lördag 8 juni 2013

Musikvideoinspelning "Grunge Girls" - Britta Persson

                Britta Persson      Foto Kristanstadsbladet
När jag såg att det skulle göras en musikvideo till Britta Perssons musik tyckte det var dags för  mig. 

Jag hade förvisso spelat Per Anderssons mamma i en liten musikvideo för två år sen.  
Det var En okänd kändis . 
Dessutom  blev  kanske den där slutproduktionen med Thelma and Louise-tema förra sommaren också en musikvideo? Till  Fleetwood Macs  "Tell me Lies. Då var också fotografen Josephine Owe

Jag  nappade och tänkte, att så mycket dans lär det väl inte bli...? 
Jag gillar att titta på dans, men jag är ju lite klumpig - och osäker....
Sjösidan av Torpedverkstan
Vi fick tydliga direktiv, tydlig vägbeskrivning först till Färgfabriken och senare  till Moderna Dansteatern på Skeppsholmen där vi möttes  halv nio på Nationaldagens morgon
Baksidan. också Teater Galeasens ingång



I mejlet från Pauline stod det:

"
Det är viktigt att ni kommer som er själva och att man har kläder som man trivs i,

Vi ska dansa och röra på oss under större delen av dagen. Vissa rörelser kommer att vara på golvet (som är rent) men silkesklänning är inte ett bra alternativ. Ta med sköna skor som du kan röra dig i tex ett par sköna lågskor. Högklackat är inte ett bra alternativ.
Det blir väldigt fint när man filmar om man ser att kläderna rör sig med dig vilket inte syns om man bara har kroppsnära och tighta kläder. Ha gärna smycken på er! 
Josephine Owe assisterar Lisabi
Då lokalen går i grått och vi vill att ni ska komma fram ”poppa ut” i bild ska ni undvika  kläder som går i grått, vitt eller svart".

Vi satt och väntade på sjösidan först, Ulla och hennes väninna från Vattholma,  jag och några ungdomar. 
Så ringde Ullas  dotter och sa att vi skulle till baksidan - huset vackra sida visade det sig. 

Vi filmades när vi kom gåendes mot entrén, filmades när vi väntade, när vi åt och när vi fikade... 
Ja, när  vi så samlades i stora danssalen fick vi reda på att det skulle inte bara bli en musikvideo - det skulle även bli en liten film om tillblivelsen, om hur vi lärde oss koreografin och hur dagen var.

Vi var ca femtio färgranna kvinnor. En handfull 60+, men annars mest ungdomar. 
Jag stötte genast på Ewa, en gammal bekant.

Ewa - gammal bekant
Pauline prickar av oss
Britta hälsar


Nadja Hjorton - nästan aldrig stilla
Så satte vi då igång! 
Nadja, Ullas dotter var koreograf - en duktig sådan. Hon hade  gjort koreografin tillsammans med Britta, den gamla skolkamraten.


Nä, det är inte jag!
 Det är Ulla Hjorton
Den var ganska svår koreografin. Åtminstone för mig! Jag hade nog inte trott att vi skulle dansa, inte delta fullt så mycket, inte så intensivt!


Men det gick! 
Svettades mycket. Fick skala av den stora, tunna bomullsvästen. 
Skalade också av linnet. 
Men den fladdriga, fina, gamla  rödmönstrade blusen var perfekt!

Jag fick dock avstå den lilla "biten" där man skulle ner på golvet och sen kvickt upp igen.
ingång till danssalen
Klätterställning för
ljus och kamerajustering

Det kändes bra att vi var fler i min ålder!

Salen var fantastisk. Ljust trägolv och vackra öppningsbara fönster.  Ljust. Och så en alldeles svart läktare.



I den lite våldsamma dansen deltog inte vi 60+




Ylva - god hjälp











Det var vattenpaus, fruktpaus... ny vattenpaus... Korta pauser.


Två tjejer












....och till sist en timmes lunchpaus ute i det vackra vädret. 
En rejäl kycklingsallad, bröd och röra. 
Prat och fotografering













Katarina




Vi hade jobbat bra och låg före i tídsschemat
Man var mycket nöjda med resultatet!

