några vänner och jag var där första dagen  Arga Restaurangen spelades in och senare även på en lunch någon vecka senare. Min blogg

Det var reserverat. Skådespelare, statister och team åt där.  
Grillat kycklingbröst, potatismos och lite tillbehör.
Efter lunchn ombads vi vänta utanför. Teamet satt inne och hade planering av eftermiddagen

bild fr vlt

Martina var den enda av de medverkande i restaurang-såpan, som jobbade och syntes under lunchen. Dessutom fanns en annan anställd i köket.

Vi hade tre olika uppehållsrum. Först mini-gymmet, sen en lägenhet med 360 röda rosor och öppet fönster och till sist ett café om hörnet.

Lasse - lite Al Pachino?

sminkprat

De fyra unga tjejerna pratade smink, sminkade sig, lånade smink av varandra, pratade om skådespelarna - och hjälpte däremellan John med korsordet.

Micael lyssnade och småpratade med tjejern och han diskuterade dialekter med mig. Jo, han kommer 50 mil längre norrut än jag som är uppvuxen i Skellefteå, men född i Arvidsjaur. Han hörde.
Tyvärr minns jag inte varifrån i Kirunatrakten han kom.

Micael blev stand-in-stunt

 Micael skulle också sluta klockan tre, så när han plötsligt fick ett uppdrag som stand-in-stunt i en scen med någon i landslagströja, fick scenerna läggas om för att hinnas med.

Vi kunde sluta fem i tre!
Han hann till sitt möte och jag hann till mitt vaktjobb på Hermods.

Ja, det blev tredje gången gillt! 
Jag korsade en korridor och en gata.
Koden löst!

.


PS

Denna gång utan mina vanliga statistkompisar. Jag saknade er! 

Därför skrev jag och suckade på Fb emellanåt 

- även om det alltid är kul att träffa några nya