Skumt

Jag var på provfilmning på Rutger Fuchsgatan. Det gällde reklam för dataföretaget Lenovo och en "roll" med några tusen kr i ersättning 
Det gick väl bra! - kändes det som i alla fall.
Jag fick beröm för mitt engelska uttal och min inlevelseförmåga och blev tillfrågad om om jag kunde komma tillbaka på lördag, dan efter min födelsedag... Jo, det  jag skulle jag kunna - i så fall
Efter provfilmningen gick jag vidare till en annan, lite enklare casting borta vid Mariatorget. Bara fotografering och ifyllande av papper. Det gällde flera nattscener  för en amerikansk reklamfilm...Vilken natt skulle passa? Dom behövde mycket folk och man skulle få 999 kr.

Sergels Torg avspärrat (Lisbeth)

Nej, någon roll fick jag inte - men dom behövde mig till en av nattscenerna.
Nu gick upp för mig att även detta gällde Lenovo... 

"Tillsvidare kan du räkna med kl 18.00-06.00" stod det i det första mailet, där vi också uppmanades att ta på underställ eftersom det skulle bl kallt och vi skulle vara ute.

Men vi behövde inte vara på plats i Kulturhusets foajé förrän halv elva.
Där satt vi 150 statister (150.000 kr)  sedan i flera timmar.
Det var många gamla bekanta. Björn, Anders, Peter, Majlis, Karl-Bertil, Liss, Göran, Lisbet, Joel, Karin, Susanne, Madeleine, Alexander, Jimmy och Anja. Några sov eller läste, men de flesta pratade och skrattade och tog lite bilder innan till sist någon grupp fick gå ut och jobba. .Anders och Pernilla och de andra bilförarna satt fast i sina bilar hela natten!

Bengt

Anja

Majlis

Joel

Susanne

Fikabordet var underdimensionerat.
Vi blev hungriga. Sittplatserna var för få.
Några satt och låg på golvet. 
- Men vi frös i alla fall inte!

Jimmy var fortfarande inte klar med sin tågförarutbildning men berättade om att han kanske skulle anmäla sig som statist i en dansk film om Simon Spies...
- trots att han inte skulle få ngn reseersättning och inte heller hotellrum. Han nämnde något om några extrapengar....

Susanne

Alexander och Jimmy talade vitt och brett om min blogg. Dom två är kanske mina största fans(!)  Anja som jag inte träffat sen den blöta Stadionnatten i höstas hörde.... Kollade bloggen och skrev tillbaka.

Liss vrider alltid på huvudet mot Bengt! Peter

Susanne glad och sprallig som alltid. Liss satt lite längre bort med tvillingarna Karin och Lisbeth. Majlis skulle ha en heldagsinspelning för ICA  morgonen därpå och tog det lite lugnt. 


Så skulle vi ut!
Ut där statister med bil varit hela tiden.
Ut i mörkret, med ljudet från högtalarna, det blinkande ljusen och den skummande fontänen där tre man klev omkring med tryckluft.

Edvin Öhrströms glaspelare ändrade färg, liksom ljuset underifrån. Hötorgsskrapans fasad skiftade utseende hela tiden.

Vi som suttit och pratat splittrades...
Vi fick flytta på oss i området runt fontänen.

Skulle förundras. 
Skulle titta uppåt. 
Skulle byta positioner om och om igen.
Högtalarna hördes dåligt.

Det hade varit bra om vi hade fått en genomgång innan vi gick ut. Assistenterna verkade inte heller veta riktigt i förväg vad som skulle ske.

Det började bli kallt.
Jag la ponchon över axlarna.

Då såg jag gänget - Susanne Alexander och Jimmy!
Själv gick jag mest runt med Lisbeth, en av tvillingarna. Hon sa att hon fotograferat avspärrningsskylten nere vid Klarabergviadukten. Hon lovade att skicka bilden
.

När klockan var strax efter fyra fick vi sluta. 
Och väl inne i Kulturhuset igen fick vi en liten hamburgare och några sockerskorpor.

Anda gången jag kommer mig för
att fotografera kontraktet

Sen skulle vi köa för kontraktskrivande, fotografering i vår utstyrsel - och utdelning av tusenlappen. Nä, vi behövde inte växla!
Karl-Bertil var snabbt klar. Det visade sig att han fått en av rollerna som renderade en högre ersättning. Han hade inte behövt stanna...
Bilförarna var kissnödiga...
Jag kom långt fram i kön och ville försöka hinna med första tåget till Kungsängen - men missade det

För ett par månader sen, när jag låg sjuk i influensa, 

hörde Jimmy av sig och  bad mig vara livlina. 

Inspelningen sköts upp!

med en halv minut och fick vänta en 
halvtimme
 - men vänta kan man!




Jo, innan vi gick ut,  berättade Jimmy till sist om de där extrapengarna...
Han hade varit med i Postkodmiljonären och programmet skulle komma att sändas två dagar senare.
Vi fick honom också att berätta att han vunnit  - och till sist - att han vunnit 100 000 kr.
Han var irriterad att han missat nästa fråga, att han litat på publiken i stället för sig själv!

Det skulle bli London-OS - och kanske skulle han söka statistjobbet i Danmark.

Susanne och hennes telefon tar bra bilder

Dagen efter fick vi detta mail:

God morgon alla!

Jag och alla i teamet vill tacka er alla så hemskt mycket för ett tappert
 jobb igår natt i kylan. Vi är så glada över att ni kunde hålla tålamodet 
och humöret uppe i kylan, trots varken ordentliga raster, fika eller kaffe. 
Jag har skällt på alla produktionsansvariga som inte såg till sådant fanns, 
Det är självklart inte så det ska gå till utan det är det minsta 
de kan göra för att ni ställer upp på inspelningar som denna.

Skumt ? 
Jag gillar den dubbeltydiga rubriken - 

- den som kom att bli ännu mera "skum" två kvällar senare -
- men det aktar jag mig noga att skriva om!
Många vet! 
Men: Grattis än en gång till Jimmy!!

Slutresultatet: 

Här är Lenovo-filmen

Snygg - dyr- och - lite Lisbet Salander...?