Detta påpekades ofta och kändes som dom verkligen menade det!
Britta med snygga tröjan.
Tjejen från Bro i lime



Jag inser nu att jag borde sett till att få en bättre bild på Brittas mycket snygga tröja. Halsbandet kan man se på hemsida och Facebook

Tjejen från Bro
(Som vanligt utgår jag ju från statisterna, men denna gång borde jag ju...)




Efter lunchen blev jobbet lite annorlunda. Koncentration på detaljer, på delar och uppdelning...


I ett avsnitt stod vi med handryggarna mot våra kinder och "sjöng/textade" avsnittet vi hade fått tillsammans med låten i ett mail innan.

utsikt
Gunilla vid utsikt



"No hi fi diamonds in the world make us r’n’b girls
No hi fi diamonds in the world make us r’n’b girls
No hi fi diamonds in the world make us r’n’b girls
No hi fi necklace in the world glistens like a grunge pearl
...glistens like a grunge pearl!"





I pausen efter lunch gnistrade dess "pärlor"... 
Mycket uppskattat!


I pausen efter lunch gnistrade dessa "pärlor"... Mycket uppskattat!





Man hade räknat med att hålla på till kl 19. Men vi var klara strax efter kl 16!

Dagen avslutades med tack från hela teamet 

Allra sist filmades alla medverkande  - medan vi sa våra namn och var vi kom från.
Namn  och var vi kommer från......













Videon kommer nog inte ut förrän i höst. 
Men den blir nog klar innan midsommar. Lät lite ovisst, men vi får såklart en länk när det är klart.

När den andra filmen, den lite dokumentära. som handlar om vår dag  med inspelningen och hur vi lärde oss, blir klar kunde regissören inte säga - -bara ATT den ska bli ! 
Han var så entusiastisk. Så övertygad!











Googla själva på "Britta Persson"! 
( En kompis undrade om det gick! Joodå! Hon är STOR!)
Kolla intervjun i radio i april i samband med nya plattan som är hennes fjärde
 
 och  TV4 i april

Och lyssna också på Per Sinding-Larsens intervju i svt  i  "PSL"

”En gång grungeflicka, alltid grungeflicka” 








Låten vi jobbade med hela dagen var från denna 

Den heter Grunge girls Britta Persson – Grunge Girls

Har kommit att älska den

Jag är så nöjd att jag vågade vara med, att jag inte gav upp efter en timme!!





En liten gåva från
produktionsbolaget

Produktionsbolaget för dagens video är b-reel, (Som står bakom blant annat dokumentären Palme som gick på bio och svt). 
Regissör:Jens Sjögren, 
producent: Lia Eliasson 
Fotograf: Lisabi Fridell och assisterande fotograf Josephine Owe
koreograf:Nadja Hjorton


.................................................................












Som vanligt har jag ingen bild på mig själv!
 Men här är en bild på min långa fladdriga viscose-blus från Gudrun Sjöden - inköpt för tjugo år sen.





NU längtar jag bara till att årets SYTYCD -"So You Think You Can Dance" ska börja nästa söndag. 
Dans är poesi. 
Medan jag väntar ska jag kolla "A Chance to Dance" ikväll lördag


PS  Bloggen tog lika lång tid att förfärdiga som tiden  jag använde till inspelning och resa fram och tillbaka till Kungsängen.. 

Och här är nu musikvideon!
Onsdag 26/6 2013, 10.14 på PSL


fredag 26 april 2013

Jag får nog börja med instagram i alla fall!


