Jag hann - vann och fann - del 2

Sillvik Kulturella ungdomsrörelsens sommarhem

                                                         forts från del 1
Vi åkte över ett stort fält och hade kommit fram till Sillvik, Norsborg. Kulturella ungdomsrörelsens sommarhem
Inspelningsbilar stod uppställda under de stora träden på gården nedanför när vi kom. Teamet var i full gång.

Solen sken! 
Det var en underbar septemberdag

Man plockade fram ett hopfällbart bord till mig och jag började äta den goda, men kalla kycklinggrytan ur almniumformen.
Plötsligt klingade det till i ett av stålrörsbenen! 
   - SvenOlov hade tappat sin medhavda vigselring!  Halva teamet började krypa runt i gräset för att leta. Dom kröp i allt större cirklar . Efter tio minuter
återfanns den av producenten Niklas.

...och sen kunde vi börja ta plats i "vår" bil - en  BMC 1100 Morris från 1963.

Vi skulle komma att tillbringa hela eftermiddagen i den bilen !!

Med oss i bilen hade vi en mycket liten mobil av äldre modell - och så en högtalartelefon förstås så att regissören skulle kunna instruera oss.     

Med Sinas hjälp krånglade vi in oss  i bilen - en i taget. Räckena var ju i vägen...man fick montera bort ett för att sen sätta dit det igen. Konstigt nog var jag inte orolig - förrän efteråt!
Om något hänt, hur skulle vi kunnat ta oss ut?

Den lilla telefonen låg tillsammans med två vattenflaskor i det öppna handskfacket .  

Bilen var röd inuti! 
Färgen märkte jag först när jag såg bilderna jag tagit. Konstigt! Jag gillar ju rött!

Regissör Jesper Erikstam
FAD inspelningsledare Henrik Andersson

                                                     Innan vi åkte från den första inspelningsplatsen hade vi pratat om vad jag skulle säga i filmen. Vi hade inget manus. Jag sa vad jag sagt på castingen, och det tyckte regissören och norrmännen skulle passa bra. (Ja dom skulle ju lägga på en norsk röst )
  
"Ja du vet ju hur hon är! - Så gör hon ju alltid!" och så ett skratt.
Det sa jag nog hundra gånger den eftermiddagen.

dragbilen

Vi skulle sitta i bilen. 
Jag skulle ha telefonen i vänster hand och låtsas prata med någon väninna, skratta, och vifta -  och så skulle plötsligt mannen  bara ta telefonen och kasta ut den genom fönstret! (Nåja inte på riktigt!)

Vår bil stod ju på ett lågt släp, som drogs av en större bil en bil med extra aggregat.
Vi "körde" över det soliga fältet.

Obs säkerhetslinan!

 På andra sidan fältet vände hela ekipaget tillbaka igen. Detta gjordes nog  femton ggr. Och hela tiden gapade jag på, skrattade...Viftade med högra handen

Vi filmades...                          ........ rakt framifrån några vändor

                                               

"Seglet" skulle fixa ljuset,

 ....från vänster några vändor över fältet

..och från höger några gånger 

Sen fick SvenOlov kliva ur... 

Bernie - bilförare i alla sammanhang

    ...och in i bilen kom istället förarproffset Bernie, som skulle köra bilen"på riktigt"!  

En  BMC 1100 Morris från 1963 i perfekt skick. 

- Jag förstår att dom ville ha ett proffs!
Bernie hade fått ta på sig SvenOlovs jacka. 

Nu inspelning "bakifrån"  med hela teamet på plats ute på fältet. 
Bilen skulle åka ifrån kameran som skulle filma när telefonen kastades
Ja, den utkastade telefonen skulle hamna mitt på grusvägen och sedan zoomas in. 

Men det var visst inte så enkelt!
Det blev många fler vändor än dom trott -än Bernie trott!! 
Men nu gick det ju backa och man slapp vända hela långa ekipaget.


             - Hur  reagerade du när telefonen slängdes ut? frågade min kompis när jag berättade om inspelningen för henne..
Ja, på castingen skrek jag och försökte få honom att stanna bilen... Säga att han inte var klok.... Men inget sånt filmades!

Det som filmades var scenen som spelades in på första stället. I villan på Slagsta Backe i Fittja, så fort jag fått mitt hår fixat och fått på mig tantens tråkiga kläder.

Nu hade jag, tanten, hämtat paketet från posten, gått in i sovrummet, satt mig på sängen och öppnat paketet.

Kameraåkning ute i hallen...

Man justerade höjden på korgstolens armstöd. Korgstolen som stod innanför dörröppningen, och som bara skulle skymta.
Man justerade det svaga ljuset och min placering på sängen.... Justerade det som var på väggen. Med och utan krucifix. Scenografen hade fixat varianter

Jag agerade som jag ombads. Tryckte lätt på iPhonen så den poppade upp, lyfte upp den ur förpackningen,  pussade den  - och såg lycklig ut.

En lycklig tant helt enkelt! 

Scenen togs ett antal gånger.... Tidsjustering.  Sekunderna kostar på TV. Det ska stämma i de förutbestämda tidsblocken.

