Casting

Jag skulle gå på en casting idag. Det hade jag berättat  för mina vänner på Facebook redan tidigare i veckan.

En kompis blev lite undrande när hon fick ett sms av mig i morse där jag berättade vad jag skulle göra.

"Det är en slags fiskespö man håller på med vá?" Detta visste hon inte att jag börjat med!
Nä, den sporten är nog inget för mig!
  casting [kaˈst-] subst. ~en

  en sport där man tävlar i längd- och 

  precisionskastning med fiskeredskap

För några veckor sedan anmälde jag mig på statist.se. Det var Roland min gamla klasskamrat som inspirerat mig. Även han har tidigare hållit på med amatörteater: På senare år har han även jobbat en som statist, nu senast i "En plats i solen", filmen baserad på deckaren av Liza Marklund. Han förklarade att det inte var särskilt bra betalt. Några hundra, och mycket väntan - Men om det gällde reklamfilm kunde det bli några tusen, sa han.

Ja, jag har ju tid numera... Och om jag ska vara helt ärlig så har jag nog alltid velat prova på.
Nåja, jag anmälde mig och la in min information och tre av bilderna jag tog på the Studio i höstas. Tänkte kolla vidare på hemsidan statist.se vid tillfälle.


I torsdags fick jag plötsligt ett mail .
Var jag intresserad att delta som "forskare" i en reklamfilm för målarfärg? Man skulle få färg kastat på sig
Det skulle bli "casting" på söndag.
Jag svarade genast ja!

Idag var jag på Birger Jarlsgatan  kvart över tio. Lite väntan, och sen fick jag sitta, gå över golvet, sitta, titta in i kameran och göra en kort presentation - och visa upp mina händer!

På måndag eller tisdag får jag reda på om det blir någon film för mig.

Just när jag skulle gå, pekade castingtjejen på gluggen mellan mina framtänder.
"Du har väl fått många jobb på den där?" sa hon och  förklarade att den var en verklig tillgång och att jag borde ta med en bild där den syntes. Ingen glugg syntes på de tre bilderna hon sett på sajten.

Ikväll har jag lagt in ny en bild på  statist.se - en bild Alcrodär gluggen syns!
.............................................................................
    Tisdag kväll fick jag svar
Hej Britt-Marie,
nu ikväll fick jag äntligen besked om castingen. Du var regissörens favorit  men tyvärr blev det inget för dig den här gången. Kundens val gick före :(
Men jag behåller dig i mitt register och ringer när jag behöver folk till nästa film!
Ursäkta att det drog ut på tiden med besked.

Trevlig kväll!
............................................................................
 *  Alcro reklamfilm så här blev den - utan mig som "forskare"

Fem timmars lunch med Carina

”Så många vänner du har på Facebook!” säger folk ibland.

Jag svarar att mer än hälften nog är gamla elever och även föräldrar till elever, och jag gissar att det nog är bilderna jag lagt ut i ett av mina album som dragit till sig många av eleverna. Vissa är elever som jag nyligen haft, men många är sedan ända från sjuttitalet, innan datorns intåg.

Det är verkligen kul med kontakten på Facebook! Kul med frågor och kommentarer om verser/dikter som vi läste tillsammans en gång, citronfjärilen i Utflyktsboken och annat. från förr.
Intressant att följa vad som händer eleverna… 

Största överraskningen var väl när jag hörde att en av flickorna (35) blev farmor några månader innan jag själv blev farmor (65)! Mest ledsamt var när jag före jul såg att Robin (18), var död.

Jag har fått följa Carina. Dotterns födelse förra hösten och senaste hösten all dramatik kring Carinas svåra sjukdom och hennes tillfisknande.

Häromdagen skulle jag få träffa Carina och äta lunch.

Tåget var en halvtimme sent.  Vi såg varandra på långt håll på perrongen - säkert tack vare bilderna på Facebook!

Jag har känt Carina och hennes familj sedan hon gick på dagis med Jon, Johan D och flickorna Baraibar. Där gick ju också Peronica och Roger som tillsammans med Carina hamnade i min klass när det var dags för skolstart. Det var en mycket speciell klass.

Det var många år sen vi sågs Carina och jag. Familjen flyttade ju till ”Göteborg” när Carina var elva-tolv år.

Våra familjer hade umgåtts tillsammans med familjerna Baraibar, Enbuske, Knochenhauer.

Jag minns när Carina skulle sova över här för att få vattkoppor av Jon. Minns när Carina skulle få en lillebror från Chile. Minns broderns kärlek till min plysch-häst sm jag höll på att sy...
Minns tavlan jag smugglade hem från Smögen, den som Agneta skulle få i födelsedagspresent. 

De senaste åren har jag åter fått kontakt med Carina  - och hennes föräldrar.

Vi åt lunch på Kulturhuset. 

Den lilla försiktiga flickan, som var så lik pappa Lennart.... Fortfarande väldigt lik honom , men långt ifrån försiktig. En modig, stark kvinna med ett mycket starkt rättspatos!

Plötsligt var klockan tjugo över fem. Vi hade pratat i fem timmar! Pratat om förr och nu, barn och vänner, politik. Inser varför vi var vänner.

 Jo, bilderna går att klicka på!  Återvänd sedan med webbläsarens ”pil". - Carina finns med på klasskartan ovan - den lilla sjuåringen i röd väst.