Jo, jag har ett konto sen ett par år tillbaka - - men jag har inte använt det. Har bara inte fattat vitsen.Har bara sett de "brända" kanterna, sepian och alla de olika färgade filtren...Men nu fattar jag  - för nu har jag kollat Ulf Malmros Instagram  #filmdagboken

 
I februari kunde man i Aftonbladets nöjesbilaga läsa:
"17 april startar inspelningen av Ulf Malmros nya film, "Min så kallade pappa" med Michael Nyqvist i huvudrollen. Alla som följer Malmros på Instagram har fått en inblick i alla förberedelser och nu är det då äntligen dags att dra igång kameran.
Filmen handlar om den självupptagne Martin (Michael Nyqvist) som får en stroke och inte längre vet vem han är, då passar hans dotter på att göra om honom till den pappa hon alltid saknat. I övriga roller ser vi Vera Vitali, Sverrir Gudnason, Lotta Tejle, Johannes Brost och Henrik Dorsin. "Min så kallade pappa" får biopremiär under 2014.
Häromdagen när jag var på Filmhuset för en testvisning av IRL, en ungdomsfilm som jag var med i några dagar i somras. - då ringde telefonen. Det var från den statistansvarige för  "Min så kallade pappa" som ville att jag skulle komma och vara statist på en inspelning nästa dag kl 18-01. Man skulle ha med sig olika kostymförlag för ett teaterbesök i maj och mars 2013
Okänd pjäs på China
Vi var runt femtio statister som möttes med våra fyllda rullväskor utanför Chinateatern. Stenläggningen var våt och man fick kliva över slangarna.
Agnetha i egen kappa - innan
– Vid nattinspelning blötlägger vi gatorna för att få blänk och reflexer från lamporna. Eftersom vi jobbar med analog film (35 mm) så kräver det lite större ljussättning än med digital kamera som är ljuskänsligare. skriver regissören i #filmdagboken
Valerie hade tidigare i veckan berättat att en gammal bekant var statistansvarig i filmen. Det var killen som retat gallfeber på alla statister sommaren för två år sen (se blogg) Det var han som skötte fikaborden då. Han som inte fixade vårt fika, bara teamets. Han som körde bort oss när vi gick till fel fikabord.
Jag hade pratat med honom då och och påpekat hur det kändes för oss. Han sa att han var "ensam",  sa att han ville ha hand om statister. 
Vi suckade.
Nu hade han en assistent... assistenten som ringt mig. Assistenten vars bild jag inte fick lägga ut. 
Henrik
"kostym"
Vi skulle vänta i foajen en trappa upp. Sen skulle fem personer i taget skulle gå till kostymavdelningen och ev till smink. Vår grupp blev sist och missade därför viss info. 
Men vi hann prata desto mer medan vi väntade!Fikat dröjde.
Min svarta jacka var perfekt  för "maj" och min brunrutiga swagger med sjal, passade bra till "mars". Jag behövde inte låna något. Ingen läcker håruppsättning (!) som vissa andra fick!
Jag träffade Björn och Hanbala från kursen hos Ymperia de senaste helgerna.  Även Ewa, Gurra, Ivar, Rolf och äkta paret Anders och Agnetha var på plats
Fikat dröjde. Men det fanns ju fika där nere? - för teamet. Fika, frukt , nötter mmTjejen sa att hon inte "hann" fixa vårt.
Hanbala
Agnetha skriver på kontrakt
Gunnar "Gurra"
Ivar läser sista sidorna
Rolf i mars
Anders och Agnetha
i maj
Fikat dröjde.
Vi gjorde scenen - "på väg till teatern i maj". Trevligt.
Agnetha och Cicci i blå pälsar i mars



Men i väntan på nästa scen, 
"på väg till teatern-i mars" , fick vi så äntligen kaffe - och mackor att bre. Det fanns en stor ost som folk satte händerna på när dom skar med osthyveln. Äckligt! ...men den var ändå slut när jag kom fram. 
Den pressade skinkan låg i en plastpåse , samma plastpåse som femtio personer fick stoppa ner handen i . Bakterierna frodades.
Catrin





Många nya att lära känna -  
 Cicci, Helen, Catrin och Charlotte. Dessutom många andra som man  kommer att känna igen en annan gång.
Statister lyssnar på    "Vänner! Ni är jättebra"
.
Helen - omstylad till mars-scenen


Helen träffade jag senast  på inspelning av Julkalendern

Ewa med kompis
mellan trapporna
Damerna vid trappan









Vi var färdiga vid elva-tiden. 
Innan dess fick vi frågan om vilka som kunde stanna några timmar till. Anders, Agneta och Cicci stannade...Men jag kände inte för det, trots trevligt bemötande ( fikat undantaget), för jag hade inte lust att vänta på nattbuss och inte den långa bussresan hem till Kungsängen. 
Jag tog pendeln hem. 25 minuter! Jag hade bilen vid stationen.
Jag har inte satt igång med Instagram än - var ju tvungen skriva bloggen klar först


.......................................................