(Insåg att jag faktiskt även fått göra  den scenen på castingen.)

~~~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ 

Theodora klar för dagen. Några mackor kvar..

Inför inspelningen hade jag på telefon frågat hur länge vi skulle hålla på. 
-Jaaa, det kunde bli till 19-tiden, blev det lite osäkra utdragna svaret efter att han kollat inspelningsschemat 

Det var lugnt tyckte jag - bara jag var hemma till midnatt!
Men, klockan kom faktiskt att passera 19 innan Bernie kört och kastat den lilla telefonen klart!

Theodora delade ut stora kvällsmackor innan inspelningsbilarna började ge sig av hemåt 
Mackorna var jättelika fyllda tunnbröd. inslagna i folie.
En hel måltid!
Teamet började ge sig av...

Vi var klara. 
Vi började byta om. 
Jag tog av mig "tanten" och satte på mig min slilkespläterade lila zickzacktröja och  långa linnet med det gamla mönstret från Vamlingbolaget 
- men jag kunde  inte hitta den lilafärgade manchesterjackan!! MahJongjackan inköpt på samma ställe tidigare i sommar!

Det började dessutom vara lite fuktigt och kyligt... och jag visste att jag skulle cykla hem från stationen i Kungsängen - och dessutom mitt åkkort låg ju dessutom i fickan.

Madeleine mot kvällen

Madeleine sa att jag absolut inte fick åka pendeltåg med "det håret". Sommarblekt och rakt uppepå där mössan suttit, och gråsvart lockigt i kanterna.
Hon började frisera... 

Sen skulle jag skölja ur, ja kanske tvätta håret när jag kom hem!
Under tiden ringde Patrik till Stina. 
- Nä, hon hade inte sett jackan när hon tömde huset. Men hon visste vilken jacka det var...
Patrik  visste vilken jacka det var!
(Jag misslyckades med 
bilden på Madeleine och 
Patrik tillsammans!)

Patriks tröja på kvällen

Jag kom plötsligt att tänka på att det kommit in någon i rummet under tiden Madeleine fixade mitt hår. En kille som frågade om han kunde "ta det som inte behövdes till  nästa scen" 
Han kom på uppdrag av scenografen förstod jag senare...

Vår bil, Niklas bil, kom nog sist iväg, 

Vi körde en sista gång över fältet. Solen hade gått ner.

Madeleine gav mig rådet att alltid be om att få hänga upp mina egna kläder på en egen galge!

Niklas

Så... den superlugne producenten Niklas  ringde vidare... 
Han sökte scenografen, hon som bara var i Sverige under inspelningsdagarna den här veckan. 

Vi åkte iväg mot Stockholm. Skjutsade hem Madeleine, och åkte sen mot Gröndal där scenografen nog skulle bo dessa dagar. Inget svar på hennes telefon....  inte förrän vi var nästan framme. Niklas hade hållit på och ringt i nästan en timme.

Hon kom ner till sin bil där jackan låg tillsammans med annan "scenografi"
Puh!

Innan Niklas skjutsade hem SvenOlov släppte han av mig på Södra station.

Bara en halvtimme på pendeln kvar.
Cykeln väntade vid stationen - nu ganska ensam!. 

Jag var hemma innan midnatt

Första delen: Jag hann, vann och fann -del1

Favoritbilder 

Den röda insidan 
Fältet vi åkte över en hel dag
Säkerhetsbandet
...och SvenOlov

Mamma, mostrarna och jag

Sjuttioåringa Britt-Marie som nu blivit lik sin mamma Stina - men även mostrarna Lisa och Martha....

-men som behåller sin egen stil! i det längsta













Efter mer än två månader fick jag plötsligt för mig  att kolla på Youtube... 

Och där fanns dom! Dom hade funnits där sen 19 oktober! Sen en månad tillbaka! 
Nä just det, Social Club tänkte väl inte på att det skulle vara kul för oss som varit med, men som ju inte ser norsk TV... 

Men betalt fick jag efter två veckor! Min bästa ersättning någonsin. 
Nåja, alla statistkollegor låter sig völ imponeras över 6000kr

Här kommer nu den korta versionen

och här är den längre versionen... 
den med flera korta delar som tillsammans blir en längre reklamfilm Där finns också den lilla scenen när jag packar upp den nya telefonen och pussar den!

Det blev ju kanske inte mycket av en hel dags slit för bortåt sextio personer kan tyckas... 
Men det är ju så reklamfilmer görs.

Men, jag fick träffa så många trevliga människor, och jag fick vara i centrum, 
Ja, allt snurrade ju runt SvenOlov och mig från före lunch och ända till kvällen. 
Uppassade, pysslade med!
Mitt absolut största och roligaste statistjobb/skådespelarjobb!

Jag längtar efter mer!



~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Nå, men hur gick det med väskan som försvann på bussen dagen för kostymprovningen?

Jag ringde inom en timme.  Dom bad mig återkomma några dagar senare.
Jag besökte SLs Hittegods på Klara Östra Kyrkogata efter tre-fyra dagar, och beskrev väskan och innehållet - utan resultat, 
Men när jag efter sju dagar återkom och på nytt beskrev väskan och dess innehåll, blev det napp! 
Den fanns i systemet! Men på Söder.... trodde dom - först! Killen försvann bakom väggen. En liten stund senare kom han med väskan
Jag var överlycklig! 
Förra gången jag förlorade  en väska gick det inte så bra... 
Nu har jag skrivit namn och telefonnummer inne i väskan.