Gör du dina stunts själv?

"Gör du dina stunts själv?" så kommenterade Daniel mitt inlägg på Facebook 18 maj... 

Det gällde  informationsfilm för NCC... Involve Communication  använde sig av Vingaland ett litet filmbolag från Göteborg. Två dagar - Två scener.

I mailet från Kerstin på Involve står:

"Involve Communication i samarbete med NCC tar fram ett antal filmer med temat hållbarhet. Filmerna ska användas internt för medarbetare på NCC. Syftet med filmerna är att visa NCC:s påverkan för människor i dagliga livet och kommer att inleda olika informationsmoduler som tar upp allt från trygghet i boendet till byggmaterial och återvinning. Det ska inte vara något tal i filmerna så vi filmar korta scener när man ser personer i olika vardagssituationer. I hemmet, på väg till jobbet mm"

Dag 1

Anders   Kerstin   Ali

Jag hade tagit direktbussen från Konsum i Tibble till Kista. En buss som går på morgnarna och eftermiddagarna.
Mycket praktiskt.

Kerstin och Niklas hämtade upp mig och Ali vid tunnelbanan, precis där bussen stannat. Sen fick hon snurra runt lite för att hitta inspelningsplatsen. Gatan var lång. Anders och resten av filmgänget hade valt en snygg cykelbana med vit kantsten, omgiven av varierade husfasader och lite natur. Den slutade i en uppförsbacke.





Jag skulle cykla på en el-cykel en halv dag för 500 kr!
Nä, det var ingen "tant"cykel precis!



Den var svår, mycket svår att kliva över! -  dvs komma upp på! En extra dubbelram...
Det märktes att man var sjuttio...

Jag var iklädd min vanliga lila manchesterjacka och hade den röda axelväskan, som dom envisades med att kalla "handväska".

Det var kallt och blåsigt, så jag fick låna Susannes fleecetröja att ha under manchesterjackan



Ali skulle cykla racercykel i kortärmad kortbent sportmundering.
Han fick frysa - under tagningarna i alla fall.


Jag tränade åtskilliga vändor.

Lärde mig inställningarna, lärde mig att accelerera snabbt.


Vi bestämde att jag skulle passera Ali vid tallen i uppförsbacken i borta i naturdelen på sträckan.
Nåja, uppförsbacken var inte brant alls. Man skulle fejka lite med kameran....


Först ut var Ali.

Lite gråmulet till en början

Han cyklade på cykelbanan, hela vägen fram till korsningen med trafikljusen. Förbi alla byggnader, över en gångbana och uppför backen, förbi naturdelen med tallen.

Han körde den flera gånger, medan skåpbilen med kamera i den öppna sidodörren körde parallellt på bilvägen!
Dom varierade avståndet och varierade höjden på kameran.

Sen var det min tur... Samma procedur.
Vid tallen skulle jag vända på huvudet och le.
Därefter gjorde vi samma sak båda två samtidigt och jag körde leende om Ali!
Det gällde att göra omkörningen på samma ställe varje gång förstås!

Det gick bra!

Då var det bara en variant kvar.
Filmningen framifrån...


Den stora skåpbilen skulle köra på cykelbanan och jag knappt två meter bakom.
Jag skulle hålla samma hastighet som bilen...
Den första tagningen gick bra.
Sen ny plugg. Ny lins.
Denna gång gick det också bra - ända tills vi passerat tallen.... Då tvärbromsade bilen! - och jag också! Handbromsen högg! Jag föll!  Föll åt sidan. Det var omöjligt att bara kliva av. Jag bara låg där. Det gjorde fruktansvärt ont!! Anders kom rusande. Förskräckt. Han ville omedelbart hjälpa mig upp. Jag ville bara ligga still en minut innan jag reste mig,
Inget brutet, bara ett uppskavt knä och ett rejält blåmärke på det andra - och även på vristen. Men jag kunde gå, kunde cykla. Så "På´t igen!"
Jo, visst, föraren borde ha varnat mig, så  i fortsättningen räknades det ner vid inbromsning. Det blev ett par tagningar till innan det var dags för Ali att göra samma sak som jag gjort.