Sverrir Gudnason fr filmen
om Monica Zetterlund
 Förutom grabbarna Michael Nyqvist, Henrik Dorsin och Johannes Brost är dessa skådespelare med:
Vera Vitali - fr "Hinsehäxan" och kortfilmen "Astrid" 


BOBfilms logga
Lotta Telje  "30 grader i februari"





Vill ni läsa lite om filmen kan ni göra det här:
eller via Ulfs Instagramkonto på #filmdagboken
http://instagram.com/umalmros/


.......................................................................................
PS
Han var jobbig den här gången också
Ö
verdriven med sina "Vänner!" och förklaringar som förutsatte att vi var lte dumma. Pratade utan urskiljning! Lite pinsamt! Men assistenten var lagom

PS2 Tio dagar senare var jag igång med Instagram   - som  "bmh45"    - Man kan se på datorn

torsdag 11 april 2013

Vart har "Källaren Diana" tagit vägen?


"Tänk Vardags-uppklätt. Lite finare än jeans och t-shirts. Gärna väskor. Och vårigt/somrigt. Ta gärna med tunnare ytterplagg. Det är i Juni." 
...skrev Sofie till oss trettio statister som skulle var på Brasserie le Rouge på Brunnsgränd. 

Kompisen Ia och jag skulle vara statister i en ny dramakomedi som går under arbetsnamnet "Tillbaka till Bromma", där Peter Magnusson har tre(!) av huvudrollerna.


Men så fort vi kommit in sa flera av oss  "Är det här inte 
Källaren Diana? 
Jag själv var där några gånger på sjuttiotalet.
Och inser pötsligt att jag nog borde ta mig ut och äta "fint" igen! 
Det sker på tok för sällan numera!

Men, när vi så gått nerför den "imposanta stentrappan med med järnräckena" var det något annat än vårt gamla Diana med sten och röda tegelväggar vi mötte....
Numera täcker röda, rosa beiga draperingar de tidigare så fantastiska valven!
Säkert bra för akustiken! 
Men ack så tråkigt! Inte ens flott.
Massor med plastpärlor och silkesfransar

När jag vid hemkomsten börjar leta på nätet ser jag att Källaren Diana först ägdes av Tore Vretman, senare av Nils-Emil Ahlin m fl. 
2007 öppnade Danyel Couet och Melker Anderssons krogfamilj  här den fransk/italienska finrestaurangen  Brasserie le Rouge Recension SvD 2009

Färdigdukat för kvällen
Undertallrik
Min kompis Ia i somras,
 när hon just köpt sin första
smarta telefon. Tränar. 
I backen ner mot krogen träffade vi Sabine och utanför entrén Lisa. 
Inne i den mörka entrén mötte jag sen Stefan som hade en roll idag. Han skulle vara en i grabbgänget som var på krogen. På plats var även Stefan C, Eva och Jan! 

Vi hade nog det flottaste uppehållsrum vi någonsin haft. 
Dukat för kvällen med de stora undertallrikarna - ingen plats att fylla i våra kontrakt.

Sofie,den statistansvariga meddelade att det var  fotoförbud. Inget från inspelningen får läggas ut
Ewa  BM  Sabine
 - förutom bilder på oss sjäva och då med neutral bakgrund. 

Sofie var glad, uppmuntrande och positiv! 
Hon kunde alla våra namn. Alla trettio!

Stefan med sina filmstudier
fyra timmar på båt
en varm dag i maj 2011

I pausen var det kaffe och mackor som till sist fixats fram trots att tjejen som normalt skötte detta var sjuk denna dag.




Men - det var en ganska tråkig inspelning för oss statister.
Vi satt och petade i maten några timmar.