Så här nära körde vi, i bilens hastighet...

Jo, jag glömde berätta att vid ett inspelningstillfälle fick jag också ha en kamera monterad på bakhjulet på "min" cykel. Jag körde samma sträcka som tidigare. Jag fick passa mig så att inte hälen skulle slå i kameran...
~  ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Jag la ut ett par bilder på Facebook samma dag, den 18 maj. Jag skrev bl a om när jag körde efter bilen - och om när jag föll...
Det var då Daniel skrev kommentaren "Gör du dina stunts själv?"
En kommentar jag uppskattade!

~  ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Det var denna Winora Radius Urban  för 23000 kr som jag körde.
Ett rejält "sug" hade den. Snabbaccelererad.
Måste säga att jag blev imponerad!
Nu vet jag varför elcyklar blivit så populära

Men jag hade trivts bättre på en elcykel av tantmodell

Dag 2

Dagen därpå skulle jag ta pendeln mot Flemmingsberg. Byte på Centralen

När jag var nästan framme meddelade Kerstin att dom var rejält försenade... 

I mejlet från Kerstin inför de två inpelningsdagarna hade det stått

"Vi kommer att vara vid Alfred Nobels allé i Huddinge. Jag får återkomma med närmare adress när vi ses på onsdagen.

 Klädsel: Vanliga utekläder men helst andra kläder än vid cykelturen."

Hela högskoleområdet har adress Alfred Nobels Alle... i två nivåer!

Jag mötte två förhoppningsfulla killa som sökte polisutbildningens lokaler. Jag föreslog att dom skulle fråga i ngn reception. Det hade dom gjort, men fått svaret att kolla på inormationskartorna. Jag kunde inte hjälpa dem.

Jag utforskade området...

Kerstin hade dagen innan sagt att jag skulle spela en farmor/mormor som kom från ett sjukhusbesök hos ett barnbarn ... och att jag  skulle ha några barnteckningar i handen. Jag gick genom hela området och bort till sjukhusentrén, där jag köpte en glass.... Väldigt onödigt!   

Det blåste

Jag stannade uppe på bron som går över Alfred Nobels Alle... Där under står en blodbuss. Så ser jag plötsligt den vita skåpbilen från igår. Sen är den åter försvunnen. Jag går i alla fall nerför den stora trappan. En stund  senare kommer bilen igen. 

Då får jag plötsligt nytt meddelande från Kerstin, som letar parkering.

Det är fest längre bort på Alfred Nobels allé. Ett himla oväsen. Skummiga ungdomar passerar. 

Skumbad någonstans.

Hörnet

Det är en gråmulen dag. Lite småkallt. Jag hade min rödrandiga plysch-jacka från Vamlingbolaget och en röd linnesjal. Den värmde något i alla fall.

På slutet tog jag fram den tunna regnjackan från Marimekko och satte den utanpå medan jag väntade

Jag satt då på en bänk där någon lämnat ett tuggummi! Grr! Jag fick bort eländet en vecka senare med hjälp av bensin!

I en scen skulle jag komma gående nerför stora utomhustrappan. Det skulle ju föreställa ett sjukhus, men det fanns ju ingen sjukvårdspersonal där. Då gick Anders gick in i blodbussen för att få låna personal. Dom blev bjudna på fika för besväret.

Ja, vad hette han, den andra statisten som jag skulle stöta ihop med i hörnet? Har ingen bra bild. Har inte antecknat.

Nåja, jag skulle tappa barnteckningarna... Han skulle hjälpa till...  

Många tagningar.

För den sista scenen klättrade regissören Anders upp på skåpbilen för att sköta kameran. Den inhyrda fotografen kanske inte ville? eller så var det där med försäkringar?

Vid ett tillfälle under de två dagarna berättade Anders att  han hade mycket höga tankar om statister... 

Han sa att en statist en gång varnat teamet för en annan statist som tidigare stulit från an inspelning.

"Då vet jag vem det gäller!", sa jag. 

Jag och många vänner har gjort på samma sätt!

Meddelat teamet.

Innan Kerstin åkte hem till sina barn, lovade hon att skicka en länk när filmen var klar! S

er fram mot den